Egentligen finns det ju alltid ett eller annat man har en åsikt kring som längtar efter att få komma ut. Hade det gått hade jag skrivit något varje dag, men i nuläget så får jag nöja mig med ett inlägg i veckan.
Så vad har hänt sedan för en vecka sedan?
Jag har arbetat med Composite UI Application Block (CAB) på jobbet. Alltså inte jobbat på riktigt, men lekt med det för att lära mig hur det fungerar. Det positiva med detta är att mitt kvittoprogram kanske trotts allt kommer kunna bli verklighet. Grunden har jag ju fått betalt för att skapa.
Jag är själv förvånad över hur otroligt mycket som finns gratis och färdigskapat för den som vill utveckla ny mjukvara. Med CAB så får man ett strukturerat sätt att bygga upp sin applikation på som är flexibelt. Det tar nästan bort behovet av att skapa ett eget ramverk, så komplett är det. Nästa vecka hoppas jag att jag ska få skriva lite riktig kod också.
Nathalie har åkt till Italien som frivilig del av hennes italienskkurs. Detta har inneburit att jag haft väldigt lite att göra och mest suttit och läst böcker om vår hemska historia.
I Ryssland så har Dmitry Medvedev har blivit vald till att efterfölja Putin som ledare av Ryssland. Jag är själv en av dem som har följt med i, och fasats över, utveckling i Ryssland. Hur demokratin sakta avvecklas. Skolorna säger att Stalin var en sjyst kille. Affärerna är förbjudna att affischera på annat språk än ryska. Nu senast blev ett högt ansett universitet med stort studentutbyte med europa stängt. Varför? Jo för att byggnaden inte uppfyllde brandsäkerhetsföreskrifterna.
Efter att ha läst lite mer detaljer kring runderna då Ryssland beviljades lån av USA på nittiotalet (jag har bara ett svagt minne om hur nyheterna rapporterade kring huruvida Ryssland skulle ta emot denna hjälpen eller inte) så har jag dock fått mer förståelse för den väldigt nationalistiska utveckling vi ser i Ryssland idag.
För att ta några siffror,
Rysslands konsumption föll med 40% mellan 1991 och 1992 efter att Jeltsin fått fullmakt till, och genomfört marknadsliberala reformer
(Russian Economic Trends, 1997, 46 (Cambridge: Cambridge University Press))
1989 levde 2 miljoner ryssar på mindre än 4 dollar per dag i den ryska federationen. På mitten av 90-talet hade denna siffra ökat till 74 miljoner människor. 1996 befann sig 25% av den ryska befolkningen i (37 miljoner människor) i fattigdom som beskrev som desperat. (Branko Milanovic (1998). Income, Inequality, and Poverty During the Transformation from Planned to Market Economy. The World Bank, 186–189.)
I kontrast så fanns det före de liberala omformningarna inga miljonärer i Ryssland. Vid 2003 fanns det 17 stycken miljardärer (i dollar räknat) enligt forbes lista.
En mer helhetlig bild av vad reformationerna ledde till kan man hitta här, lättläst och intressant.
Om man ser det ur denna bakgrunden så var Jeltsin, trotts att han hyllades i media runt om i väst, inte bättre än en kommunistledare. Och att Ryska folket nu hyllar Putin, under vilken ekonomin åtminstone har förbättrats, och inte bryr sig om vad västerländska medier skriver om är kanske inte så konstigt. Hans auktoritära styrelsesätt till trotts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar