Hos hårfrisörskan

Idag bar det, kanske till vissas förtret och andra glädje, av till hårfrisörskan. Den afrikanske damen kikade lite på huk ut från salongen när jag steg in genom dörren. Jag håller utkik efter parkeringsvakter berättar hon, det finns bara två parkeringsplatser här ute och de är båda tagna. Hon berättar hur lapplisorna brukar gömma sig lite bakom hörnet för att sedan komma fram när man har lämnat bilen. Hon berättar att ifall hon får en p-böter till så kommer hon inte få använda bilen av sin man, så det är ganska viktigt. Det var något så komiskt över hela scenen att jag var tvungen att skratta.
Hon rekommenderar mig att behålla håret lite längre, då får man ju styla till det snart igen. Själv berättar jag att jag egentligen inte tycker om att klippa håret. När hon frågar mig när jag gjorde det senast måste jag tänka. Kanske har jag svaret nu, det var väl när jag var hemma i påsk? Hursomhelst fick jag viljan igenom och kort fick det bli. En av hennes stamkunder kommer in med sin dotter, idag har hon stora planer, hon ska lägga slingor i håret. Som kille på besök på frisörsalongen är det ju alltid skönt när någon annan kommer in och tar över kallpratet. De pratar om smink, hårslingor och jobb. Hon hade köpte ett make-up kit för fyra tusen.. fyra tusen! Tydligen var hon utan jobb också. Nu tänkte hon lägga slingor för tusen kronor. En annan, som fortfarande drar sig för att gå till något annat än studentfrisörerna som tar 150 kr satt och förundrades. Hon gladde sig till hennes två döttrar kom upp i den åldern att de också ville styla sig sa hon. Vilken ekonomisk mardröm tänkte svensken i frisörsstolen.
Är det inte fint med svenska säger hon förtjusat och immiterar hur jag hade sagt 'tycker' istället för 'synes'. Jo håller frisörskan med. Hennes barn brukar av och till prata svenska för de tycker att det låter så kul. Då får mamma inte immitera dem.
Den ganska korpulenta stamkunden kommer fram med en borste och borstar undan håret som kommit i ögonen. Jag över mig på när jag ska bli make-up artist berättar hon. Sedan rufsar hon till mig lite i det klippta håret. Hjälp. Plötsligt har jag gått från att vara respektabel manlig kund till att bli en svensk docka. Nåväl, det är väl sådant man får ta. När jag ser mig i spegeln igen så är jag ganska nöjd. Titta så mycket hår säger frisörskan och pekar på golvet. Jag låter bli att berätta hur mycket som låg på golvet för två år sedan när jag rakade av allt. Det är ju inte så ofta man hamnar hos hårfrisörskan, men nästa gång vet jag vart jag ska gå. Så underligt och självdistanserat har jag aldrig haft det hos en frisör tidigare.

Igår såg jag the black knight. Den fick mig att tänka på republikaner, batman och FRA. Fast det bloggar jag om en annan gång.