Rom

Det är nästan så att man inte vet var man ska börja. Men det är å andra sidan kanske ganska naturligt. Var börjar egentligen Rom? och var slutar det? Mina förväntningar var inte höga, jag åkte för att besöka N. Kanske inte så överraskande blev jag således väldigt imponerad. Begreppet Rome wasn't built in a day har fått en mycket mer konkret innebörd nu.

Så jag tror vi börjar där vi har en ände att gripa tag i. På fleslands flygplats i Bergen. När jag kommer dit en och en halv timme innan flyget skulle gå hade jag tänkt mig att enkelt checka in på maskinen och sedan lämna av bagaget. Systemet var tydligen inte så praktiskt som det borde. Istället blev jag stående i kön med den obligatoriska åtta familjemedlemmar familjen som bara står och tittar till höger och vänster i kön. Check in personalen som bara lämnar sin disk och en kö som väljer att inte röra på sig på femton minuter. Semestern börjar med andra ord med stress. När väl en check in dam kom, så använda hon en ny lucka, så alla vi KLM:are spände upp vår kö på fel sida om linjen man inte få passera. Jag hinner köpa en påse M&M innan flyget lyfter. Välbehövd lunch tänker jag när jag långsamt äter på dem en efter en. Transfern i Amsterdam går ganska smärtfritt. Väl inne i flyget undrar speakern ifall Ann, Su, Ki och Ann finns på flyget. Ingen reagerar. Speakerrösten informerar lugnt om att deras bagage kommer tas ut ur flyget pga eventuell bombrisk. Till sist kommer de också på planet.
När stewarden gör den rutinmässiga demonstrationen av flygets förnödenheter så lyckas han dra av syremasken från sin lilla plastslang som ska föra in luften till den nödställda passageraren. de flesta skrattar. Väl av marken är det första som händer att hela matvagnen välter och de små kubiska isbitarna rular ner längs flygets mittgång. Har det att flyga alltid varit såhär?

Att räkna upp de sakerna jag sett i Rom tror jag inte skulle gå. Pantheon såg jag första gången utan att veta att det faktiskt var Pantheon. Jag hade förväntat mig mer Jupiter och Romerska gudar. Mer Romarrike Jag hade förväntat mig färre kyrkor. Jag hade förväntat mig en mer segregerad stad - här är kolosseum, här är staden. I verkligheten sitter allt ihop. En jag satt brevid på flyget berättade att det var för att italienarna var för lata för att riva ner de gamla byggnaderna. St Peterskyrkan var enorm. St. Paulus kyrkan var enorm. En hel rad kyrkor var helt enorma faktiskt.

Höjdpunkten var nog Villa borghese. En gång i tiden tillhörde detta enorma komplex Borghese familjen, tills de bestämde sig för att sälja den och Rom bestämda att det skulle bli park. Där kunde man hyra motorassisterade parcyklar. Så kul tror jag inte jag har haft sedan jag åkte radiobil som liten.. Jag och N susade fram lika okontrollerat som karaktärerna brukar gör i biljakter i svart vita filmer. Sådana där biljakter där kameramannen har snurrat kameran lite extra långsamt för att allt ska gå snabbare på filmen sen. Vi vinglade fram och lyckades ta oss förbi intet ont anande turister som gick runt lyckligt ovetande om hur lite kontroll vi egentligen hade över åbäket. Åtminstone i början, sedan fick vi bättre kontroll på den.



Vatikanmuseet var förunderligt. Tyvärr var man ju inte ensam om att vilja se det, så där fanns ingen direkt möjlighet att faktiskt stå still och ensamt beundra vad det bjöd på. En stackars polis fick mana på folk att gå vidare så att det inte blev stockning i de "trånga" korridorerna. Där måste säkert någon stå och säga move along hela dagen. På tal om enformigt. Det sixtinska kapellet var ingen besvikelse, något jag egentligen hade förväntat mig. Inte bara kände jag igen bilden med Adam och Gud utan även när Adam och Eva förvisas ur lustgården och den stora målningen på ena kortsidan om när folks hamnar i himmel och helvete.
Det som nog egentligen gav mest på museet var de tre Dali målningarna som hängde där. Där stannade inte så många turister till, så där fick man faktiskt, otroligt nog, vara ensam.
Kön till museet tog bara en halvtimme. Och då började den ca 400m längre fram än den hade gjort dagen innan när vi bestämde oss för att det nog inte var lönt.

Drottning Kristina hängde där en bild av i St Peterskyrkan förresten. Vårat avtryck i Rom. En plats hette Thorvaldsen också. En dansk fick jag höra att det var uppkallat efter. Tänk att där finns en liten bit skandinavien även i kulturens huvudstad.