Och i Norge tillfaller jag absolut den skaran. I samband med att börja få lite regulär post igen har jag upptäckt att mina brev adresseras till lite allt möjligt. En gång ringde banken upp mig och frågade om jag verkligen bodde där jag sa.. 'Ja..?' svarade jag. Mitt nya kort hade kommit i retur. Det var ju skickat till Åke Karlsson, inte Johan Carlsson. För skojs skull kolla jag vad jag var uppgiven som på gula sidorna. Johan Carlssson, snäppet värre än Carlzon.
I helgen har jag varit på Ikea för att bråka om pengar jag skulle fått tillbaka men inte fått. Vad heter du? Johan Carlsson. De hittade mig, men inte just de fallen som jag pratade om där och då. När vi kollade på Johan Karlsen däremot, där fanns jag. För telenor är jag David. Så blanda mina förnamn med alla möjliga och omöjliga stavningar av Carlsson så har du det. Där är vad jag heter.
Dagens katolska mässa var något av en ovanlig syn för någon som är protestant. Fem minuter innan mässans början var kyrkan full. Femton minuter till efter det, fortsatte det att komma in folk. De katolska mässorna på engelska är så vackra. Istället för krångliga psalmer som ingen sjunger med i så har man alltid samma enkla och vackra sånger. Hela kyrkan fylls av ljuvlig sång, där det är kören längst fram som sätter tonen. Mot slutet av mässan hälsar man varandra guds frid. Leende människor som trycker din hand. När mässan är klar samlas Afrikaner och Filipiner i leende skaror. Som man önskar att även de protestantiska gudstjänsterna var lika vackra och kärleksfulla.
1 kommentar:
Du får komma till Sankt Hans och gå i kyrkan nästa gång du är i Lund! Fast du har rätt i att katolska mässor kan vara ganska trevliga. Jag har sjungit i kör både på en på latin och en på svenska. Ekumenik är bra ibland.
Skicka en kommentar