När jag var yngre så trodde jag på en deterministisk värld. Tänk att du vet var precis varenda atom i universum är och i vilket tillstånd de befinner sig. Du kan de matematiska formlerna för hur atomerna påverkar varandra, vips så kan du räkna ut hur världen kommer se ut i nästa ögonblick. Sedan kan man arbeta sig fram därifrån.
Det hela är ett litet tankeexperiment utfört av en högstadie/gymnasie-elev, men iaf. Kanske är tanken intuitiv, kanske uppstår den från konstruerade räkneuppgifter där man förutser ett förlopp från en konstruerad modell. Efter att ha läst fysik har jag fått veta att det är inte alls så det fungerar. Genom kvantmekaniken har vi lärt oss att de elementära beståndsdelarna styrs genom slump.
Jag tror att mitt tankesätt är ett resultat av den västerländska tanketraditionen i vilkens omgivning jag har växt upp. För förnuftet finns inga begränsning, allt kan lösas genom att delas upp i sina minsta beståndsdelar och sedan sättas ihop igen.
Vetenskapen är objektiv och dess repetoar växer för varje varv jorden snurrar runt sin egna axel. All respekt för Kant, som visst menade att vi alla är subjektiva, men också att vi till viss grad kan vara objektiva om vår subjektivitet. Men jag tror inte på det.
Jag läste en bok om strängteori under mitt första år på högskolan. Den tog upp modern fysiks paralleller till österländsk mystik, hur fysikens resultat mindre och mindre låter sig tyglas av våra söndra och härska tankegångar. Men även om enkla böcker belyser att kanske vi var fel ute tidigare, så menar jag att samhället i stort lever under samma paradigm som förr.
Österländska tankar om harmoni skjuter vi undan med västerländska om optimering. Hur sköts ett lands bäst? Genom största böjliga BNP, modern politik berör lite vid sidan av ekonomi. Hur sköts företaget bäst? Genom högsta möjliga avkastning. Hur lyckas man på dejten? Bästa möjliga kläder, bästa parfym, diskussionsämnen etc. Bästa livet uppnås genom optimering av livets alla sider.
Här kommer så dagens tanke: det allomfattande förnuftet är en illussion. Optimering handlar om att bearbeta våra brister, men våra brister är en del av våran mänsklighet. Den västerländska kulturen är ett krig utkämpat av oss, mot oss själva. Tanken om att allt går att förstå låser fast oss i en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten. Tanken om att allt kan förstås hämmar oss från att förstå. Ifall du har en och en halv timme kan du lyssna på Fredrik Lindström (navigera till mp3-arkivet) när han pratar om den rationella svensken. Eller så kan du stanna upp och tänka på hur osannolikt och fantastiskt det är att du finns. Bekvämt medveten om att du aldrig kommer förstå det.
torsdag 31 juli 2008
tisdag 29 juli 2008
Rom
Det är nästan så att man inte vet var man ska börja. Men det är å andra sidan kanske ganska naturligt. Var börjar egentligen Rom? och var slutar det? Mina förväntningar var inte höga, jag åkte för att besöka N. Kanske inte så överraskande blev jag således väldigt imponerad. Begreppet Rome wasn't built in a day har fått en mycket mer konkret innebörd nu.
Så jag tror vi börjar där vi har en ände att gripa tag i. På fleslands flygplats i Bergen. När jag kommer dit en och en halv timme innan flyget skulle gå hade jag tänkt mig att enkelt checka in på maskinen och sedan lämna av bagaget. Systemet var tydligen inte så praktiskt som det borde. Istället blev jag stående i kön med den obligatoriska åtta familjemedlemmar familjen som bara står och tittar till höger och vänster i kön. Check in personalen som bara lämnar sin disk och en kö som väljer att inte röra på sig på femton minuter. Semestern börjar med andra ord med stress. När väl en check in dam kom, så använda hon en ny lucka, så alla vi KLM:are spände upp vår kö på fel sida om linjen man inte få passera. Jag hinner köpa en påse M&M innan flyget lyfter. Välbehövd lunch tänker jag när jag långsamt äter på dem en efter en. Transfern i Amsterdam går ganska smärtfritt. Väl inne i flyget undrar speakern ifall Ann, Su, Ki och Ann finns på flyget. Ingen reagerar. Speakerrösten informerar lugnt om att deras bagage kommer tas ut ur flyget pga eventuell bombrisk. Till sist kommer de också på planet.
När stewarden gör den rutinmässiga demonstrationen av flygets förnödenheter så lyckas han dra av syremasken från sin lilla plastslang som ska föra in luften till den nödställda passageraren. de flesta skrattar. Väl av marken är det första som händer att hela matvagnen välter och de små kubiska isbitarna rular ner längs flygets mittgång. Har det att flyga alltid varit såhär?
Att räkna upp de sakerna jag sett i Rom tror jag inte skulle gå. Pantheon såg jag första gången utan att veta att det faktiskt var Pantheon. Jag hade förväntat mig mer Jupiter och Romerska gudar. Mer Romarrike Jag hade förväntat mig färre kyrkor. Jag hade förväntat mig en mer segregerad stad - här är kolosseum, här är staden. I verkligheten sitter allt ihop. En jag satt brevid på flyget berättade att det var för att italienarna var för lata för att riva ner de gamla byggnaderna. St Peterskyrkan var enorm. St. Paulus kyrkan var enorm. En hel rad kyrkor var helt enorma faktiskt.
Höjdpunkten var nog Villa borghese. En gång i tiden tillhörde detta enorma komplex Borghese familjen, tills de bestämde sig för att sälja den och Rom bestämda att det skulle bli park. Där kunde man hyra motorassisterade parcyklar. Så kul tror jag inte jag har haft sedan jag åkte radiobil som liten.. Jag och N susade fram lika okontrollerat som karaktärerna brukar gör i biljakter i svart vita filmer. Sådana där biljakter där kameramannen har snurrat kameran lite extra långsamt för att allt ska gå snabbare på filmen sen. Vi vinglade fram och lyckades ta oss förbi intet ont anande turister som gick runt lyckligt ovetande om hur lite kontroll vi egentligen hade över åbäket. Åtminstone i början, sedan fick vi bättre kontroll på den.
Vatikanmuseet var förunderligt. Tyvärr var man ju inte ensam om att vilja se det, så där fanns ingen direkt möjlighet att faktiskt stå still och ensamt beundra vad det bjöd på. En stackars polis fick mana på folk att gå vidare så att det inte blev stockning i de "trånga" korridorerna. Där måste säkert någon stå och säga move along hela dagen. På tal om enformigt. Det sixtinska kapellet var ingen besvikelse, något jag egentligen hade förväntat mig. Inte bara kände jag igen bilden med Adam och Gud utan även när Adam och Eva förvisas ur lustgården och den stora målningen på ena kortsidan om när folks hamnar i himmel och helvete.
Det som nog egentligen gav mest på museet var de tre Dali målningarna som hängde där. Där stannade inte så många turister till, så där fick man faktiskt, otroligt nog, vara ensam.
Kön till museet tog bara en halvtimme. Och då började den ca 400m längre fram än den hade gjort dagen innan när vi bestämde oss för att det nog inte var lönt.
Drottning Kristina hängde där en bild av i St Peterskyrkan förresten. Vårat avtryck i Rom. En plats hette Thorvaldsen också. En dansk fick jag höra att det var uppkallat efter. Tänk att där finns en liten bit skandinavien även i kulturens huvudstad.
torsdag 17 juli 2008
En grupps uppgång och fall
När jag letade efter något att spela på gitarren häromdagen fick jag upp ett youtube klipp med guns'n'roses. Jag tog mig tid att titta på ett av deras tidigare framträdande, där de spelar Used to love her på en amerikansk talkshow.
Det var häftigt att se de gamla idolerna igen. Jag var ju egentligen inte gammal nog när de hade sin storhetstid, så att få se vad de egentligen var på den tiden de var var i sig lite extra häftigt. Där kan man tänka på att de antagligen är yngre än vad jag själv är nu. Det sägs ju att de levde i en gammal övergiven lagerlokal i början och levde från hand till mun. Spelade lite små gig på barer och var småkriminella för att få vardagen att gå ihop.
Därifrån kom jag sedan vidare till en ihopklippt video till Dead horse.
Det kändes som om jag på tio minuter fått vara med om hela bandets karriär. Från den energirika början till det avdankade slutet inte så lång tid efter. Tänkte att jag skulle erbjuda klippen här ifall det finns någon annan gammal guns'n'roses räv här som också vill uppleva karriären.
I Bergen är det annars Metallica som gäller, de hade konsert här igår.
Kontoret brevid har skaffat sponsorsavtal med Bergen live, så ifall jag hade haft biljett till konserten så hade jag kunnat få VIP pass också. Fast att få biljett till en Metallica konsert är ju inte helt lätt, speciellt ifall det bara finns 22000 tillgängliga.
Jag tog mig tid att kolla lite på kommentarerna till ett inlägg på Schlaugs blog. Det frustrerar mig hur lb och neoliberal agenda vägrar att se parallellen mellan reklam och propaganda som berör människors frihet och val. För mig kommer man dit ganska snabbt genom att argumentera via marknaden. Det finns en stor marknad för reklam, alltså är det lönsamt. Hur kan reklam vara lönsamt? Jo för att det faktiskt påverkar människors val. Hade det inte gjort det hade det inte funnits någon marknad för reklam. Farsen påminner mig om hur jag argumenterade när jag gick på högstadiet. Mer för att vinna diskussionen än för att faktiskt komma fram till något. Jag får erkänna att jag även i mina sämre stunder idag kan slänga på mig en liknande sorts argumentation.
Man lyssnar alldeles för lite i samhället.
Det var häftigt att se de gamla idolerna igen. Jag var ju egentligen inte gammal nog när de hade sin storhetstid, så att få se vad de egentligen var på den tiden de var var i sig lite extra häftigt. Där kan man tänka på att de antagligen är yngre än vad jag själv är nu. Det sägs ju att de levde i en gammal övergiven lagerlokal i början och levde från hand till mun. Spelade lite små gig på barer och var småkriminella för att få vardagen att gå ihop.
Därifrån kom jag sedan vidare till en ihopklippt video till Dead horse.
Det kändes som om jag på tio minuter fått vara med om hela bandets karriär. Från den energirika början till det avdankade slutet inte så lång tid efter. Tänkte att jag skulle erbjuda klippen här ifall det finns någon annan gammal guns'n'roses räv här som också vill uppleva karriären.
I Bergen är det annars Metallica som gäller, de hade konsert här igår.
Kontoret brevid har skaffat sponsorsavtal med Bergen live, så ifall jag hade haft biljett till konserten så hade jag kunnat få VIP pass också. Fast att få biljett till en Metallica konsert är ju inte helt lätt, speciellt ifall det bara finns 22000 tillgängliga.
Jag tog mig tid att kolla lite på kommentarerna till ett inlägg på Schlaugs blog. Det frustrerar mig hur lb och neoliberal agenda vägrar att se parallellen mellan reklam och propaganda som berör människors frihet och val. För mig kommer man dit ganska snabbt genom att argumentera via marknaden. Det finns en stor marknad för reklam, alltså är det lönsamt. Hur kan reklam vara lönsamt? Jo för att det faktiskt påverkar människors val. Hade det inte gjort det hade det inte funnits någon marknad för reklam. Farsen påminner mig om hur jag argumenterade när jag gick på högstadiet. Mer för att vinna diskussionen än för att faktiskt komma fram till något. Jag får erkänna att jag även i mina sämre stunder idag kan slänga på mig en liknande sorts argumentation.
Man lyssnar alldeles för lite i samhället.
onsdag 16 juli 2008
Klimatpussel och abort
Ifall det är någon som vill läsa mer om den stackars katten så finns nu artikeln om det hela här. Katten ser ut som om den knappt vet vad som hänt, men Daniel (5) är åtminstone nöjd.
För någon vecka sedan berättade en kollega att han två gånger om året får en tidning med essensen av periodens klimatartiklar hemskickad till sig. Norges del i IPCC, Cicero, erbjuder nämligen ett gratis utskick av en destilerad klimatmediaström. Någon tidning har jag inte fått än, men idag fick jag ett första mail ifrån gruppen där man refererar till en rad klimatartiklar som publicerats i Norsk media på sistone.
Efter att bara ha ögnat igenom texten har jag bland annat plockat upp att våra klimatansträgningar har till viss del bidragit till en ökad temperatur. Det är eftersom vi inte längre släpper ut så stor mängd aerosoler nu som förr så har mängden solljusets som reflekteras av dessa minskat. En skrämmande slutsats man drar är att effekterna från växthuseffekten till viss del har dolt sig bakom det ljuset som dessutom reflekterats bort av våra utsläpp, med slutsatsen att vi ligger dåligt till.
På tal om växthuseffekt så kommer jag resa ner till Rom om en dryg vecka. Inte med tåg som man kanske kunnat tro utan faktiskt med flygplan. Jag skäms över att behöva erkänna det, men det ändrar inte min övertygelse om att den stora mängd resande vi gör på långa sträckor inte är hållbar.
I morgonbladet läste jag ett brev skrivet från en läkare (Marianne Mjaaland) till en forskare (Willy Pedersen) om abortfrågan. Läkaren hade som ung pläderat för fria aborträttigheter och vilat sin övertygelse och retorik på jämnlikhet. Hur kan staten gå in och bestämma över den enkla människan i en fråga som till så stor del drabbar denne människas liv?
Men hon hade med tiden tappat lite av sitt sting. Retoriken kunde hon, men hon kunde inte längre hitta sin övertygelse. Som läkare hade hon jobbat med abort. Och borttagandet av foster som hon kallade det i brist för att kunna hitta bra ord var något långt mer dramatiskt en vad debatten i tidningarna kan måla upp. Kvinnorna blev ofta långt mycket mer ledsna än vad de hade väntat sig. Hon har skrivit en bok om saken.
Forskaren hade i en forskningsartikel visat korrelation mellan missbruk, depressioner och abort. Vilket håll ett sådant samband går åt är ju inte lätt att bevisa, men han hade kommit sig att intressera sig för abortfrågan. Det var svårt att hitta information, svårt att hitta statistik. Med ett grundval på 1000 personer kunde han se att 460 aborter hade gjorts. Eftersom en person kan göra abort flera gånger kom han fram till en siffra runt 35%. 35% av Norges kvinnor. Tänk på det. Han hade konstaterat att inget bra språkbruk fanns för att diskutera det här med abort. Att det är ett väldigt känsligt ämne, som kanske hade tjänat på att bli mer medvetandegjort i samhället.
Jag skrev tidigare om myten att Guillanis nollvision hade varit miraklet som fick bukt på New Yorks kriminalitet. Vad som till stor del löste ungdomkriminaliteten var faktiskt just abort. Det står att läsa i Freakonomics av ekonomen Steven Levitt.
För någon vecka sedan berättade en kollega att han två gånger om året får en tidning med essensen av periodens klimatartiklar hemskickad till sig. Norges del i IPCC, Cicero, erbjuder nämligen ett gratis utskick av en destilerad klimatmediaström. Någon tidning har jag inte fått än, men idag fick jag ett första mail ifrån gruppen där man refererar till en rad klimatartiklar som publicerats i Norsk media på sistone.
Efter att bara ha ögnat igenom texten har jag bland annat plockat upp att våra klimatansträgningar har till viss del bidragit till en ökad temperatur. Det är eftersom vi inte längre släpper ut så stor mängd aerosoler nu som förr så har mängden solljusets som reflekteras av dessa minskat. En skrämmande slutsats man drar är att effekterna från växthuseffekten till viss del har dolt sig bakom det ljuset som dessutom reflekterats bort av våra utsläpp, med slutsatsen att vi ligger dåligt till.
På tal om växthuseffekt så kommer jag resa ner till Rom om en dryg vecka. Inte med tåg som man kanske kunnat tro utan faktiskt med flygplan. Jag skäms över att behöva erkänna det, men det ändrar inte min övertygelse om att den stora mängd resande vi gör på långa sträckor inte är hållbar.
I morgonbladet läste jag ett brev skrivet från en läkare (Marianne Mjaaland) till en forskare (Willy Pedersen) om abortfrågan. Läkaren hade som ung pläderat för fria aborträttigheter och vilat sin övertygelse och retorik på jämnlikhet. Hur kan staten gå in och bestämma över den enkla människan i en fråga som till så stor del drabbar denne människas liv?
Men hon hade med tiden tappat lite av sitt sting. Retoriken kunde hon, men hon kunde inte längre hitta sin övertygelse. Som läkare hade hon jobbat med abort. Och borttagandet av foster som hon kallade det i brist för att kunna hitta bra ord var något långt mer dramatiskt en vad debatten i tidningarna kan måla upp. Kvinnorna blev ofta långt mycket mer ledsna än vad de hade väntat sig. Hon har skrivit en bok om saken.
Forskaren hade i en forskningsartikel visat korrelation mellan missbruk, depressioner och abort. Vilket håll ett sådant samband går åt är ju inte lätt att bevisa, men han hade kommit sig att intressera sig för abortfrågan. Det var svårt att hitta information, svårt att hitta statistik. Med ett grundval på 1000 personer kunde han se att 460 aborter hade gjorts. Eftersom en person kan göra abort flera gånger kom han fram till en siffra runt 35%. 35% av Norges kvinnor. Tänk på det. Han hade konstaterat att inget bra språkbruk fanns för att diskutera det här med abort. Att det är ett väldigt känsligt ämne, som kanske hade tjänat på att bli mer medvetandegjort i samhället.
Jag skrev tidigare om myten att Guillanis nollvision hade varit miraklet som fick bukt på New Yorks kriminalitet. Vad som till stor del löste ungdomkriminaliteten var faktiskt just abort. Det står att läsa i Freakonomics av ekonomen Steven Levitt.
tisdag 15 juli 2008
FRA, fast Johan
Jag har fått tag på ett ganska kul verktyg som jag kanske använt skrupellöst ifall det inte hade varit för hela FRA-debatten. Genom att lägga in en länk på sidan kan man nämligen se hur många användare som besöker sidan, och få statistik över diverse ting som varifrån de kommit osv. Själva tjänsten är gratis och man slipper att få in tråkig reklam på sidan. Jag förstår dock att enkla internetmedvetna personer kan tycka att det här är obehagligt, så ifall det är någon som protesterar mot det hela (med en kommentar till detta inlägget t.ex.) så tar jag bort länken igen. Ifall det är någon som är nyfiken på statistiken så kan man klicka på länken som finns nere vid "räknare"-fältet till vänster.
I medieströmmen i Norge idag kan vi få veta att katten som igår blev bortrövad av fyra Svenskar nu har kommit på plats igen, så de två Svenskar som kidnappat den blivit uppringda och samvetsgrant återvänt till Norge. Pojken var givetvis glad och Svenskarna passade på att be om ursäkt till det Norska folket i sitt galna tillvägagångssätts vägnar.
Man kan också få reda på att den Isländska ekonomin stapplar med 13% inflation och 15% ränta. Kanske är det bra att påminnas om att inte ens våra skandinaviska I-länder är immuna mot nationella kriser. Krisen har hållt på i över ett halvår och nu diskuterar man att byta ut världens minsta valuta mot euron istället.
I USA så har samtidigt Bush som för bara några dagar sedan lovat att USA ska minska sina utsläpp med 50% till 2050 sagt att han vill riva upp lagen som förhindrar borrning på kontinental sockel. Bush kommer ju ändå aldrig mer kunna bli president, men det är inte utan att jag undrar vad det faktiskt innebär att han lovat att minska USAs utsläpp. Vilka konkreta åtgärder han tänker ta under sin sista tid som president för att ta USA närmare klimatmålet. Schwarzenegger verkar inte övertygad om att han tänker göra något alls.
I medieströmmen i Norge idag kan vi få veta att katten som igår blev bortrövad av fyra Svenskar nu har kommit på plats igen, så de två Svenskar som kidnappat den blivit uppringda och samvetsgrant återvänt till Norge. Pojken var givetvis glad och Svenskarna passade på att be om ursäkt till det Norska folket i sitt galna tillvägagångssätts vägnar.
Man kan också få reda på att den Isländska ekonomin stapplar med 13% inflation och 15% ränta. Kanske är det bra att påminnas om att inte ens våra skandinaviska I-länder är immuna mot nationella kriser. Krisen har hållt på i över ett halvår och nu diskuterar man att byta ut världens minsta valuta mot euron istället.
I USA så har samtidigt Bush som för bara några dagar sedan lovat att USA ska minska sina utsläpp med 50% till 2050 sagt att han vill riva upp lagen som förhindrar borrning på kontinental sockel. Bush kommer ju ändå aldrig mer kunna bli president, men det är inte utan att jag undrar vad det faktiskt innebär att han lovat att minska USAs utsläpp. Vilka konkreta åtgärder han tänker ta under sin sista tid som president för att ta USA närmare klimatmålet. Schwarzenegger verkar inte övertygad om att han tänker göra något alls.
måndag 14 juli 2008
Dagen efter första fisketuren
Och så kom vad som kanske är det starkaste beviset hittils att Norgehistorierna egentligen bara är plagiat på norrmännens Sverigehistorier. Idag hörde jag nämligen nästledaren i KrF (norska Kd) här i Norge att uttala sig om att en lycko-kommission borde tillsättas för att reda ut vad det egentligen är som gör folk lyckligare. Så att politikerna kan få en indikator till att mäta efter, inte bara tillväxt. Inger Lise Hansen som hon heter, pekade på att även om välfärden här i landen har gått upp upp upp, så finns det inget som pekar på att livskvaliteten hos Norges befolkning har gjort det samma. Som så brukar så finns det ju givetvis inget utspel utan en reaktion. Frp reagerade på att en sådan indikator skulle kunna användas för att påtvinga enkla människor speciella livsstilar, vilket så klart inte är bra. Här lyckades man faktiskt få in klimatfrågan i det hela, då Inger pekade på att det är klart att ett parti som nästan inte erkänner klimatförändringarna tycker att det är utmärkt om ekonomi är den enda indikatorn på framgång.
Det var väl egentligen det enda väsentliga som kommit ut i nyhetsströmmen idag. Bland andra nyheter finns att fyra svenskar har kidnappat en fem-årings katt och antagligen kör iväg med den till Sverige. Femåringen blev själv intervjuad i radion och han berättade att han var väldigt trist. Det var lite konstigt att höra något så väldigt negativt om sverige (eller tja, svenskar) i radio att det fick mig att fundera på hur det måste vara för andra invandrargrupper som ständigt hör dåliga saker om folk från deras land i radio.
Igår fiskade jag med vanligt kastspö för första gången i mitt liv. Två makrillar blev fångsten och det var precis kort om sagolikt att vara ute vid en Bergensfjord när solen var på väg ner och fiska i all tystnad. Ljudet av linan som surrar iväg över fjorden, känslan i armen när man med hjälp av gamla kendotrix försöker få iväg draget så långt bort som möjligt. Det sitter i handlederna tänker jag och inbillar mig att jag kan något. Vad som dessutom var ett nöje över förväntan var den vackra bilfärden till och från fiskestället. Det var så att man, klimatförändringar till trots, önskade att man hade körkort och bil och själv körde omkring där i all frihet.
Det var väl egentligen det enda väsentliga som kommit ut i nyhetsströmmen idag. Bland andra nyheter finns att fyra svenskar har kidnappat en fem-årings katt och antagligen kör iväg med den till Sverige. Femåringen blev själv intervjuad i radion och han berättade att han var väldigt trist. Det var lite konstigt att höra något så väldigt negativt om sverige (eller tja, svenskar) i radio att det fick mig att fundera på hur det måste vara för andra invandrargrupper som ständigt hör dåliga saker om folk från deras land i radio.
Igår fiskade jag med vanligt kastspö för första gången i mitt liv. Två makrillar blev fångsten och det var precis kort om sagolikt att vara ute vid en Bergensfjord när solen var på väg ner och fiska i all tystnad. Ljudet av linan som surrar iväg över fjorden, känslan i armen när man med hjälp av gamla kendotrix försöker få iväg draget så långt bort som möjligt. Det sitter i handlederna tänker jag och inbillar mig att jag kan något. Vad som dessutom var ett nöje över förväntan var den vackra bilfärden till och från fiskestället. Det var så att man, klimatförändringar till trots, önskade att man hade körkort och bil och själv körde omkring där i all frihet.
söndag 13 juli 2008
Staden där man inte får dö
Lyssnade på ett BBC-program med rapporter från deras olika utrikeskorrespondenter. En av dem rapporterade från Spirzbergen, en ö i Svalbard. Sedan man för 70 år sedan kommit på att döda kroppar inte förrutnar så har man skrivit in i lagen att man inte får dö på ön. Ifall någon skulle bli väldigt sjuk skulle man snabbt ordna transport så att de kan flygas ner till fastlandsnorge där lagarna inte är lika hårda. De berättade också att studenterna får lära sig var man ska skjuta på en isbjörn för att kunna fälla den. Ifall man skulle stöta ihop med en är ett tips att kasta vantarna i hopp om att distrahera björnen lite. Ifall den smäller med sina käkar så betyder det att björnen går in för att döda. Då - berättade korrespondenten - kan det i brist på alternativ vara läge att berätta för björnen att det faktiskt inte är lagligt att dö på svalbard.
Man rapporterade också ifrån Israel och Kashmir. Tydligen är inte Israelerna så oroliga för den eskalerande konflikten med Iran. En självsäker Israel berättar att Israels militär är så stark att Iran aldrig skulle våga invadera dem. Ni kommer väl ihåg vad som hände med Saddam? sa han. Risken är väl egentligen inte att Iran ska anfalla utan snarare att Israel och USA ska anfalla för att spränga Irans kärnkraftsanläggningar. Skönt att höra att man inte är så bekymrad åtminstone.
På Al Jazeera kunde jag läsa att USA och Indien nu äntligen har lyckats komma fram till en överenskommelse där USA ska bidra med kärnkraftteknologi och bränsle, Indien ska öppna upp sin kärnkraftverk för inspektioner. Det känns som att det finns en viss dubbelmoral i USAs agerande som Svenska medier stundvis är dålig på att pointera.
En gång reagerade jag på en ledare i den kristna tidningen Världen idag som kallade London för Londonistan och pekade på hur muslimska element trappade upp våldet i olika stadsdelar i huvudstaden. Jag skrev ett mail till författaren där jag påpekade att de kristna inte är så bra själva alltid och att det antagligen finns andra mycket mer fundamentala källor till kriminalitet än religiös tillhörighet. Jag fick svar att i princip alla terrorister på 2000 talet hade varit muslimer, så något konstigt måste det vara (hade man tagit med 90-talet så hade ju IRA funnits, det hade ju lett till lite obekväm självinsikt). Jag ångrar att jag inte svarade på det här mailet då, men jag har åter kommit att tänka på det nu i dagarna. Jag läste en artikel om den kristna bin laden som i religionens namn utbildat och delvis våldfört sig på tio tusentals barnsoldater. Sri lanka är ett annat bra exempel på terrorism som inte är baserat på religion. Tilsist så platsar ju nästan det USA gör som terrorism ifall definitionen är "att med vålds och terrorhandlingar försöka ändra hur ett land styrs". Den interessanta frågan tycker jag är varför det bara finns muslimska terrorister i vår mainstream mediarapportering?
Man rapporterade också ifrån Israel och Kashmir. Tydligen är inte Israelerna så oroliga för den eskalerande konflikten med Iran. En självsäker Israel berättar att Israels militär är så stark att Iran aldrig skulle våga invadera dem. Ni kommer väl ihåg vad som hände med Saddam? sa han. Risken är väl egentligen inte att Iran ska anfalla utan snarare att Israel och USA ska anfalla för att spränga Irans kärnkraftsanläggningar. Skönt att höra att man inte är så bekymrad åtminstone.
På Al Jazeera kunde jag läsa att USA och Indien nu äntligen har lyckats komma fram till en överenskommelse där USA ska bidra med kärnkraftteknologi och bränsle, Indien ska öppna upp sin kärnkraftverk för inspektioner. Det känns som att det finns en viss dubbelmoral i USAs agerande som Svenska medier stundvis är dålig på att pointera.
En gång reagerade jag på en ledare i den kristna tidningen Världen idag som kallade London för Londonistan och pekade på hur muslimska element trappade upp våldet i olika stadsdelar i huvudstaden. Jag skrev ett mail till författaren där jag påpekade att de kristna inte är så bra själva alltid och att det antagligen finns andra mycket mer fundamentala källor till kriminalitet än religiös tillhörighet. Jag fick svar att i princip alla terrorister på 2000 talet hade varit muslimer, så något konstigt måste det vara (hade man tagit med 90-talet så hade ju IRA funnits, det hade ju lett till lite obekväm självinsikt). Jag ångrar att jag inte svarade på det här mailet då, men jag har åter kommit att tänka på det nu i dagarna. Jag läste en artikel om den kristna bin laden som i religionens namn utbildat och delvis våldfört sig på tio tusentals barnsoldater. Sri lanka är ett annat bra exempel på terrorism som inte är baserat på religion. Tilsist så platsar ju nästan det USA gör som terrorism ifall definitionen är "att med vålds och terrorhandlingar försöka ändra hur ett land styrs". Den interessanta frågan tycker jag är varför det bara finns muslimska terrorister i vår mainstream mediarapportering?
lördag 12 juli 2008
En cykeltur över artiklar som slutar med min syn på frihet.
I senaste numret av Morgenbladet har man med en artikel om bildung. Den handlar om vikten av bildning. Eller kanske ännu mer vikten av att begreppet bildning inte förlorar sitt värde. Det är ju en norsk artikel så motsättningen hamnar mellan begreppet dannelse och utdannelse, vilket på svenska troligen blir skillnaden mellan bildning och utbildning. Så artikeln handlar om dannelse och inte bildung? tja, det är första artikeln i vad som ska bli en serie och den tar utgångspunkt i begreppets födelse. I ordet bildung.
Det var så att 1783 påbörjades en debatt mellan upplysningens försvarare och kyrkorepresentanter. Upplysningsrepresentanterna ville avskaffa det kristna i äktenskapet. Prästen Friedrich Zöllner gick till motangrepp och menade att upplysningsmännen var på villovägar. Vad är upplysning? frågar han sig. Borde inte det definieras innan debatten fortsätter.
Här kommer Kant in i debatten.
(Som en sido-not kan här nämnas att jag varit nyfiken på Kant på sistonde då hans namn och teori om transcendalismen kommit upp i en artikel kring Radical Orthodoxy, samt att han har använts som en sorts förfader till litteraturriktningen strukturalismen enligt vissa. Ifall någon kan förklara transcendentalismen för mig skulle jag vara tacksam eftersom de förklaringar jag hittils läst inte sagt mig något.)
"Upplysning" skriver iaf Kant " är människans uttåg från sitt själorsakade oförmyndigande". Längre in i sitt Essay kommer en tydligen väldigt känd passage:
"Omyndighet är den saknande förmågan att använda sitt förstånd utan andras ledning. Självorsakad är denna omyndighet när den inte beror på avsaknad av förstånd, utan avsaknad på beslutsamhet och mod att använda sitt förstånd utan andra ledning. Sapere aude! Ha mod till att använda ditt egna förstånd! är alltså upplysningens ordspråk."
Detta citatet skulle jag vilja ta utgång från och filosofera lite kring.
Slutsatserna jag vill dra är att de flesta av oss drömmer om frihet. Jag menar att vi fortfarande idag inte har tagit lärdom av det Kant skrev i sin artikel för så länge sedan. Jag vill mena att vissa teorier och personer (här menar jag inte Kant) får mer gehör för att de är kända än för att de är vettiga. Till sist vill jag haka in lycka.
Så försök följa med nu.
Jag kan inte historien särskildt bra, men jag misstänker att det fanns ganska stora klyftor mellan kyrkan och de som försvarade upplysningen. Trots min kristendom tycker jag dock att det här citatet är väldigt interessant. Jag menar dock att detta citatet är spunnet ur en mer fundamental mänsklig karakteristik. Nämligen drömmen om frihet.
Kan det vara så att här faktiskt finns en brygga mellan två så olika saker som kristendom och upplysning? Jag menar det, och jag menar att det är denna drömmen.
Givetvis är dessa citat tagna ur en text vars helhet jag inte har läst och vars faktiska mening jag bara kan gissa mig till. Men vad Kant här skriver ju är att människor borde resa sig upp från sitt självförvållade oförmyndigande. Resa sig upp för att tänka själva. Enligt mig innebär det att resa sig upp för att bli fria. Detta är vad jag menar att vi i popkulturen idag kallar att finna sig själva.
En del av bibeln som fascinerar mig mycket är där det står att man måste dö för gud för att få liv. (jag har ingen bibel, så jag kan inte återge det korrekt). Jag har alltid tolkat detta som en central del av kristendomen. Det att man ska födas på nytt. Och att man ska födas fri. Visste ni att det är därför korset är så centralt i kristendomen förresten? Inte för att Jesus dog utan för att han föddes på nytt. Jag menar att detta handlar om att finna frihet.
För att få ett ännu större perspektiv på det hela kan man ju slänga in budhismen som tror på att upplysning (frihet) bara kan nås genom att frigöra sig från det materiella. Men det är bara en tanke, jag är ju inte väldigt skolad i budhismen heller.
Betyder detta att kristendom och upplysning är samma sak? Rätt och slätt inte, bara att målet är det samma. Vägen dit är väldigt olika.
Nu avviker jag lite från dannelse Kant och kristendom för att ta upp en filosofisk artikel jag fick ögon på idag på DN tanken är att jag tillsist ska komma tillbaka till frihetsbegreppet.
Det är här jag som i en bisatts också vill komma in på att vissa teorier kan få mer uppmärksamhet än de kanske förtjänar just för att de kommer från rätt person. Denna person är Martha Nussbaum. Jag tolkar det som att Nussbaum vill belysa vikten av humaniora i våra universitet. Vikten av litteratur och konst i en värld som mer och mer kommer att domineras av pengar. Även om vi ser en vändning i våra materalistiska värderingar (från undersökning i morgenbladet - först nu har norrmän blivit lite lyckligare, när de materialistiska värderingarna börjat gå tillbaka). Martha menar att vi måste definiera vad som är gott för samhället innan man kan föra en meningsfull politik, här är citatet ur DN: "Med utgångspunkt i Aristoteles dygdetik och tankar om det goda samhället har de utvecklat en begreppsapparat som utgår från att det inte går att utforma en konkret politik innan regeringsmakten har skapat sig en idé om vad som är gott för människan.".
Det i hennes resonemang som får mig att reagera är hur hon menar att man måste sörja att människor blir kosmopolitans för att få bort alla fördomar om andra kulturer. Det verkar lite väl verklighetsfrånvänt att få ut 1,3 miljard kineser på vallfärd runt om i världen.
Den här begreppsapparaten är kanske något som skulle vara interessant i svensk politik också. Är det någon mer uppmärksammade miljöpartiets utspel i Almedalen? Slut på flumskolan, nu är det dags att vi börjar luta vår skolpolitik på faktisk fortskning. En härlig gliring till Björklund. Även om Björklunds taktik att säga något som är helt ogrundat i vetenskap men något som talar väldigt fint till folks intuitiva föreställningar antagligen är mycket smartare i opinionsbildningssyfte så är det all heder till Wetterstrand som för debatten ett steg bort från det retoriska tomrummet utan betydelse som våra politiker ofta rör sig i och in emot verkligheten. (ett annat bra exempel på detta är föreställningen att Guillianis noll vision i New York var det som fick bukt på brottsligheten. Statistik avslöjar att det är en myt, det som fick bukt på kriminaliteten var att man anställda flera poliser. Ser du skillnaden?)
Här kommer vi tillbaka till frihetsbegreppet igen. Svenska politiker är inte fria. De står inte i stånd att använda sitt intellekt till något utanför ramarna av det våran nuvarande föreställning om ekonomi säger att de ska använda det till. Det får debatten att stelna och det får deras ledelsesätt att göra oss ofria. Varför blomstrar det aldrig upp en debatt om vilka värderingar vårat samhälle borde eftersträva? Varför trumfar fastighetsskatten våra värderingar som intressant diskussionsämne. Är vi så blinda?
För att återigen komma in på FRA - något som definitivt har med frihet att göra. Argument om att andra länder är precis lika illa som oss är betydelselösa. Krig är fred säger de i 1984. Övervakning är frihet. Ge oss som folk frihet att bestämma hur vi vill ha det i vårat egna land. Politikerna borde sluta lyssna på den ledaren som ständigt styr deras intellekt. Föreställningen om hur världen måste vara.
Nu är snart cirkeln sluten. Den sluts av Danmark. Danmark är utsett till världens lyckligaste land. Varför det? Analytikerna verkar till synes eniga när de säger att det är just friheten som gör det. (Någon som kan gissa var Zimbawe ligger i undersökningen).
Som konkulsion vill jag mena att det finns så många illusioner här i världen om vad som är och vad som inte är lycka. Teorier kring ämnet har skapats i över 2000 år, vi tänker fortfarande. Jag menar att friheten är ett stort fundament i lyckan. Och att det kanske är just därför vi är så fascinerade av idéen frihet om så på ett omedvetet plan.
Det var så att 1783 påbörjades en debatt mellan upplysningens försvarare och kyrkorepresentanter. Upplysningsrepresentanterna ville avskaffa det kristna i äktenskapet. Prästen Friedrich Zöllner gick till motangrepp och menade att upplysningsmännen var på villovägar. Vad är upplysning? frågar han sig. Borde inte det definieras innan debatten fortsätter.
Här kommer Kant in i debatten.
(Som en sido-not kan här nämnas att jag varit nyfiken på Kant på sistonde då hans namn och teori om transcendalismen kommit upp i en artikel kring Radical Orthodoxy, samt att han har använts som en sorts förfader till litteraturriktningen strukturalismen enligt vissa. Ifall någon kan förklara transcendentalismen för mig skulle jag vara tacksam eftersom de förklaringar jag hittils läst inte sagt mig något.)
"Upplysning" skriver iaf Kant " är människans uttåg från sitt själorsakade oförmyndigande". Längre in i sitt Essay kommer en tydligen väldigt känd passage:
"Omyndighet är den saknande förmågan att använda sitt förstånd utan andras ledning. Självorsakad är denna omyndighet när den inte beror på avsaknad av förstånd, utan avsaknad på beslutsamhet och mod att använda sitt förstånd utan andra ledning. Sapere aude! Ha mod till att använda ditt egna förstånd! är alltså upplysningens ordspråk."
Detta citatet skulle jag vilja ta utgång från och filosofera lite kring.
Slutsatserna jag vill dra är att de flesta av oss drömmer om frihet. Jag menar att vi fortfarande idag inte har tagit lärdom av det Kant skrev i sin artikel för så länge sedan. Jag vill mena att vissa teorier och personer (här menar jag inte Kant) får mer gehör för att de är kända än för att de är vettiga. Till sist vill jag haka in lycka.
Så försök följa med nu.
Jag kan inte historien särskildt bra, men jag misstänker att det fanns ganska stora klyftor mellan kyrkan och de som försvarade upplysningen. Trots min kristendom tycker jag dock att det här citatet är väldigt interessant. Jag menar dock att detta citatet är spunnet ur en mer fundamental mänsklig karakteristik. Nämligen drömmen om frihet.
Kan det vara så att här faktiskt finns en brygga mellan två så olika saker som kristendom och upplysning? Jag menar det, och jag menar att det är denna drömmen.
Givetvis är dessa citat tagna ur en text vars helhet jag inte har läst och vars faktiska mening jag bara kan gissa mig till. Men vad Kant här skriver ju är att människor borde resa sig upp från sitt självförvållade oförmyndigande. Resa sig upp för att tänka själva. Enligt mig innebär det att resa sig upp för att bli fria. Detta är vad jag menar att vi i popkulturen idag kallar att finna sig själva.
En del av bibeln som fascinerar mig mycket är där det står att man måste dö för gud för att få liv. (jag har ingen bibel, så jag kan inte återge det korrekt). Jag har alltid tolkat detta som en central del av kristendomen. Det att man ska födas på nytt. Och att man ska födas fri. Visste ni att det är därför korset är så centralt i kristendomen förresten? Inte för att Jesus dog utan för att han föddes på nytt. Jag menar att detta handlar om att finna frihet.
För att få ett ännu större perspektiv på det hela kan man ju slänga in budhismen som tror på att upplysning (frihet) bara kan nås genom att frigöra sig från det materiella. Men det är bara en tanke, jag är ju inte väldigt skolad i budhismen heller.
Betyder detta att kristendom och upplysning är samma sak? Rätt och slätt inte, bara att målet är det samma. Vägen dit är väldigt olika.
Nu avviker jag lite från dannelse Kant och kristendom för att ta upp en filosofisk artikel jag fick ögon på idag på DN tanken är att jag tillsist ska komma tillbaka till frihetsbegreppet.
Det är här jag som i en bisatts också vill komma in på att vissa teorier kan få mer uppmärksamhet än de kanske förtjänar just för att de kommer från rätt person. Denna person är Martha Nussbaum. Jag tolkar det som att Nussbaum vill belysa vikten av humaniora i våra universitet. Vikten av litteratur och konst i en värld som mer och mer kommer att domineras av pengar. Även om vi ser en vändning i våra materalistiska värderingar (från undersökning i morgenbladet - först nu har norrmän blivit lite lyckligare, när de materialistiska värderingarna börjat gå tillbaka). Martha menar att vi måste definiera vad som är gott för samhället innan man kan föra en meningsfull politik, här är citatet ur DN: "Med utgångspunkt i Aristoteles dygdetik och tankar om det goda samhället har de utvecklat en begreppsapparat som utgår från att det inte går att utforma en konkret politik innan regeringsmakten har skapat sig en idé om vad som är gott för människan.".
Det i hennes resonemang som får mig att reagera är hur hon menar att man måste sörja att människor blir kosmopolitans för att få bort alla fördomar om andra kulturer. Det verkar lite väl verklighetsfrånvänt att få ut 1,3 miljard kineser på vallfärd runt om i världen.
Den här begreppsapparaten är kanske något som skulle vara interessant i svensk politik också. Är det någon mer uppmärksammade miljöpartiets utspel i Almedalen? Slut på flumskolan, nu är det dags att vi börjar luta vår skolpolitik på faktisk fortskning. En härlig gliring till Björklund. Även om Björklunds taktik att säga något som är helt ogrundat i vetenskap men något som talar väldigt fint till folks intuitiva föreställningar antagligen är mycket smartare i opinionsbildningssyfte så är det all heder till Wetterstrand som för debatten ett steg bort från det retoriska tomrummet utan betydelse som våra politiker ofta rör sig i och in emot verkligheten. (ett annat bra exempel på detta är föreställningen att Guillianis noll vision i New York var det som fick bukt på brottsligheten. Statistik avslöjar att det är en myt, det som fick bukt på kriminaliteten var att man anställda flera poliser. Ser du skillnaden?)
Här kommer vi tillbaka till frihetsbegreppet igen. Svenska politiker är inte fria. De står inte i stånd att använda sitt intellekt till något utanför ramarna av det våran nuvarande föreställning om ekonomi säger att de ska använda det till. Det får debatten att stelna och det får deras ledelsesätt att göra oss ofria. Varför blomstrar det aldrig upp en debatt om vilka värderingar vårat samhälle borde eftersträva? Varför trumfar fastighetsskatten våra värderingar som intressant diskussionsämne. Är vi så blinda?
För att återigen komma in på FRA - något som definitivt har med frihet att göra. Argument om att andra länder är precis lika illa som oss är betydelselösa. Krig är fred säger de i 1984. Övervakning är frihet. Ge oss som folk frihet att bestämma hur vi vill ha det i vårat egna land. Politikerna borde sluta lyssna på den ledaren som ständigt styr deras intellekt. Föreställningen om hur världen måste vara.
Nu är snart cirkeln sluten. Den sluts av Danmark. Danmark är utsett till världens lyckligaste land. Varför det? Analytikerna verkar till synes eniga när de säger att det är just friheten som gör det. (Någon som kan gissa var Zimbawe ligger i undersökningen).
Som konkulsion vill jag mena att det finns så många illusioner här i världen om vad som är och vad som inte är lycka. Teorier kring ämnet har skapats i över 2000 år, vi tänker fortfarande. Jag menar att friheten är ett stort fundament i lyckan. Och att det kanske är just därför vi är så fascinerade av idéen frihet om så på ett omedvetet plan.
onsdag 9 juli 2008
Vad är det som rör väldigt mångas ekonomi och är vinkelrätt mot vartannat?
Det är ju aktie-indexarna och oljepriset förstås! Jag och en från kontoret brevid räknade ut att ifall det var fem veckor sedan vi pratade om oljepriset (vilket det ca var) så har vi haft en ungefärlig 10%-ig värdeutveckling av råoljan sedan vi pratade. Med lite snabb huvudräkning konstaterade vi att det innebär mer än en fördubbling av värdet på ett år. Det stämmer ju dessutom ganska bra ihop med den utvecklingen oljepriset har haft räknat de senaste fem åren (inte helt, men ifall den har gått från 30 dollar fatet till 140 behöver man inte vara ett geni för att se att en förtjänst har kunnat göras). Nu gäller det bara att hitta hur man kan spekulera direkt i oljan (för det är ju inte oljebolagen man vill stödja, bara oljepriset).
För faktum är ju att det är bara där jag ser den möjliga minskningen i koldioxidutsläpp. Det blir som ett win-win bet. Ifall inte oljepriset går upp kommer inte vi minska vår konsumption. Ifall inte vi minskar vår konsumption kommer inte koldioxidutsläppen minska och slutligen ifall inte koldioxidutsläppen minskar så finns det inte mycket nytta kvar med att ha pengar.
Är det så att man allt för länge har tänkt att man måste göra det som är omoraliskt och dåligt för samhället olagligt, när man borde ha tänkt att man skulle gjort det ekonomiskt oförsvarbart istället?
En känd Norsk företagsman uttalade sig i morse på politiskt kvarter att oljepriset borde dubblas i pris ifall vi ska ha någon chans och han sa att det var politikernas ansvar att se till att det gjorde det. En Frp-man påpekade syrligt senare under dagen att samma affärsman satsat mångmiljon-belop på förnyelsebar energi, så han kunde kanske inte ses som helt neutral i frågan. Dock var det en uppiggande nyhet att lyssna på på morgonen. Även ifall klimatförändringarna onekligen kommer till att/håller på att slå hårdast mot de fattiga så verkar fler och fler mångmiljonärer se vulgariteten i dagens konsumptionssamhälle och dessutom aktivera sig själva för att göra en förändring (ett annat exempel är ägaren av norska dagens näringsliv som finansiera långa artiklar om klimatförändringarna).
Vid sidan av de ekonomiska detaljerna är det inte mycket spännande som händer. Några kompisar plannerade att åka till kristianssand för att gå på djurparken, men den resan är numera klassad som helt död. Det var lite synd, själv minns jag ju när vi åkte till poetry slam i Alvesta. Satte upp tält och lagade mat ute i skogen. Det var tider det.
För faktum är ju att det är bara där jag ser den möjliga minskningen i koldioxidutsläpp. Det blir som ett win-win bet. Ifall inte oljepriset går upp kommer inte vi minska vår konsumption. Ifall inte vi minskar vår konsumption kommer inte koldioxidutsläppen minska och slutligen ifall inte koldioxidutsläppen minskar så finns det inte mycket nytta kvar med att ha pengar.
Är det så att man allt för länge har tänkt att man måste göra det som är omoraliskt och dåligt för samhället olagligt, när man borde ha tänkt att man skulle gjort det ekonomiskt oförsvarbart istället?
En känd Norsk företagsman uttalade sig i morse på politiskt kvarter att oljepriset borde dubblas i pris ifall vi ska ha någon chans och han sa att det var politikernas ansvar att se till att det gjorde det. En Frp-man påpekade syrligt senare under dagen att samma affärsman satsat mångmiljon-belop på förnyelsebar energi, så han kunde kanske inte ses som helt neutral i frågan. Dock var det en uppiggande nyhet att lyssna på på morgonen. Även ifall klimatförändringarna onekligen kommer till att/håller på att slå hårdast mot de fattiga så verkar fler och fler mångmiljonärer se vulgariteten i dagens konsumptionssamhälle och dessutom aktivera sig själva för att göra en förändring (ett annat exempel är ägaren av norska dagens näringsliv som finansiera långa artiklar om klimatförändringarna).
Vid sidan av de ekonomiska detaljerna är det inte mycket spännande som händer. Några kompisar plannerade att åka till kristianssand för att gå på djurparken, men den resan är numera klassad som helt död. Det var lite synd, själv minns jag ju när vi åkte till poetry slam i Alvesta. Satte upp tält och lagade mat ute i skogen. Det var tider det.
söndag 6 juli 2008
En helg i Bergen
Som jag brukar när jag inte har något att göra, så åkte jag till Fretex i lördags. Som vanligt var det brist på folk där och jag behövde inte vänta länge innan jag blev erbjuden att arbeta, vilket jag givetvis gjorde med glädje..
Eftersom det var så varmt igår så var det ganska lite folk och det blev en lugn dag med lunkande fram och tillbaka. När jag stod i kassan var det en dam som tog upp sin första vara. Blev stående och bara tittade på den ett tag, det var persienner. När kunde står och tittar så där brukar det vara ett tecken på prutning och kommande problem. Efter en tio sekunder eller så konkluderade hon att de vara smutsiga. Tio sekunder senare efter att jag inte reagerat på vad hon sa så la hon dem ifrån sig. Dem skulle hon inte ha. Hon hade med sig några krokar från IKEA också som hon skulle köpa. 15 kr kostade dem och hon tyckte att det lät lite dyrt. Hon sa förtroligt att hon skulle till IKEA senare och då skulle hon jämföra priserna. Hon plockade upp en lampa för 65 kr, men när hon såg att den var från IKEA (det såg hon väl inte förrän hon kommit till kassan) så skulle hon inte ha den heller. Med allt slående av varor ut och in i kassan så blev ju givetvis priset i slutändan fel. När jag sa det till henne så sa hon att ja, det verkade ju lite dyrt. Dock hade det visat sig att hon betalat 60 kr för lite.
Senare under dagen ringde hon tillbaka till Fretex, Gottfried svarade. De där plastpåssamlarna som hon hade köpt hos oss för 20 kr/st hade funnits på IKEA också och där hade de bara kostat 19kr. Hon skulle anmäla Fretex till förbrukarrådet berättade hon, sedan sa hon i förbifarten att hon skulle komma tillbaka på måndag för att få hälften av pengarna tillbaka. Själv tycker jag det är kul att spekulera om hennes telefonsamtal kostade mer än den där kronan hon hade sparat ifall hon hade köpt dem på IKEA.
Idag var jag ute en tur på morgonen och bara gick omkring. En ganska förvånande upptäckt jag gjorde var att nästan alla som var ute pratade ett annat språk än norska. Först var det en stor grupp Spanjorer som ville komma in i Johannes kirken (stor grupp med spanjorer + mig). Sedan var det två fransmän som gick och diskuterade Oslo borta vid verftet. Slutligen var det några ungdomar som gick och pratade på engelska. Kanske är det så att de flesta är ute på fjället eftersom det är Söndag, svårt att veta.
Nere vid torgallmänningen var det en asiat som lekte vid sjömansmonumentet. Han hade med sig lite olika batteridrivna båtar som han la i det grunda vattnet vid monumentet och sedan lät åka omkring. Ibland använde han sitt snöre med vikt på för att hala in en båt och sätta en smällare eller rökbomb på en av båtarna för att sedan släppa ut den till havs igen. Han såg mycket nöjd ut när en smällare flög iväg ur hans slagskepp med en bana som gjorde att det såg ut som en kryssningsmissil. Vi var en ganska stor samling människor omkring honom som tittade på vad han gjorde, fast han tog väldigt lite notis om oss. Han hade en basker full med sjömärken, helvit dräkt och sjömansskor, hade man sett honom ombord på ett militärt fartyg hade man direkt tagit honom för att vara kaptenen. Så här i efterhand så är det lite uppfriskande att se en man i 50-års åldern leka med krigsbåtar.
Eftersom det var så varmt igår så var det ganska lite folk och det blev en lugn dag med lunkande fram och tillbaka. När jag stod i kassan var det en dam som tog upp sin första vara. Blev stående och bara tittade på den ett tag, det var persienner. När kunde står och tittar så där brukar det vara ett tecken på prutning och kommande problem. Efter en tio sekunder eller så konkluderade hon att de vara smutsiga. Tio sekunder senare efter att jag inte reagerat på vad hon sa så la hon dem ifrån sig. Dem skulle hon inte ha. Hon hade med sig några krokar från IKEA också som hon skulle köpa. 15 kr kostade dem och hon tyckte att det lät lite dyrt. Hon sa förtroligt att hon skulle till IKEA senare och då skulle hon jämföra priserna. Hon plockade upp en lampa för 65 kr, men när hon såg att den var från IKEA (det såg hon väl inte förrän hon kommit till kassan) så skulle hon inte ha den heller. Med allt slående av varor ut och in i kassan så blev ju givetvis priset i slutändan fel. När jag sa det till henne så sa hon att ja, det verkade ju lite dyrt. Dock hade det visat sig att hon betalat 60 kr för lite.
Senare under dagen ringde hon tillbaka till Fretex, Gottfried svarade. De där plastpåssamlarna som hon hade köpt hos oss för 20 kr/st hade funnits på IKEA också och där hade de bara kostat 19kr. Hon skulle anmäla Fretex till förbrukarrådet berättade hon, sedan sa hon i förbifarten att hon skulle komma tillbaka på måndag för att få hälften av pengarna tillbaka. Själv tycker jag det är kul att spekulera om hennes telefonsamtal kostade mer än den där kronan hon hade sparat ifall hon hade köpt dem på IKEA.
Idag var jag ute en tur på morgonen och bara gick omkring. En ganska förvånande upptäckt jag gjorde var att nästan alla som var ute pratade ett annat språk än norska. Först var det en stor grupp Spanjorer som ville komma in i Johannes kirken (stor grupp med spanjorer + mig). Sedan var det två fransmän som gick och diskuterade Oslo borta vid verftet. Slutligen var det några ungdomar som gick och pratade på engelska. Kanske är det så att de flesta är ute på fjället eftersom det är Söndag, svårt att veta.
Nere vid torgallmänningen var det en asiat som lekte vid sjömansmonumentet. Han hade med sig lite olika batteridrivna båtar som han la i det grunda vattnet vid monumentet och sedan lät åka omkring. Ibland använde han sitt snöre med vikt på för att hala in en båt och sätta en smällare eller rökbomb på en av båtarna för att sedan släppa ut den till havs igen. Han såg mycket nöjd ut när en smällare flög iväg ur hans slagskepp med en bana som gjorde att det såg ut som en kryssningsmissil. Vi var en ganska stor samling människor omkring honom som tittade på vad han gjorde, fast han tog väldigt lite notis om oss. Han hade en basker full med sjömärken, helvit dräkt och sjömansskor, hade man sett honom ombord på ett militärt fartyg hade man direkt tagit honom för att vara kaptenen. Så här i efterhand så är det lite uppfriskande att se en man i 50-års åldern leka med krigsbåtar.
tisdag 1 juli 2008
Back in the USSR
.. eller förlåt, det är ju alliansledda Sverige som är det nuförtiden.
Det regnade i Bergen när jag kom tillbaka vid två-tiden i Söndags. Bara lite demonstratict lätt. Asfalten var blöt men fullt framkomlig för mig som bara hade sandaler och ingen jacka. Det är en annan luft här borta, lite friskare på något sätt. Jag vet inte om jag ska säga att det kändes som att komma hem, men något speciellt var det att stiga ur det där tåget.
Fram till idag har jag bott i denna studentkorridor utan att träffa någon annan. Jag har bara vagt varit medveten om någons närvaro eftersom små enkla föremål ibland flyttat sig emellan att jag varit på jobb och kommit tillbaka. Annars har här varit helt tyst. Nu sitter jag åter igen och blickar ut över bryggen från Nathalies rum. Det är fullt av Nathalie, men utan Nathalie.. lite tomt trots alla saker med andra ord.
På jobbet fick jag höra uppmuntrande ord om mina prestationer än så länge.. det piggar ju alltid upp. Jag närmare mig än mer planer på att köpa lägenhet. Det gäller att taima det hela rätt mellan att bostadspriserna faller och hyperinflationen slår in.
En gång i tiden skrev jag om hur Nathalie inte riktigt var vän med sin telefonen. Denna gången är det min tur. I kombination med att PIN-koden fallit mig ur minne så har lappen där den står på också gjort det. För att göra det ännu värre så har en korridorare inte lämnat tillbaka nyckeln till förrådet som hon skulle, så den sista platsen att leta på är otillgänglig. Det gör ju en onekligen lite strandsatt, men samtidigt är det lite interessant att inte vara uppkopplad till det stora människoklustret.
Jag har ju fortfarande internet, men man kan fråga sig hur länge. På de tre dagar jag har varit här så här så har automatsäkringarna gått lika många gånger. Föga förtroendeingivande. Första gången var jag rädd att jag skulle bli tvungen att ringa vaktmästaren. Den uppmärksamme kanske ser dilemmat. Visst finns Skype också, men jag föredrar att prata med folk som har förståelse för att man låter som en robot när jag använder Skype.
Idag visade det sig att yogacentret här har sommarstängt också. Utanför satt det en gammal dam med alldeles för mycket läppstift och en knallröd sylvest. Smått överviktig var hon också. Hon letade efter Katte-Kari, Kari som jobbar på caféet och skulle ge henne en kattunge. Förlåt sa jag, men hon kommer nog inte tillbaka förrän till Augusti, det är då caféet öppnar igen. Hon frågade mig om jag visste var någon förmodad ort med obskyrt namn låg. Jag hade inte en aning. Vi enades om att vi var dumma både hon och jag som inte kunde komma in. Sedan gick jag därifrån. Solen skiner i Bergen nu, och för er som har haft förmånen att se det, så vet ni hur vacker här är då.
Ikväll är kvällen då jag slutligen ska bli av med min buss-lagg, det har jag bestämt.
Det regnade i Bergen när jag kom tillbaka vid två-tiden i Söndags. Bara lite demonstratict lätt. Asfalten var blöt men fullt framkomlig för mig som bara hade sandaler och ingen jacka. Det är en annan luft här borta, lite friskare på något sätt. Jag vet inte om jag ska säga att det kändes som att komma hem, men något speciellt var det att stiga ur det där tåget.
Fram till idag har jag bott i denna studentkorridor utan att träffa någon annan. Jag har bara vagt varit medveten om någons närvaro eftersom små enkla föremål ibland flyttat sig emellan att jag varit på jobb och kommit tillbaka. Annars har här varit helt tyst. Nu sitter jag åter igen och blickar ut över bryggen från Nathalies rum. Det är fullt av Nathalie, men utan Nathalie.. lite tomt trots alla saker med andra ord.
På jobbet fick jag höra uppmuntrande ord om mina prestationer än så länge.. det piggar ju alltid upp. Jag närmare mig än mer planer på att köpa lägenhet. Det gäller att taima det hela rätt mellan att bostadspriserna faller och hyperinflationen slår in.
En gång i tiden skrev jag om hur Nathalie inte riktigt var vän med sin telefonen. Denna gången är det min tur. I kombination med att PIN-koden fallit mig ur minne så har lappen där den står på också gjort det. För att göra det ännu värre så har en korridorare inte lämnat tillbaka nyckeln till förrådet som hon skulle, så den sista platsen att leta på är otillgänglig. Det gör ju en onekligen lite strandsatt, men samtidigt är det lite interessant att inte vara uppkopplad till det stora människoklustret.
Jag har ju fortfarande internet, men man kan fråga sig hur länge. På de tre dagar jag har varit här så här så har automatsäkringarna gått lika många gånger. Föga förtroendeingivande. Första gången var jag rädd att jag skulle bli tvungen att ringa vaktmästaren. Den uppmärksamme kanske ser dilemmat. Visst finns Skype också, men jag föredrar att prata med folk som har förståelse för att man låter som en robot när jag använder Skype.
Idag visade det sig att yogacentret här har sommarstängt också. Utanför satt det en gammal dam med alldeles för mycket läppstift och en knallröd sylvest. Smått överviktig var hon också. Hon letade efter Katte-Kari, Kari som jobbar på caféet och skulle ge henne en kattunge. Förlåt sa jag, men hon kommer nog inte tillbaka förrän till Augusti, det är då caféet öppnar igen. Hon frågade mig om jag visste var någon förmodad ort med obskyrt namn låg. Jag hade inte en aning. Vi enades om att vi var dumma både hon och jag som inte kunde komma in. Sedan gick jag därifrån. Solen skiner i Bergen nu, och för er som har haft förmånen att se det, så vet ni hur vacker här är då.
Ikväll är kvällen då jag slutligen ska bli av med min buss-lagg, det har jag bestämt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)