Skolstart

I Bergen så har startskottet gått för årets hösttermin. Staden fylls upp med glada studenter som drar runt i större klungor. N som alltid är duktig på att hitta små bra ting lyckades hitta att högskolans kantin hade gratis mat till (ära för) de nya studenterna. När Nathalie satt och åt god pastasallad så kom det en glad afrikansk familj som satte sig brevid henne. Alla mumsade de på samma goda gratis pastasallad.
På torgallmäningen så har man satt upp olika stånd som skänker bort engångsförpackningar till studenter i hopp om att de ska fortsätta konsumera gillette eller vad det nu än må vara. Nathalie har hittat diverse flygblad och lappar om olika spännande saker. Vi ska skicka in varsin lapp där vi lovar att vi inte ska köra till träningen när vi studerar i Bergen.. Den blir nog inte så tuff att hålla.

Jag glädjer mig till att studentsamfundet ska börja köra sina debatter igen, men om jag ska vara helt ärlig så har senaste tidens bostadsjakt gjort mig lite disträ till dessa mindre viktiga ting. När jag var på visning igår så hittade jag nämligen min drömbostad. Nu gör jag allt jag kan för att få reda på hur mycket pengar banken vill låna ut till mig, innan jag till sist också lägger ett bud på den. Till skillnad från den benhårda hyresmarknaden så verkar nämligen köpesmarknaden vara ganska vänlig mot oss konsumenter. Borta vid Kalfar (som är rikemansområdet) kan man köpa ett slott i mini-utförande för 1,7 miljoner. Jag har redan börjat drömma om att vara fastighetsägaren Johan som står inför sitt stora inredningsprojekt. Visst är det något uppfriskande med att ge sig i kast med något man aldrig tidigare gjort?

Vi har ju givetvis fortfarande vår besvärliga bostadssituation här med 11m2 som jag försöker ta mig ur. Igår hann jag med en visning hos två Svenskar. Nygårdshøyden hade blivit Nygårdshöjden och äntligen var jag hemma igen! Flera hade ringt dem och erbjudit att ta lägenheten utan att se den, eller att få komma på visning tidigare så att de kunde få den, men de ärliga svenskarna höll fast vid sitt visningsdatum. Vilket alla mail till trots innebar att bara jag kom på visning. Dessvärre var det en omöblerad lägenhet som inte var i världens finaste skick. Med drömmen om mitt egna ställe så har jag tackat nej.
När jag pratade med mamma idag hörde jag att man kunde köpa en lägenhet i höör för 300.000, eller 250.000 ifall man ska räkna det i Norska pengar.. Det är verkligen skillnad på var man väljer att bo!

Dagens referat kommer från Benjamin Hoffs "The Tao of Pooh"

"I was having an awful dream," he said.
"Oh?"
"Yes, I'd found a jar of honey....," he said, rubbing his eyes.
"What's awful about that?" I asked.
"It kept moving," said Pooh. "they're supposed to sit still."
"Yes, I know"
"But whenever I reached for it, this jar of honey would sort of go someplace else."
"A nightmare," I said.
"Lot's of people have dreams like that," I added reassuringly.
"Oh," said Pooh. "About Unreachable jars of honey?"
"About the same sort of thing," I said. "That's not unusual. The odd thing , though, is that some people live like that."
"Why?" asked Pooh.
"I don't know," I said. "I suppose because it gives them Something to Do."
"It doesn't sound like much fun to me," said Pooh.