onsdag 9 juli 2008

Vad är det som rör väldigt mångas ekonomi och är vinkelrätt mot vartannat?

Det är ju aktie-indexarna och oljepriset förstås! Jag och en från kontoret brevid räknade ut att ifall det var fem veckor sedan vi pratade om oljepriset (vilket det ca var) så har vi haft en ungefärlig 10%-ig värdeutveckling av råoljan sedan vi pratade. Med lite snabb huvudräkning konstaterade vi att det innebär mer än en fördubbling av värdet på ett år. Det stämmer ju dessutom ganska bra ihop med den utvecklingen oljepriset har haft räknat de senaste fem åren (inte helt, men ifall den har gått från 30 dollar fatet till 140 behöver man inte vara ett geni för att se att en förtjänst har kunnat göras). Nu gäller det bara att hitta hur man kan spekulera direkt i oljan (för det är ju inte oljebolagen man vill stödja, bara oljepriset).
För faktum är ju att det är bara där jag ser den möjliga minskningen i koldioxidutsläpp. Det blir som ett win-win bet. Ifall inte oljepriset går upp kommer inte vi minska vår konsumption. Ifall inte vi minskar vår konsumption kommer inte koldioxidutsläppen minska och slutligen ifall inte koldioxidutsläppen minskar så finns det inte mycket nytta kvar med att ha pengar.
Är det så att man allt för länge har tänkt att man måste göra det som är omoraliskt och dåligt för samhället olagligt, när man borde ha tänkt att man skulle gjort det ekonomiskt oförsvarbart istället?

En känd Norsk företagsman uttalade sig i morse på politiskt kvarter att oljepriset borde dubblas i pris ifall vi ska ha någon chans och han sa att det var politikernas ansvar att se till att det gjorde det. En Frp-man påpekade syrligt senare under dagen att samma affärsman satsat mångmiljon-belop på förnyelsebar energi, så han kunde kanske inte ses som helt neutral i frågan. Dock var det en uppiggande nyhet att lyssna på på morgonen. Även ifall klimatförändringarna onekligen kommer till att/håller på att slå hårdast mot de fattiga så verkar fler och fler mångmiljonärer se vulgariteten i dagens konsumptionssamhälle och dessutom aktivera sig själva för att göra en förändring (ett annat exempel är ägaren av norska dagens näringsliv som finansiera långa artiklar om klimatförändringarna).

Vid sidan av de ekonomiska detaljerna är det inte mycket spännande som händer. Några kompisar plannerade att åka till kristianssand för att gå på djurparken, men den resan är numera klassad som helt död. Det var lite synd, själv minns jag ju när vi åkte till poetry slam i Alvesta. Satte upp tält och lagade mat ute i skogen. Det var tider det.

1 kommentar:

Den ovilliga soctanten sa...

ja, det var tider det.. *reminiscent*