Själv är jag urusel på att gissa människors ålder, men det som är en dålig färdighet hos någon kan ju alltid vara en glädje för någon annan. Idag när jag var i kyrkan, så följde jag och Nathalie med ner till kyrkkaffet efteråt. Vi satte oss brevid ett annat ungt par. Som det gärna kan vara med folk man träffar för första gången så kommer man in på sådant som vad man arbetar med, var man kommer från osv. Jag kan inte säga om det var min fina munkjacka som mamma och pappa köpt i New York, men de frågade mig om jag gick på högstadiet eller på gymnasiet. Idag har börjat på bästa möjliga sätt! Kanske kan det ses som oartigt, men lite senare frågade jag dem ifall ett av barnen var deras (vi var på familjegudstjänst), tydligen gick de andra året på universitetet båda två.
Så till en andra tanke som föddes under dagens gudstjänst. Är det någon av er som kommer ihåg VISA reklam där en vit man i kavaj håller ett VISA kort i handen samtidigt som en soulsångerska sjunger He´s got the whole world in his hands? Idag på gudstjänsten sjöng vi precis den låten, och dessvärre tror jag att VISA reklamen har förstört den här låten för mig för all framtid. Så här går texten:
Han har den hele, vide verden
i sin hånd,
:/han har den hele, vide verden i
sin hånd,:/
ja, han har verden i sin hånd.
Og han har stjerner, sol og måne
i sin hånd,
:/ja, han har stjerner, sol og måne
i sin hånd,:/
ja, han har verden i sin hånd.
Og han har alle barn på jorden
i sin hånd.
:/ja, han har alle barn på jorden
i sin hånd,:/
ja, han har verden i sin hånd.
Og han har deg og meg og alle
i sin hånd,
:/ja, han har deg og meg og alle
i sin hånd,:/
ja, Gud har verden i sin hånd.
Ni är ju säkert med på det vulgära i att använda en hyllningslåt till gud i samband med en välklädd man med kreditkort i handen, men ifall man verkligen följer med i texten så blir det ännu värre.
Första versen kan jag köpa, och andra versen går väl an (även om den är ganska pretentiös). När man kommer till tredje versen kommer jag osökt att tänka på barnprostitutionen i Sydöstra Asien som växt kraftigt sedan valutaspekulationer sänkte en rad länders ekonomier i botten. Jag kommer och tänka på den tjocke tysken som mamma och Linda tittade argt på i Thailand som flirtade med barnservitörerna.
Fjärde versen klarar inte att trumfa tredje, men den är fortfarande slående sann om man tittar på hur folk i tredjevärlden arbetar för slavlika löner för att skapa varor som sedan Ikea eller andra företag här i väst kan göra stor profit på. Mannen med kreditkort har verkligen dem i sin hand, för utan slavlika arbetet i fabriken så blir det ingen mat.
Med visst dåligt samvete för att jag kanske förstört denna sången för er också så hoppas jag att det åtminstone också väckt en viss medvetenhet. Jag glädjer mig till den dag jag kan gå till kyrkan och glädjes över denna vackra sång igen.
söndag 9 mars 2008
lördag 8 mars 2008
Om den offentliga debatten
Egentligen finns det ju alltid ett eller annat man har en åsikt kring som längtar efter att få komma ut. Hade det gått hade jag skrivit något varje dag, men i nuläget så får jag nöja mig med ett inlägg i veckan.
Så vad har hänt sedan för en vecka sedan?
Jag har arbetat med Composite UI Application Block (CAB) på jobbet. Alltså inte jobbat på riktigt, men lekt med det för att lära mig hur det fungerar. Det positiva med detta är att mitt kvittoprogram kanske trotts allt kommer kunna bli verklighet. Grunden har jag ju fått betalt för att skapa.
Jag är själv förvånad över hur otroligt mycket som finns gratis och färdigskapat för den som vill utveckla ny mjukvara. Med CAB så får man ett strukturerat sätt att bygga upp sin applikation på som är flexibelt. Det tar nästan bort behovet av att skapa ett eget ramverk, så komplett är det. Nästa vecka hoppas jag att jag ska få skriva lite riktig kod också.
Nathalie har åkt till Italien som frivilig del av hennes italienskkurs. Detta har inneburit att jag haft väldigt lite att göra och mest suttit och läst böcker om vår hemska historia.
I Ryssland så har Dmitry Medvedev har blivit vald till att efterfölja Putin som ledare av Ryssland. Jag är själv en av dem som har följt med i, och fasats över, utveckling i Ryssland. Hur demokratin sakta avvecklas. Skolorna säger att Stalin var en sjyst kille. Affärerna är förbjudna att affischera på annat språk än ryska. Nu senast blev ett högt ansett universitet med stort studentutbyte med europa stängt. Varför? Jo för att byggnaden inte uppfyllde brandsäkerhetsföreskrifterna.
Efter att ha läst lite mer detaljer kring runderna då Ryssland beviljades lån av USA på nittiotalet (jag har bara ett svagt minne om hur nyheterna rapporterade kring huruvida Ryssland skulle ta emot denna hjälpen eller inte) så har jag dock fått mer förståelse för den väldigt nationalistiska utveckling vi ser i Ryssland idag.
För att ta några siffror,
Rysslands konsumption föll med 40% mellan 1991 och 1992 efter att Jeltsin fått fullmakt till, och genomfört marknadsliberala reformer
(Russian Economic Trends, 1997, 46 (Cambridge: Cambridge University Press))
1989 levde 2 miljoner ryssar på mindre än 4 dollar per dag i den ryska federationen. På mitten av 90-talet hade denna siffra ökat till 74 miljoner människor. 1996 befann sig 25% av den ryska befolkningen i (37 miljoner människor) i fattigdom som beskrev som desperat. (Branko Milanovic (1998). Income, Inequality, and Poverty During the Transformation from Planned to Market Economy. The World Bank, 186–189.)
I kontrast så fanns det före de liberala omformningarna inga miljonärer i Ryssland. Vid 2003 fanns det 17 stycken miljardärer (i dollar räknat) enligt forbes lista.
En mer helhetlig bild av vad reformationerna ledde till kan man hitta här, lättläst och intressant.
Om man ser det ur denna bakgrunden så var Jeltsin, trotts att han hyllades i media runt om i väst, inte bättre än en kommunistledare. Och att Ryska folket nu hyllar Putin, under vilken ekonomin åtminstone har förbättrats, och inte bryr sig om vad västerländska medier skriver om är kanske inte så konstigt. Hans auktoritära styrelsesätt till trotts.
Så vad har hänt sedan för en vecka sedan?
Jag har arbetat med Composite UI Application Block (CAB) på jobbet. Alltså inte jobbat på riktigt, men lekt med det för att lära mig hur det fungerar. Det positiva med detta är att mitt kvittoprogram kanske trotts allt kommer kunna bli verklighet. Grunden har jag ju fått betalt för att skapa.
Jag är själv förvånad över hur otroligt mycket som finns gratis och färdigskapat för den som vill utveckla ny mjukvara. Med CAB så får man ett strukturerat sätt att bygga upp sin applikation på som är flexibelt. Det tar nästan bort behovet av att skapa ett eget ramverk, så komplett är det. Nästa vecka hoppas jag att jag ska få skriva lite riktig kod också.
Nathalie har åkt till Italien som frivilig del av hennes italienskkurs. Detta har inneburit att jag haft väldigt lite att göra och mest suttit och läst böcker om vår hemska historia.
I Ryssland så har Dmitry Medvedev har blivit vald till att efterfölja Putin som ledare av Ryssland. Jag är själv en av dem som har följt med i, och fasats över, utveckling i Ryssland. Hur demokratin sakta avvecklas. Skolorna säger att Stalin var en sjyst kille. Affärerna är förbjudna att affischera på annat språk än ryska. Nu senast blev ett högt ansett universitet med stort studentutbyte med europa stängt. Varför? Jo för att byggnaden inte uppfyllde brandsäkerhetsföreskrifterna.
Efter att ha läst lite mer detaljer kring runderna då Ryssland beviljades lån av USA på nittiotalet (jag har bara ett svagt minne om hur nyheterna rapporterade kring huruvida Ryssland skulle ta emot denna hjälpen eller inte) så har jag dock fått mer förståelse för den väldigt nationalistiska utveckling vi ser i Ryssland idag.
För att ta några siffror,
Rysslands konsumption föll med 40% mellan 1991 och 1992 efter att Jeltsin fått fullmakt till, och genomfört marknadsliberala reformer
(Russian Economic Trends, 1997, 46 (Cambridge: Cambridge University Press))
1989 levde 2 miljoner ryssar på mindre än 4 dollar per dag i den ryska federationen. På mitten av 90-talet hade denna siffra ökat till 74 miljoner människor. 1996 befann sig 25% av den ryska befolkningen i (37 miljoner människor) i fattigdom som beskrev som desperat. (Branko Milanovic (1998). Income, Inequality, and Poverty During the Transformation from Planned to Market Economy. The World Bank, 186–189.)
I kontrast så fanns det före de liberala omformningarna inga miljonärer i Ryssland. Vid 2003 fanns det 17 stycken miljardärer (i dollar räknat) enligt forbes lista.
En mer helhetlig bild av vad reformationerna ledde till kan man hitta här, lättläst och intressant.
Om man ser det ur denna bakgrunden så var Jeltsin, trotts att han hyllades i media runt om i väst, inte bättre än en kommunistledare. Och att Ryska folket nu hyllar Putin, under vilken ekonomin åtminstone har förbättrats, och inte bryr sig om vad västerländska medier skriver om är kanske inte så konstigt. Hans auktoritära styrelsesätt till trotts.
lördag 1 mars 2008
Helgskriv
Den senaste tiden har mest gått åt till jobbet. I onsdags tittade vi på filmer om att göra säkra produkter. Sådant är ju speciellt viktigt när man arbetar med pengakonton. En Australiensare vid namn Howard berättade på animerat vis om hur fientliga hackers kan göra för att "wack"a din dator. Det finns mer än ett sätt, det kan jag lova. Nästa vecka ska vi så, inspirerade av filmerna, börja göra hotmodellering av det lilla vi har designat. Grundfilosofin är att all information som kan ges av en tredje, okänd, part ska betraktas som farlig. Man märker att Kenneth, som har läst flera böcker på området, brinner för det med IT-säkerhet.
Jag har med små steg börjat på yoga igen. Till det förvånandsvärda priset av 20 kronor gången så kan man få vara med på ett yoga pass. Ifall man går på helgen är det gratis. Senaste gången jag var där kunde jag inte annat än tänka på exorcisten när instruktören vek sig dubbelt och sedan började klättra upp med benen på sin egna överkropp. Vissa är ju spänstigare än andra få ju dock nämnas. Själv tittar jag lite spelat nonchalant omkring när vi ska vika oss frammåt från höfterna, och jag inte kommer mer än 20, 30 grader.
Det är väldigt populärt, vilket får som följd att man inte får några direkta instruktioner. Bara i form av andas in. Böj dig fram. Andas ut. Därför vet man ju egentligen inte om man gör rätt eller inte. Men ofta är det i nivå med, och ännu värre än stretching, så jag förmodar att jag är rätt teknik på spåren.
I veckan passade jag på att köpa regndräkt (som ni kanske kan se på bilden). Valet utav blå jacka och gul sylvest är medvetet. Nu så ska vi äntligen kunna gå upp på lövstacken. Regnet har alltid varit vår ursäkt tidigare.
Det var en uppiggande, ur-bergensisk, butik som vi handlade i. Expeditören trodde att jag kom från Finland. När jag sa att jag var Svensk berättade hon att hon haft en blå-gul tröja på sin son en gång i Halden på 17 Maj. I Bergen bryr man sig inte om Sverige, men i Halden (som ligger nära gränsen) så hade hon fått käft för sitt opassande klädesval.
När man är i Bergen och ska köpa regnkläder finns det hundratals roliga skämt man kan göra på temat Bergen och regn. Expeditören skakade det dock av sig med att de har problem med regn i Oslo för tillfället också. Jag kan ju bara tänka på översvämningen i Göteborg som jag läst om.
Av en händelse satt jag och läste min gamla blogg om blommor. På näst sista stycket hittade jag en bit text som jag tyckte var ganska fint:
what's happening to the world? don't know, look at my brother's blog. the weather is like the economy is like society is like modern culture is totally crazy. and I'm standing at the sidelines wondering what went wrong.
what can we do to affect it? everything and nothing. everything in the world is intertwined. everything you do matters. what you do affect others whom affect other whom affect other and eventually someone puts their foot down at the right place and world starts making some sense again.
Tillsist hade jag tänkt skriva lite om boken jag läser för tillfället, chockdoktrinen av Naomi Klein. Jag känner dock inte att jag har tid så det får skjutas på framtiden. Kort vill jag dock säga att ifall man vill lära sig lite om västs blodiga historia som inte tas upp på gymnasiet och mänsklig grymhet så är det en bra bok att läsa.
lördag 23 februari 2008
Jobbet
Man inser sina egna begränsningar när man som dagsplan gör upp att handla några byxor och skriva ett brev och sedan med nöd klarar det.
Men jobbet jag har länge tänkt skriva om, och här kommer det. Men var börjar man?
Jobbet har än så länge för mig bara bestått i att läsa dokument i olika former. Designdokument, rutindokument, aktiemarknadsdokument och programmeringsdokument.
Att tänka tillbaka på att man har spenderat 37 och en halv timme (återkommer till detta med bra saker med att arbeta i norge) den senaste veckan bara med att läsa och ändå inte känt sig understimulerade ser jag som ett väldigt gott tecken. Jag har tonat ner min radikalism något inför det nya jobbet, och har än så länge hållt mig borta från de mest laddade USA, miljödebatterna. Men nästa vecka tänker jag göra en kupp i att köpa en blomma och sätta i fönstret vid mitt skrivbord. Jag hoppas att den effektivt ska skymma blicken av en solheimskyrkogård som ligger på andra sidan en starkt trafikerad fyr-filig motorväg.
Trivs jag på det nya jobbet då? Jag vet inte. Jag får vänta i någon vecka till innan jag har bestämt mig, men jag är entusiastisk inför jobbet som ligger framför. Att få vara med att bygga ett IT-system från början har blivit något av en ny-renässans för mitt programmeringsintresse. I veckan som kommer ska jag få börja knappa loss i UML, något som låter ohyggligt tråkigt egentligen, men som jag likaväl tror kommer bli kul. Kenneth, som är chef, verkar väldigt duktig på det han gör, och vi kommer vara väldigt systematiska i arbetet.
Både Kenneth och Atle (min andra medarbetare) är i samma ålder och har gått i samma gymnasieklass en gång i tiden. De är inbitna bergensare båda två, även om de inte snackar så stark dialekt. När de kommer igång som värst i sina diskussioner så måste jag erkänna att jag inte hänger med på vad de säger. Båda två är småbarnsföräldrar och har således nästan alltid röda ögon på jobbet. Av och till drar de lite snuskiga skämt med Jon som har kontoret brevid, men bortsett från det är de hyggliga killar.
Arbetsutrustningen då? Aldrig har jag haft så moderna maskiner till mitt förfogande. När jag fick en andra monitor på Palett så var det en stor förbättring mot tidigare, men nu har det gått till det extrema. Bara min första skärm är lika stor som två, och när jag sedan fått en lika till brevid så måste man vrida på både kroppen och huvudet för att gå från att se på den ena till den andra skärmen. Den bärbar PCn är också en widescreen variant och ganska skön i förhållande till min gamla dator som konstant har igång sina fläktar. Ny mobiltelefon har jag också fått, med mitt gamla nummer överfört, så nu antar jag att jag kommer kunna ringa till Nathalie gratis i framtiden. Vi har en väldigt bra kaffebryggare, som ger kaffe med karakteristisk smak. Kylskåpet har samma inbyggda is och vatten funktion som min systers har, något som faktiskt är en välkommen funktion.
Det är inte utan att man känner sig lite vilse med alla dessa nya högteknologiska prylar, men jag antar att man vänjer sig.
Bra saker med att arbeta i Norge då.. lunchen räknas in i arbetstiden, så börjar jag klockan sju, så kan jag sluta klockan tre. Mitt företag är i samma koncern som elprice (en mindre variant av onoff) vilket innebär att jag kan köpa saker av dem till inköpspris. Det är bara gångavstånd från var jag bor. Vi har en otroligt billig, och fin, kantin att äta i. Tja, det var väl mest det. Nu i efterhand har jag konstaterat att det är skönt med tryggheten att ha en fast inkomst.
Men hur går det med friheten då? Tja. Jag har ju bara arbetat en vecka, men dessvärre måste jag konstatera att man blir ganska trött av att arbeta. Klaga ska man ju dock inte göra, med tanke på de som har barn, men jag kan inte annat än dra slutsatsen att mina extra aktiviteter måste bli färre som följd av det nya jobbet.
Det var väldigt kul att se de nya kommentarerna. Speciellt att du mamma har givit dig ut i cyber rymden, det glädjer mig! Ifall ni undrar så luktar rummet fortfarande vitt vin. När min granne rökte igår så var det en upplevelse att gå ut i hallen där de båda starka dofterna blandade sig. Som när man går förbi a-lagarna på tågstationen.
Men jobbet jag har länge tänkt skriva om, och här kommer det. Men var börjar man?
Jobbet har än så länge för mig bara bestått i att läsa dokument i olika former. Designdokument, rutindokument, aktiemarknadsdokument och programmeringsdokument.
Att tänka tillbaka på att man har spenderat 37 och en halv timme (återkommer till detta med bra saker med att arbeta i norge) den senaste veckan bara med att läsa och ändå inte känt sig understimulerade ser jag som ett väldigt gott tecken. Jag har tonat ner min radikalism något inför det nya jobbet, och har än så länge hållt mig borta från de mest laddade USA, miljödebatterna. Men nästa vecka tänker jag göra en kupp i att köpa en blomma och sätta i fönstret vid mitt skrivbord. Jag hoppas att den effektivt ska skymma blicken av en solheimskyrkogård som ligger på andra sidan en starkt trafikerad fyr-filig motorväg.
Trivs jag på det nya jobbet då? Jag vet inte. Jag får vänta i någon vecka till innan jag har bestämt mig, men jag är entusiastisk inför jobbet som ligger framför. Att få vara med att bygga ett IT-system från början har blivit något av en ny-renässans för mitt programmeringsintresse. I veckan som kommer ska jag få börja knappa loss i UML, något som låter ohyggligt tråkigt egentligen, men som jag likaväl tror kommer bli kul. Kenneth, som är chef, verkar väldigt duktig på det han gör, och vi kommer vara väldigt systematiska i arbetet.
Både Kenneth och Atle (min andra medarbetare) är i samma ålder och har gått i samma gymnasieklass en gång i tiden. De är inbitna bergensare båda två, även om de inte snackar så stark dialekt. När de kommer igång som värst i sina diskussioner så måste jag erkänna att jag inte hänger med på vad de säger. Båda två är småbarnsföräldrar och har således nästan alltid röda ögon på jobbet. Av och till drar de lite snuskiga skämt med Jon som har kontoret brevid, men bortsett från det är de hyggliga killar.
Arbetsutrustningen då? Aldrig har jag haft så moderna maskiner till mitt förfogande. När jag fick en andra monitor på Palett så var det en stor förbättring mot tidigare, men nu har det gått till det extrema. Bara min första skärm är lika stor som två, och när jag sedan fått en lika till brevid så måste man vrida på både kroppen och huvudet för att gå från att se på den ena till den andra skärmen. Den bärbar PCn är också en widescreen variant och ganska skön i förhållande till min gamla dator som konstant har igång sina fläktar. Ny mobiltelefon har jag också fått, med mitt gamla nummer överfört, så nu antar jag att jag kommer kunna ringa till Nathalie gratis i framtiden. Vi har en väldigt bra kaffebryggare, som ger kaffe med karakteristisk smak. Kylskåpet har samma inbyggda is och vatten funktion som min systers har, något som faktiskt är en välkommen funktion.
Det är inte utan att man känner sig lite vilse med alla dessa nya högteknologiska prylar, men jag antar att man vänjer sig.
Bra saker med att arbeta i Norge då.. lunchen räknas in i arbetstiden, så börjar jag klockan sju, så kan jag sluta klockan tre. Mitt företag är i samma koncern som elprice (en mindre variant av onoff) vilket innebär att jag kan köpa saker av dem till inköpspris. Det är bara gångavstånd från var jag bor. Vi har en otroligt billig, och fin, kantin att äta i. Tja, det var väl mest det. Nu i efterhand har jag konstaterat att det är skönt med tryggheten att ha en fast inkomst.
Men hur går det med friheten då? Tja. Jag har ju bara arbetat en vecka, men dessvärre måste jag konstatera att man blir ganska trött av att arbeta. Klaga ska man ju dock inte göra, med tanke på de som har barn, men jag kan inte annat än dra slutsatsen att mina extra aktiviteter måste bli färre som följd av det nya jobbet.
Det var väldigt kul att se de nya kommentarerna. Speciellt att du mamma har givit dig ut i cyber rymden, det glädjer mig! Ifall ni undrar så luktar rummet fortfarande vitt vin. När min granne rökte igår så var det en upplevelse att gå ut i hallen där de båda starka dofterna blandade sig. Som när man går förbi a-lagarna på tågstationen.
fredag 22 februari 2008
Allting är möjligt!
Igår klockan halv ett på natten så spontanexploderade en flaska med vitt mousserande vin på mitt rum. Pang sa det, följt av den porlande ljudet av vitt vin som rinner ner från ovansidan av min bokhylla. Tittade man på golvet kunde man se att huvudexplosionen gått i riktning mot sängen.. som tur var nådde den inte så långt. Som genom ett mirakel klarade min jobbdator sig nästan helt undan explosionen. Hade just sätt snyggt ut om den gått i sönder första gången jag tog hem den. Ikväll ska det bli grundligt skurande av golv, väggar och bokhylla. Glöm aldrig, allt är möjligt!
lördag 16 februari 2008
Vad som skulle bli ett glatt inlägg förstördes av insyn
Ofta i marknadsföringssammanhang har man hört hur det är viktigt att använda positivt betingade ord och hålla sig borta från negativa. En stor reklamaffisch på torget nedanför får stå som ett roligt exempel på detta.
På bilden visas en BMW-combi. Där finns också en stor pil uppåt där det står 30% motorkraft. Brevid denna finns det en stor pil som pekar ner. Däri står det CO2-reduktion 20%. Det enklaste hade nog varit att skriva CO2-utsläpp 20% (ifall detta var det de menade), men för att undvika det negativa ordet utsläpp, har man istället använt 'reduktion'. Att meningen sedan blir omvänd verkar sekundärt.. eller så släpper kanske bilen ut mera.
På radio hörde jag en berätta om ett kloster i italien där det stod
"Vandrare, det finns inga stigar men du må lika väl fortsätta gå"
Häromdagen när jag för första gången gick upp mot Lövstacken från där jag bor så slog det mig också. För att se nya perspektiv måste man gå nya stigar.
Egentligen har jag mycket jag vill skriva om, men nu när jag har påbörjat mitt nya jobb finns det helt enkelt inte tid att få utryck för alla tankar. Jag väljer därför att hoppa över en del koncept jag velat utveckla för att berätta om något jag alldeles precis kommit tillbaka från. Jag har varit på universitet där en Venezuelagrupp visat filmen "War on Democracy". Den handlar om på vilket sätt USA varit inblandat i utvecklingen av demokrati i Latin Amerika. Jag vet att vissa inte lyssnar på kritiska röster som väcks mot USA, men jag ber er alla att för min skulle försöka ta del utav det budskap som här har försökt föras fram.
Jag har tidigare sett filmer om Nazismen som har fått mig att må fysiskt dåligt, men känslan efter att ha sett denna filmen är det värsta jag varit med om. Speciellt eftersom saker som Abu Graib och diskussioner om ifall folk som erkännt under simulerad drunkning i USA kan förklaras skyldiga eller om det faktiskt behövs en rättegång, understryker att det vore naivt att tänka att alla är bättre nu.
(klipp där bush hyllar friedman som han menar har format usas platform för att sprida moral runt om i världen)
Jag hade hoppats att jag skulle hitta ovanstående klipp på Youtube, men kunde inte hitta det. Milton Friedman är ekonomen som Naomi Kleins bok chock-doktrinen handlar om. För att fatta sig kort var Friedman en av hörnpelarna i utformandet av det nya Chile där Augusto Pinochet tog makten.
(klipp med agent som förnekar att många dog under pinochet och öser bannord över sanningskomiteerna och deras siffror och utsagor om massmorden)
(klipp med samma agent där han menar att national security interest är över andra="" regimers rätt till demokratisk valda ledare)
Att höra om en skola i USA där soldater för den nyinförda regimen i Guatemala blivit tränade i tortyr och hur man ska döda de man inte behöver får det att vända sig i magen på mig. Att se CIA-agenter öppet berätta om deras aktivitet i landet och höra hur den gammla presidentens jordreform helt enkelt blev för mycket för att de stora bolagen skulle kunna ha honom kvar får mig att vilja gråta. Hur världen kan vara så korrupt och rutten och skev utan att människor reagerar kraftigare. Att Abu Graib kan få finnas idag gör mig kraftlös. Och det enda sättet för mig att återfå förtroendet är ifall de som försvarar dagens världsordning (de lär ju finnas) gör en saklig och faktainriktad dokumentärfilm där man motbevisar det massiva mediaunderlag som pekar på världsordningens ruttenhet. Endast det, och inga ord om att världen är rutten och man måste acceptera det, kan förlika mig med de massmord vi tyst sanktionerar.
Filmen är dessvärre i dålig kvalitet. Jag rekommenderar att ni själva försöker hitta filmen i bättre kvalitet. Jag tillstår att filmen innehåller dramaturgiska grepp, men om en tiondel av filmen är sann, något jag tror den är, baserat på att konflikterna framstår som väl dokumenterade och att de enskilda konflikterna belysts på samma sätt av andra författare tidigare, är det en skandal att inte rättvisa skippas. Att Sverige som samhälle inte reagerar och kräver sanning i sådana här allvarliga anklagelser (långt värre än Lewinsky om du frågar mig) är inte ett snäpp bättre än tyskarnas tysta medhåll under Nazi-tyskland. I Dantes helvete är de likgiltiga de som är längst ner.
PS, jag ska försöka skriva om det nya jobbet sen
På bilden visas en BMW-combi. Där finns också en stor pil uppåt där det står 30% motorkraft. Brevid denna finns det en stor pil som pekar ner. Däri står det CO2-reduktion 20%. Det enklaste hade nog varit att skriva CO2-utsläpp 20% (ifall detta var det de menade), men för att undvika det negativa ordet utsläpp, har man istället använt 'reduktion'. Att meningen sedan blir omvänd verkar sekundärt.. eller så släpper kanske bilen ut mera.
På radio hörde jag en berätta om ett kloster i italien där det stod
"Vandrare, det finns inga stigar men du må lika väl fortsätta gå"
Häromdagen när jag för första gången gick upp mot Lövstacken från där jag bor så slog det mig också. För att se nya perspektiv måste man gå nya stigar.
Egentligen har jag mycket jag vill skriva om, men nu när jag har påbörjat mitt nya jobb finns det helt enkelt inte tid att få utryck för alla tankar. Jag väljer därför att hoppa över en del koncept jag velat utveckla för att berätta om något jag alldeles precis kommit tillbaka från. Jag har varit på universitet där en Venezuelagrupp visat filmen "War on Democracy". Den handlar om på vilket sätt USA varit inblandat i utvecklingen av demokrati i Latin Amerika. Jag vet att vissa inte lyssnar på kritiska röster som väcks mot USA, men jag ber er alla att för min skulle försöka ta del utav det budskap som här har försökt föras fram.
Jag har tidigare sett filmer om Nazismen som har fått mig att må fysiskt dåligt, men känslan efter att ha sett denna filmen är det värsta jag varit med om. Speciellt eftersom saker som Abu Graib och diskussioner om ifall folk som erkännt under simulerad drunkning i USA kan förklaras skyldiga eller om det faktiskt behövs en rättegång, understryker att det vore naivt att tänka att alla är bättre nu.
(klipp där bush hyllar friedman som han menar har format usas platform för att sprida moral runt om i världen)
Jag hade hoppats att jag skulle hitta ovanstående klipp på Youtube, men kunde inte hitta det. Milton Friedman är ekonomen som Naomi Kleins bok chock-doktrinen handlar om. För att fatta sig kort var Friedman en av hörnpelarna i utformandet av det nya Chile där Augusto Pinochet tog makten.
(klipp med agent som förnekar att många dog under pinochet och öser bannord över sanningskomiteerna och deras siffror och utsagor om massmorden)
(klipp med samma agent där han menar att national security interest är över andra="" regimers rätt till demokratisk valda ledare)
Att höra om en skola i USA där soldater för den nyinförda regimen i Guatemala blivit tränade i tortyr och hur man ska döda de man inte behöver får det att vända sig i magen på mig. Att se CIA-agenter öppet berätta om deras aktivitet i landet och höra hur den gammla presidentens jordreform helt enkelt blev för mycket för att de stora bolagen skulle kunna ha honom kvar får mig att vilja gråta. Hur världen kan vara så korrupt och rutten och skev utan att människor reagerar kraftigare. Att Abu Graib kan få finnas idag gör mig kraftlös. Och det enda sättet för mig att återfå förtroendet är ifall de som försvarar dagens världsordning (de lär ju finnas) gör en saklig och faktainriktad dokumentärfilm där man motbevisar det massiva mediaunderlag som pekar på världsordningens ruttenhet. Endast det, och inga ord om att världen är rutten och man måste acceptera det, kan förlika mig med de massmord vi tyst sanktionerar.
Filmen är dessvärre i dålig kvalitet. Jag rekommenderar att ni själva försöker hitta filmen i bättre kvalitet. Jag tillstår att filmen innehåller dramaturgiska grepp, men om en tiondel av filmen är sann, något jag tror den är, baserat på att konflikterna framstår som väl dokumenterade och att de enskilda konflikterna belysts på samma sätt av andra författare tidigare, är det en skandal att inte rättvisa skippas. Att Sverige som samhälle inte reagerar och kräver sanning i sådana här allvarliga anklagelser (långt värre än Lewinsky om du frågar mig) är inte ett snäpp bättre än tyskarnas tysta medhåll under Nazi-tyskland. I Dantes helvete är de likgiltiga de som är längst ner.
PS, jag ska försöka skriva om det nya jobbet sen
tisdag 12 februari 2008
Historiens gång
I Juli 1919 kom Hitler för första gången i kontakt med DAP (Tyska arbetar partiet). Då som infiltratör, men Hitler blev inspirerad och från 1921 var Hitler en fast talare inför stora folkmassor. 1933 blev han rikskanslor och efter kriget 1945, när man tittade ut över den materiella och framförallt humanitära ödeläggelse som tagit plats var man helt enig. Detta får inte hända igen. Man tog steg för att öka inbördes ekonomiskt beroende i Europa, var nogranna med att informera om vad som har varit. Man lutade sig tillbaka med en förvisning att saker var förändrade. Detta kommer aldrig kunna hända igen.
1967 påbörjade historieläraren Ron Jones ett experiment för att försöka förklara för sina elever hur Tyskarna kunde låta nazismen gå så långt. Efter fyra dagar avslutade Ron experimentet då hans organisation, the third wave, började växa utom kontroll. Den hade då gått från att bestå av de 30 eleverna i hans klass till att omfatta hela 200 elever från runt om på skolan. Experimentet inspirerade till boken och slutligen filmen "The Wave".
Gorbatjov startade glasnost (mer pressfrihet) och perestrojka (utökad demokrati inom partiet) var det steg i leden för att hjälpa en stagnerad ekonomi. Likaväl måste det ses som ett erkännande av hur de metoder som Sovjet tidigare styrts med varit fel. När historiker uppskattar hur många människor som dött under Stalins (mellan tio till sjuttio miljoner människor) och Lenins (hittar ingen uppskattning) styre så är det tal vi inte kan förhålla oss till. Verklighetsanknytningen försvinner någonstans runt tre till fyra nollor. Att säga aldrig mera totalitära stater ligger nära till hands. tjugo år efteråt så förvandlar Putin av allt att dömma Ryssland till ett totalitärt land ännu än gång (här är förresten parralleller till Hitler, som reste ett söndertrasat Tyskland med ord om landets självklara storhet, påtagliga och skrämmande).
Det romerska kejsardömmet bestod i ca 500 år, från 27 f.kr då Augustos tillträdde som första kejsare till 476 e.kr då väst-rom föll. Det finns säkert olika sätt att se på varför riket föll i samman, men den mest populära jag hört är att riket föll under sin egna tyngd när man inte längre expanderade. Expansionen var nödvändig för att ha förslavade människor som genom sitt arbete kunde göra livet behagligt för romarna. Allt eftersom tiden gick, och fler blev berättigade statsborgarskap så blev kostnaderna helt enkelt för höga.
Amerika fick sin första president 1789. Knappt 220 år senare är det världens ledande ekonomi. Det är också ett land som lever över sina tillgångar, där man ständigt måste pumpa in pengar i den amerikanska ekonomin för att rätta till deras enorma exportunderskott. De militära kostnaderna i USA utgör enligt mina beräkningar tre gånger så mycket som Norges statsbudget (Statsbudgeten räknar jag som 1000 miljarder NOK och de militära avgifterna i USA räknar jag som 600 miljarder dollar), eller enligt story of stuff, hälften av USAs totala stadsbudget. Ifall ingen förändring sker så är det inte långsökt att USAs ekonomi kommer till att kollapsa helt och hållet.
Vad jag vill ha sagt med dessa korta utsagor, vars fakta alla är hämtade från wikipedia och vars slutsatser helt kommer från mig, är att det man kan lära av historien är att vi inte lär av historien.
I övrigt så var Darwin föredraget intressant, även om jag inte helt kunde följa med på vad norrmännen frågade och svarade efter seminariet.
1967 påbörjade historieläraren Ron Jones ett experiment för att försöka förklara för sina elever hur Tyskarna kunde låta nazismen gå så långt. Efter fyra dagar avslutade Ron experimentet då hans organisation, the third wave, började växa utom kontroll. Den hade då gått från att bestå av de 30 eleverna i hans klass till att omfatta hela 200 elever från runt om på skolan. Experimentet inspirerade till boken och slutligen filmen "The Wave".
Gorbatjov startade glasnost (mer pressfrihet) och perestrojka (utökad demokrati inom partiet) var det steg i leden för att hjälpa en stagnerad ekonomi. Likaväl måste det ses som ett erkännande av hur de metoder som Sovjet tidigare styrts med varit fel. När historiker uppskattar hur många människor som dött under Stalins (mellan tio till sjuttio miljoner människor) och Lenins (hittar ingen uppskattning) styre så är det tal vi inte kan förhålla oss till. Verklighetsanknytningen försvinner någonstans runt tre till fyra nollor. Att säga aldrig mera totalitära stater ligger nära till hands. tjugo år efteråt så förvandlar Putin av allt att dömma Ryssland till ett totalitärt land ännu än gång (här är förresten parralleller till Hitler, som reste ett söndertrasat Tyskland med ord om landets självklara storhet, påtagliga och skrämmande).
Det romerska kejsardömmet bestod i ca 500 år, från 27 f.kr då Augustos tillträdde som första kejsare till 476 e.kr då väst-rom föll. Det finns säkert olika sätt att se på varför riket föll i samman, men den mest populära jag hört är att riket föll under sin egna tyngd när man inte längre expanderade. Expansionen var nödvändig för att ha förslavade människor som genom sitt arbete kunde göra livet behagligt för romarna. Allt eftersom tiden gick, och fler blev berättigade statsborgarskap så blev kostnaderna helt enkelt för höga.
Amerika fick sin första president 1789. Knappt 220 år senare är det världens ledande ekonomi. Det är också ett land som lever över sina tillgångar, där man ständigt måste pumpa in pengar i den amerikanska ekonomin för att rätta till deras enorma exportunderskott. De militära kostnaderna i USA utgör enligt mina beräkningar tre gånger så mycket som Norges statsbudget (Statsbudgeten räknar jag som 1000 miljarder NOK och de militära avgifterna i USA räknar jag som 600 miljarder dollar), eller enligt story of stuff, hälften av USAs totala stadsbudget. Ifall ingen förändring sker så är det inte långsökt att USAs ekonomi kommer till att kollapsa helt och hållet.
Vad jag vill ha sagt med dessa korta utsagor, vars fakta alla är hämtade från wikipedia och vars slutsatser helt kommer från mig, är att det man kan lära av historien är att vi inte lär av historien.
I övrigt så var Darwin föredraget intressant, även om jag inte helt kunde följa med på vad norrmännen frågade och svarade efter seminariet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)