Kontratankar om abort

De flesta reaktionerna på Amys abort har varit att hon borde få göra som hon vill. Det intressanta är att motiveringarna som har lett till detta svaret har varit olika.

Jag vill försöka nyansera mitt uttalande mer när jag antyder att jag inte tycker att Amy skulle ha fått göra abort. Jag pratar inte om den enkla individen Amy. Henne har jag ju aldrig träffat, allt jag vet om henne är den knapphändiga informationen som kommer fram genom hennes egna artikeln samt intervjun med henne. Jag pratar inte heller om att man ska förbjuda abort för de kvinnor som inte kan ge en tillräckligt legitim anledning till att göra den. Jag är inte så konstruktiv att jag kan föreslå en lag som skulle ge precis mitt ideal-samhälle kring denna frågan. Jag skulle inte kunna se en person i så besvärlig situation att hon känner att hon måste göra abort i ögat och förneka henne att göra det.
Det kan då verka som ett ganska intetsägande uttalande. 'Efter att ha läst ovanstående artikel vill jag plötsligt förbjuda det för vissa'.
Vad jag pratar om är att det måste finnas en respekt också för livet i samhället, inte bara för individen. Vad jag ponerar blir en moralfråga om ett samhälles inställning till en enkel företeelse. I Sverige tror jag att en sådan av och till bara är nyttigt eftersom vi är påväg att rationalisera bort allt som enligt mig har värde.

När jag nu kommit med påståendet och fått dessa nekande kommentarer så blir jag givetvis inte besviken, jag skrev ju själv att jag inte förväntade mig att med rationella medel kunna övertyga någon om min ståndpunkt. Däremot har jag bjudits på intressant läsning när jag fått ta del av era perspektiv. De har i sin tur väckt lite nya tankar.

Enligt mig har tre ämnen legat som huvudgrund för folks åsikt i frågan. Dessa är kvinnans rättigheter, definitionen av liv och frågan om samhällsmoralen.

Jag börjar vill att tänka lite runt kvinnans rättigheter:
Jag menar att du har helt rätt Markus när du skriver att kvinnan på många sätt blivit underställd mannen i våran nuvarande samhällskultur. Ester gav mig en gång en bok som heter "Egalias döttrar" där man beskriver dagens samhälle men har snurrat på könsrollerna så att männen istället är undertryckta. Man pratar inte om att "Man" ska göra något utan om att "Kvinna" ska göra något. Jag rekommenderar den varmt till alla som vill få mer perspektiv på jämställdhet.

Du skriver att Peter (hennes pojkvän) antagligen skulle skrattat ifall de diskuterat att dela på ansvaret att ta hand om barnen, här är vi inte överens. Nu vet vi givetvis om möjligt ännu mindre om Peter än om Amy, men ifall man ser på inställningen hos yngre män idag så ser man en trendändring. Runt när vi slutade på gymnasiet så visade enkätundersökningar att värderingarna hos unga män och kvinnor höll på att ändra sig. Det var nu istället en majoritet av kvinnor som såg det som högsta prioritet i livet att göra karriär medan män i större grad än någonsin såg det som sitt livsmål att skaffa en familj. Jag är ödmjuk nog att säga att jag inte vet vilket val jag hade gjort fått välja mellan jobb eller flera barn (för jag har ju aldrig varit i situationen) men som magkänsla hade jag alla gånger valt att ha en stor familj i första hand. Det tillhör min övertygelse att barn i längden kommer vara till mycket större glädje än vad något jobb kan vara. Men denna inställningen har jag givetvis full förståelse för att jag inte delar med alla.

I senaste upplagan av morgonbladet (tidningen där jag först mötte bervväxlingen om abort) har man skrivit om Susan Pinkers bok The Sexual Paradox: Troubled boys, gifted girls and the real difference between the sexes, där detta med att få barn också nämns. Det finns mycket av det hon skriver som jag inte håller med om, men bland några av sakerna jag kan tro på finns följande:

"Mange av de kvinnene som Pinker snakket med følte at de ble presset inn i et paradigme som ikke passet dem. Heller enn å snakke om et glasstak som holdt dem nede, forteller de om hender som løftet dem opp og frem, og at det var dette som gjorde at de følte det som et svik når de takket nei"

Detta är i en kontext om begåvade kvinnor som trots denna begåvningen valde att jobba deltidsjobb och stå still i karriären (i utbyte mot att få göra mer som de vill med övriga livet).

Angående sig själv skriver Pinker följande:

" - De gode nyhetene var at jeg følte at jeg kunne gjøre hva jeg ville. ...
- De dårlige nyhetene, om jeg kan kalle det det, var at jeg ikke var forberedt på den ambivalensen jeg følte da jeg skulle tilbake i arbeid etter å ha fått det første barnet mitt. Jeg hadde vokst opp i den tro at kvinner var kloninger av menn, og det var overraskende å oppdage hvilke følelser som bodde i meg."

När du skriver om att ha barn tycker jag du vinklar det som om det bara var en uppoffring. En där man tom har risk för att bli galen? Det finns många föräldrar som kan intyga att det att vara förälder är helt inom vad en människa kan klara avs gränser. Det kan säkert finnas de som förlorar alla sina vuxenvänner efter att ha blivit föräldrar, men det tror jag dels är individens fel också. Samtliga medarbetare på mitt jobb har småbarn (en har tre stycken tom) och ingen av dem verkar det lida någon större nöd på vad gäller umgänge. Jag får intrycket av att barn naturligt leder till att man träffar nya människor i det att man engagerar sig i sitt barns fritid.
Tillsist kan jag tycka att det är olyckligt att kalla det jag skriver för moralpanik. Detta är, precis som alla moraliska frågeställningar, en fråga utan ett svart eller vit svar. Det enda tillfället du kan veta att du har fel infallsvinkel är när du är övertygad om att du har rätt. Kalla hellre det jag kommer med för en önskan om mer respekt för livet i samhället.

Det var en sak som Josefin skrev som jag också tyckte var intressant, nämligen att det vore orätt från barnets perspektiv :
... hur bra tror du en kvinna mår om hon tvingas föda fram ett barn hon inte vill ha ... barnet skulle direkt känna av sin mammans känslor. Alla barn har rätt till kärleksfulla föräldrar och finns det ingen grundtrygghet från början kan saker nog gå riktigt illa för ett litet barn.

Jag tror inte man kommer möta en människa där mamman velat göra abort men inte gjort det som tycker att mamman gjorde fel. Men frågan jag ställer mig är huruvida Amy borde få skaffa barn alls? Återigen spekulerar jag bara utifrån det lilla som står i artikeln och utifrån vad det födda barnets rättigheter är. Hennes motivering till att göra abort lägger speciellt mycket fokus på att graviditeten kommer vara slitsam för henne. Följt av lite fokus på att hon kommer behöva anpassa sin livsstil. Där finns inget som tyder på att hon tänker att hon inte skulle klara av att ta hand om barnen. När hon nu gör abort, tror ni inte att det fostret som överlever, den människan som nu går ibland oss, någon gång kommer undra över de två syskonen som han/hon kunde ha fått? Överväger Amy överhuvudtaget detta? Verkar inte hennes resonemang egentligen väldigt självupptaget?

Om livets uppkomst. Definitionen av liv kan verka som inte helt enkelt. Jag tyckte det Lucas skrev om att rationalitet kan vara livsfarligt var väldigt bra. Är det rätt att "abortera" småbarn, gamla människor och handikappad? givetvis inte. När du invänder Victor att en vuxen människa inte skulle överleva "i ett helt avbränt område med 100 mils radie" så tycker jag du trampar dig själv lite på foten. Att en människa inte skulle överleva under sådana förhållanden är ju för att vi inte är menade för det, precis som ett ofött foster inte är menat att vara utanför livmodern. Att sedan definiera liv som allt som kan klara sig med hjälp av övriga samhällets välvilja tycker jag känns som en väldigt konstlad definition.

Just det med definitionen tycker jag är intressant. För mig låter det som om du tycker att rådande definitionen på liv är självklar Victor. Vetenskapligt korrekt. Som en naturlag. Men hur kan den vara det, det är ju bara någonting människoskapt. Det är en norm som vi har satt upp för oss själva. Varför är det inte intressant att detta med största sannolikhet skulle bli en människa om man inte gjorde abort? Varför är tid så centralt? Hade vi människor kunnat välja hade det varit helt legitimt att abortera de celler som små småningom givit liv åt hela planeten.

Att dra in onani i diskussionen tycker jag känns aningen smaklöst. Jag hoppas att vi alla är överens om att ett abortingrepp och onani är två helt olika ting. Även de som menar att abort inte borde tillåtas alls också. Att använda en kondom innebär att förhindra en process från att börja. Att göra abort innebär att avbryta en process som redan är igång.

När jag läser om resonemangen kring när liv börjar, har en väldigt ärlig uppfattning om att abort borde vara tillåtas in till det att livet börjat. Då får det mig att vilja vända på frågan. När menar det som tycker att abort ska tillåtas att abort inte borde få tillåtas? Ifall man blir upprörd över människor som vill förbjuda abort ner till 5 veckan, blir man också upprörd över folk som vill tillåta det upp den 35 veckan? Är båda ståndpunkterna lika upprörande?

Den sista punkten är människan roll i samhället och samhällets roll i människan. Det är först och främst härifrån jag formar min egna åsikt. I hållpunkter som att våra värderingar håller på att tunnas ut mer och mer. Kanske är det för att vi är bröder som också Lucas verkar hamna på denna punkten för att forma sin egna åsikt. För att upprepa vad jag sa i början så har jag ingen politisk agenda med det jag skriver. Jag förstår att det är väldigt svårt att både respektera individens integritet och samtidigt upprätthålla samhället respekt för liv på samma gång. I industrialistiska revolutionen i England uppkom missär efter att individen fått för mycket frihet (och ingen trygghet), i kommunistiska Ryssland uppkom missär ur motpolen. Lite av den tankeställaren jag fått i ämnet kommer nog från när jag följde det Amerikanska valet och läste på ett forum. Där hade någon lagt ut en video som av texten att dömma visade en abort. Jag tittade inte på videon för att jag förväntade mig att den skulle vara ganska stark. Men det fick mig att undra, ifall jag inte klarar att titta på det här, menar jag fortfarande att detta är något som är självklart och helt OK i det samhället vi lever?

Om abortfrågan igen

Tack för reaktionerna på abortfrågan.
Det var ganska länge sedan jag läste både artikeln i DN och den ursprungliga artikeln i NYTimes. För att åter igen kunna navigera mig fram i mina åsikter sökte jag upp dem på nytt. Den ursprungliga artikeln finns här för den som är intresserad. Ifall man är intresserad över en lite snabbare överblick så kan man också läsa detta blog-inlägget som behandlar artikeln (från 2004). För den som verkligen tycker detta är jätteintressant kan man läsa ett lite längre blog-inlägg, här, men jag får erkänna att tom jag tyckte att det inlägget var lite för långt.

Det är nog tonen i artikeln som får främst får mig att reagera. Givetvis kan man vara oening. Människor kan tycka att abort är ok, eller att det inte är ok. Men enligt förtjänar ämnet mer respekt än att avfärdas som en självklarhet. Såhär motiverar Amy sin andra abort (som jag felaktigt sa var att gå från tre till två barn, egentligen var det från tre till ett):

On the subway, Peter (the boyfriend and the child's father) asked, ''Shouldn't we consider having triplets?'' And I had this adverse reaction: ''This is why they say it's the woman's choice, because you think I could just carry triplets. That's easy for you to say, but I'd have to give up my life.'' Not only would I have to be on bed rest at 20 weeks, I wouldn't be able to fly after 15. I was already at eight weeks. When I found out about the triplets, I felt like: It's not the back of a pickup at 16, but now I'm going to have to move to Staten Island. I'll never leave my house because I'll have to care for these children. I'll have to start shopping only at Costco and buying big jars of mayonnaise. Even in my moments of thinking about having three, I don't think that deep down I was ever considering it.

För mig blir detta över toppen av tillåten dekadens. Att sedan säga att 'de som pratar om barnamord gör det så väldigt lätt för sig'. Vem gör det lätt för sig?

Jag förväntar mig inte att logiskt kunna överbevisa någon att människor borde förnekas rätten till abort. Det enda jag kan vädja till är för läsaren att se på det samhället vi befinner oss i, och att se vilket håll vi är påväg mot.
Sociala experiment har visat att när människor hamnar i en roll där de kan frånsäga sig personligt ansvar för sina handlingar, så kan de mest grymma handlingar göras. Jag menar att vi behöver ett större personligt ansvar.

Problematiken uppstår givetvis alltid kring hur man kan rättfärdiga att samhället tar beslut för enskilda individer. Säg att deras anledning till abort verkligen skulle vara något banalt som att de inte vill köpa stora burkar med majonäs (vilket det givetvis ytterst sällan är), kan man tycka att samhället ska diskvalificera individens prioriteringar?

För att testa gränserna i frågeställningen tänkte jag ta några exempel på andra frågor.

Familjen som enhet måste stå till svars inför samhället för saker den gör inom sig. Det är t.ex. inte OK för en förälder att misshandla sina barn. Och det borde det inte heller vara, sådan misshandel (som dessvärre existerar ändå) sätter ärr i barnet som individ för alltid.

Aktiv dödshjälp är inte tillåtet i Sverige. Detta är ju ett tydligt exempel där den enkla individen inte har rätt att bestämma över sig själv. Anledning till att föbjuda aktiv dödshjälp är att människor lätt kan ta beslut som man vid en senare tidpunkt ångrar. En liten lustig parallell till abort är att kvinnan ofta blir laddad med en mängd olika hormoner, något som gör sinnet kraftigt mycket mer svängande. Personligen tycker jag att aktiv dödshjälp borde vara tillgängligt för de som har stora smärtor och ligger inför döden.

Droger utöver cigarretter, kaffe och alkohol (+ säkert några till) har blivit förbjudna att använda i vårat samhälle. Det är enkelt att förstå att droger där man under ruset blir direkt farlig är föbjudna, men varför har man t.ex. förbjudit hasch? Senaste gången jag var i Taizé berättade en holländare om sina erfarenheter av hasch, och vad hon sätt det göra med hennes vänner. Det finns de som kan hantera det berättade hon, men många börjar röka lite för mycket och blir helt nedbrutna. Speciellt berättade hon om en otroligt begåvad person som kunde läsa latin i det närmaste flytande, men som rökt så mycket att han blev helt dimmig. Alltid.

Det finns alltså exempel på där samhället sätter gränser för vad individen får göra. Både vad gäller droger och dödshjälp är det ju handlingar som har mycket stor påverkan på individen. Hur är det med abort? Eftersom abort är ett tabubelagt ämne känner jag inte till någon i min omgivning som gjort det. Jag vet en person som jobbade på Fretex och väntade tvillingar där det blev missfall. Jag vet inte hur det är med honom nu, men då gled han in i en depression. Jag har full respekt för det du säger Josefine om att detta är känsliga frågor för individer. Att det gör ont för en kvinna att behöva bära fram ett barn som hon inte önskar. Men visste ni att barnmorskor rekommenderar abort i vissa fall. Hur kommer det kännas när man har tagit detta beslutet dels pga någon annans rekommendation?

Jag kan inte hålla med om att detta gör kvinnan till en barnmaskin. Allt jag menar är att beslutet om att skaffa barn inte borde röra sig om huruvida man ska göra abort utan i fasen före, innan det att fostret verkligen blir till.

Vad gäller att "osynliga/omätbara krafter finns inte" så tycker jag att den tesen är lite väl girig. Jag kan hålla med om att osynliga/omätbara krafter kan inte mätas.. fast det betyder ju inte så mycket. De geniala grekerna kunde varken mäta eller se den starka kraften mellan atomer, ändå är det något fysiker idag tar för existerande. Vad kommer man i framtiden se finns som vi idag inte kunde föreställa oss ens i fantasin? Jag håller med dig om att det finns en dubbelmoral i frågan Victor, men jag tycker inte att den handlar om djur. För mig är dubbelmoralen alla människor (och jag tror de är många) som är mot abort, men som själv gör det. Eller alla de som behandlar andra människor illa för att de har begått abort. Något sådant kan aldrig försvaras.

Det fanns lite kul artikel om den enda abortkliniken i en konservativ amerikansk delstat. Det stod demonstranter utanför kliniken varje dag, men läkaren fortsatte pga sin övertygelse att kvinnan måste få välja. Ibland berättade han att han folk som stod och demonstrerade kom in i kliniken för att själva göra abort, för att sedan några dagar stå där utanför och demonstrera igen. För dem var det alltid annorlunda.

De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.

Jag lyssnade på dokumentären som du rekommenderade Markus, men det är svårt att säga något om den. Det är ett förfärlig tema, det om barnpornografi. Det är en intressant vinkel att intervjua de som arbetar med det. Kanske det inte finns mer att säga helt enkelt. Jag har däremot velat skriva om något annat en längre tid.

Det är ganska länge sedan jag läste Amy Richards intervju under rubriken "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". Det är en intervju med en NY-times skribent som gjorts av DN för att ge lite perspektiv på hur abortdebatten ser ut i USA. Abort har jag ju skrivit om tidigare, t.ex. när man i några artiklar i Morgonbladet debatterade det hela. Då skrev jag att jag givetvis inte ville förbjuda abort, men att man behöver en debatt runt det. Efter att ha läst ovanstående artikel vill jag plötsligt förbjuda det för vissa.

Det är en intellektuell tjej från en fattigare bakgrund men som studerat vid ett prestigeuniversitet som pratar om sina två aborter som hon gjort. En när hon var runt 20 år, och en i äldre ålder där hon väntade trillingar men valde att få tvillingar. Tydligen så fick hennes ursprungliga artikel vågor att gå genom blogvärlden. Allt från fördömande för sin lättsinthet till beröm för sitt mod.

Det som fick mig att reagera på artikeln är att den nästan helt uppfyller nidbilden av den lättsamma moderna människan som abortmotståndare målar upp. Ofta när abort diskuteras kommer man in på de svåra fallen med kvinnor som har våldtagits, folk som är minderåriga osv. Människor som är i situationer där de inte klarar att ta hand om barnet. Amy uppfyller vad jag kan utläsa från intervjun inte några dessa kriterier. Ändå är det hon som väljer att säga "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". För att snurra på det. Är det inte att göra det lätt för sig att bara tillåta abort?
Frågan om varför ett kollektiv ska bestämma över en persons valmöjligheter spelar givetvis in här. Men utan att komma in i de krokiga semantiska frågorna som när liv börjar, så måste jag reagera på den lättsinnighet Amy visar.

Dissonans

De flesta känner nog till symbolen med yin och yang, där en cirkel innehåller en svart halva med en vit cirkel och en vit halva med en svart cirkel. Detta är den taoistiska symbolen för harmoni. I taoismen, som är en över 2000 år gammal religion, präglas tankesättet hårt om tingens interna harmoni. Man tror där att människor och djur en gång levde i harmoni med varandra. Precis som det beskrivs i bibeln där människobarnet kunde sova tillsammans med lejonet så trodde man på en tid då människor och djur inte åt upp varandra. Man trodde tom på en tid där människor och djur kunde kommunicera. I takt med att människorna blev fler så började man dock äta av de små djuren. Djuren å sin sida blev skygga för dessa människor som hade börjat äta av dem. Kontakten bröts och med tid började människor t.om. döda varandra.

Det är dessa meningar, som jag läst i tao enligt puh, som jag tänker på när jag läser i DNs artikel om hur Lidl förgiftat slängd mat. Detta lär man ha gjort för att de hemlösa skulle sluta rota i deras sopor efter utgången mat. Nu kan jag inte garantera att historien är sann, den låter så extrem och där finns ingen fällande dom, men om vi ansätter att den är det för en stund.

Jesus sa ju en gång att så ni behandlar era lägsta, så behandlar ni också mig. Nu har vi alltså gått över till att hälla frätande medel i Jesus mat också. Är samhället bättre idag än det varit tidigare?

Man kan fundera över var vi har slutat upp. Varför har vi landsmän och landssystrar ute på gatan utan tak över huvudet som livnär sig på att äta utgången mat som slängts från butiker. Varför reagerar personalen med att förgifta maten istället för att bara lägga maten i en lättillgänglig kontainer där man lätt kunde plocka upp den. Vad tänker vi människor på? Finns det någon tanke kvar på vårat samhälles bästa, eller har vi alla redan förvandlats till egoister utan förmåga att tänka bortom oss själva och våra egna problem?

Idag köpte jag en megafon (aluma) av en man utanför Coop. För det blev han 25 NOK rikare, hoppas han har glädje av dem. En brödlimpa utan pålägg får han för det. Det finns (presumptivt) många hemlösa i Bergen. Man kan tänka på att detta är Europas regnigaste stad och att vi är i vintertid. Man kan också tänka på att Norge är ett av världens rikaste länder.

Idag har vi större möjlighet än någonsin att förverkliga våra egna liv. Jag har haft möjlighet att komma till Norge för att vara tillsammans med min kärlek. Människor (i väst) har möjlighet att resa till Australien för att backpacka i ett år, eller till USA för att bli filmstjärnor. Vi är våra egna livs smedar. Förr i tiden arbetade man 50 / 60 timmar i veckan för sitt levebröd, idag kommer vi undan med 40 timmar, eller som jag 37 och en halv. Trots all denna fritid, trots alla dessa möjligheter som finns så kommer jag inte ifrån att undra vad man egentligen vunnit. Jag pratar med mina grannar när jag träffar dem, men inte alls i samma grad som jag tror att man gjorde förr. Jag går i kyrkan, men tror inte att den gemenskapen som finns där idag är densamma som den en gång varit. Kanske är det bekvämare att dra sig lite undan än att faktiskt ta ställning till sin omgivning och kanske är det detta som får vårat samhälle att kallna av. En liten bit i taget.
Vad anledningen än är - jag tror vi är påväg i fel riktning.

Vad händer hos människor om deras barn är sjuka idag? De stannar hemma från jobbet. Och om de också är sjuka? Då stannar frun också hemma. Och om hon också är sjuk.. Då börjar det bli problem. Skulle jag hjälpa dig med barnen? Nä, jag ska ju på skidresa i Schweitz, du vet ju hur jag sett fram emot det här. Föräldrarna då? De är hemma. I landet du valde att lämna för att självförverkliga dig. Vi är våran egna lyckas smedar.

PS:

- Krisen skyldes ikke en feil i det frie markedssystemet, og løsningen er ikke å prøve å gjenoppfinne systemet, sa Bush i talen.

- Frimarkedskapitalisme er langt mer enn en økonomisk teori. Det er drivkraften bak sosial mobilitet, det er motorveien til den amerikanske drømmen, fortsatte presidenten.

.. När han säger det förstår vi att frimarknadskapitalismen måste vara fel.

Darwin´s Nightmare

Igår såg jag och N filmen Darwin´s Nightmare. Det är en dokumentär om Tanzanias fiskeindustri runt Viktoriasjön. Det går en rad olika teser i filmen, så det är svårt att säga vad den precist handlade om. Dels pratade man om Nil-aborren som efter att den blivit placerad i sjön ätit upp de flesta andra arterna. Dels pratade man om fattigdomen i dessa fiskarbyarna.
Filmen visade storslagna bilder på de stora fraktflygen som landade på den lilla skräpiga flygplatsen i Tanzania. Flygen klarade att bära 55 ton last. Det stod klart att när flygplanen lämnade Tanzania så var de fulla med fisk, men filmaren ställde enträget frågan vad det var som de hade med sig. Han pekade på en skandal där man upptäckt att lasten i ett av dessa plan varit vapen.. 55 ton. Han intervjuade en Ryss som rätt ut erkände att han hade transporterat vapen. Han berättade att han flugit pansarvagnar från Holland, sedan åkt vidare till Johannesburg och återvänt med vindruvor. Detta var i juletid och hans vän hade på skämt sagt att de Europeiska barnen får vindruvor i julklapp medan de Afrikanska får vapen.

Indierna som ägde fabriken vid sjön sa stolt att de producerade 500 ton fisk varje dag. Dokmentärfilmaren skrev att ca 2 000 000 vita människor äter fisk från detta området per dag. Samtidigt kollade man på hungersnöden i Tanzania. 2 miljoner människor beräknades stå inför en svältkatastrof under tiden som dokumentären spelades in. De människorna som arbetade med att fiska upp fisken bodde i små fiskarsamhällen runt sjön bestående av unga fiskare och prostituerade. Ett sådan samhälle på 500 invänare förlorade ca 10 - 15 liv per månad till AIDS, krokodiler, små blessyrer, svält, internt bråk osv.. När man tittade på dokumentären så frågade man sig varför de inte bara fiskade upp fisken och åt upp den själva. Den enda biten de faktiskt fick äta var fiskrensen, den gick naturligt nog inte till export.
Filmaren filmade också de prostituerade som livnärde sig på piloter. För 10 dollar natten klarade de sitt uppehälle. En utav dem dog under dokumentärens gång, dödad av en australiensisk kund.
Man intervjuade också en man som tjänade en dollar per natt på att vakta ett forskningscenter. Mannen som arbetade där tidigare hade blivit mördad när han försökte förhindra ett inbrott. Man kan ju ställa en dollar per dag mot de lönerna som finansmännen som orsakat vad man är rädd för ska bli en global depression har tjänat. Väg det upp mot de fallskärmar en ledare kan få efter att bara varit chef i någon vecka. Den Afrikanske mannen sa att det var bättre när det var krig, för då fick man bättre betalt. Jag tror inte han skojade.

Och så var det just detta med vapen till Afrika. Ni har kanske hört att Sverige är världens nionde största vapenexportör. Industrin anställer 50 000 människor, ifall det är direkt eller om man räknar indirekta arbetstillfällen kan jag inte säga. Även om Sverige har förhållningsregler för till vem dessa vapna få säljas, så finns det säkert ett eller annat vapen på avigvägar. Man är inte världens nionde största producent utan att sälja vapen, och man säljer inte vapen till folk som inte har för avsikt att använda dem.
Efter att ha sett dokumentären får detta Sveriges vapenindustri mig att skämmas in i märgen. Att ett utvecklat lan som Sverige tjänar dessa blodspengar strider mot den bilden av hemlandet man fått under sin uppväxt.

I slutet av filmen läste man upp en tidningsartikel från Tanzania. Journalisten bad Europa och världen att lämna Afrika ifred. Ifall det bara innebar att man slutade slussa in vapen till kontinenten så gjorde det inget om man slutade ge bistånd också.
När man tänker efter så är det nog väldigt få av de vapna som används i Afrika som också är producerade där.

Videon och falukorvar

De två fantastiska sidorna tjuvtittat och tjuvlyssnat har knoppat av sig med en sida där man har roliga videor. Videon under var så rolig att jag ville dela med mig.

Grattis Obama

Det har väl sannolikt inte gått någon förbi att Obama blev vald till USAs nya president under natten till förra onsdagen. Tom Bradley effekten att folks rasism inte gör utslag i opinionsmätningar, men kommer fram i det faktiskt valet uteblev. Kanske fanns där en effekt av mobiliserande av väljare som gjorde att Obama kom ut ännu bättre än vad man hade förutsett. Nu blir det åtminstone en person som bemästrar det engelska språket som leder USA. På DN.no förutspår man att 500 000 jobb till kommer försvinnan innan Obama tar över i Januari. Detta är utöver de 180 000 jobben som försvann under Oktober. En ekonom säger att inte ens Stålmannen skulle kunnat förhindra den recessionen man nu är inne i om han fick ta över nu. Kanske finns det hopp på sikt.
För den som gjort sig mödan att se McCains tal efter valet har det säkert gått upp hur polariserat USA blivit. När Obama, USAs nästa presidents namn, nämndes så började publiken bua. All respekt för McCain dock som gjorde sitt bästa för att förklara för publiken att Obama faktiskt blivit president och att man måste stå tillsammans i de svåra tiderna som är påväg. Paul Krugman har nämnt detta växande hatet hos vissa grupper i USA i sin blog på NYTimes. Där förutspår han framtida segregering i USA där ett hat växer fram mot de liberala.

Innan valet tittade jag på den halvtimmes reklamfilm som Obama sände om sig själv. Lyssnar man på vad han säger där om utrikespolitik så är han inte alls bättre än varken Bush eller McCain.

Om pengar och tillväxt

Lucas försökte en gång förklara var det var pengar kom från, det är ju något som man ofta inte behöver reflektera kring eftersom systemet bara fungerar för en.. Men idag råkade jag komma över en förklarande film som beskriver det som man kanske borde fått berättat för sig redan i skolan, bankväsendets historia och essens. Filmen föklarar också på ett mycket enklare och direktare sätt varför vi verkligen MÅSTE ha evig tillväxt i samhället. Det är byggt in i vårt monetära system.



Jag rekommenderar er varmt att se filmen, eftersom den kanske också ger en inblick i varför det varit så lönsamt med sub-prime lånen, och vad egentligen innebörden är av rädningsaktionerna som görs för att rädda vårat bankväsen.

Angående försiktighetsprincipen tycker jag också att den borde gälla. När man funderar på frågor som livskvalitet och samhällets riktning så kunde vi kanske klarat oss utan mobiltelefoner ifall det också innebar att vi var säkra på att våra barn inte fick melamin i mjölken. Problemet är att väldigt mycket skulle bli ekonomiskt ohållbart. Jag tror att mikrovågsugnen skulle varit förbjuden. Mobiltelefonen också. Det skulle aldrig ha skett någon utveckling i de här fälten eftersom det inte skulle varit tillåtet att lansera dessa produkterna som man fortfarande inte vet om de är farliga. Det är möjligt att man i framtiden kommer kunna lansera produkter som man vet är ofarliga inom dessa fälten, men dessa produkterna skulle ju aldrig kommit till om inte folk köpt de farliga produkterna för att sponsra utvecklingen. I fält som livsmedel borde det ju vara uppenbart att försiktighetsprincipen ska gälla, men i slutändan finns det så stora ekonomiska intressen i att låta den principen stryka på foten att den ofta förbi ses. Gen-manipulerad mat någon? I Syd-korea förbjöd man ju billigt amerikanskt kött eftersom det fanns hälsorisker med det, men trots stora protester så tillät man köttet igen. Och det säljer ju givetvis, eftersom det är billigt.

Kyligt väder

I väst-Norge har kylan kommit. Regnmolnen har skingrat sig för att släppa fram ett soligare men också åtskilligt kallare väder här. För någon dag sedan snöade det utanför fönstret. Samtidigt som solen sken.
Ett av våra starkaste minnesstimuli lär vara doft, och den kalla luften har fört med sig en eller annan doft som osökt får mig att tänka tillbaka till vintern där hemma och att vara liten. Pulka, snöbollar och kalla fötter. Det är uppiggande.

I medierna fortsätter de att prata om finanskrisen. Wall Street hade sin största uppgång i modern historia. Oslo börs klarade tyvärr inte att följa med. Oljan har fallit ner till nära 60 dollar. För vad som nog är ett halvår sedan nu så frågade jag mig vad som gick vinkelrätt mot aktiemarknaden.. jo oljepriset var det den gången. Nu är det priset nere i hälften av vad det tidigare var (om man inte jämkar för att dollarn givetvis blivit mer värd). Synd om de som köpte massor av olja då. Parallellt har man kommit in på slutspurten på valet i USA. Timbuktu berättar att han inspirerats av Obama. Där har vi ju en politiker som pratar som vanligt folk förklarar han. Tack förresten Victor för det underbara Persson-citatet, det är väl tyvärr gågna tider, det att vi har politiker som förstår att ekonomi när man destillerar det till essensen inte är mer än plus och minus.

Det vore fantastiskt om vi bara kunde gått tillbaka till att konsumera det vi behöver. Kanske komma tillbaka till ett tillstånd där människor sammanlagt förbukar mindre än vad jorden klarar av att ge. Det är inte lätt att se varför detta skulle vara svårt, men jag ska försöka sätta fingret på varför detta som verkar så självklart i teorin är helt omöjligt och otänkbart enligt nyliberalerna.
Problemet tror jag är meningen med att investera. Det finns ingen mening att skapa nya företag och därmed skapa flera jobb ifall det inte finns någon plats i marknaden för att sälja mer. Alltså, för att det ska vara lönt att investera de pengarna man har i företag, så krävs det att man räknar med att människor totalt sett kommer konsumera mer i framtiden än vad de gör nu. Detta tror jag är den onda spiralen vi har hamnat i, vilket gör att vårat system är oförenligt med ett hållbart samhälle. I recessionen som kommer, kommer vi kanske få se ett alternativ till vad vi gör nu. Och det kommer nog inte var vackert det heller.

Om handfasta ting

Kul att se dig kommentera igen på blogen Markus.. som svar på hur man orkar så är det nog för att man av och till får en kommentar. Sedan kan det ju vara skönt att försöka lufta tankar som man inte själv klarar att få grepp om.

Vad gäller finanskrisen så tror jag ingen kommer hålla i facit för varför den kom eller var den kommer sluta förrän lång tid efter den är slut. Girighet är ett enkelt sätt att förklara den på, men att människor i sin natur ofta är giriga kommer ju inte som något nytt för någon. I flera veckor har det nu kommer motstridiga rapporter om att botten är nådd samt att himlen håller på att rasa samman. Vi kan se på jobbet att det har handlats mindre med aktier på senaste tiden, men så som det ser ut nu kan man inte dra några slutsatser om trender.
Har ni hört ryktet om att GM ska gå i konkurs. Företaget har tydligen fått en sämre stabilitetsranking än de isländska bankerna hade innan de var tvugna att tas upp av staten. Med kvartalsrapporterna granskade med finanskrispräglade ögon så ser man att krisen nu kommer in till real-ekonomin.

Det var en tanke som kom till mig när jag och N tittade på Better Things, en ny brittisk film som handlar om missbrukande och trasiga ungdomar i England. Filmen blandar bland annat bilden av deprimerade och heroin-injicerande ungdomar med bilder av vackert broderade gardiner och gammalt fint porslin. Jag tänkte vad konstigt det var att alla dessa vackra tigna fanns bland dessa ungdomar som helt tappat greppet om världen. Den personen som faktiskt broderat gardiner, eller gjort den vackra tallriken kommer säkert leva ett materiellt mycket sämre liv. Nu tycker jag givetvis att alla människor förtjänar att ha det bra, men var finns rättvisan att de i Kina som sliter för att bygga hus och producera allt det vi konsumerar här i väst lever så dåligt rent materiellt. Det är Nike eller IKEA eller vem helst annan som får själva vinsten på det som görs.
Jag kommer att tänka på alla dessa finanshajar som bara genom att placera pengar på "rätt" ställe fått astronomiska löner. På goldman sachs tjänade genomsnittspersonen 622 000 $ år 2006, och det är med sekreterare inräknat. Trots detta så skapar man ju egentligen väldigt lite. Inget som är handfast. Allt man gör är att man ger folk möjlighet att ekonomiskt finansiera sina projekt.

Tai ji, musik och resten av världen

Idag har jag hittat en ny definition på musikälskare. En som jag själv faller in under. En musikälskare är en som tar sin gitarr i ett hard case som har en otrevlig förmåga att träffa precis bakom knäet i en vinkel så den direkt träffar en nerv. Han tar detta hard case och går 30 minuter till fots för att komma till lektionshallen. Sedan tar han det och går 30 minuter tillbaka igen. Båda gångerna under äkta bergensiskt regnväder. Där är jag.
Vi fick spela Taube på lektionen vilket faktiskt var riktigt kul. Nu hoppas jag att jag ska kunna lära mig något nytt i gitarrväg för första gången på länge.

Adressen delar jag givetvis med mig av, numera är det hemlighetsstämplat efter kommentar från Mimmi, men om någon vill ha den så är det bara att skicka mail och fråga. Så ska jag göra mitt bästa för att bli en god trubadur tills jul. Det kommer bli supermysigt.

Idag har jag varit på en Tai ji lektion också. En vän berättade en rolig historia en gång om när han var på Thailand och skulle skrämma bort de stora aporna så att de inte tog all mat från de små aporna. En av dessa "stora" apor (50 cm hög kanske) hade ställt sig mot honom och visat tänderna. Varvid han snabbt flytt i en adrenalin rush. Idag när jag fick se Tai ji läraren visa ap-ställningen så känner jag att jag kan förstå lite hur skrämmande även en apa som bara är stor inom citationstecken kan vara. Att röra sig långsamt i samma rörelser var för övrigt roligare än jag hade väntat mig. Det som är lite tråkigt är att man måste betala 55 kr bara för att få komma in i lektionssalen.

En sak som jag tycker mitt nya jobb har lärt mig bättre är hur den ekonomiska världen egentligen hänger ihop. Varför det att aktierna tappar halva sitt värde kommer få mycket stor inverkan på folk flest. Schlaug har skrivit om hur kinesiska leksakstillverkare demonstrerat för att de inte får sålt tillräckligt med leksaker till USA längre. Jag tycker det är fascinerande hur det känns som om den värld vi lever i är statisk. Att den bara kommer utvecklas och utvecklas. Plastpåsen har ju inte funnits i mer än säkert 50 år (rätta mig om jag har fel) hur såg världen ut innan köpcentran och masskonsumption?
USA är vår nuvarande enda världsmakt. De har en militärbudget lika stor som resten av världen tillsammans. Men om man tittar på kostnaden av att invadera ett litet land som Irak så förstår man att även halva världens militärbudget inte är tillräckligt för att finnas överallt hela tiden. Dessa fiaskona som har varit kommer nog starkt skicka den signalen. Varför vågar annars Ryssland som inte har närheten av lika stor militär som USA visa framfötterna så som de gör. Militärmakt gör störst nytta när man kan skrämmas med den.
Att kolla på detta överfladiska perspektiv och sedan försöka se kopplingen till oss små individer som föder barn, lever av CSN och shoppar på IKEA är en spännande uppgift. Vi är alla små mekanismer i den enorma maskinen som bygger dessa vapen och utarmar denna jorden. Vad betyder aktiemarknaden då? inget egentligen, ifall inte folk och företag satsat sina pengar för att få bättre avkastning på sitt kapital. När företag och folk plötsligt inte längre har pengar som de trodde de hade så kan de inte längre köpa ting. Och när de inte kan köpa saker så börjar recenssionshjulet att rulla. Arbete har blivit något av en lyxvara i världen. Tro inte på Reinfeldt som pratar om alla dessa som är för lata för att arbeta. Problemet är att det är för stor konkurrans om jobbet. Samhället är anpassat för att ha arbetslöshet (annars skulle inflationen skjuta iväg.

Gitarrkurs och lampor

I veckan kollade jag på lampor i det lokala köpcentret. Väl där började jag prata med en rekryterare för rädda barnen. Hon hade precis flyttat hit från Linköping för att jobba som just rekryterare. Hon gillade att åka skidor sa hon och här borta i (B/b)ergen ges det ju bra utrymme till det. Det lite lustiga med diskussionen var att jag inte förstod att hon var svensk förrän hon sagt var hon kom från (jag anade det till viss del) och att hon inte fick med sig att jag var svensk förrän jag berättat att jag kom från Skåne. Med fler och fler svenskar som kommer in här så måste det nästan vara stockholmare eller göteborgare eller någon annan väldigt ren dialekt för att jag ska veta att det inte är norrmän.

Terrorangreppet kan jag meddela var här och inte på klostergaten, men vi har inte sett till de små skurkarna sedan dess. Nu när vi dessutom har införskaffat dammsugare och diverse steriliseringsmedler så är vi beväpnade upp till tänderna vid eventuella framtida angrepp.

Min gitarrkurs har då äntligen börjat. Det gick inte att ta miste på pionjärsandan hos blandningen av självförverkligande damer och örringsprydda medelålders män som satt i en halvcirkel framför läraren.
Dessvärre, en som en déja vu till min japanskkurs, så var det på alldeles för låg nivå. Jag var nog den enda som varit borta i att faktiskt ta ett ackord på en gitarr tidigare. Till nästa vecka så ska jag hoppa in i vidareutvecklings gruppen istället.

"Whoever thinks as, from, or on behalf of, an entity which he believes himself to be, the more so if he tries to work on himself, by, with, or for such an entity - which is only a concept in mind - has not yet begun to understand what it is all about." - så kryptisk var gårdagens buddhistiska tanke för dagen. Nu ger jag den till er, för att tänka på idag.

Terrorattack på lokal nivå

Idag utsattes jag och Nathalie för våran första skaddjuristattack. I en av våra mjölpåsar kunde vi se en hel armé av små oönskade kryp förstärka sina ställningar. Tillsammans kombinerade vi det bästa av de båda Amerikanska presidentkandidaterna. Nathalie höll huvudet kallt som Obama. Hon tillsatte en grupp av specialister för att hitta det bästa sättet att lösa problemet på (hon sökte på internet). Jag tog ett krafttag på äkta McCain vis och packade in varje litet paket i en egen plast påse. Det värsta har vi slängt. Alla andra misstänkta skadedjurläger har skickats till Abu graib (frysen nere i källaren) och vi hoppas nu innerligt att ha löst vårat lilla problem.

Pga den lilla dramatik har andra problem fått läggas på is. Vi har fortfarande något av en ljusbrist situation, där man är tvungen att flytta med en golvlampa dit där man vill vara för att få ordentligt ljus. Vi behöver också ett vattenpass för att börja sätta upp hyllor, så att vi sedan kan sätta upp tavlorna så att allt passar ihop. Bagatellerna till trots tycker jag att lägenheten börjar bli riktigt mysig. Det är med stor tillförsikt jag väntar på att få de sista bitarna på plats.

Kärt barn har många namn

Och i Norge tillfaller jag absolut den skaran. I samband med att börja få lite regulär post igen har jag upptäckt att mina brev adresseras till lite allt möjligt. En gång ringde banken upp mig och frågade om jag verkligen bodde där jag sa.. 'Ja..?' svarade jag. Mitt nya kort hade kommit i retur. Det var ju skickat till Åke Karlsson, inte Johan Carlsson. För skojs skull kolla jag vad jag var uppgiven som på gula sidorna. Johan Carlssson, snäppet värre än Carlzon.
I helgen har jag varit på Ikea för att bråka om pengar jag skulle fått tillbaka men inte fått. Vad heter du? Johan Carlsson. De hittade mig, men inte just de fallen som jag pratade om där och då. När vi kollade på Johan Karlsen däremot, där fanns jag. För telenor är jag David. Så blanda mina förnamn med alla möjliga och omöjliga stavningar av Carlsson så har du det. Där är vad jag heter.

Dagens katolska mässa var något av en ovanlig syn för någon som är protestant. Fem minuter innan mässans början var kyrkan full. Femton minuter till efter det, fortsatte det att komma in folk. De katolska mässorna på engelska är så vackra. Istället för krångliga psalmer som ingen sjunger med i så har man alltid samma enkla och vackra sånger. Hela kyrkan fylls av ljuvlig sång, där det är kören längst fram som sätter tonen. Mot slutet av mässan hälsar man varandra guds frid. Leende människor som trycker din hand. När mässan är klar samlas Afrikaner och Filipiner i leende skaror. Som man önskar att även de protestantiska gudstjänsterna var lika vackra och kärleksfulla.

Intermission

Världen har numera blivit så dramatisk att den inte längre är intressant att skriva om. Allt vad finanskris, krigsälskande presidenter, klimatdödande och annat heter få vänta några veckor. Kom tillbaka igen när ni har fixat er säger jag.

Istället kan jag konstatera att snön har gjort sitt första stopp i de bergensiska fjällen. I lördags kunde man se en vacker vit toppning borta på Ulriken och plötsligt kunde det lika gärna ha varit jul. Lagom till kylan har jag skaffat mig en byggsatscykel också. Byggsats i meningen att varken stänkskärmar, ljus, stöd eller annat fanns när jag köpte den. Nu kan jag stolt visa till baspaketet plus cykelkorg. Jag var nog inte själv beredd på hur besvärligt det skulle vara att på ovana ben börja cykla igen förrän jag faktiskt gjorde det. Nu har jag stora förhoppningar att jag ska komma i bra form av all den extra träningen.

Spridda tankar

Ifall jag oroar mig inför den sannolikt kommande globala lågkonjunkturen i kombination med finanskrisen? Nä, inte egentligen. Jag blev orolig när jag förstod att det hela kunde rulla över till ren anarki. Men även om jag är en person som är bra på att oroa mig inför allt möjligt så har jag börjat acceptera att detta inte är något jag kan ha kontroll över iaf. För mig personligen, som precis har köpt lägenhet, oroar jag mig inte. Jag kände till villkoren för lånet innan jag tog det och det som kommer i framtiden kommer få slå hårt mot väldigt många innan det börjar bli ett besvär för mig. Ifall det gör ont för väldigt många kommer man inte acceptera det och då kommer samhället få reagera.

Idag var det fem dop i kyrkan. Hela processen väckte en del tankar. Först var det detta eviga fotograferande. Jag minns när Jakob döptes i småland, då blev alla gästerna speciellt tillsagda att inte fotografera under själva cermonin. Det skulle ges tid och möjlighet att göra det efteråt istället. Det hela handlar om att vara i nuet. Det verkar som om det är viktigare att dokumentera cermonien än att faktiskt genomföra den. Än att faktiskt vara där.
När mina tankar fortsätter vandra tänker jag på alla dessa människor som säkert blev döpta på sin tid. Hitler blev det säkert. Jag vet inte hur de ortodoxa gör det, men antagligen både Lenin och Stalin. Det finns många människor på vår jord som gjort förfärliga ting, både i stor och i liten skala. Många av dem har säkert blivit döpta. Det får mig att vidare tänka på vad egentligen nyttan med cermonin är. Jag kan ju omöjligt tala för någon annan än mig själv, men när släktingarna är där framme vid dopsfonden med sina kameror, tänker de på vad det är för cermoni de egentligen deltar i? Funderar föräldrarna på vad det är de säger jag till när prästen frågar om de är redo att döpa sitt barn i Jesus namn för att vara med i den kristna gemenskapen och bära det kristna oket? Kan man föreställa sig vad det kristna oket egentligen var för 2000 år sedan?

Är det någon som har tänkt på att mediafokuset på klimatförändringarna har ebbat ut väsentligt sedan i fjor? Jag har en teori om att vi människor är duktiga på att bli allarmerade av stora hot, men att det har funnits så många stora hot, ett nytt varje vecka nästan, att vi helt enkelt har vant oss vid att det inte är så farligt. När vi hör om klimatförändringarna tycker vi att det är hemskt, men nästa dag så glömmer vi bort det. Någon annan kommer fixa det åt oss. Våra politiker kanske. Någon som minns när bensinen började bli smärtsamt dyr för ett halv-år sedan. Tillsist gick Sarkozy och frågade om inte Frankriker kunde få sänka skatten på bensin, det höga priset började slå mot industrin. Detta var inte långt efter att man satt upp 20 20 20 målet. Redusera co2 utsläppen med 20% till 2020.
Jag vet inte egentligen varför jag gjort det, men jag lånade en bok som var en kort introduktion till klimatförändringar. Den var skriven innan senaste IPCC rapporten kom, och innan de rapporterna om att IPCCs senaste rapport var alldeles för positiv, men detta till trots så är den hyfsat dyster läsning. Klimatförändringarna är lika existerande idag som de var för ett år sedan.

Ett mirakel har räddat min säng. Miraklet heter Jon och arbetar i kontoret brevid. Denna starka västlänningen klarade att nästan självmant dra den stora madrassen genom den smala passagen som jag och några från Nathalies korridor konstaterade var teoretiskt omöjlig att få en madrass genom för bara några dagar sedan. Rätt upp och nu står den inne i min lilla sovalkov precis där den borde. Som kul kuriosa frågade jag grannen ovanför ifall de hade haft samma besvär när de tog upp sin säng. Nej svarade hon mycket allvarligt, de hade bara små möbler upp i sin lägenhet. Med detta avklarat råder det stor optimism kring att jag faktiskt ska kunna få lägenhet färdiginredd innan detta året är slut.

IKEA-situation

Under helgen har lyckats få något av en IKEA-situation..
Jag kom fram till att köpa en säng som är 150 cm bred till ett rum som är exakt 150 cm brett var att spela ett lite väl högt spel. Så jag bestämde mig för att köra på IKEAs 148 cms alternativ istället. Jag beställde även bord, så nu skulle jag ha allt jag behövde för att färdiginreda lägenheten. Budet med den stora sängen kom igår. Här är situationen: en rammadrass på 140x200 cm trivs inte i trappuppgångar på hur från slutet av 1800-talet. På andra våningen står nu min säng fint inpackad i plast, med en liten lapp på sig att jag ska få bort den så fort som jag får kontakt med IKEA igen. Bordet jag köpte hade fel avstånd mellan hålna på undersidan vilket betyder att det blir nästan men inte helt färdigskruvat. Trancherbordet som jag satt så mycket prestige i saknade fyra små träplankor. Och lägenheten är full av papp.

I andra stora nyheter var den första debatten mellan McCain och Obama i fredagsnatt. Ett klipp till första delen hittar man här under.



debatten och resultatet av valet är givetvis inget vi har makt över, men det är fortfarande lite spännande att se på det hela. Något som var lite konstigt kan jag tycka var att McCain undvek genom hela debatten att titta på Obama trots att moderatorn flera gånger försökte få kandidaterna att tala till varandra (Obama talade både till McCain och till moderatorn). En annan konstig sak var att McCain inte försvarade sig för många av de poänger som Obama gjorde, istället gick han till angrepp om något helt annat. Jag läste en lite kul artikel på New york times hemsida där man kommenterade att McCain åter igen tog upp de tre miljoner dollarna som har använts på björnforskning och som Obama stöttat, samtidigt som landet står inför en financiell kris och ett lösningspaket som kommer kosta 700 miljarder dollar initialt och i slutändan ca hissnande tre triljoner dollar.
Den överhängande känslan var att McCain ofta försökte vinkla om diskussionen från att handla om elefanter till att handla om mygg.

tankar om pengar eller abstrakt substantiv i plural om abstrakt substantiv i plural

Det verkade som om oron i finansmarknaden hade "löst" sig, men det visar sig att kongressen inte bara accepterar vilken lösning som helst. När chefen pratade om att kontokortet skulle sluta fungera blev jag rädd. Nu visar det sig att faran fortfarande finns kvar. I kölvattnet av detta problemet som är lika främmande och abstrakt som när 100 000 människor omkommer i en jordbävning på andra sidan jorden, så har en del intressanta poänger kommit fram. Schlaug får in klimatperspektivet på det hela. Jeffrey Sachs, som jag annars känner som mannen som rotade till Bolivias, Polens och Rysslands ekonomier, säger att han bara behövt en bråkdel för att köra igång sitt jobb för att förhindra svält i Afrika. Pengar som han tydligen menar de rika länderna lovat men sedan aldrig givit.
Det är nog så att man är sig själv närmast och nu när vi inser att fundamentet för vårat egna samhälle håller på att skaka så finns det ingen tid över att tänka på svältande Afrikaner längre. Inte på att livsförutsättningarna på den här planeten håller på att försvinna iheller.

Personligen kan jag inte förstå varför aktiemarknaden är så viktig. Kanske är det så att den inte är det. Att problemet är bankernas likviditet kort och gott. På ett ställe har jag hört att aktiemarknaden är en bra termometer på affärsvärlden. (lustigt hur den nästan alltid refreras till som en person när analytiker pratar, "marknaden har straffat", "marknaden reagerar på". De faktiska människorna är ju lika arbetsföra idag som för fem år sedan. Problemet, som jag förstår det, är att vi hamnat i en situation som inte går att fixa med de reglerna vi har satt för marknaden. Massa pengar har använts utan att någon ägt dem. Nu måste någon betala enligt systemets regler. Ifall man bara skulle återställa systemet, säga att alla som hade krav på pengar fick "nya" pengar, så skulle man tappa förtroende för systemet.
Systemet är ju på ett sätt där väldigt mycket värde flyttas från fattiga länder, till rika länder. Det är ofta de stora företagen som gör förtjänst på denna förflyttningen och i praktiken blir det en förlägning av kolonialismen och slavsamhällena. Vi lever gott på det arbetet som görs av andra människor. Det vänstermänniskor och miljömänniskor ofta utelämnar att förklara är hur mycket våran levnadsstandard skulle sänkas ifall denna formen av slavsystemet slutade vara orättvist. Själv har jag inte en aning, men jag antar att det är väldigt mycket.
En tanke har också kommit kring finansmarknaden. Detta är ju människor som faktiskt inte generar något reellt. Det är som en helt egen fiktiv värld. Ändå kan tjänar de multipelt mycket mer än någon som faktiskt producerar något, månde det vara gräsklippare eller leksaker.

Kriget med expedit

Idag har jag haft krig med en Expedit möbel från IKEA. Jag tror att det började runt tolv och lagom till fyra tiden så kunde krigsdammet lägga sig, som tur var kom jag ut som segrare. Lägenheten har nu i princip vad den behöver och äntligen kommer jag kunna flytta in här.

I morse visade Nathalie mig en intressant video på youtube:

"Head of the snake" den handlar om elfte september, och granskar videoinspelningen av när flygplanet flög in i world trade center.
Jag hittade en väldigt bra svensk artikel där man skrev om lite konstiga ting kring hela processen. Visste ni t.ex. att staten beslagtagit passagerarlistorna till flygplanen som kraschade och hemlighetsstämplat dem. Eller att en mängd av de människor som pekades ut som kapare under dåden (som ju rimligtvis borde stått med på passagerarlistorna eller hållts under uppsikt av CIA) senare kunde rapporteras vara vid livet av arbiska och brittiska medier.

Jag hittade en annan bra sida med ett kollage av sakersom hörts om Irakkriget. Ett lite kul citat från den som tidigare var chief of staff i Bushs administration:

Jag hörde Karl Rove säga: “Liberaler såg våldsamheten i 11 septemberattackerna och ville förbereda åtal och erbjuda terapi och förståelse för de som attackerade oss. Konservativa såg våldsamheten i 11 septemberattackerna och förberedde sig för krig. Konservativa såg vad som hände oss den 11 september och sa att vi kommer att besegra våra fiender. Liberaler såg vad som hände oss och sa att vi måste förstå våra fiender.”

Ni får själv dömma vilket av demokraterna eller republikanernas sätt att se på det hela som är mest sympatiskt.

Ett år som emigrant

Det är ett evigt skruvande här i Bergen när jag arbetar för att få ihop mina IKEA möbler. Jag är angelägen om att få allt klart så att jag äntligen kan flytta in till min första egna lägenhet. Mitt allt skruvande och lägenhet så har jag nått ett speciellt datum. I morse var det nämligen ett år sedan jag ankom till Bergen med en tom nyckelring i handen. Ett år som Norgeemigrant. Nathalie har gratulerat mig med en kaka med ljus i.
Det passar ju att sammanfatta det första året, men när jag tänker tillbaka på det så blir det så många minnen att det helt enkelt inte låter sig sammanfattas. Det är som om varje månad har sitt alldeles egna emotionella avtryck, som kapitell avgränsade från varandra. Nu när jag är lägenhet så blir detta med att vara emigrant plötsligt så mycket mer konkret. Här kommer jag bli ett tag.

Hur går det med inflyttandet då? Lägenheten är full med papp, plast från uppackade möbler och kartonger för möbler som jag fortfarande inte fått upp. Soffan är färdig, så på ett sätt är det viktigaste på plats. Ifall någon funderat på att besöka Bergen erbjuder jag gladeligen husrum. Det med att packa upp IKEA möbler är något som tagit mycket längre tid än jag föreställt mig att det skulle göra. Bara toalettskåpet tog gott över två timmar. I samband med att jag haft ganska mycket annat att göra i veckan också så tar gärna flyttprocessen lång tid.

Idag berättade min chef om varför han inte sov gott förrän pressmeddelandet att USA räddar AIG kommit. Han sa på fullt allvar att ifall inte det hade hänt så är det möjligt att våra kreditkort inte hade fungerat idag. Varför inte? för att det skulle blivit total förstoppning i kreditmarknaden. Resterande del av dagen har jag gått med en konstigt känsla. Nu förstår jag varför man pratar om det så mycket i medierna. Det är ingen som konkret pratar om bredden av hela finanskrisen, tur är kanske det. Krisen eventuella kommande krisen beror ju mycket på psykologi. Aktiemarknaden har skjutit i höjden idag, utan någon riktigt bra förklaring varför. Kanske är det läge att köpa aktier när allting rasar igen. För det är ganska troligt att det kommer göra det.
Problemet är att man på andra sidan atlanten levt för massa pengar som inte funnits. Nu har den pikära situationen uppkommit där det ekonomiska system som finns ska komma i fas med verkligheten igen. Detta måste vara en stor bom för McCain i USA som ståndaktigt hävdat att den amerikanska ekonomin är frisk som en nötkärna och att marknaden inte ska regleras. Joseph Sliglitz, pristagaren av Ekonomipriset till mine för Alfred Nobel och internationellt erkänd ekonom säger bittert att Republikanerna historiskt sätt alltid lyckats sätta den Amerikanska ekonomin ur spel. Man kan ju gissa vem han håller på i presidentvalet.

Nu räddade ju USA AIG, som Schlaug har skrivit så privatiserar man vinsterna men socialiserar riskerna. För oss som vill kunna köpa mat i butiken med pengar så var det nog tur. Man undrar ju hur det kommer gå framöver, men efter den brutala insikten idag så tror jag att jag håller mig till ignorance is bliss.

Ett inlägg inlägg om tal

Anställda tar ut sina personliga ägodelar från Lehman Brothers kontor. En anställd berättar att de sitter och röker inne i kontorsbyggnaden, den dystra stämningen präglas av fatalism, det var kul så länge det varade. Ironiskt nog fick VDn över 100 miljoner i bonus förra året. Nu är det konkan efter ca 150 års levnadstid för investmentbanken. Åtta miljarder NOK i värdepapper har "försvunnit" under dagens handel på börsen berättar de i radion. Radioprataren säger att detta är den mest dramatiska ekonomiska krisen på 100 år.. det innefattar alltså 1929. Alan Greenspan låter gammal och trött i radion när han bekräftar att det är allvarligt. Till skillnad från Merrill Lynch så kommer den amerikanska staten antagligen inte gå in och rädda Lehman Brothers.
Banken straffar bankerna skriver man på DN, som om det vore som vilken annan händelse i handeln.

Andra tal är att 460 000 kineser evakueras inför den kommande tyfonen. 800 000 människor på Haiti är i akut nöd efter Ike. I Indien så är nära en miljon människor på flykt efter översvämningar. Så vitt jag kan utläsa är det en annan grupp på 900 000 bangladeshier som är på flykt in i Indien efter översvämningar i bangladesh. Fyra människor har rapporterats döda i Texas efter Ike, men i sammanhanget är det kanske inte så intressant.
Personligen har jag varit i Taizé där man tar emot ett antal tusen personer åt taget och ger dem mat. Där har man bra rutiner och man kan snabbt och lätt fördela maten till besökarna. Tanken på hur man ska dela ut motsvarande mat till en miljon flyktingar är över mitt förstånd.

Runt omkring i världen finns det alltså miljontals klimatflyktingar. Någon som kommer ihåg att det var därför som Al Gore fick fredspriset, just för att man menade att klimatförändringar leder till flyktingar som leder till spänningar som leder till krig. Nu är vi alltså på steg två, flyktingar.
När jag lämnar mitt kontor berättar de på radion att Pakistanska trupper beskutit en Amerikansk attackhelikopter efter att den ignorerat varningsskott och kränkt Pakistans territoriella integritet. Det är onekligen en turbulent tid vi lever i.

Spaghettiarmar

Och då har startskottet gått och jag har börjat inflyttandet till min helt egna lägenhet. I nuläget finns där inga möbler i lägenheten, bara diverse böcker och annat smått och gott. En tanke kommer till mig - kanske är det först nu man är en riktig Norgeemigrant?

Igår kom jag och N iväg till Ikea.. Där fanns ju en del att titta efter om man säger som så. Det bästa hade varit att handla på Fretex, men eftersom jag kommer leva med den här inredningen länge så var det lika bra att få det gjort så som jag vill direkt. Jag hade aldrig trott att det skulle vara så ansträngande att titta på möbler. Mellan tre till fem timmar sprang vi runt i Ikeas korridorer med min lilla handtecknade planritning av det framtida hemmet. Det blev diskussioner fram och tillbaka, givetvis krävdes där ibland vissa kompromisser. För att bygga upp största möjliga suspension hos familjemedlemmar så låter jag bli att berätta om hur jag faktiskt tänkt inreda. Det kommer först med bildbevisen. Om någon undrar om min våningssäng som jag tänkte sätta i vardagsrummet, så blir det inte av. När trippen började närma sitt slut var både jag och N måttligt trötta.
Det faktiska möbelhandlandet ska genomföras imorgon är tanken, sedan får man se hur lång tid det tar innan man får möblerna levererade också.

Spaghettiarmarna kommer in när jag försökte flytta över kartongerna med mina diverse ägodelar härifrån bort till där jag ska bo. en och en halv kilometer, det kan väl inte vara så besvärligt? Efter första lådan som olyckligt nog innehöll mest böcker så var jag helt slut. Jag tror fortfarande inte att mina armar helt återhämtat sig, och då var det något jag gjorde i fredags.

Angående världen generellt. Jag tittade aldrig på artikeln du skickade Victor, men jag antar att den handlade om Bolivia. Det är ju ganska anmärkningsvärt att man nu utvisat USAs ambassadör. Han är anklagad för att ha försökt underbygga Evo Morales, den första presidenten som faktiskt är del av ursprungsbefolkningen. Han som försöker fördela landets rikedommar så att även de fattiga får en del av det. I en film som tidigare har postats här på blogen, "War on Democracy" av John Pilger så dokumenteras indicier som starkt pekar på att USA var inblandade i kuppförsöket mot den demokratiskt valde presidenten Hugo Chavez. Är det må hända det samma som händer nu? Venezuela har sympatiutvisat USAs ambassadör också. Och USA utvisade Bolivias ambassadör för.. tja, det bara gjorde man.
I hela vevan så har Chavez fått några bombplan av Ryssland som tack för att man stödde dem i Georgien frågan. Det hela är dömt till att skapa spänningar i regionen. Frågan är hur USAs byta av president kommer påverka konflikten, som jag ser det måste själva övergångsperioden alltid vara en svaghetsperiod för ett land.

Vad gäller att Bergen brinner upp så ligger det något i det. Jag vet inte om din kommentar kom före eller efter andra sjöbodsbranden startade i fredags. Det var ett hus från 1700-talet som gick upp i rök. Rök så kraftig att jag kunde se den på väg hem från jobbet som ligger en ganska bra bit från sandviken. Det har varit många fall av bränder på sistone, så många att man osökt kommer att tänka på pyroman på rymmen. Bland annat har stället där jag ville köpa begagnad cyckel fått fortsätta vara stängt pga branden i det huset. Just nu har vi haft två bränder på två veckor vilket är lite i högsta laget om du frågar mig.

Palinator

Nä, precis som du skriver Victor så verkar inte Sarah Palin vara någon väldigt trevlig prick. Det är ju en sak att man är abortmotståndare eller att man starkt tror på de republikanska värderingarna men det som skrämmande är det journalisterna och omgivningen beskriver som hennes sätt att storma fram på. "Med vassa armbågar" är titeln på artikeln i DN och man kan bland annat läsa att

Once in office, Palin asked many of Stein's backers to resign - something virtually unheard of in Wasilla in past elections. The public works director, city planner, museum director and others were fired. The police chief, Irl Stambaugh, whose resignation Palin did not initially accept, was later fired outright.

Stambaugh lost a wrongful termination lawsuit against Palin. He did not respond to a request for an interview.

Palin also upended the town's traditional ways with a surprise edict: No one was to talk to the press without her permission.

Man kan också läsa att hon ville censurera vissa böcker, men att detta förslaget sedan lades ner. I sitt tal kallar hon sig själv för en hockey-mom vilket är nästan samma sak som en pitbull-mom. Som Lucas lite lustigt uttryckte det, så är det kanske inte tvunget en pitbull som USA behöver för att leda landet.

Lite kul kuriosa är att Världen Idag, en starkt kristen tilknuten tidning tar parti för republikanerna. Kanske är det republikanernas konservertiva värderingar och abortmotstånd (även om det inte just är det som McCain står för) som lockar de kristna tyckarna. Vad jag varken kan förstå eller riktigt förlika mig är hur kristna kan tycka att abort frågan är viktigare än frågan att man skjuter ihjäl människor runt om i världen i ett globalpolitiskt spel om makt. Jag menar hur 'pro-life' är det?



Jag råkade komma över ovanstående klipp när jag läste om valet i USA, det är en jämförelse kring hur den erkänt republikanska TV-kanalen FOX användes för att svartmåla Kerry i förra valet (där man valde Bush, grattis USA) mot hur man nu svartmålar Obama. Klart sevärt kort klipp.

I Norge har nästa politiska skandal kommit när samfärdsministern har noterats vara passagerare i en bil som körde i 110km/h ... på en åttio väg. Detta är kanske inte så allvarligt i sig om det inte varit så att man driver kampanjer i Norge för att få ner farten. En sådan kampanj är att den som är passagerare ska säga till ifall föraren kör för fort. Jag antar att hennes trovärdighetskapital är nere i noll nu. Vad svarar hon till skandalen? OM det är så att de har kört för fort så försvarar hon givetvis inte det. Om de har kört för fort? som att man inte skulle märka ifall man körde i 110 på en åttioväg. Det som har rapporterat det hela är reportrar för tidningen nationen, som hade svårt att hänga med.

I radion har man också intervjuat författaren till The next catastrophe, en bok där en Yale-professor bland annat skriver att han inte trodde sina ögon när Bush var på golfsemester under Katrina och intygade att räddningsarbetet gick bra, samtidigt som det var katastrofalt. I boken varnar författaren bland annat för att massprivatisera så som USA har gjort. Detta har lätt till att kortsiktiga vinstintressen gått före långsiktighet. New Orleans förvärrades bland annat pga projekt oljebolagen gjort i samband med sin oljeutvinning kring området. När det är vinsten som styr så skapas helt enkelt fel incitament. För även om en eller annan debattör menat att det som är bäst för samhället också är det som ger bäst avkastning vilket betyder att den fria marknaden är det optimala sättet att styra ett samhälle på, så har man gång på annan i världen sätt exempel på att detta inte stämmer.

söndagstugg

Först vill jag önska Lars lycka till i det stora landet. Där allting händer, väntar givetvis stora äventyr.

Här i Norge så har man kommit på några politiker på stortinget med att fuska med sin pension Gro Harlem Bruntland en av dem. Fråga är egentligen ifall ordet fuska är rätt eftersom de hävdar och antaligen ärligt så att det bara varit en missförsåelse kring reglerna. Det tråkiga är att det här har ätit upp allt mediafokus på sistone. Det senaste idag är att man kommit på dommarna i Norge med att ha väldigt bra pensionsförhållande också. Pöbeljournalistiken fortsätter.

I världen så håller republikanerna nominationskonvent, och jag ser fram emot att få se även John Mccain's tal på youtube. Den först skandalen kring Palin har ju redan kommit då hon som förespråkar sexuell avhållsamhet har en dotter på 17 som väntar barn. Det pågår också en rättegång kring att hon använt sitt inflyttande för att få en speciell person sparkad. Så som man brukar göra när något rör ens egna politik så har givetvis Republikanerna borstat detta av sig som småsaker. En poäng till Obama som också säger att familjen är 'off limits' vad gäller valrörelsen. Kanske det egentligen var smart att säga så, eftersom man på republikanernas konvent givetvis beskyller demokraterna för att försöka få poäng på denna obekvämlighet.

Permafrosten i Sibirien smälter väl fortfarande, precis som jag skrev tidigare. Samtidigt har Brasilien hittat olja, vilket de hoppas ska kunna föra landet ut ur fattigdom. Det är lite på linje med Syd Afrika som storsatser på kolkraft. Just för att man vill komma ut ur fattigdom. I slutändan har vi inget etiskt kapital att förneka dessa länderna denna utveckling, men vi kan bara beklaga att det fortfarande, trots att klimatförändringarna nu är accepterade nästan överallt, inte går att styra om samhället mot något bärkraftigt.

Min chef har skaffat ett nintendo Wii och berättar om ett fantastiskt spel där man kan göra Yoga. Han sa att han hade haft lite ont i ryggen innan, men att det efter 'tränings passet' hade släppt. Efter att ha börjat betala 140 kr för yogatimmar en gång i veckan så blir man ju klart lite nyfiken över denna hemträningsapparat.

Lite Svensktoner

Jag undrar när man går över gränsen från att vara Svensk till att vara Norsk.. jag hade en nära-norrman-upplevelse i helgen när jag besökte Nykirken i helgen. Jag lyckades manövrera mig fram till den enda andra Svensken där.. en fotograf som arbetade med PR-sidan till en film som heter Vegas, som skulle vara här i tjugo dagar. När jag utbröt, "jasså, det finns två Svenskar här!" så undrade han frågande, "vem är den andra". Iofs kom han från Stockholm, och mamma förväxlade ju norrmännen här i Bergen med Svenskar.. nåväl.

Jag och N firade våran, min och även hennes första kräftskiva nu i helgen. Där fanns alla inflytelserika Svenskar i Bergen och åt kräftor och sjöng helan går. Det var lite kul att vara lite Svensk så här när man varit borta från det ett tag. Annars var helgen ganska spännande. Vi gick på Ikea och tittade på alla stora möbler där inne. Drömmandes om ett framtida vardagsrum, och försökte låta fantasin släppas fri. Givetvis så är ju Fretex prioriterat framför Ikea, men i slutändan får man väl bara acceptera att man kommer köpa de sakerna man vill ha. Detta är ju första chansen att få inreda själv.. Vem vet hur det blir?

För en varmare framtid

I morse möttes jag av en väldigt oroväckande artikel på DN. Den beskriver att en Rysk-Svensk forskargrupp lyckats mäta att metanutsläppen i Sibirien ökar. Denna effekten är någon som IPCC inte tog med i sin senaste klimatrapport eftersom bara en forskargrupp gjort mätningar där, och med tydligen lite för oprecisa instrument. Men nu har alltså en Svensk forskargrupp underbygt observationen.
För er som inte har hört så mycket om det enorma metanlagret som ligger begravt i Sibirien så kan jag berätta att det är en av de så kallade nodlinjerna. Man menar att ifall nodlinjen passeras (alltså metangasen släpps ut) så hamnar vi i ett tillstånd bortom all återvändo. Då hjälper det inte om vi slutar släppa ut koldioxid. På panelen till höger på DN kan man följa artiklar om vad som förväntas hända ifall temperaturen stiger med olika mycket. Det målet man i retoriken runt om i världen satt upp är 2 grader ( jag säger i retoriken, för så vitt jag förstått så har handlingen fortfarande inte börjat). Detta står det om två grader: "Torka hotar när glaciärerna smälter bort". Detta står om tre grader: "Fler svenskar dör i extrema värmeböljor". På fem grader står det att permafrosten smälter och metangasen släpps ut.

Det är inte konstigt om man kan känna sig lite resignerad inför våra kommande svårigheter. Det är fortfarande lika svårt att övertyga halva befolkningen om att det finns en människodriven klimatförändring som det är att övertyga tobaksrepresentanter att ciggaretter är farliga. Vilket de är.. eller ? Den andra halvan menar att det finns en klimatförändring, men livsstilsmätningar visar att insikten har väldigt liten, om någon, påverkan på våran livsstil. Personligen kan jag tycka att det finns något estetiskt i att vi håller på att förstöra våran enda förutsättning för liv och de enda vi kan skylla på är oss själva. Vi som är så vana vid att måla upp en stor motståndare, må det vara kommunisten, USA, muslimen eller vad det än är och använda det som syndabock för att rättfärdiga vårat agerande. Jorden är kompromisslös, och det att vi kan rättfärdiga vårat agerande för oss själva kommer inte hjälpa oss en centimeter i klimatfrågan.

På radion i Norge har de pratat lite om Kanadensiska demonstranter som kommit hit för att klaga på Statiol Hydro. Statiol vill börja utvinna tjärsandsolja i Kanada, något som är fruktansvärt miljöskadligt. Demonstranterna menar att ett område lika stort som 37% av Norges totala yta kommer få sitt vatten och djurliv svårt skadat. Koldioxidutsläppen kommer motsvara 25% av Norges totala utsläpp enligt debattanterna på radion. Jorden kommer gå under till 2050 säger de. Men vi måste ju leva fram tills dess kontrar Statoil med.

Al Gore använder väldigt effektivt bilden av grodan som blir kokt levande eftersom den inte märker att vattnet blir gradvis varmare. Det lönar sig inte att vara pessimist, det löser inget. Men lika fullt tycker jag att liknelsen med grodan är passande.

Appropå Al Gore så har det ju hänt massa spännande saker i det Amerikanska valet. Demokraterna hade sin konvent och Obama höll sitt ödesdigna tal:


John McCain valde sin vicepresident kandidatat:


Ifall du frågar mig verkar demokraterna lite mer entusiastiska, men det kan ju vara som jag bara få för mig. Jag hörde Obamas tal på radion och det lät som om hela publiken var trollbunden. Det ska bli spännande att få se debatterna när de kommer igång.

Oj

Som ni alla lagt märke till är vi fortfarande kvar här. Med den senaste utvecklingen i Georgien så är kanske det i det närmaste tur. Har ni hört talas om att Ryssland är redo att skriva under ett avtal med Sydossetien om att positionera militärbas där (de verkar beredda att skriva under med abkasien också). Vad innebär detta enligt internationell rätt? Enligt radion är det bara Ryssland som har erkännt utbrytarprovinserna som länder (även om jag har läst i tidningen att Vitryssland och Syrien också ska ha erkännt utbrytarna). Vad skulle det innebära för USA om Lappland tecknade ett avtal mer Ryssland om att positionera Ryska militärbaser där. Jag har svårt att se för mig att USA kan lämna detta orört. Kanske det är på samma linje som Ryssland inte kan lämna raketskölden i öst-europa orörd. Putin har förresten uttalat att man stött på Amerikanskt motstånd i Georgien och misstänker att USA faktiskt har uppmuntrat Georgien att sätt igång det här händelseförloppet. En Norsk expert på klustervapen har uttalat att de klusterbomber som mänskliga rättighets organisationerna har bevis på förekommit är av en Israelisk modell. Han menar att denna modellen endast produceras i Israel. Innebörden, ifall detta är sant, är att det är ytterst osannolikt att Ryssland är skyldiga till klusterbombandet (eftersom man producerar alla sina vapen själv).

Nåväl, nog om krig och elände. Vad hände egentligen med lägenheten ? Jo.. jag fick den. Nu är jag fattigast i familjen. I utbyte mot att jag äntligen kan få hänga upp mina planscher igen. Om en vecka ska jag skriva på kontrakt, och om två veckor hoppas jag på att kunna flytta in. När den tiden kommer jag gärna skicka ut en förfrågan på inredningstips. Imorgon bär det av till Fretex och Ikea för att börja hämta in inspiration. Det är en dyr tid som ligger framför.
Allting gick smidigt och utan komplikationer, inga motbud, ingenting. Nästan så att man blev misstänksam av den anledningen.

Ett bud på en lägenhet

Hur har det då gått med lägenheten och bud och allt det där? Det ska jag snart berätta, men först ska jag givetvis ge en liten politisk kommentar eftersom jag hört talas om att vissa bara hoppar över dem för att läsa om det som verkligen betyder något (för mig).
Ni som lusläser DN har kanske sett att åtta personer saknas på alperna efter lavin. Vad är det som är intressant med det här frågar man sig.. Jag kan inte komma fram till att något är intressant alls med det. Men det jag tycker är intressant är att samtidigt så har USA i ett anfall i Afghanistan råkar bomba upp emot 95 civila afghanistaner. Detta i sin tur lär ha gjort Afghanistaner i området rasande och menar nu att alliansens soldater inte gör saker bättre i kampen mot deras fiender (vilket är talibanerna). Röster har börjat höjas för att få ut NATO, rapporterna pekar på att Afghanistan är och förblir ett misslyckande. Med andra ord är det en nyhet med långräckande politisk betydelse.
Vi är ju vana om nyheter om terrorister som spränger folk till höger och vänster, det säger oss egentligen inget nytt om att höra om de 40 som dött i en lastbilsbomb i Irak eller vad det nu må vara. Men denna nyheten har faktisk opinionsbildande intresse även här i Sverige. Visste ni förresten att anhöriga till folk som dött i felbombningar av väst i Pakistan har varit stolta över att deras barn har fått dö som martyrer. Soldater som alltså dödats av sina allierade. Man frågar sig vad det egentligen är väst håller på med, och ifall det nu är så bra, varför är lokalbefolkningen så motvillig?

Nåväl, lägenheten. Det första jag gjorde var den oroväckande upptäckten att mäklaren ägde en Porsche Carrera.. I Norge dessutom. Antingen så har han väldigt rika föräldrar (vilket är intrycket man får) eller så är han en grymt slipad mäklare. Hursomhelst så har jag bestämt mig att göra detta utifrån information jag själv införskaffar och utan att förlita mig på eventuella lovord från säljaren. Jag tänker dessutom bjuda utifrån vad jag tycker bostaden är värd, inte marknaden. Sedan får vi se vad det blir. Jag har lagt ett bud på 1.560.000. Det är bostaden värd för mig. Nu väntar vi tills på torsdag som är deadline för budet för att se vad svaret blir. Det finns många andra lägenheter på marknaden också har jag upptäckt och det är inte hela världen för mig om jag inte får den här bostaden utan bara får ta lite lärdom.

Den typiska terroristen

MI5 har nyligen släppt en rapport i England som försöker identifiera den typiska terroristen. Även om jag inte har sett rapporten här i våra svenska tidningar än, så har den skapat en del rubriker på andra sidan havet. Rapporten utmanar en mängd olika föreställningar, t.ex. menar man att

"Far from being religious zealots, a large number of those involved in terrorism do not practise their faith regularly. Many lack religious literacy and could actually be regarded as religious novices. Very few have been brought up in strongly religious households, and there is a higher than average proportion of converts. Some are involved in drug-taking, drinking alcohol and visiting prostitutes. MI5 says there is evidence that a well-established religious identity actually protects against violent radicalisation." (citerat från The guardian, inte själva rapporten)

Andra punkter man tar upp är att de varken är mer eller mindre intelligenta än genomsnittsbefolkningen, att de är psykisk lika friska som genomsnittet och att de lika gärna kan vara familjemänniskor som enströringar. Kort och gott hittade man inget mönster att peka på.

Det hela får mig att reflektera över artikeln om den kristna bin laden och svaret på den samma. Med dessa två artiklar i bakhuvudet så tror jag att denna nya artikeln kommer sprida sig ganska bra i journalist kretsar, jag tror nämligen att det finns en strävan efter att dekonstruera våran föreställning om vi och dem. Ibland en för stark strävan, ibland en nyttig strävan.

I andra kuriösa nyheter så har McCain tabbat sig i USA, när han i en intervju inte kunde svara på hur många hus han ägde. Ni får fråga mina rådgivare sa han. Till skillnad från strävan tidigare efter en ren kampanj så har Obama plockat upp det här lilla felsteget och försökt slå mynt i det. att dömma av www.YouDecide2008.com så verkar inte väljarna speciellt påverkade av det nya fyndet. Hur många hus var det då? McCain gissade på fyra, Obamas stab säger sju och en tidning har skrivit åtta. Till ett gemensamt värde av 13 miljoner dollar.

Tillsist kan jag nämna att min bostadssituation kanske kommer ändra sig eftersom jag antagligen kommer lägga bud på den tidigare nämnda lägenheten (denna länken hoppas jag fungerar). Här på våra elva kvadrat har duschen gått sönder, vilket genom ett räddningsförsök från våran granne lätt till avsloppsslam på toalettgolvet.. nu är det obligatoriskt med inneskor om man ska in där.

Det stora Sverige

Det är kanske inte det första man tänker på när Svenskarna i gren efter gren missar våra varmt eftertraktade medaljer. Det faktum att Norge har tagit guld i rodd hjälper ju inte på saker, vi är på väg mot det sämsta OS:et sedan vem vet när. Fast å andra sidan - vem bryr sig? OS-tiden är då man hör talas om alla möjliga obskyra sporter man inte visste fanns och får reda på att vi har en eller annan som är duktig på det. Sedan glömmer man bort det igen efter en månad.

Det är egentligen inte så ofta man ser det stora Sverige. När man tittar på de Svenska komedierna om den självmedvetna konflikträdde svensken, hör om den dalande svenska ekonomin eller lyssnar på den absurda politiska debatten i våra dagstidningar så undrar man kanske var det finns.

Idag lyssnade jag och Nathalie på Sommar igen. Och det slår mig att jag nu vet var det finns, det stora Sverige. Där finns det, dessa ärliga människor som delar med sig av sina tankar kring stort och smått. Alla dessa fascinerande livsöden och stora slutsatser. Det man inte kunde anat sig till när man tittar på överflatan av den Svenska debatten, eller lyssnar på medarbetarna på lunchen. Men där finns det, i varje enskild livsvandring.

Skolstart

I Bergen så har startskottet gått för årets hösttermin. Staden fylls upp med glada studenter som drar runt i större klungor. N som alltid är duktig på att hitta små bra ting lyckades hitta att högskolans kantin hade gratis mat till (ära för) de nya studenterna. När Nathalie satt och åt god pastasallad så kom det en glad afrikansk familj som satte sig brevid henne. Alla mumsade de på samma goda gratis pastasallad.
På torgallmäningen så har man satt upp olika stånd som skänker bort engångsförpackningar till studenter i hopp om att de ska fortsätta konsumera gillette eller vad det nu än må vara. Nathalie har hittat diverse flygblad och lappar om olika spännande saker. Vi ska skicka in varsin lapp där vi lovar att vi inte ska köra till träningen när vi studerar i Bergen.. Den blir nog inte så tuff att hålla.

Jag glädjer mig till att studentsamfundet ska börja köra sina debatter igen, men om jag ska vara helt ärlig så har senaste tidens bostadsjakt gjort mig lite disträ till dessa mindre viktiga ting. När jag var på visning igår så hittade jag nämligen min drömbostad. Nu gör jag allt jag kan för att få reda på hur mycket pengar banken vill låna ut till mig, innan jag till sist också lägger ett bud på den. Till skillnad från den benhårda hyresmarknaden så verkar nämligen köpesmarknaden vara ganska vänlig mot oss konsumenter. Borta vid Kalfar (som är rikemansområdet) kan man köpa ett slott i mini-utförande för 1,7 miljoner. Jag har redan börjat drömma om att vara fastighetsägaren Johan som står inför sitt stora inredningsprojekt. Visst är det något uppfriskande med att ge sig i kast med något man aldrig tidigare gjort?

Vi har ju givetvis fortfarande vår besvärliga bostadssituation här med 11m2 som jag försöker ta mig ur. Igår hann jag med en visning hos två Svenskar. Nygårdshøyden hade blivit Nygårdshöjden och äntligen var jag hemma igen! Flera hade ringt dem och erbjudit att ta lägenheten utan att se den, eller att få komma på visning tidigare så att de kunde få den, men de ärliga svenskarna höll fast vid sitt visningsdatum. Vilket alla mail till trots innebar att bara jag kom på visning. Dessvärre var det en omöblerad lägenhet som inte var i världens finaste skick. Med drömmen om mitt egna ställe så har jag tackat nej.
När jag pratade med mamma idag hörde jag att man kunde köpa en lägenhet i höör för 300.000, eller 250.000 ifall man ska räkna det i Norska pengar.. Det är verkligen skillnad på var man väljer att bo!

Dagens referat kommer från Benjamin Hoffs "The Tao of Pooh"

"I was having an awful dream," he said.
"Oh?"
"Yes, I'd found a jar of honey....," he said, rubbing his eyes.
"What's awful about that?" I asked.
"It kept moving," said Pooh. "they're supposed to sit still."
"Yes, I know"
"But whenever I reached for it, this jar of honey would sort of go someplace else."
"A nightmare," I said.
"Lot's of people have dreams like that," I added reassuringly.
"Oh," said Pooh. "About Unreachable jars of honey?"
"About the same sort of thing," I said. "That's not unusual. The odd thing , though, is that some people live like that."
"Why?" asked Pooh.
"I don't know," I said. "I suppose because it gives them Something to Do."
"It doesn't sound like much fun to me," said Pooh.

När Georgien skulle rillrättavisa sin utbrytare

Jag antar att de flesta av er har fått med er att Georgien och Ryssland på senaste tiden kommit i luven på varandra. Eller tja, de lär ha varit det i längre tag, men nu har det verkligen tagit till vapen. Det rapporteras att fredsavtalet verkligen är undertecknat nu, så kanske kommer konflikten lägga sig ner. Någon journalist kallade det hela för fem dagars kriget, även om kriget fortsatte ett tag till efter det.

Lars sa att han redan tidigare menade att väst aldrig borde ha erkänt Kosovo. Det var inget jag direkt reflekterade över som ett problem på den tiden det begav sig. Klart att människorna i Kosovo ska få vara självständiga ifall de vill det tänkte jag. Allt annat måste ju vara moraliskt förkastligt.
Kosovo blev ju självständigt och Serberna sörgde. Väst hurrade.

När Georgiens president bestämde sig för att kväsa upprörarna i Sydossetien på natten till OS-invigningen så var inte Ryssarna sena med att reagera. Nu i efterhand diskuterar man hurruvida Ryssland hade lagt en fälla för Saakasjvili, som Saakasjvili bet på. Hur man nu kan lura någon att gå in med militär i ett område.
Resten är den konflikten man har hört så mycket om på sista tiden. I hela vimlet av rapporter så är det USAs agerande som jag skulle vilja ta upp lite. Det och legitimiteten.
Legitimiteten för att Ryssland gick in i Georgien är enligt ledarna i väst icke existerande. Givetvis måste t.ex. plundring och användning av illegala vapen (som vi för övrigt tycker är helt legala eftersom vi tillverkar dem här i Sverige). Men varför reagerar världens ledare så starkt mot att Ryssland gick in och bemöta Georgiens militär som var påväg mot Sydossetien? Ifall Serbien hade invaderat Kosovo efter självständighetsförklaringen, hade vi protesterat om någon EU nation hade slagit tillbaka Serberna? Tror knappast det? Har ni hört McCain säga att han talade för hela folket när han sa att idag var de Georgier. Var de Serber också?
Varifrån får USA som har händerna i syltburkar som Afghanistan och Irak luft ifrån att säga att en nations suveränitet är oinskränkbar. Var får de luft ifrån att säga att eftersom Saakasjvili är demokratiskt vald måste han accepteras. Vad hände i Palestina när Hamas demokratiskt valdes till att leda regeringen. Då var demokrati kanske inte så viktigt?

Jag tycker det är ytterst märkligt att ett land som USA kan komma med sådana här uttalande, och jag tycker det är skrämmande att den uppenbara dubbelmoralen inte pointeras mer i våra medier. En annan sak jag inte förstår är hur Saakasjvili vågar ha den höga svansföringen som han har. Han uttalar sig som om han vore en egen supermakt. Ryssland vägrar ju diskutera med honom direkt eftersom de menar att han inte står vid sitt ord. Nog för att Ryssland är ett skrämmande land, men här tror jag att de har rätt.
Ifall ni frågar mig så hoppas jag att Ryssland går segrande ur den här konflikten i mediernas ögon, för det finns inget mer skrämmande än när tydliga dubblamåttstockar tillämpas i medierna utan skrupler.

Den Norska bostadsmarknaden

Eller kan kanske det borde heta den Norska leie-marknaden, det är den jag försöker slå mig in på nu igen. Att sova på golvet i ett delat 11m2 rum har ju sina begränsningar. Problemet är väl att jag inte är ensam om att vilja komma in på bostadsmarknaden. Hade det varit tidigare så hade det nog gått mer smärtfritt, men tusen studenter lär tydligen stå utanför bostad här i Bergen inför den kommande terminen. Som tur är så ligger man på en lite högre prisnivå än de flesta studenter. Med det sagt finns det fortfarande gott om sökande.
Igår var första gången jag faktiskt tittade på ett ställe att hyra. 7100 NOK/månad kostade det. Vad fick man för det? En kokvrå, egen toalett, ett litet bord vi en soffa och en liten TV. Allt fint inpressat på 18m2 bostadsyta. Fanns där frys frågade Nathalie han som visade oss runt. Han tänkte länge. Nej sa han. Sedan tänkte att ännu längre. Nej, tyvärr det finns inte. Sedan tänkte han lite till. Jo, det finns uttag ute i förrådet.
Så där väldigt imponerande bostad var det inte, och med tre månaders uppsägningstid var det uteslutet.

Dagens bostadsjakt började stressigt då jag lyckades med en klassisk Johan stunt. I Norge så stannar inte bussen för en ifall man inte vinkar på den, och när jag var på väg mot hållplatsen kom min buss mot centrum. Eftersom det var så mycket folk på hållplatsen tänkte jag inte att jag skulle behöva vinka, det var ett misstag.
Lite irriterad över att ha missat min buss steg jag oaktsamt på nästa buss som kom. Anledningen till att ingen gick på första bussen var att ingen skulle till centrum, anledningen till att alla gick på nästa buss var att alla skulle till Åsane. När bussen svängde höger vid en avgörande sväng och tycktes fortsätta i en tunnel i all oändlighet så insåg jag mitt misstag. Jag tittade nervöst på klockan på mobiltelefonen vars batteri var på väg att ta slut. Efter att han gjort en snabb skaderapport skickade jag ett SMS till första visningen jag skulle till att jag blev en halvtimme sen. Sedan var det bara att luta sig tillbaka medan Bergen avlägsnade sig bakom mig. I slutändan var det många bussar som gick från Åsane terminal, så skadan blev inte så stor.

Jag tittade på två bostäder. Första bostaden för 7500 i månaden låg borta i ett smaug (en liten gata). Mysig omgivning osv. Det var en stressade tjej som tog emot mig och Nathalie. Hon skulle snart iväg och kolla på en bostad själv. Hon och killen hade tagit lägenheten utan att titta på den först, bara genom att titta på bilder på internet. De hade bott där i en halv vecka nu berättade hon. Verkligheten var inte den samma som det internet visade. "Möblerad" stod det i annonsen, men i verkligheten var det en bokhylla och en liten pall man kunde sitta på. Ingen soffa, inget bord, ingen säng. Spisen var fin, men duschen var något som fick en som läst el-säkerhet att rynka ögonbrynen. Mitt i allting hängde det ner en sladd, som antagligen gick till belysningen i lägenheten eller något. En bräda i golvet var sönder, och där det borde finns gaderob fanns inget. Det var flera som hade varit och tittat på den berättade hon, men det fina läget till trots var det inget vidare.
Andra bostaden hoppas jag dock på att jag ska kunna få. 8000 i månaden kostade den, men detta var faktiskt en helt vanlig bostad. Frys, tvättmaskin, rubbet fanns där. En trevlig soffa och fin planlösning. Bara jag får ut den där TVn så är det perfekt för mig. Håller tummarna inför att hon blir klar med sin andra visning imorgon.

Vad är kristendom?

För ett tag sedan skrev jag om den kristne bin-laden. Vad jag utlämnade att ta med var ett svar på den artikeln jag refererade till. Den skriver att, ja detta görs i kristendomens namn, men visa mig en kristen ledare som stödjer det som görs i Uganda. Kristendomen får utstå mycket kritik i medierna. En kristdemokrat slutade läsa Sydsvenskan eftersom redaktörerna systematiskt hackade på kristdemokraterna, så att man tom passerade gränsen till det sakliga. Problemet är att vi människor ofta arbetar i termer med stark patos för att förmedla våra meningar. Att prata om den kristna skenheligheten är ett väldigt bra sådant att använda, som går hem i breda massor. Samma princip som får de flesta långa politiska diskussioner att komma in på nazismen. Det är ett begrepp som rymmer så mycket, men som folk har en nästan odelat negativ bild av.
Men med all denna debatten som pågår så är det inte utan att jag ställer mig frågan, vad är denna kristendom som påtalas i medierna.

I bergens tidene står det om den förtryckande relgionen. I kampen mellan mänskliga rättigheter och relgion måste relgionen alltid vika sig. Jag är helt enig. Men det är inte utan att jag tycker att det sker en viss begreppsförvirring och en viss ihopblandning av ting i artikeln. Ännu mer så i kommentarerna som följer efteråt. En person skriver att 99% av alla krig har orsakats av olika relgioner. Jag vet inte om ni håller med, men jag ska räkna upp några krig jag tror inte har berott på relgion. Andra världskriget. Första världkriget. Kriget som börjat nu mellan Georgien och Ryssland. USAs invasion av Irak. Argentinas invasion av falklandsöarna. Är det någon som kan räkna upp 495 krig som berott på relgion?

Artikeln går speciellt in på de mänskliga rättigheterna för homosexuella och hur det är fel att diskriminera denna gruppen baserat på religiösa värderingar. Jag är helt enig, att man kan bli stenad för att vara homosexuell är absurt. Också att man måste dölja sin identitet pga rädsla för samhällets svidande pariastämpel. Den som vi ju faktiskt till viss del även har i vårt sekulära svenska samhälle (om även inte i samma grad). För mig så har kristendom väldigt lite med homosexualitet att göra, även om detta är det mest återkommande temat i medierna. Den före detta samhällsläraren som jag arbetade tillsammans med i Malmö hade på en lektion tänkt att man skulle diskutera homosexualitet och samhällets syn på det hela. Till hans stora förvåning så fanns det inget större intresse i klassen. Efter all denna diskussion som förs i medierna med speciellt yngre människor som engagerar sig mot våra homofobiska strukturer i samhället (som jag menar i allra högsta grad existerar). Men trots det starka mediafokuset så är kanske detta inte en frågeställning som engagerar folk flest. Och även om man kan hitta många människor från kyrkan som starkt engagerar sig i den här frågan så kan jag omöjligt se den som något centralt i kristendomen. Så jag ställer mig återigen frågan, när ordet kristendom används i medierna, vad betyder det då?

Den samma läraren har en gång sagt att Sverige styrs av militanta humanister. De symboliserar också ett moraliskt ramverk om än ett annat än det kristna. De kristna får ju kritik för tron på den absoluta moralen. Så någonstans där finns det, våran rationella moralsyn vi baserar oss på i Sverige. När jag ser på mig själv och mina medmänniskor klarar jag bara inte av att vaska fram vad den egentligen är. Varje människa har rätt att tycka och göra precis vad den vill kanske den är. Men detta tycker jag mest låter som vackra ord. Jag tror ju som sagt att vi visst har homofobiska strukturer i samhället, även kvinnoförtryckande och likriktande. Hur förhåller vi oss mot Sverigedemokraterna? Kanske den är att var och en får tycka och göra vad de vill, så länge de inte har åsikter om andra grupper. Jag tror att jag går vilse här.
Om man ser på kristendom som sådant så lärde Jesus inte ut en förtryckande morallära. Han menade att man ska älska sina fiender, hur mycket mer tolerant kan det egentligen bli?

Men när man läser i medierna så blir det uppenbart att kristendom inte är det Jesus faktiskt lärde ut. Kristendom i medierna är kanske det som praktiseras. När jag går i kyrkan hemma i Höör så är det jag och en grupp pensionärer. Jag kan inte tänka mig att medierna egentligen är så upptagna eller oroliga för vad denna skara pensionärer ska hitta på. Kanske är kristendomen Knutsby, men hur kan man sammanfatta en relgion som miljontalsmänniskor runt om i världen faktiskt tror på med en liten sekt här hemma i Sverige. Jag tror att kristendomen förblir ett abstrakt begrepp som vi kan lägga in termer som fördomar, skenhelighet o.s.v. i. Detta enda problemet med detta är att debatten blir betydelselös.

Jag har tidigare skrivit om abortdebatten som börjat i Morgenbladet i Norge. Syftet med debatten är inte att förbjuda abort, det är det ingen som vill. Men syftet är att föra fram abort som ett faktiskt problem i samhället. Något som lämnar ärr kvar i de som varit med i processen.
Det är väldigt svårt att föra en debatt i ämnet eftersom sidorna ofta låser sig i generaliserade begrepp som är omöjliga att kringgå. Den pragmatiska analysen av fenomenet uteblir.

I Sverige har vi förvisat Relgion till det personliga rummet. Det är något som gäller den enskilda personen. Min poäng är att den Svenska debatten skulle berikas ifall man klarade av att få in mer än ett perspektiv på ting än bara det rent samhällsekonomiska. Jag menar att för att klara av att få in ett sådant perspektiv så behövs en folkbildning, så behövs en utökad respekt för andra människors tro och åsikter och så behövs en definition i de svenska medierna av förstörda ord som kristendom, demokrati, feminism, liberalism och socialism.