Gitarrkurs och lampor

I veckan kollade jag på lampor i det lokala köpcentret. Väl där började jag prata med en rekryterare för rädda barnen. Hon hade precis flyttat hit från Linköping för att jobba som just rekryterare. Hon gillade att åka skidor sa hon och här borta i (B/b)ergen ges det ju bra utrymme till det. Det lite lustiga med diskussionen var att jag inte förstod att hon var svensk förrän hon sagt var hon kom från (jag anade det till viss del) och att hon inte fick med sig att jag var svensk förrän jag berättat att jag kom från Skåne. Med fler och fler svenskar som kommer in här så måste det nästan vara stockholmare eller göteborgare eller någon annan väldigt ren dialekt för att jag ska veta att det inte är norrmän.

Terrorangreppet kan jag meddela var här och inte på klostergaten, men vi har inte sett till de små skurkarna sedan dess. Nu när vi dessutom har införskaffat dammsugare och diverse steriliseringsmedler så är vi beväpnade upp till tänderna vid eventuella framtida angrepp.

Min gitarrkurs har då äntligen börjat. Det gick inte att ta miste på pionjärsandan hos blandningen av självförverkligande damer och örringsprydda medelålders män som satt i en halvcirkel framför läraren.
Dessvärre, en som en déja vu till min japanskkurs, så var det på alldeles för låg nivå. Jag var nog den enda som varit borta i att faktiskt ta ett ackord på en gitarr tidigare. Till nästa vecka så ska jag hoppa in i vidareutvecklings gruppen istället.

"Whoever thinks as, from, or on behalf of, an entity which he believes himself to be, the more so if he tries to work on himself, by, with, or for such an entity - which is only a concept in mind - has not yet begun to understand what it is all about." - så kryptisk var gårdagens buddhistiska tanke för dagen. Nu ger jag den till er, för att tänka på idag.