I senaste numret av Morgenbladet har man med en artikel om bildung. Den handlar om vikten av bildning. Eller kanske ännu mer vikten av att begreppet bildning inte förlorar sitt värde. Det är ju en norsk artikel så motsättningen hamnar mellan begreppet dannelse och utdannelse, vilket på svenska troligen blir skillnaden mellan bildning och utbildning. Så artikeln handlar om dannelse och inte bildung? tja, det är första artikeln i vad som ska bli en serie och den tar utgångspunkt i begreppets födelse. I ordet bildung.
Det var så att 1783 påbörjades en debatt mellan upplysningens försvarare och kyrkorepresentanter. Upplysningsrepresentanterna ville avskaffa det kristna i äktenskapet. Prästen Friedrich Zöllner gick till motangrepp och menade att upplysningsmännen var på villovägar. Vad är upplysning? frågar han sig. Borde inte det definieras innan debatten fortsätter.
Här kommer Kant in i debatten.
(Som en sido-not kan här nämnas att jag varit nyfiken på Kant på sistonde då hans namn och teori om transcendalismen kommit upp i en artikel kring Radical Orthodoxy, samt att han har använts som en sorts förfader till litteraturriktningen strukturalismen enligt vissa. Ifall någon kan förklara transcendentalismen för mig skulle jag vara tacksam eftersom de förklaringar jag hittils läst inte sagt mig något.)
"Upplysning" skriver iaf Kant " är människans uttåg från sitt själorsakade oförmyndigande". Längre in i sitt Essay kommer en tydligen väldigt känd passage:
"Omyndighet är den saknande förmågan att använda sitt förstånd utan andras ledning. Självorsakad är denna omyndighet när den inte beror på avsaknad av förstånd, utan avsaknad på beslutsamhet och mod att använda sitt förstånd utan andra ledning. Sapere aude! Ha mod till att använda ditt egna förstånd! är alltså upplysningens ordspråk."
Detta citatet skulle jag vilja ta utgång från och filosofera lite kring.
Slutsatserna jag vill dra är att de flesta av oss drömmer om frihet. Jag menar att vi fortfarande idag inte har tagit lärdom av det Kant skrev i sin artikel för så länge sedan. Jag vill mena att vissa teorier och personer (här menar jag inte Kant) får mer gehör för att de är kända än för att de är vettiga. Till sist vill jag haka in lycka.
Så försök följa med nu.
Jag kan inte historien särskildt bra, men jag misstänker att det fanns ganska stora klyftor mellan kyrkan och de som försvarade upplysningen. Trots min kristendom tycker jag dock att det här citatet är väldigt interessant. Jag menar dock att detta citatet är spunnet ur en mer fundamental mänsklig karakteristik. Nämligen drömmen om frihet.
Kan det vara så att här faktiskt finns en brygga mellan två så olika saker som kristendom och upplysning? Jag menar det, och jag menar att det är denna drömmen.
Givetvis är dessa citat tagna ur en text vars helhet jag inte har läst och vars faktiska mening jag bara kan gissa mig till. Men vad Kant här skriver ju är att människor borde resa sig upp från sitt självförvållade oförmyndigande. Resa sig upp för att tänka själva. Enligt mig innebär det att resa sig upp för att bli fria. Detta är vad jag menar att vi i popkulturen idag kallar att finna sig själva.
En del av bibeln som fascinerar mig mycket är där det står att man måste dö för gud för att få liv. (jag har ingen bibel, så jag kan inte återge det korrekt). Jag har alltid tolkat detta som en central del av kristendomen. Det att man ska födas på nytt. Och att man ska födas fri. Visste ni att det är därför korset är så centralt i kristendomen förresten? Inte för att Jesus dog utan för att han föddes på nytt. Jag menar att detta handlar om att finna frihet.
För att få ett ännu större perspektiv på det hela kan man ju slänga in budhismen som tror på att upplysning (frihet) bara kan nås genom att frigöra sig från det materiella. Men det är bara en tanke, jag är ju inte väldigt skolad i budhismen heller.
Betyder detta att kristendom och upplysning är samma sak? Rätt och slätt inte, bara att målet är det samma. Vägen dit är väldigt olika.
Nu avviker jag lite från dannelse Kant och kristendom för att ta upp en filosofisk artikel jag fick ögon på idag på DN tanken är att jag tillsist ska komma tillbaka till frihetsbegreppet.
Det är här jag som i en bisatts också vill komma in på att vissa teorier kan få mer uppmärksamhet än de kanske förtjänar just för att de kommer från rätt person. Denna person är Martha Nussbaum. Jag tolkar det som att Nussbaum vill belysa vikten av humaniora i våra universitet. Vikten av litteratur och konst i en värld som mer och mer kommer att domineras av pengar. Även om vi ser en vändning i våra materalistiska värderingar (från undersökning i morgenbladet - först nu har norrmän blivit lite lyckligare, när de materialistiska värderingarna börjat gå tillbaka). Martha menar att vi måste definiera vad som är gott för samhället innan man kan föra en meningsfull politik, här är citatet ur DN: "Med utgångspunkt i Aristoteles dygdetik och tankar om det goda samhället har de utvecklat en begreppsapparat som utgår från att det inte går att utforma en konkret politik innan regeringsmakten har skapat sig en idé om vad som är gott för människan.".
Det i hennes resonemang som får mig att reagera är hur hon menar att man måste sörja att människor blir kosmopolitans för att få bort alla fördomar om andra kulturer. Det verkar lite väl verklighetsfrånvänt att få ut 1,3 miljard kineser på vallfärd runt om i världen.
Den här begreppsapparaten är kanske något som skulle vara interessant i svensk politik också. Är det någon mer uppmärksammade miljöpartiets utspel i Almedalen? Slut på flumskolan, nu är det dags att vi börjar luta vår skolpolitik på faktisk fortskning. En härlig gliring till Björklund. Även om Björklunds taktik att säga något som är helt ogrundat i vetenskap men något som talar väldigt fint till folks intuitiva föreställningar antagligen är mycket smartare i opinionsbildningssyfte så är det all heder till Wetterstrand som för debatten ett steg bort från det retoriska tomrummet utan betydelse som våra politiker ofta rör sig i och in emot verkligheten. (ett annat bra exempel på detta är föreställningen att Guillianis noll vision i New York var det som fick bukt på brottsligheten. Statistik avslöjar att det är en myt, det som fick bukt på kriminaliteten var att man anställda flera poliser. Ser du skillnaden?)
Här kommer vi tillbaka till frihetsbegreppet igen. Svenska politiker är inte fria. De står inte i stånd att använda sitt intellekt till något utanför ramarna av det våran nuvarande föreställning om ekonomi säger att de ska använda det till. Det får debatten att stelna och det får deras ledelsesätt att göra oss ofria. Varför blomstrar det aldrig upp en debatt om vilka värderingar vårat samhälle borde eftersträva? Varför trumfar fastighetsskatten våra värderingar som intressant diskussionsämne. Är vi så blinda?
För att återigen komma in på FRA - något som definitivt har med frihet att göra. Argument om att andra länder är precis lika illa som oss är betydelselösa. Krig är fred säger de i 1984. Övervakning är frihet. Ge oss som folk frihet att bestämma hur vi vill ha det i vårat egna land. Politikerna borde sluta lyssna på den ledaren som ständigt styr deras intellekt. Föreställningen om hur världen måste vara.
Nu är snart cirkeln sluten. Den sluts av Danmark. Danmark är utsett till världens lyckligaste land. Varför det? Analytikerna verkar till synes eniga när de säger att det är just friheten som gör det. (Någon som kan gissa var Zimbawe ligger i undersökningen).
Som konkulsion vill jag mena att det finns så många illusioner här i världen om vad som är och vad som inte är lycka. Teorier kring ämnet har skapats i över 2000 år, vi tänker fortfarande. Jag menar att friheten är ett stort fundament i lyckan. Och att det kanske är just därför vi är så fascinerade av idéen frihet om så på ett omedvetet plan.
1 kommentar:
Ditt inlägg fick mig att fundera på vad frihet egentligen är, funderadet blev till sist ett helt inlägg. Håll till godo:
Frihet är utan tvekan ett nyckelbegrepp när det gäller att förstå människan. Jag håller helt med dig om att en politisk diskussion kring vad detta begrepp egentligen innebär verkar mer eller mindre ha upphört. Konsensus har i stort landat i att högre tillväxt betyder ökad frihet, medan lägre tillväxt innebär minskad frihet. Det har blivit så lustigt att en stor del av politiken nu går ut på att få människor att jobba så mycket som möjligt, i förespeglingen att detta innebär att man får mer tid att gör det man vill göra (helst då resa och shoppa). Det är väl mest kapitalets frihet har fått större utrymme medan andra friheter har fått stå tillbaka.
Som jag ser det så handlar värnandet av en frihet ofta om att inskränka en annan frihet. Diskussionen borde handla mer om vems frihet som behöver öka och vems ska minska, vilka konsekvenser som de olika friheterna får, men också om vad dessa förändringar av friheten får för långsiktiga konsekvenser för just friheten.
För att få grepp om begreppet frihet så funderade jag på tillfällen då jag känt mig riktigt fri. Det visade sig vara två olika typer av tillfällen. Dels när jag gjorde något för första gången, denna frihetskänsla avtog sedan successivt. Jag kommer särskilt ihåg första gången jag satt själv i bilen med nytaget körkort. Eller när jag satt i förarsätet för första gången på min nyköpta fina bil. Jag återkommer till just bilen och friheten. Känslan när jag gick runt i min egen lägenhet de första gångerna var liknande. Dessa frihetskänslor avtog sedan efter hand och skulle jag köpa en bil eller en ny bostad så skulle känslan inte alls bli den samma.
En annan typ av frihetskänsla infann sig av att lämna skolan sista dagen innan sommarlovet. Eller att lämna tentasalen när sista tentan var skriven. Dessa friheter handlade om att slippa anpassning och krav, de har inte minskat i styrka med tiden.
Dess två olika typer av frihetskänslor ledde in mig på begreppen frigörelse och frivillighet. Frigörelsen verkar till stor del handla om det undermedvetna och i mindre grad om faktisk frihet eftersom känslan är mest påtaglig första gångerna. Ibland blir det nästan komiskt vad som ger denna frihetskänsla. Det kan vara hoppa fallskärm, dricka alkohol, köra fort med motorcykel, åka ner för en skidbacke, det verkar ofta handla om att tappa den egna kontrollen eller att testa gränserna. Kanske är det bortkopplandet av en ofrihet som man inte direkt kan ta på som skapar känslan av friheten. Ibland så handlar det ju rent av om att minska ens makt som när det gäller alkoholen eller att slippa ett tungt ansvar.
Frivilligheten handlar däremot ofta om faktisk frihet. Att man själv har valt hur eller vad man gör. Men även här kan det handla om att ge upp sin egen frihet, fast då måste man själv tro att man har valt detta.
Det är intressant att det som har varit en väg till frihet lätt kan förbytas i ofrihet. Ofta blir det så när det gäller frihet som uppnås med yttre hjälpmedel. Alkoholen är ett tydligt exempel men även mobiltelefonen och förmögenhet leder lätt till ofrihet.
Att friheten är viktig som drivkraft är lätt att se. Den har gett upphov till politiska partier och till och med ett stort antal krig. Friheten hänger tätt samman med makt. Det är tydligt hur lätt synen på frihet ändras när de tidigare ofria får makt och går från frihetskämpar till diktatorer. Eller när det gäller FRA hur liberala politiker får helt annan syn på vikten av frihet och integritet när deras maktställning hotas. FRA-lagen är värd ett eget blogginlägg.
Ett område som är stark kopplat till friheten är möjligheten att röra sig. Bilen har blivit en av de tydligaste frihetssymbolerna sedan 50-talet. Efterhand som allt fler har fått denna frihet så har dock friheten minskat inom flera andra områden (som ren luft, tyst miljö, service nära bostaden och möjligheten att röra sig utan bil) . Alternativen till bilen har blivit allt mer marginaliserade och de som inte har kunnat eller velat ha bil har fått se sin frihet krympa allt snabbare. I USA är detta extra tydligt. Soldater måste skickas i krig för att bilarna ska fortsätta rulla, hela landets infrastruktur är hotad eftersom denna frihet har fått ett skenande pris. I förlängningen hotas civilisationens grundförutsättningar av denna frihet när klimatet, mattillgång och det ekonomiska systemet får stå tillbaka för att försvara friheten bakom ratten. Snacka om frihetens uppgång och fall!
Möjligheten att kommunicera och göra sig förstådd är en av de allra viktigaste friheterna. Kommunikation hänger nämligen ihop med makt. Den som inte kan/får utrycka sig har liten makt. Den som kan styra kommunikationen är däremot mäktig. De fria medierna uppstod just som ett medel för ökad frihet. Samhällen med liten frihet präglas av begränsade möjligheter att kommunicera. När medierna i allt större grad drivs och kontrolleras av ett fåtal politiska eller ekonomiska intressen så minskar denna frihet. Makt och frihet hänger ihop. När någon får ökad makt så innebär det ofta en inskränkning av någon annans frihet. Ibland är det av godo som när någon med för lite frihet får makt på bekostnad av någon med för mycket makt. Tyvärr så tenderar de med mycket makt att hitta sätt att ytterligare öka denna.
Religionen är ett område där definitionen av frihet är intressant . Att få ha en tro innebär en frihet, men även själva religionen handlar ofta om att uppnå frihet. I kristendomen handlar det om frihet från döden och friheten i att ha den högsta makten på sin sida. I buddismen så är frigörelsen från egot och därmed lidandet som är målet. Ofta handlar friheten om att frivilligt ge upp friheten.
All frihet är inte av godo eftersom det ofta handlar om makt och därmed också om maktlöshet. Friheten i sig är ingen garant för ett bra liv. Visdom, solidaritet och långsiktighet behövs för att friheten ska fungera. Möjlighet att dra lärdom av de erfarenheter som friheten ger är centralt. Utan friheten är det dock svårt att dra några lärdomar.
Skicka en kommentar