Bacon is good for me

Det kan hända att de flesta av er redan har sett det här klippet, men för dem av er som inte har gjort det vill jag ge en inblick i den kommande generationen på denna jord.

Om inget annat måste man åtminstone se det som positivt att han vet vad han vill.

Något som var vackert

Idag lyssnade jag på studio etts radiointervju med statsministern Fredrik Rheinfeldt. Så som våra tider är idag så var det många som ringde in och undrade kring samhällets fungerande. Det var stora frågor som Afghanistan, FRA, Klimat, ekologiskt kött, SAAB etc. Jag kunde stundvis tycka lite synd om vår statsminister som fick sitta där och få stå till tals, mängden av saker att klaga på överträffar ju som vanligt mängden med saker som är bra. Jag tycker det var modigt av statsministern att ställa upp på en intervju av detta slaget. Framförallt kunde jag tycka synd om honom när man frågade var människan Fredrik Rheinfeldt fanns. Att ofta framställas som en känslokall och professionell människa är nog egentligen inte så kul.

Alla dessa samtal kom alltså in. Själv hade jag velat ringa in och fråga om Rheinfeldt kunde se något samband mellan de klimat/miljöproblem som världen kämpar med och vår ständiga strävan efter att öka konsumptionen. Men så hände det något vackert. Det var en elvaåringen som ringde in för att ställa en fråga till Rheinfeldt. När bestämde du dig för att bli statsminister? frågade elvaåringen på ett sådant avväpnande sätt som ofta bara barn kan få till. Efter att Rheinfeldt hade svarat så blev det tyst i luren. Vad händer nu kunde man börja undra. Hade du några fler frågor frågade radiomannen tillsist. En kort paus till. "Ja, två till" sa sedan elvaåringen bestämt.

Om att skjuta saker på framtiden

Jag ser det som ett mycket mänskligt drag att skjuta saker på framtiden. De flesta av oss har nog någon gång tänkt att "jag gör läxan imorgon istället" eller "disken försvinner ju inte, jag orkar inte ta det ikväll" - för andra dagen på rad. Men lite konfunderad blir jag ändå när hela nationer tänker likadant. Tänk dig ett land som styrs av ett helt stab med ytterst välutbildade och intelligent människor (USA t.ex.) och så kommer man fram till att man ska sänka koldioxidutsläppen med 17 procent... till 2020. Är inte detta lite bakvänt på något sätt. Hur populär Obama än blir så tillåter inte ens konstitutionen att han har makten ända fram till 2020. För mig låter det lite som att jag skulle säga att jag ska städa mitt rum... jag lovar att det är klart åtminstone till två år efter jag har flyttat ut.

Fast det är ju inte bara USA som tänker på det sättet. I Sverige har vi förstått att detta med våran ständiga ökning av sopor är ett problem.. så till år 2020 så ska mängden sopor inte längre ÖKA.. per person. Hur man än vrider på det så känns det inte så ambitiöst.

Jag menar att verkligheten är sådan beskaffad att nuet är allt vi har. Antingen gör vi något nu, eller så låter vi bli. Resonmang som att ekonomin är så känslig nu, vi måste stabilisera ekonomin först sedan tar vi miljön är att helt bortse från det tydliga samband som finns mellan vår ökade BNP och våra ökade koldioxidutsläpp.

Aux Armes et caetera

Det kanske låter märkligt när det kommer från mig.. men detta är min personliga hyllning till Serge Gainsbourg. En artist jag inte ens visste fanns för någon månad sedan. Nu tänker jag på hans Aux Armes varje gång min fransklärare säger etc. .. och det är ganska ofta.

Det är min övertygelse att vi alla har vårt egna bäst ägnade sätt att utrycka oss och leva på och det fyller mig med beundran och fascination varje gång jag upplever att någon lyckats hitta detta deras sätt. Samhällets krav och förväntningar till trots.

Sea Shepherds

I min lilla Bergen-kupa så har vi haft vår första riktiga jobbfest. Vår käraste S tog med sig ett Wii hemifrån som vi sedan kopplade upp mot en projektor och satt och spelade på. Wii har ju revolutionerat detta med spelande genom att låta spelaren interagera med spelen genom att röra på sig. För den loje så går det dock lätt att bara sitta på en stol och vicka lite på handleden vid rätt tillfälle.

Det gick inte att ta miste på att entusiasmen och inlevelsen i spelet växte i takt med att kvällen gick och prestigen ökade. Det känns märkligt i efterhand, men vi blev faktiskt sittandes i sex timmar spelandes på den där projektorn. Tv-spelskvällen avrundades med att jag förjäves försökte engagera amerikanske B. i att besegra A och K i Curling. Något man inte kunde ta miste om var en prestigesport här i landet. Vi lämnade klokt nog WO efter tre runder. Kvällen fortsatte senare i (nästan förvånande?) trevlig kväll ute på stan tillsammans med B, hans tjej och några av hans gamla arbetskamrater.

Under festen hade jag med mig min "gaming"-keps. Eftersom jag egentligen inte är en särskilt enträgen kepsmänniska så är min gamingkeps en Sea Shepherds-keps som jag fått av L i födelsedagspresent. För er som inte känner till det så är Sea Shepherds en organisation som tagit som uppgift att skydda havets valar. Detta gör de genom att ramma valfångstfartyg, skjuta stinkbomber eller rent allmänt ställa till besvär och uppståndelse. I Sverige låter detta kanske inte så väldigt kontroversiellt, men här i Norge som tillsammans med Island(tror jag) och Japan är det enda landet som fortfarande fiskar valar så är detta stämplat som en terroristorganisation. Jag har förstått att detta är ganska rotat i den norska kulturen då samtliga på jobbet kunde berätta hur de tycker att valkött smakar. Jag kunde alltså nästan haft en bin laden keps på mig. Nåväl, mina kollegor är mycket vänliga och respekterande och kvällen förflöt likväl i god stämning.
På senare tid har organisationens metoder kommit upp till diskussion på lunchen, jag upplever dock att det är ett ämne jag inte vill diskutera för djupt eftersom jag egentligen inte är så insatt.

Doften av en vacker höstdag

Det kan ju vara besvärligt att vara förkyld, men det är inte utan sina belöningar. Nu när förkylningen har släppt så har jag åter fått uppleva den otroligt häftiga känslan av att återfå luktsinnet. Idag har i tillägg varit en helt exemplarisk dag. När jag vaknade i morse så utbröt jag "oj, vilket vacker dag". Det tog ett tag, men sedan förstod jag att den klarblå himmeln egentligen var ljusgrå. Det är sådant som är lätt hänt när man vant sig vid en svart himmel.. nyanserna flyter ut. Likväl, efter att dagen varit igång ett tag så skingrade sig molnen och solen kom faktiskt fram.
Vackert väder, höst. Luktsinnet tillbaka. Det är mitt recept på en bra dag.

De taoistiska principerna

Det kan mycket väl vara så att jag själv har uppfunnit den. Jag brukar iaf säga att det finns en taoistisk princip som säger att i det att något dåligt händer så kommer också något bra göra det. eller vice versa. Som med de allra flesta påstådda mönster så hittar jag ständigt bevis som stödjer min teori, allt man behöver göra är att leta lite.

Efter min stora framgång med plastmedvetande och återvinning på jobbet så har jag fallit hän för en förkylning. För två dagar sedan var det ganska illa. Då kämpade jag mig genom regnet i Bergen (regn, regn, ständigt detta regn) för att ta mig till jobbet. Plikttrogen som man är så var det ju vissa saker jag var tvungen att veta för att kunna arbeta hemifrån. Väl framme var man ett lagom mysigt slemmonster. Eller tja, egentligen var det inte SÅ illa. Jag menar, jag klarade att tänka klart och egentligen var det ingen fara för att jag skulle svimma på cykeln heller.

Likväl. Jag bestämde mig för att vara hemma igår för att försöka bli helt frisk. Jag känner mig inte bekväm i att går runt och vara paracetjunkie. N har tagit hand om mig likt en ängel och faktum är att jag har haft nästan oförskammat kul när man betänker att jag varit både sjuk och jobbat hemifrån. Jag har blivit bjuden på både bullar, glass med chokladsås och sandwich. Tricket ligger i att lägga sig i kast med ett lagom allvarligt ansikte och krasst säga "jeg er syk".

Uppigningskakor och plast

I helgen satte N igång med storbak. Inte nog med bröddeg till fyra stora fylliga bröd, hon hittade också tid till att testa ett kak-recept från Jamie Olivers kokbok. Det var någon form av appelsin- och polentakex. Receptet sa att ingredienserna skulle ge 25 kaker. Vi fick 50. Receptet sa att de skulle vara i ugnen i sex minuter, vi hade i dem tolv. Något som var lite speciellt med receptet var att man inte skulle riva appelsinskalet utan bara hacka det. För de som har sett "greatest hits of Anna Anka" så påminde scenen när vi smakade på kakorna lite om när Anna Anka i slutet av klippet äter brosk. Mig och N emellan så var de egentligen inga höjdare, men när man först lagt både ingredienser och tid på att baka dem, så är det ju bra ifall de kommer till användning. Pga den märkliga (oväntade) effekten av hårda appelsinbitar i kakan så kom vi fram till att kakorna var bra för att piggas upp.
N skrev en lapp där det stod att det var uppiggningskex och jag tog med dem till jobbet i morse. Den fina lappen med en blomma på blev nog mer som en varning än en invit till att äta dem. Liväl, åtminstone två sa med genomsnittlig entusiasm att de var goda. Över hälften står dock kvar på bordet till imorgon.

Jobbet idag har annars varit något av ett genombrott när det gäller miljön. Genom ett personligt initiativ så har vårt kontorskomplex nu också fått plastsortering. Vårt kontor i sig själv förbrukar iofs väldigt lite plast, men lite tillfredsställande kommer det bli att lägga det onödiga palsthöljet till mina te-påsar i plaståtervinning.
Något som kanske också kommer ge en liten extra tjuts på plastsortering var att de enorma sopöarna i stilla havet kom upp som ett tema på lunchen. Mina kära kollegor trodde att jag bara diktade upp allting, så när jag sedan efter lunchen kunde visa en sida som refererade till nyheten så blev det ett vördnadsfult insupande om nyhetens vikt.

Möte i Sameiet

Idag var det dags för möte i mitt borättslag igen. Eftersom jag är ordförande så skulle mötet vara hemma hos mig. Mötet har dock visat sig att bli en ganska ensam tillställning. En person hade helt glömt det. Hon kunde inte komma. När inte hon kunde komma så ville inte de på andra våningen heller komma. Och de på fjärde? Idag visade det sig att de var sjuka i influensan.
Ett ensamt möte kan man säga. Kanske det är logiskt när det egentligen bara är jag som bor permanent i byggnaden. Tidigare var vi ju åtminstone två, men nu ska fjärde våningen hyra också hyra ut lägenheten. Det hela påminner mig om när jag jobbade i Malmö och man bestämde sig att omorganisera så att programmerarna arbetade i olika lag. Stor omstrukturering. Jag hamnade dock i ett eget lag. The one man team. Och där fick jag inte ens vara ledare.

Man kan ju alltid se möjligheterna i alla situationer. Eftersom jag är ensam beboare och ordförande i borättslaget så finns det ju möjlighet att genomföra diverse miljöförslag här. T.ex. kan man ju byta alla lampor till diodlampor istället. Ifall någon har fler förslag på bra miljötilltag man kan ta för det gemensamma utrymmena i ett fyrvåningshus så är det bara att säga till.

We like eco

Jag har på senare tiden sällat mig till den klassen människor som storhandlar saker på rea. När det för ett halvår sedan t.ex. var ebjudande på frusna bär så var jag och N där två dagar i rad och handlade en oförskammad mängd bär. Så många att vi fortfarande är självförsörjande.
Denna helgen var det ett annat erbjudande som hägrade, men ett med nästa samma dignitet. Ekologiska varor.
Upp på cykeln satte vi oss och trampade iväg mot ICA supermarket. Ut på den stora vägen, trotsande det evigt fortsättande regnet så trampade vi oss sakta frammåt. Priset gjorde resan väl värd besväret. I det närmaste en månads oberoende av de flesta former av ekologiska icke-färskvaror man kan tänkas behöva.

Annars är det japansk internetradio som är inne nuförtiden. Först hittade jag areaarea som hade mycket bra musik. efter några dagar så upptäckte jag dock att det var samma låtar som spelades varje dag - och antagligen också vid samma tidpunkt. Vid klockan nio spelar de en japansk version av Stings I'm an alien.. något det nog kommer dröja innan jag tröttnar på.

The Swedish South

När B. satt vid sitt skrivbord på jobbet och lyssnade på mina skånska "rök'n'roll"-hits så var det något över hela scenen som påminde mig om Japan. B är det nyaste tillskottet på vårat jobb, han kommer från USA och förstår inte Svenska.. än mindre skånska.
Den roligaste låten (även om den bara fick en stjärna i betyg) var änglahund.. Ni vet, "Kan man ta hunden med sig in i himlen?". Jag tror att B. missförstod texten lite, den påminde det honom väldigt mycket om sentimental amerikansk country. Denna hunden som är så fantastisk. När han förstod att Änglahund verkligen betydde Angel dog så blev det ännu roligare.

Jag gillar B., han är ganska häftig.
Han har en ovana att svära. Och det är anmärkningsvärt lätt för honom att ta till ordet hata. Likväl. Han är uppfriskande på det sättet som Amerikaner gärna kan vara. De har ju ofta en förmåga att kunna uttrycka sin mening, i tillfällen där vi skandinaver kanske inte skulle orkat eller vågat försöka.

Samhället påväg över ända

I Norge har det varit val. För de av oss som naturligt dras till bilden av vår värld som orättvis. Som menar att det faktum att gapet mellan rika och fattiga ökar i nästan samtliga av världens länder (läste att det faktiskt minskat i Brasilien) är ett tecken, inte på att alla människor har lika möjlighet, men att människors möjlighet mångt om mycket avgörs av deras pengar. För de av oss. mig. Var det i någon mening de "goda" som vann. Tillsammans med England lär Norge vara det enda landet i Europa som har vänsterregering för tillfället. Goda nyheter kan man tycka..
Men inte enligt mig.
De som egentligen vann i detta valet var Frp och Ap (motsvarande Sverigedemokraterna light och socialdemokraterna). Det var de två partierna som hade sämst miljöpolitik. Ap lär inte ha berört miljöfrågan i sitt partiprogram, Frp är fortfarande svävande på om det ens finns någon miljöfråga. Valets förlorare var V och Sv. V är något så unikt som ett högerparti som vill föra en offensiv miljöpolitik. Sv är något mellan vänsterpartiet och miljöpartiet. Alltså, de med den mest offensiva miljöagendan var de som gick tillbaka.

I Sverige berättar man att moderaterna genomför sina planerade skattesänkningar till de som har arbete. I norsk press talar man om det som en skattesänkning på tio miljarder, i svensk press talar Rheinfeldt om det som att de som har arbete ska få 200 kr extra. Då är det alltså lätt för människor att räkna ut ifall de är vinnare eller förlorare på skattesänkningen. Ifall de får mindre än 1000 kr per person i familjen i året så är de förlorare. Annars är de vinnare. Hoppet är att man ska få fler arbeten i Sverige. Mer pengar till folket betyder ju mer konsumption, vilket betyder fler jobb.

Själv undrar jag när man kommer ställa sig frågan. Vilket jobb är viktigt att de görs. Behöver vi verkligen att människor ska arbeta bara för sakens skull. Finns det saker i samhället som verkligen skulle behöva göras? Isåfall, varför finns det samtidigt så många som inte gör något. Som går arbetslösa?

Finanskrisen förutspåddes förändra vårat medvetande, förutspåddes skapa opinion för att ändra ett marknadsbaserat system med problem i. I verkligheten verkar krisen bara ha gjort människor mer rädda för att stå upp för det som man tror på. Vi är glada för att vi har jobb, för vi förstår vilken tragedi det är att inte har det.

Jeg er ikke sint

N visade mig några guldkorn på youtube..







Så mamma och pappa, angående Nya Zeeland, jeg er ikke sint..

Ett visdomsord

Av och till på denna vandring som kallas livet stöter man på böcker som ger en vidare mening. Böcker där man mellan raderna tillåts förundras över tankar man själv inte tidigare tänkt, men som när man hör dem i sin enkelhet verkar självklara. När jag i början av året hade lyckan att läsa I varje trumslag jordens puls så var det just en sådan upplevelse. Plötsligt fick tidigare kända idéer och koncept klarare former. Att få ta del av andras ord kan vara en sann välsignelse. Nu har jag för andra gången detta året fått ta del av en sådan upplevelse. I Conversations with God görs ett ambitiöst men enkelt sätt att förklara de sylvassa frågorna som ofta lyckas dela upp oss i två eller fler läger. Det enda givna verkar vara att man inte kommer överens. Många utdrag är bra, under kommer ett kort utdrag om varför även Hitler kom till himmelen.

"Exploitation of the underclass is justified by the self-congratulatory pronouncments from the upper class of how much better off their victims are now than they were before these exploitations. By this measure the upper class can ignore the issue of how all people ought to be treated if one were being truly fair, rather than merely making a horrible situation a tiny bit better - and profiting obscenely in the bargain.
Most people laugh when one suggests any kind of system other than the one currently in place, saying that behaviors such as competing and killing and the "victor taking the spoils" are what makes their civilization great!
Most people even think there is no other natural way to be, that it is the nature of humans to behave in this manner, and that to act any other way would kill the inner spirit that drives man to succeed (no one also asks the question, "Succeed at what?")"

Boken driver för övrigt tesen att allt är möjligt, så länge önskan finns.

Snabb kritik av den svenska vapenindustrin

Överraskande nog har man nu kunnat konstatera att vapen som produceras i Sverige också används. Visste ni förresten att Svenska regler säger att man inte får exportera vapen till länder som befinner sig i krig. Detta verkar ju vara en naturlig del av vår neutralitetsprincip. Följande artikel påpekar att exporten till USA strider mot dessa regler.

Följande interpellation till Ewa Björling säger följande:

Export av krigsmateriel från Sverige är sedan lång tid reglerad i särskild lagstiftning. Att försäljning av vapen och annan krigsmateriel säljs trots att det är förbjudet enligt regelverket beror på att dispens ges för sådan export. Dispenser ska rimligtvis vara undantag mer än regel.

Regelverket vad gäller krigsmateriel för strid (KS) säger att detta inte ska säljas till:

· stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej,

· stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt,

· stat som har inre väpnade konflikter,

· stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.

Tillstånd för utförsel av övrig krigsmateriel (ÖK) bör enligt riktlinjerna däremot kunna ges om:

· mottagarlandet inte befinner sig i väpnad konflikt med annan stat,

· mottagarlandet inte har inre väpnade oroligheter och

· det inte i mottagarlandet förekommer omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Interpellationen är skriven i 2008.

Politik igen

Det finns en berättelse om ett indiareservat i USA. I reservatet fanns det två hövdingråd.

Ett officiellt som hade blivit valt av reservatets invånare. Detta var yngre män som klädde sig anständigt. De avhandlade frågor som t.ex. ifall man borde spendera pengar på bättre skolbuss eller om man borde betala någon för att skjuta av de vilda djuren som hotade reservatets invånare. Det var ständiga kompromisser som var tvugna att göras för att få den knappa budgeten att gå ihop.

Det fanns också ett inofficiellt hövdingråd. Detta bestod av äldre män som aldrig accepterat det system som den vite mannen rutat in indianerna i. På sina möten kunde man diskutera hur man skulle köra ut den vite mannen från Amerika, eller om staminvåndarna skulle byta bosättningsplats. I omvänd proportion till den makt som man saknade så kunde man också forma hur stora visioner som helst.

Detta får mig att tänka på det samhället vi lever i idag. De som en gång lagt grunden för den världen vi lever i idag. De stora spritiuella ledarna. De stora förändrarna som Jesus, Gandhi, Martin Luther King, Buddha etc. De var inte kända för att vara kompromissernas män. Gandhi önskade ju inte att frigöra en tiondel av Indien. Jesus sa inte till sina lärjungar att det räckte med att vara söndagskristna. Martin Luther King hade aldrig varit nöjd med att bara varannan svart man i USA diskriminerades. Buddha dedikerade inte bara fem minuter om dagen åt att vara spirituell ledare.

Deras stordåd till trots, idag handlar det mest om olika procentsatser. Den ena blir lite rikare, den andra lite fattigare. Har vi tur blir båda lite rikare, har vi otur så får dör några U-lands människor på vårat samvete. Trots att rapport efter rapport pekar på att klimatförändringarna har underskattats av IPCC så förmår sig inte världens länder bättre än att spela poker med utsläppsminskningar. med allas våran jord på spel. Wetterstrand uttryckte det finurligt angående östersjötorsken - våra barn kommer inte nöja sig med att torsken blev utrotad några år senare.

Hur kan det vara att den politiska debatten idag rör sig inom samma snäva områden som förr. Eller kanske ännu märkligare, hur kan det vara att den nuvarande politiken är den som ses som den "realistiska" medelvägen?

Persepolis

Det brukar ta ganska lång tid mellan det att jag ser två bra filmer. Det kan bero på att jag ser mindre film nuförtiden, eller kanske är det bara för att jag blivit mer kräsen. När jag häromdagen såg Persepolis var det iaf kärlek vid första ögonkast. Visst hade jag ju hört talas om filmen (eller kanske framförallt serietidningen) tidigare och läst att den skulle vara väldigt bra. Men. Hur gör man en tecknad film med allvarligt tema i nästan bara svarta och vita färger? Nu vet jag att det går, filmskaparna har lyckats otroligt bra. Fast filmen hade nog inte varit så bra om det inte varit för den ursprungliga berättelsen, och författarens icke släckbara törst efter liv.

Persepolis handlar om en ung flicka i en aristokratfamilj som växer upp under Shahens sista dagar. Hennes släkt är politiskt aktiv och kämpar för friheten. Men när friheten tillsist kommer, så är det bara ett förtryck som byts mot ett annat. Vilken plats i världen kan en liten flicka som älskar Bruce Lee och diggar västerländsk musik hitta i ett Iran som i sin dubbelmoral böjer sig dubbelt i absurditet. Hur var det för en ung Iranska att komma till Väst efter att hennes föräldrar skickat iväg henne när det blivit för farligt att vara hemma?

Mycket av filmens realism kommer nog från de det totalt omotiverade mänskliga lidandet som bildas av enkla individers önskningar fram och tillbaka. Jag är glad att jag inte är född i ett land med det svarta guldets förbannelse över sig. För mig som inte tyckt att man kunnat döma slöjtradition inom islam tidigare, så har jag också fått se hur grunt rotad denna tradition är, åtminstone om man ser till Iran. Den förändring av en folksjäl som beskrivs i filmen, från Shahens sjuttiotal till modern tid är både en fascinerande och en skrämmande process. Det påminner mig om när jag en gång läste att medelåldern i Iran var 28 år. Detta är säkert något som västerländska vapen i händerna på Irakier lyckats frammana, kanske Bofors också var med och sponsrade?

Kinesisk ingenjörskonst

Kinesisk ingenjörskonst stöter man på ganska ofta för tiden. Nästan allt i butikerna sitter det ju en liten Made in China lapp på. Precis som bandybollarna på Bilema så har stämplen för många blivit synonymt med "Bäst före om två veckor". Lite kul är det därför med den termosen jag köpte för år och dagar sedan på Fretex.

De som köpte den har inte ens brytt sig om att ta av de kinesiska klistermärkena från den. Antagligen köpte de den som en souvernir en gång när de reste runt i Peking eller något liknande. När de kom hem förstod de att de redan hade för mycket saker där hemma och gav bort den där onödiga saken.

Om nu gjord i Kina kan associeras med dålig kvalité och souvernir kanske ännu mer så, vad borde man då tänka om en souvernir som är köpt i Kina? Men efter att ha använt den så börjar jag misstänka att just denna termosen är gjord innan kineserna förstod sig på modern affärsverksamhet.

Du kan glömma termosen med ditt varma te i sex timmar. När du sedan öppnar den så pöser den varma vattenångan ur termosen. Teet har nästan inte blivit kallare alls. Till skillnad från min termomugg som inte håller värmen mer än en halvtimme så är min kinesiska atteralj nästan för effektiv.

Den röda blixten

Det tog tre månader, men nu äntligen så har N fått sin cykel. Den är röd och ståtlig. På ramen sitter det en klisterlapp där det står DBS, det norska adelsmärket, men ifall man tittar närmare på cykeln upptäcker man att det egentligen är en cykel av märket Vello. På den främre stänkskärmen sticker det upp en liten örn. Detta är inte vilken cykel som helst.

Håret står stundvis nästan som ett rakt sträck bakom N när hon far fram över vägarna. Leendet avslöjar att detta är ett nöje hon har varit borta från alltför länge. Redan på första dagen var hon nära att köra över en kostymskille. Hon lyckades få upp en ganska ansenlig fart borta på trottoaren när plötsligt något spännande fångade hennes uppmärksamhet. Jag som såg saken lite från sidan kunde se hur en välskött yngre man steg ut genom huvuddörren till vad som antaligen var hans kontorsbyggnad. Det såg ut som om han var en mimare som ställde sig tätt intill en osynlig vägg när han drog in allt vad armar och mage heter för att parera den framtågande röda blixten. "Unskyld!" ropade N och trampade vidare.

Om att se, höra och tala

Vi som bor i den rika demokratiska väst-världen har ett privilegium som man ständigt påminns om att inte alla har. Vi har nämligen möjlighet att säga vad vi vill. Våra munnar är fria att kritisera det system, eller det styre som vi för tillfället råkar ledas av.
Men ibland kan jag undra vad dessa fria munnar gör för nytta, när de öron och ögon vi förfogar över, vår media, från stund till annan verkar allt annat än fri och otyglad.

Kanske minns ni den kinesesiske diplomat som blev utvisad ur Sverige sedan det visat sig att han åsiktsregistrerat/spionerat på uiguer i Sverige. Kina svarade sedan med att utvisa en svensk diplomat i Kina.
Kinesiska medier rapporterade, naturligt nog, lite annorlunda kring saken. Enligt dem så är det den kinesiska diplomaten som blivit utvisad som hämndaktion, och den svenska diplomaten som blivit utvisad efter att ha haft samröre med terroristorganisationer (uiguerna). Är inte helt säker på vad man sa att den svenska diplomaten hade gjort, men man menade åtminstone att kinesen blev utvisad som hämnd.
Som svensk och med den mediabevakning jag har gjort mig van vid så faller det ju sig naturligt för mig att tänka att den svenska rapporteringen är riktigt och den kinesiska är fabricerad. Vill man vara objektiv får man dock konstatera att ord här står mot ord, och utan vidare kännedom i fallet så går det inte att säga vem som har rätt eller fel.

Mer påtagligt är kanske det som Schlaug skrivit om idag angående hur medier ofta gör misstaget att se en sida som ond och sedan automatiskt stämpla den andra som god.
Det är otroligt fascinerande att se skillnaden på hur CNN har rapporterat om Uiguernas uppror och hur Al-jazeera har valt att göra det. (se följande klipp)




Ifall det stämmer, vilket ju faktiskt inte verkar helt orimligt, som Al-Jazeera säger att soldaterna främst har gripit in i ett område där två etniska grupper ligger i luven på varandra så kan CNNs reportage närmast ses som ett fabrikat.

Någon som känner till kärnkraftverket Krümmel? Det är väl inte något som har dryftats så mycket i de svenska medierna om jag har förstått saken rätt. Kanske det inte är så märkligt att det finns en så stor opinion för kärnkraft när folk flest vet att det är det enda realistiska energialternativet till fossila bränslen i vårt moderna samhälle. Vindkraft är ju för dyrt. Hur många vet egentligen att kärnkraft hela tiden varit subventionerat i Sverige? Eller hur många vet hur många av våra "opererande" reaktorer som fick vara nere över vintern pga olika underhållsarbeten och oväntade fel?

Mycket av de artiklar vi utsätts för i medierna är copy-paste verk från andra tidningar. Den grävande journalistiken, om den fortfarande lever, begravs i bruset. Och i bruset får vi alla ständigt möjlighet att bekräfta våra egna fördomar, när vi egentligen hade behövts erbjuda de mer vida perspektiven.

En människas röst

Att vara människa idag är inte tvunget så lätt som det en gång i tiden var. På radion talar man om att arbetslösheten i Sverige når upp till en av tio. Ett annat sätt att se det på är att nio av tio har arbete. Egentligen låter det ju inte så illa. 90% har ju arbete. Värre kan det tyckas globalt, i dagarna rapporterar FN att gränsen på en miljard har blivit nådd när det gäller svält. Detta innebär att just nu, på vår planet, så går en miljard människor runt i konstant hunger. Ickeförsvinnande hunger. Vill man vara positiv där kan man tänka att sex människor av sju på jorden slipper gå runt i konstant hunger. Men även det låter ju fel på något sätt. Dåligt.

Att gräva ner sig ångest hjälper ju knappast. Men detta är problem. Klimatet är på väg att bli ett problem. Rasism. Islamofobi, Nationalism. I sitt inre kan man undra hur vi som samhälle, vi som människor på denna jorden, ska klara av att möta de utmaningarna vi står inför. Den som lyssnat på våra politiker får nog snabbt lust att bara lägga sig under täcket och huttra. Precis som Schlaug skriver så är svensk politik i det närmaste helt utan politiska visioner (utom möjligen den om att legalisera fildelning). I Norge, ett av världens rikaste länder, tycker man trots allt att det är OK om Statoil genomför oljesandprojektet. Så mycket för den norska "månlandningen" i klimatbekämpning.

Man kan undra var vi som kollektiv ska hitta styrkan som krävs för att möta de problemen vi tillsammans skapat för oss själva och som vi tillsammans ohämmat också får att växa hos oss själva. Jag fick låna Obamas första bok av L. för ett tag sedan och hittade där en del intressanta och inspirerande tankar. Det Obama lärde sig under sitt grovt underbetalda jobb som organiserare för fattiga människor i Chicago var att första steget för att skapa förändring är att får människor att tro på att den är möjlig. De svarta i förorterna visste att stadsfullmäktige inte brydde sig om dem. De visste att de inte hade något inflytande. Inte hade. Men när Obama fick dem att förstå att de hade rättigheter så började de kämpa för sin sak. Och med kämparviljan som kom också inflytandet. Vi måste alltså veta att det går att förändra.
Jag anar inte vad som egentligen händer i Iran. Om vem som förtrycker vem och vem som verkligen fick flest röster i valet. Men av demonstrationerna att döma så förstår man att inte bara en människa utan en stor del av ett kollektiv tror att de kan skapa förändring. Därför gör dem det som man för en månad sedan aldrig trodde någon skulle göra. Man demonstrerar, man uttalar sina åsikter. Man vandrar med övertygelse.

Sverige är ett land som jag inte helt klarar att förstå. Märkligt kan tyckas när det är det landet jag kommer från. Ta Nord Korea t.ex.. Det finns ju ingen information om Nord Korea som pekar på en ens i närheten av invånarvänlig regim. Likväl är det någon tomte som skriver en debattartikel om avundsjuka väst som klagar på mönstersocialiststaten Nord Korea. Varhelst av nyhetsmedier och debattforum man letar i på internet så kan man hitta de mest skilda idéer om vad i denna världen som är bra och vad som är dåligt. Som man säger om bibeln att ifall du bläddrar igenom den Svenska debatten så kommer du hitta företrädare för precis varenda möjlig åsikt. Personligen smygläser jag ibland humanisternas blog. Varför kan man fråga sig, det är nog inte mer än en gång av tio som jag kan hitta något jag inte direkt avfärdar som extremvinklat eller inskränkt. Men det är som att jag väntar mig att en dag ska de som skriver där förstå den kritiken som riktas mot dem. Jag är så spänd på att läsa vad de svarar. Spänd på den gången i framtiden jag med lättat hjärta kan lämna blogen och känna. Äntligen förstod dem. Givetvis inträffar det aldrig och i de bästa erbjuds jag underhållande läsning. Vi är landet där någon kan säga att han tycker att den nya Svenska morot och piska arbetspolitiken är dålig och få som svar "Jag hatar socialdemokraterna".

Men om man lämnar det bakom sig. Drömmen om ett enhetligt Sverige d.v.s. så finns det ju också många fina saker. Jag hörde Sofia Karlsson sjunga i Bergen och det var väldigt vackert. Politikerna var ju inte så mycket att hänga i granen, men Peps är ju också svensk. Den enighet jag drömmer om. Enigheten som kommer efter vi har förstått både våra problem och vårat beroende av varandra för att kunna lösa det, tror jag bara kan skapas efter att varje individ börjat ett arbete i sig själv istället för sin nästa. För mig att försöka övertyga en tokhögermoderat om klimatförändringar är antagligen lika fruktlösa som när en gammal arbetskollega försökte förklara på en fest det paradoxala i att flytta till Thailand eftersom man ogillar utlänningar. Men ifall jag istället klarar av att internalisera min egna övertygelse i mig själv. Förstå och förändra mitt egna beteende och se bort ifrån "om alla andra gör det är det ok". Om jag klarar det så tror jag att jag tagit det största möjliga klivet mot en verklig förändring..

Piraterna och demokratin

Tidigare har jag skrivit om debatten runt The Pirate Bay. Jag har också skrivit om element med The Pirate Bay som jag inte tycker om. Nu vill jag ta tillfället i akt att uttrycka den sida av vår svenska piratrörelse som faktiskt har fallit mig i smaken.
Jag menar nämligen att piratrörelsen är ett tecken på att den svenska demokratin fortfarande lever. Den svenska demokratin som jag så länge trot varit död och begraven i vår välfärds bekvämlighet. Det faktum att den kommer till uttryck i en kamp om våran rätt att stjäla artisters musik är i sig en lustig företeelse, men jag menar att demokratibegreppet i sig själv inte betyder en rättvis stat. Istället är en demokrati en stat där människor har rätt att vara med och utforma hur deras land ska styras. Och ifall majoriteten av det svenska folket menar att vi ska få stjäla musik och film från USA, då är det så landet ska styras.
Att en rörelse växt fram som har förstått det här. Förstått att makten fortfarande i teorin ligger hos folket. Att vi inte tvunget är underkuvade logikens böjande och inskränkande ramar är något uppfriskande i det annars så konflikträdda "sköta sig och vara tyst"-Sverige.

Festspillene

Festspillene har gjort intåg i Bergen igen och med hjälp av Nathalies initiativ har jag fått förmånen att arbeta som guide även detta året.

På min första konsert på festspillene hade jag förmånen att höra en av Indiens mest framstående musiker inom karnatisk musik. Det är en hinduisk musiktradition som utvalda indier tränas in i från barndom.
Hon använde sig av långa pauser när hon höll sitt öppningsanförande. Långsamt ursäktade hon sig för sin okunskap i det norska språket. Jag tror inte någon klandrade henne för den, men jag tror hon var högst uppriktig i sin ursäkt. Hon berättar om hur hon kommer sjunga sånger för världsaltet. Hon använder sig av neutrala termer, även om hon nämner namnet på hinduiska gudar så talar hon som om det vore guden eller föreställning vilken möjlig religion som helst som hon besjöng.
Med rösten som sitt verktyg vävde hon en samvaro. I snabba tonskiften, utdragna toner om vartannat drog hon publiken närmare sig. Hon såg ledsen ut när hon satt där framme. Kanske kände hon för tamilerna på Sri Lanka. Det var som om hon i sig själv vore brahman att hon var en karnation av världens samlade puls. Musiken blev mer oemotståndlig desto längre konserten gick. Det var som att man kunde känna det. Det var bara ett tunt membran kvar. Ett tunt membran som skiljde individen från världsaltet.

Det är med tillförsikt jag ser fram emot de återstående festspelevenemangen.

Ingen kärlek, inga katter, blott avsaknad av politik

Första gången jag hörde talas om "det sovande folket" av Fredrik Reinfeldt var när jag läste om boken i Dan Josefsons artikel på DN. Givetvis blev jag nyfiken på att få läsa de visionära orden från landets statsminister själv. Att jag inte kunde hitta dem på Bergens bibliotek var kanske ingen större överraskning, här kan man ju inte ens hitta Johan Norberg och andra mer framstående svenska debattförfattare. Däremot hade jag förväntat mig att man skulle kunna hitta den i Svenska bokbutiker. Men inte. Tydligen finns det inte längre något förlag som utger boken.
När Obama blev president. Vad tror ni det första som förlagen gjorde då var? Ge ut hans tidigare böcker givetvis! Här finns det ju pengar att tjäna. Men vad händer i Sverige? Inget. Jag har inte ens hört eller sett Reinfeldt kommentera på den boken han skrev under hans andra år i riksdagen år 1993.
Egentligen var det väl mest slumpartad tur att jag råkade hitta ett exemplar av boken på nätet en dag när jag letade efter var jag kunde köpa den. Två personer har gjort sig jobbet få fram boken i PDF-format och publicerat den.

Än så länge har jag bara läst förordet till boken, detta är skrivet inte av Reinfeldt utan av de som gjort sig jobbet att få den moderata framtidsvisionen ut till folket. Detta kan jag rekommendera er alla att göra, det är inte tung läsning. Egentligen är det inte mycket mer att tillägga om boken utöver det bloggarna du hittar om du söker på Reinfeldt Det sovande folket på google redan har skrivit.
Men om någon tyckte det var konstigt att moderaterna körde på så för att sälja Vin & Sprit när man konstaterade att ekonomisk så fick man knappt mer pengar än vad företaget tjänade på något år. Ifall det var någon som höjde på ögonbrynen när Reinfeldt ville lagstifta att man inte kunde få mer sjukersättning än en fast procentsats strax efter att ett fackförbund framgångsrikt förhandlat fram en bättre sats (efter flera dagar med intenst motstånd fick Reinfeldt backa här, efter att benhårt drivit en linje som ingen riktigt förstod varför man skulle följa så backade han och klargjorde att han ju trots allt är en lyssnande statsminister)? Är det någon som undrade över de kraftigt ökade avgifterna som gjorde att många valde att lämna A-kassan efter att regeringen kommit till makten? Studsade någon över att ALLA som är arbetsföra måste flytta till där jobb finns att få om de ska räkna med pengar? Det som inte Alf Svensson klarade att försvara inför sina gamla väljare när 50-åringar frågade om det var rimligt att de skulle ryckas upp hur hela sitt sociala nätverk för att flytta från Malmö till Svalbard om de vill kunna få pengar från staten.
Av det jag läst om boken så tror jag att svaret på dessa konstiga strider som moderaterna tagit faktiskt kan ligga där. I tankarna på en 28-årig Reinfeldt som jag tror fortfarande bor kvar i vår statsministern. I tankarna som jag ser lever i den politik som genom alliansen styr Sverige idag.

Katter, Politik och Kärlek

På dagens Söndagstur var det ovanligt många katter ute. Att se katterna lura omkring, jaga små blad eller vakta på oss människor fick mig att tänka. När läste väl de här katterna tidningen senast? Vad vet väl katterna om svininfluensan i Mexico, hur indignerade blev väl katterna när Påven talade i Afrika? Har katterna hört talas om folkmordet som man lät pågå i Rwanda. Folkmordet som man låter pågå på Sri Lanka? Känner de till att man kan få rotavdrag för hushållsnära tjänster?
Sedan slår det mig, vad vet väl vi egentligen om de här katterna? När hörde jag senast en politiker passionerat stå och prata om trösten i att se en katt leka med ett fallande löv? När stod det senast i tidningen om hur en reporter hittat tillbaka till livet igen efter att ha sett en kattmamma ta hand om sina små kattungar?

Det finns två världar förstår jag. Den man skriver om i tidningen. Den första maj talaren pratar om när han berättar hur många procent den ena skatten måste upp för att procenten med de arbetslösa ska ner. Den som är full av meningsskiljaktigheter. Den som kan göra en så frustrerad när man själv och någon ser så vitt olika på samma sak som man iofs egentligen inte vet något om. Sedan finns det den världen där ute. Den där fåglarna går och äter mask från gräsmattan. Den där katten spanar ut över fältet i jakt efter ett byte, eller kanske den bara njuter av solen.

Givetvis har vi fått berättat vilken värld som är den viktigaste. Känner du inte till hur viktigt det är att just Sverige får sälja sitt krigsflygplan till utlandet så att man kan släppa Sveriges humana bomber istället för USAs barbariska. Känner du inte till hur vi måste skydda vårat land så att inte människor börjar snylta på välfärdssystemet. Om vi inte aktar oss så blir vi utkonkurrerade och lämnade bakom. Om du inte tar dig i kragen så kommer du inte kunna behålla jobbet. Samhället är en pyramid och förste man till toppen vinner. Om du inte bryr dig så mycket om de där politikerna och deras eviga bollande med siffror så har du alltid kändisarna. Vad gjorde egentligen Jennifer Aniston nu i helgen? Har du sett hur solbrännan slått fel för Filippa Reinfeldt? Vad äter Michelle Obama till frukost?

Alla dessa intrycken finns där. Det är detta som för samhället framåt. När diskuterade ni senast kattungar och deras jaktfärdigheter på fjärilar genom en hel arbetslunch? När samhället pulserar så pulserar det i den första världen. Det är den som betyder något. Det är där åsikterna spelar någon roll.

Men så tänker jag. Vad med den andra världen? Katterna behöver inte oss för att kunna leka. Men kanske vi behöver katternas lek för att förstå att vårat land inte egentligen handlar om BNP. För att förstå att för varje ny äpple-maskin vi köper så är det x kilo metallskrot som skapas på den här planeten. Visst är Oprah häftig och visst kan man beundrar Beyonce för att hon har pengar till att försörja sig själv. Men gör de egentligen världen så mycket bättre? Tänk på Martin Luther King som stod upp och vågade säga emot en hel vit värld. Han kunde peka på orättvisan i samhället och när han sträckte på ryggraden så blev det uppenbart vem det var som hade rätt och vem som hade fel. Tänk på moder Theresa som dedikerade sitt liv för att hjälpa fattiga barn i Indien. Tänk på Michael Jackson. Att höra hans Heal the world igen var vackert eftersom man förstår att han menar varje ord. Han drömde och han sa det. Vi var en generation som hade privilegiet att växa upp med en artist som sjöng att vi alla är lika värda, att världen faktiskt kan bli en bättre plats. Vad som är kvar av denna artisten idag är svårt att säga, men precis som med Britney Spears så är han värd mycket mer till den första världen som nedbruten än som kämpe för sina ideal. Vad har vi fått istället? Artister som sjunger om sex, pengar och att bli kända. Var är dagens Michael Jackson?

Jag är knappast den första som önskar att tidningarna skulle skriva mer om de bra tigna som händer och mindre om allt det dåliga. Är det verkligen SÅ intressant för genomsnittssvensken att veta att ännu en självmordsbombare gjort ett vansinnesdåd i Irak? De flesta av oss har aldrig och kommer aldrig åka dit. Men det att jag inte är den första hindrar inte mig från att vilja skriva det här. För desto fler vi är, desto större chans är det kanske att världen kan bli annorlunda. Och desto fler som önskar ideal in i politiken desto större är chansen att någon kommer höra oss.
Jag vill se den politikern som ställer sig upp och säger att han ger fanders i BNP. Ja, min plan kommer sänka den Svenska BNPn, ja den kommer skrämma de rika människorna ut ur landet. Men det kommer ge oss ett land där alla människor är lika värda. Den kommer ge oss ett land där mark har ett värde inte bara utifrån hur mycket det kan producera som man kan sälja men också utifrån hur kul en katt kan ha när den leker där. Ja, vår omvärld kommer köra om oss. Men vi bor i ett frodigt land och vi tolererar inte att människor tvingas att leva utan tak över huvudet under vedervärdiga förhållanden. Ja, vi kan satsa miljoner på att bygga krigsflygplan, men nej. Vi vill ha ett rent samvete. Och afrikaner behöver mer mat än vapen. Vi tar en ståndpunkt nu. Bland land räknat vill vi vara Moder Theresa, inte Darwins praktexempel på bästa rovdjur.

Den politikern längtar jag efter. Jag vet att inte alla gör det. Att alla sannolikt aldrig kommer att göra det heller. Men det är OK, vi är alla olika. Ifall du hoppat över videon där uppe så kan jag rekommendera dig att se den. Den första jag hittade var lite otäck, men jag letade vidare och hittade den här mer sväljbara versionen. När du tittar på den så ska du känna efter i ditt indre. Ifall det tänds ett litet hopp där inne, ett ljus hur än litet, isåfall är vi på samma våglängd. Då kan vi marschera för mer kärlek och mindre abstrakta nummer i politiken.

Sekulär livssyn

En sak som är väldigt typisk för vårat samhälle är hur ord tappar sin betydelse. Kurkiala skriver om det i sin bok om kultur, undersöker man saken så blir det ganska tydligt.
Ifall vi inte har tillräckligt många som klarar utbildningen för att bli ingenjörer, då sänker vi kraven. För att städaren inte ska känna sig kränkt blir han istället "ledande rengöringsexpert". Elever blir inte underkända, de blir "icke godkända". Betyget MVG går det total inflation i och mig veterligen är ett MVG idag och ett för fem år sedan två icke jämförbara storheter. När jag läste "Komplex analys" (som var den lättaste mattekursen) så fanns det en uppgift hämtad från en tenta från 60-talet. På mattetentor vid LTH finns det oftast sex uppgifter där svårighetsgraden ökar för varje uppgift. 60-talsuppgiften var den tredje uppgiften på sin tenta. Ändå var den otroligt mycket svårare än den sjätte uppgiften på vår tenta.
Vi lever i samhället där vi inte vill kränka någon. För att alla ska ha möjligheten att vara professorer så kallar vi alla för det. Vi tänker att alla på det sättet blir professorer, men i praktiken tappar ordet sin mening.

I ett samhälle där ords mening sakta försvinner är det också svårt att tala om rätt eller fel. För någon månad sedan höll jag på att tappa hakan när jag läste artikeln "Ateistens dilemma" av humanisternas ena ledare, PC Jersild. Jersild skriver att kristendom är en form av ateism. Hur kan det komma sig? Jo för Jesild är ateism det att inte tro på en gud. Eftersom Kristna inte tror på asa-gudarna så finns det en gud man inte tror på, alltså är man ateister. För ledaren av Sveriges största Ateistiska förbund är alltså både Monotheism och Polytheism innefattade i begreppet Ateism. Så egentligen tycker vi alla likadant, vad är meningen med att diskutera?

Ordens förlorade betydelse är ett symptom för vår nuvarande tidsanda. I förra inlägget jag skrev försökte jag (bakom ridån) spåra den tillbaka till nihilismen. Efter att ha läst två böcker på området känner jag att jag kommit lite närmare att hitta den.

Relativism

Läser du på Wikipedia kan du se att vi lever i det postmoderna samhället. Att fånga hela postmodernismen i ett inlägg är en för stor uppgift för mig, men det som är värt att ta med sig är att kärnan i postmodernism är tolerans. Toleransen uppstår genom att se på saker ur ett relativistiskt perspektiv.
Relativisten menar att ingen ska ha synpunkter på det någon annan gör. Moralism är bland det värsta som finns. Det finns ingen absolut moral, i det moderna samhället är det upp till varje individ att själv definiera vad som är riktigt eller inte (inom lagens ramar).
Att t.ex. säga att vår kultur präglas av hedonism är för en relativist en väldigt ful ting att säga. Objektivt sätt betyder det att vara hedonist att man framförallt lever för att njuta. Man definierar meningen med sitt liv med att ha en det bra. Att äta god mat, att vara i goda vänners lag, att roa sig helt enkelt. Tittar du på reklam, ser du på samhällsprogram eller läser du tidningsartiklar så förstår du att den kontemporära hedonismen inte är ett så grundlöst antagande som man kunnat tro. L'Oreal, because I'm worth it. Det är dock väldigt upprörande att höra någon säga att människor är hedonister eftersom Hedonism har en negativ klang till det. Man kan lätt associera det till egoism. Egoism är negativt och ingen är väl något negativt, därför är väl ingen heller hedonist.

Problemet med kristendom

Inlägget heter sekulär livssyn. Anledningen till att jag tar upp relativismen är att jag tror det är här det skär sig mellan religion och det moderna samhället. Medan religion försöker pådyvla sin moral på andra så ser vi det optimala samhället som det totalt fria samhället. Där varje människa har rätt att leva efter sin egen mening. Halal-TV väckte starka reaktioner i Sverige eftersom det var muslimsk propaganda. Det fanns människor där som hade meningar och moraliskt grundade tankar om vårat samhälle. Det som provocerade så otroligt när påven uttalade sig om kondomanvändande i Afrika är inte att människor dör. Det som provocerade människor är att Påven uttalade en moralisk åsikt om hur han menade folk borde leva sina liv (Egentligen var det inte det han gjorde om man läser frågan och svaret).
Det finns en uppenbar logisk lucka i den moderna relativismen, för medan relativism antyder full tollerans för andra, så är det att ha åsikter om andra liv inte tolererat. Gör vad du vill.. Så länge du inte försöker påverka någon annan.

Exemplena tycker jag är många, men ett ganska färskt är en debattartikel på Newsmill där man diskuterar Blairs spådom om ökad religiositet i världen under 2000-talet. Som så ofta i debatten kring religion så är det en artikel som långt mer diskuterar vad den inte tycker om än vad den tycker om. Artikeln avslutas såhär:

"Men också att aldrig ge mer värde åt någon religion eller Gud före någon annan då de alla är ett och samma fenomen vars lärors nytta bara kan utvärderas av den religiöse för personligt bruk. För de är alla uppsättningar av tro som hör hemma i hjärtat hos den privata individen och inte som norm, argument eller ledstjärna för samhället eller mänskligheten i stort. Att påstå något annat är att önska inkräkta din och min frihet att leva de liv vi så önskar - med eller utan Gud."

Vad vill jag säga?

Jag är själv ett barn av min tid. När jag läste om postmodernismen så var det mycket i tänkandet som jag känner igen från mitt egna resonerande. Efter att ha läst några böcker på området förstår jag nu att relativism är ett sätt att se på världen, inte det enda. För mig var detta tankeväckande. Med detta i ryggen ska jag nu ta några ord i mun som jag bara för någon vecka sedan hade ansett fel.

Moralism är bra

Märk order moralism. När jag pratar om moral pratar jag om det individer själva inrättar sig till för att leva sina liv. När jag pratar om moralism så pratar jag om när människor lägger sig i andra liv eftersom de inte håller med moraliskt. Krockar inte detta med att inte döma? Nej, att döma och lägga sig i är inte samma sak.

Moralism är bra?

Jag nämnde Påven tidigare och han kan komma som ett bra exempel här också på var samhället egentligen tycker om moralism.
Varför är moralism bra? Varför ska inte folk få göra som de vill? För mig handlar inte frågan om förhindrande eller accepterande av människors livsstil. För mig handlar det om ett engagerat eller oengagerat samhälle. Vi är påväg in i, eller är kanske redan inne i, ett samhälle där civilkuragenivån hos folket närmar sig noll. När Michael Moore fick en man att låtsas vara medvetslös mitt i en storstad så kunde det i vissa städer ta flera timmar innan någon reagerade över att det låg en man på gatan och skräpade. Vi lever i en tidsanda där medmänniskor till stort är objekt innan man har lärt känna dem. Detta stämmer överens med vad Dostortjevskij observerade i industrialismens Europa i mitten av 1800-talet (en tid då humanism präglade samtidsandan). Det stämmer också överens med den förutsägelse som Marx gjorde runt samma tid. Samhället kommer utvecklas till att bli mindre och mindre personligt. Idag tror jag framförallt det är en rädsla över vad religiösa människor kan göra som gör att man vill att människor ska hålla sin tro för sig själva. Man reflekterar dock inte över vad folk som bara håller sig för sig själv kan misslyckas med att göra. Att basera ett samhälle endast på logiska regler är som att ruta in runda människor i ett fyrkantigt system.

Alternativet?

Till syvende och sist får man fråga sig om det var en moralisk eller en tolerant hållning som gjorde att koncentrationsläger accepterade i Nazi-tyskland. Att tortyr appliceras av USA? I grunden menar jag att den moralism som gör att människor lägger sig och uttalar sig om andra människors liv också är den moralismen som ger folk möjlighet att förstå sin medmänniska. Den moralismen som är stötande för vissa är den moralismen som kan ge en gemensam förståelseplattform utifrån vilken två skilda livssyner får möjlighet att uppleva respekt för varandra. Den moralismen som får människor att säga nej till drickande hos andra är också den moralismen som förmår omvandla medmänniskor från objekt till subjekt.

Ateismen och Kommunismen

En av de sakerna jag önskar att jag var bättre på är historia. För det är genom historien som man bäst förstår samtiden. Det är också genom historien som man verkligen förstår var begrepp har kommit ifrån. Att förstå historia är nog lika viktigt för att förstå humanistiska ämnen som det är viktigt att kunna statistik för att förstå sig på klimatdebatten.

Ofta, precis som nu senast på newsmill när man har en debatt om kristendomen och varför kristendomen är dålig så brukar man ta upp historien. Kristendomen är jättedålig säger man och sedan pratar man om alla krig som den har orsakat. Först kommer man inte på något, Israel/Palestina konflikten handlar ju inte om kristendom och katolikerna och protestanterna på Irland handlar snarare om frihetskrig än något annat. Men så kommer man på korståget. Religion är orsaken till alla krig. Titta bara på korstågen.
Då rynkar den kristna falangen på ögonbrynen också säger dem "Jasså?". "Men tänk på alla brott ateismen är skydlig till". Sedan räknar man upp en mängd kommunistiska regimer.
"Ateism har ingenting med kommunism att göra!" säger då religionkritikerna, "Man kan vara moderat och fortfarande vara ateist.". Sedan sätter sig religionskritikern och religionvurmaren i varsitt hörn och tjurar. Där tog diskussionen slut.

Jag tycker det finns massa spännande saker att fundera på här. Skylls många av de krigen som varit på religion, eller har de orsakats av andra faktorer som glidningar mellan folkgrupper eller kolliderande intressen? Man kan ju t.ex. säga att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken. Man kan också säga att människor med krigstrauman är överrepresenterade i brottstatistiken eller att folk med lägre socioekonomisk status är överrepresenterade. Flera förklaringar till samma verkan, hur hänger det ihop?
Det jag vill försöka reda ut här är dock ifall det finns någon koppling mellan den kommunism som hänsynslöst utövades i Sovjet och ateism.

Till hjälp tar jag lite fakta som jag menar är ganska allmänt vedertaget. Först och främst, kommunistregimen förbjöd religion. I den kommunistiska drömmen fanns en tanke om ett samhälle där människorna inte behövde förlita sig på högre makter för att uppnå lycka. Ett samhälle där man istället gemensamt, genom ömsesidigt stöd, skulle uppnå en sund och glad befolkning. Det är känt att Marx pratade om att religion var "opium för folket". Jag har hört tolkningar om att Marx med dessa ord inte menade att religion var något ont, utan bara något som människor gömde sig i, vilket ju givetvis skulle vara onödigt i det perfekta samhället. Detta är enligt mig ganska vedertagna saker.

Vad som är mindre vedertaget är hur jag tänker att kommunismen växt fram. När jag och N. en dag läste i en kommunistisk skolbok för den "nyfikne ungdomen" på Fretex så förstod jag varför just de kristna haft så svårt med kommunismen. Det man är van vid att prata om är kommunismen som ekonomisk idé, men i denna skolboken lärdes det ut kommunism som samhällsmoral. Och det är en moral som är väldigt olik den traditionella kristna. T.ex. står det att det är sunt för par att ha flera partners. Ibland kan mannen misstycka om att kvinnan ska ha flera partners, men detta beror bara på att han är oförståndig. Jag kan dessvärre inte återge fler exempel från boken, men en röd tråd var avsaknaden av spiritualism. Genom boken återfanns ett mekaniskt tänkande där jag menar att människan reducerades till att bara ha fysiska behov. Det fanns en nihilistisk underton. Jag önskar att jag var bättre påläst här om Nitzsche, Marx, Engels och deras samtida människor. Vad det var som utvecklade Nihilismen och hur den hänger ihop med kommunismen? Bröderna Karamazov av Dostorjevskij är ett relevant verk kring ämnet där den religiösa yngste brodern Aljosja har svårt att förstå den nihilistiske äldste brodern Ivan som jag minns att jag hade stor behållning av, dessvärre var det så länge sedan att de nyanser jag främst skulle haft nytta av har glidit från mig.

Vad gjorde de kommunistiska regimerna till stora mördarmaskiner? Det skulle kunna vara en bombastisk titel på en bok jag absolut inte är kompetent nog till att skriva. För mig innehåller kommunismen som ideologi sympatiska drag. t.ex. tycker jag att tanken "av varje människa efter förmåga, till varje människa efter behov" är långt mycket mer förnuftig än "survival of the fittest". Jag menar att kommunismen kantades av nihilism, något som i sin ytterlighet gärna gestaltas som narcissism. Men mycket tyder på att kommunismens brott i stor grad kan tillskrivas skutans ledare, något som skiljer sig från t.ex. Nazismen där Hitler med luddiga ordrar, propaganda och abstrakta idéer om genetisk överlägsenhet lyckades förvandla ett folk till vad det blev. Jag har läst om att man i Sovjet, precis som i 1984, ena veckan höll judarna som sin bästa vän för att några veckor senare mena att de var roten till allt som gick fel.
Gjorde regimens avsaknad av religion någon skillnad i det händelseförlopp som kom? Jag kan omöjligt säga säkert. Att tanken om en överstående moral, eller tron på en övre makt är en viss broms när man ska ange sin granne och få honom likviderad tycker jag är ganska enkelt att resonera sig fram till. Men om detta gjorde den stora skillnaden i de kommunistiska länderna vet jag inte.

Ateism innebär inte avsaknad av moral. Nihilism som jag känner det (Peter Stormare i The big lebowskij) innebär i sin förlägning avsaknad av moral. Ifall det inte finns någon gud är allt tillåtet. Jag menar att Nihilism är Ateism draget till sin yttersta spets, precis som kristen/islamsk/judisk/hinduisk fanatisism är religionerna dragna till sin spets.

Som en avslutande åsikt (som jag erkänner att jag inte lyckats resonera mig fram till) menar jag att ifall man vill beskylla religioner för det onda som gjorts i religionernas namn så tycker jag också att man ska beskylla ateismen för det som gjorts i nihilismens namn. Jag menar också att ifall man nu tillskriver konflikter till religion som egentligen haft mer att göra med enskilda personers intressen, eller stora gruppers intressekonflikter, så bör man också tillskriva ateismen det gjorts i de nihilistiska kommunist regimerna.

Ekonomin och människorna

I Torsdags blev Obama den första amerikanska presidenten som hållit i en internet-videokonferensen någonsin. Det amerikanske folket fick skicka in frågor (100.000 frågor skickades in) och sedan rösta fram de frågorna man helst ville skulle ställas (3.6 miljoner använde sig av det erbjudandet). Information om eventen skickades ut över Obama twitter som han uppdaterade några dagar tidigare. I tider som det här var det givetvis ekonomin som låg högst på agendan. USA försöker nu lägga om till en liknande strategi som den Sverige har haft. Man ska nu satsa på att flera arbetar i högavlönade jobb medan sämre avlönade jobb ska man överlåta till utlandet.
Det är väl få som inte blivit inspirerade, eller åtminstone imponerade, av de talna som Obama höll i sin presidentvals kampanj. Man har haft ett enormt fokus på att rensa upp i korruptionen i Washington och man började också starkt med att begränsa lönerna till de höga politikerna som arbetade i administrationen och se till så att inte folk hade dubbla uppdrag som skulle kunna öka riskerna för jäv (se Carl Bildt). Men för alla fina ord och dessa symboliska handlingar man gjort för att öka kredibiliteten hos det politiska etablisimanget så verkar man inte ha förstått kärnan i det ekonomiska klammeriet man befinner sig i för tillfället. En politiska karikatyr bild uttryckte det så här:

-Greed is out. Consumerism is down
-This is the end of America.

När man läser IHT så förstår man att Obamas lösning på finanskrisen inte är att försöka tygla systemet utan det är att försöka göra om de problem som har uppstått till att istället innebära en fördel för USA. Enligt vad jag hört, men inte hittar referenser till så har man vid en tidigare kris köpt vad som då var dåliga tillgångar för att sedan i efterhand göra en vinst. Kanske är det det man hoppas på när man nu febrilt köper upp ruttna lån och pumpar in pengar i AIG på löpande band. Inte är det väl särskilt konstigt att folk reagerar när cheferna i ett företag som går med flera miljarder i minus ändå ser det som lämpligt att tilldela sig själv bonusar på 100 miljontals dollar. Enligt logiken att bonusar ges till den som lyckas driva företaget framåt så borde de ju snarare vara skyldiga sina företag massmiljon belopp.

Om att gasa när man kört in i en vägg

Det som många har ansett vara problemet som spräckte finanssystemet var ju de smarta finans instrumenten som nästan ingen förstod men som man ändå sålde till vem än man lyckades lura. Tim Geithner är ett namn som säkert blivit allmänt känt i USA. Det är han som är chef för Treasury Reserve och som därför har ansvar för att förvalta USAs finanser. Det är han som står längst fram och brottas med AIG cheferna om deras bonusar. Lösningen på den stora finanskrisen kallas nu för TALF - "Term Asset-Backed Securities Loan Facility", det är alltså detta som är Back to basics när det gäller ekonomi. Jag får erkänna att jag inte har koll på alla turerna kring det Amerikanska finansiella systemet, men jag har förstått att Obama vill introducera en lösning där privatpersoner (eller snarare stora investerare) kan köpa de här giftiga lånen, med staten som garantist om något skulle gå fel. Med andra ord så faller eventuella vinster från lösningen till de mer bemedlade medans eventuella förluster delas lika över alla. Det som är fascinerande och skrämmande på samma gång är att man investerar pengar utifrån premissen att alla dessa tillgångarna egentligen är värda väldigt mycket, bara det att marknaden har tolkat fel och just nu sälger dem till ett lågt pris. Man tänker det hela som en form av inverterad bubbla, för medan man i en bubbla lyckas få priset på t.ex. hus att öka helt utom proportion till det faktiska värdet så menar man nu att finanskrisen fått priserna att sjunka helt under proportion det till det underliggande värdet. Om man ser till att den amerikanska produktionen länge stått still medan den faktiska ekonomin växt enormt så kan man fråga sig hur rimligt det egentligen är att anta att saker är så mycket mer värde nu än vad de varit förr. Det finns en ekonom vid namn Peter Schiff som menar att sättet som USA agerar just nu inte kommer lösa krisen utan istället bara skjuta den på framtiden. Detta tycker han är extremt dumt eftersom han menar att när bubblan kommer spricka i framtiden så kommer man sannolikt drabbas av en hyperinflation som man omöjligt kommer kunna få kontroll över.

Pengar, vad var det för något igen?

Detta med makroekonomi är ingen enkel sak, men det som jag förstått som kärnan i det problem vi befinner oss i och ser i ankommande är att färre människor har pengar att handlar med, vilket gör att de handlar mindre, vilket ger fler arbetslösa vilket ger färre människor med pengar att handla med, allt i en ond spiral. I ett rättframt system så skulle mängden pengar varit konstant (eller ökande) och därför skulle problemet inte ha funnits eftersom pengarna skulle samlat sig någonstans och regeringen tillsist skulle varit tvungen att fördela om pengarna. Men vår ekonomi är inte så enkel utan istället finns det ungefär lika mycket lån här i världen som pengar. Och i takt med att folk inte klarar av att betala sina lån (vilket de som arbetslösa inte gör) så försvinner de pengarna som lånet innebär. Dvs vi kommer in i en spiral där färre handlar eftersom det finns mindre pengar vilket gör att färre handlar vilket det gör att det finns mindre pengar. Detta är en mardröm för politiker och därför försöker man nu stoppa problemet på de två angreppspunkterna man kan. Man försöker låna mer för att få mer pengar (mera lån innebär mera pengar i världen) och man försöker få människor att spendera mer av sina pengar så att systemet hålls vid liv. Genom att sänka räntorna så gör man det billigare för företag att göra nya invisteringar (låna pengar = skapa pengar) och därför försöker man styra ekonomin med det en dimmensionella vapen man har, styrräntan. En konsekvens av styrräntan gör dock att de av oss med mycket pengar som har stora lån får mer pengar igen, medan de med mindre pengar som inte har möjlighet att låna egentligen inte tjänar något alls.

En intuitivare lösning?

För mig kan det verka rimligt att ifall man vill öka omsättningen i samhället så är ett bra angreppssätt att ge pengar till de som inte får mer än 8000 kr/månaden. Det finns ett perspektiv som ofta används av högersidan där man ser arbetslösa som parasiter som är för lata för att skaffa jobb, men detta perspektivet tar inte hänsyn till att i dagens samhälle så är det faktiskt jobben som är en bristvara, inte människorna. Men ifall man nu istället gav pengar till denna svaga gruppen så skulle leda till ett värdigare liv. Det skulle också innebära att eventuell konsumption snarare skulle användas till att köpa mat av bättre kvalitet (eller mat överhuvudtaget) än på att investera i nya lyxfartyg eller palats eller vad nu människor med miljardförmögenheter kan tänkas spendera sina pengar på. Reinfeldt gav ut en bok om hans perspektiv på det Svenska värdfallssamhället som förslavade människor, Dan Josefsson uppmärksammar innehållet i en artikel på DN. Av artikeln förstår man att innehållet i boken inte helt stämmer överens med den retoriken om de nya moderaterna som Reinfeldt använde för att vinna valet. Frågan uppkommer vad som bäst speglar statsministerns åsikter. Det han skriver i en bok, eller det han säger i en valkampanj?

Jobb och samhälle

Det har säkert inte undgått någon hur stor personlig tragedi det kan vara att bli av med sitt arbete, Karin Wickströms dokumentär sparkad följer en person som blir arbetslös genom en längre tid. Det lustiga med det samhället vi har är att fullt dugliga och säkert helt kompetenta personer kan bli förvisade till att inte göra något, eftersom att man inte "har råd" att ha dem arbetande. Den som följer med i världen med allt av distrubitions problem av mat, miljöproblem och sociala problem har säkert förstått att det egentligen inte saknas saker att göra här i världen. Det är bara de som är villiga att sätta ett värde på arbetet som saknas. Den som dessutom har följt med i klimatdebatten har kanske förstått att stora förändringar måste göras snart och att det inte bara handlar om att konsumera mindre utan det handlar om att strukturera om ett helt system. Det handlar om att hitta ett hållbart sätt att driva jordbruk på och ett hållbart sätt att distrubera mat på. Det är ett jobb som är fullt av arbete. Problemet är detta fiktiva begrepp "pengar" som vi har använt för att kunna dela upp saker i mitt och ditt. Som kan göra att världens miljard fattigaste människor äger mindre tillsammans än vad Kamprad gör.

Lösningar?

Trots att vi alla bara är människor. Inför den anhopning av utmaningar, ekologiska som ekonomiska så sitter vi dessvärre fast i en hjärnspärr om att saker inte kan vara annorlunda. Personligen börjar jag misstänka att det värsta brottet kommunisterna gjort mot mänskligheten inte är de hundra miljoner som dött under deras regim utan snarare de hundra miljoner som riskerar att bli offer eftersom ingen längre vågar förändra det systemet vi finns i. "Tänk på kommunisterna" är det återkommande argumentet man använder. Då hjälper det inte att man lungt och sakligt kan argumentera för hur rådande världsordning omöjligt kan hålla. Det må vara att det systemet vi har inte är perfekt, men vi vet för säkert att ifall vi ändrar det så blir det värre.. tänk på kommuntisterna. Det är både pessimistiskt och orimligt att inte tänka att några lösningar finns. Man måste bara klara av att tänka utanför boxen.

Om den katolska kyrkan, mina åsikter

Både när jag skrev om Piratpartiet och när jag skrev om kyrkans ställningstagande i abort- och kondom-frågan så har det jag skrivit framförallt varit en reaktion på argumentation. Det jag har skrivit om är alltså inte främst vad jag tycker om själva frågan utan vad jag funnit provocerande med haltande, fördomsfull eller missvisande argumentation. För detta har jag egentligen inte behövt läsa särskilt mycket om de nyheterna som det faktiskt diskuterats, sättet argumenten förts fram på har talat för sig själv. Vad gäller kyrkans ställningstagande så har ju knappt mer information legat bakom debatten än det du får in i ett TT-telegram, något som inte förhindrat starka åsikter.
Nu när jag har skrivit om denna argumentation så vill jag också försöka delge min faktiska åsikt, åtminstone vad gäller de två fallen med den katolska kyrkan.

Tvillingaborten

Givetvis är det provocerande att höra om hur man vänder ryggen till någon som redan sedan tidigare utsatts för mycket orätt. Här skriver de om abortfallet på DN. Det är inte en journalist på DN som skrivit det, det är bara ett vidarbefodrande av ett TT telegram. I texten kan man läsa:

- Guds lag står över mänsklig lag. Så när en mänsklig lag. . .står i motsats till Guds lag, saknar den mänskliga lagen värde, dundrade biskop José Cardoso Sobrinho.

Ordvalet dundrade i det här telegrammet är något jag inte tycker hör hemma i journalistik som jag menar ska eftersträva ett objektivt språk och inte förmedla författarens subjektiva sätt att se på saker. Vad är det då vi vet om abortfallet? Från telegrammet kan vi utläsa att en nio-åring väntade tvillingar efter att ha blivit våldtagen av sin styvfar. Hennes mamma har tagit henne till en doktor där hon fått göra abort. En biskop (i motsättning till Påven) har uppmärksammat fallet och som konsekvens bannlyst mamman och läkaren. I ett försök att hitta mer information om abortfallet på internet så är det egentligen väldigt lite som kommit fram. Jag hittar tre aktörer i frågan, biskopen som uttalade exkommuniseringen som annars skulle skett automatisk*. Jag hittar en kardinal som stödjer biskopen i hans beslut och sedan hittar jag en prelat som kritiserar beslutet och menar att kyrkan i ett så grovt fall som detta istället borde visa sitt fulla stöd till flickan. Mer information än detta har jag inte hittat. Ifall mamman genomförde aborten för sin dotters välbefinnande eller av rädsla för sin man står inte. Mannen var 23 år och uppges också ha våldtagit dotterns 14-åriga handikappade storasyster. Någon tog som tur var beslutet att kontakta polisen och mannen väntar väl nu sannolikt ett långt fängelsestraff.

Jag tycker att biskopen gjorde fel som exkommunicerade mamman och läkaren. Av den lilla information jag fått så tycker jag inte man skulle tvinga dottern att faktiskt föda barnet. Detta är enligt mig en historia med väldigt många offer och ingen vinnare.
Jag kan däremot också förstå och respektera den åsikten som biskopen hade, även om jag inte delar den. Detta är ett argument som jag kommit med tidigare, men ifall denna biskopen menar att det är mord på människor att begå abort, vilket verkar sannolikt med tanke på vilket politiskt självmord hans uttalande egentligen var, så tycker jag det hade varit skenheligt av honom att ta en annan ståndpunkt än den han tagit.
Jag tycker det är olyckligt att han går ut med sin åsikt offentligt på det sättet han gjort dock med tanke på det potentiella stigma detta innebär för de drabbade.

Många har varit upprörda över hur pappan som våldtog inte blivit bannlyst medan mamman och läkaren har blivit det. Personligen tycker jag bannlysning är ett väldigt drastiskt grepp som alltid bör undvikas. Rent logiskt är det kanske inte så konstigt från kyrkans sida om det man rubricerar som överlagt mord rangeras som värre än våldtäkt. Det pappan gjort är direkt avskyvärt följande uttalande från en ärkebiskop tycker jag dock innehåller en viss logik:

"Rape is such a repugnant act that the church does not need to call attention to it. Abortion, however, is not seen as such by some, and that is the reason for excommunication: not only to punish but to show those who practiced the act the gravity of their deeds.".

Att prata om ondska eller skenhelighet från den katolska kyrkans sida i den här frågan menar jag är att tolka det som hänt otroligt vinklat och fördomsfullt. Anledningen till den häftiga debatten bland svenskar är en skillnad i perspektiv. För att debatten ska vara givande så måste man dock förstå att det finns mer än ett perspektiv att se saker ur, man bör också ödmjukt vara medveten om att vi inte kan bevisa att vårat perspektiv är mer rätt än någon annans.

*(Ifall en person fyllt 17 leder abort till automatisk bannlysning. Jag tror att det dessutom kan göras undantag ifall personen i frågas liv hotas om barnet föds. Detta baserar jag på vad jag läst i kommentarerna på Newsmill där en representant för katolska kyrkan uttalat sig)

Kondomanvändande i Afrika

Angående kondomanvändande så är det faktiskt påven som har uttalat sig. Det Påven har sagt är:

"I would say the opposite. I think that the reality that is most effective, the most present and the strongest in the fight against AIDS, is precisely that of the Catholic Church, with its programs and its diversity. I think of the Sant'Egidio Community, which does so much visibly and invisibly in the fight against AIDS ... and of all the sisters at the service of the sick.

"I would say that one cannot overcome this problem of AIDS only with money -- which is important, but if there is no soul, no people who know how to use it, (money) doesn't help.

"One cannot overcome the problem with the distribution of condoms. On the contrary, they increase the problem.

Framförallt är det detta sista citatet där Påven uttalar sig om att kondomer inte bara inte klarar av att lösa problemet utan dessutom är en del av problemet som har väckt kontrovers. Detta ska man inte blanda ihop med att påven sagt något om huruvida det är moraliskt eller omoraliskt att ha sex, uttalandet handlar om vad som fungerar och inte fungerar i kampen mot AIDS i Afrika. Den katolska kyrkan har senare modererat Påvens uttalande och tagit tillbaka den sista delen (On the contrary...). Man kan läsa i artikeln att Påven haft god tid att förbereda sig på frågorna eftersom de lämnats in ett antal dagar innan utfrågandet gjorts.
Detta är inte en fråga om moral eller icke moral. Detta är en fråga om vetenskap och vad som fungerar i kampen mot HIV/AIDS. När jag tidigare pratade om olika perspektiv att se ett problem på så är vi nu inne på ett område där ett facit finns. Även om ingen känner till det.

Jag tror inte att kondomer förvärrar oddsen i kampen mot AIDS, men jag tror inte heller att distrubition av kondomer kommer kunna lösa problemet. På internet hittar jag sedan den senaste kontroversen ett uttalande från Edward C. Green ledare av Harvard Center for Population and Development Studies' AIDS Prevention Research Project där han säger att de statistiska bevis som finns att tillhandahålla stämmer överens med det Påven säger. Inte bara om att AIDS problemet inte löses av kondomer utan att AIDS faktiskt är mer vanligt förekommande där kondomtillgången är större. Edward väljer att förklara det med att där skydd finns mot AIDS är människor också mindre rädda för smittorisken. Man kan göra antaganden om att kondomer givetvis finns där AIDS är mest förekommande eftersom det är där man väljer att dela ut kondomer, men eftersom Edward är ledare för forskningscentret gällande AIDS vid Harvard antar jag att han gjort sin hemläxa väl.
Jag tycker att uttalandet från Påvens sida är arrogant och hade föredragit om han hade sagt att kondomer KUNDE förvärra AIDS-problematiken. Men nu när Påven faktiskt verkar ha både statistiken och vetenskapen på sin sida tycker jag det är lite fånigt att gå så hårt emot honom med kritik.

Svar på kommentarer från förra inlägget

Eftersom jag på något sätt fortsätter diskussionen från förra bloginlägget genom att förklara mina åsikter här så tänkte jag passa på att svara på din sista kommentar här också Victor:

"Är det då rimligt att ens börja fabulera i hur Gud hade tänkt sig inskränka sexuallivet som den katolska kyrkan gör? Dessutom, vad är mest rimligt att implementera - att säga åt folk att inte ha sex alls, eller att få dem att använda kondomer? Man måste kompromissa när det gäller ngt så starkt som sexualdriften."

Det känns angeläget att åter påpeka att Påvens uttalande inte handlar om moral utan om vetenskap. På detta sättet så är det du frågar inte relaterat till Påvens kondomuttalande, men jag ska göra mitt bästa för att besvara dig ändå. Först måste jag dock varna om att jag måste använda min tolkning och min syn på kristendomen för att försöka svara på dina frågor.

Enligt mig är det du säger riktigt om att människan är skapad med en fri vilja, något som (även om det låter konstigt) är mycket viktigt i kristendomen. Hade inte människan haft en fri vilja så hade ju både gud och bibelns varande eller inte varande varit ointressant.
Om sex och kyrkan. En frikyrklig präst lär ha sagt att "Gud diggar sex". Tänker du på hur många barn katolska familjer ofta sägs ha så kan man ju tänka att det faktiskt stämmer. Punkten där det klämmer är nog inte sex som sådant, men snarare att ha respekt för det mystiska och det heliga i själva handlingen. Där är inte bara AIDS som är ett problem i ett ultra sexliberalt samhälle utan också den skada vi kan orsaka människor emellan genom otrohet. Enligt mig är detta inte kontroversiellt för att vara en religion. Jag vet ingen religion som uppmanar till otrohet. På rak arm vet jag inte heller någon sekulär ledare som gör det.
Katolska kyrkan får ju mycket kritik för att man uppmuntrar till att vänta. Man blir kritiserad för att man stigmatiserar sex och skuldbelägger människor. I min uppfattning är det kyrkan försöker göra istället att tala om att med sex kommer ansvar.

Att prata om kristendom kan vara väldigt svårt eftersom begreppsapparaten blivit kapad och att så många ord har fått emotionella laddningar som gör att folk har svårt att se igenom orden för att se resonemangen bakom. Jag vill dock försöka delge min syn på ordet synd.
Enligt betyder synd verkligen dålig eller ond. En syndig människa är alltså enligt mig varken en dålig människa eller en ond människa. Ordet synd betyder i min begreppsapparat en handling som leder till "gudsfrånvändo". Detta betyder nog svårt lite för de flesta människor, men gudsfrånvändo handlar om handlingar som gör det svårare att upprätthålla en rak kontakt med gud. Det kan liknas med ett barn gör något väldigt dumt med pappas nya dator. Barnet får sedan svårt att se pappa i ögonen pga skam. Relationen kommer förhoppningsvis återhämta sig, men under ett tag kommer relationen vara förändrad.
För någon som inte är intresserad av varken gud eller gudskontakt borde begreppet synd vara totalt utan betydelse. Som att kalla en programmerare för omedveten om mode. Att förfölja eller döma en annan människa pga synd går enligt mig emot vad bibeln föreskriver där "den som är fri från synd" ska kasta första stenen, där man inte ska se "stickan i sin broders öga" när man inte ser bjälken i sitt egna. Eller där det att döma tillfaller gud och inte människor.
Jag gör detta försöket att förklara hur jag ser på ordet synd för att förklara att det att kalla otrohet för en synd inte (torde) handla om stigmatiserande eller dömande, utan borde ses som ett sätt att med ord försöka förklara en handlings konsekvenser för den gudskontakt man som kristen kan tro att varje människa har.

Slutligen, angående stor sexualdrift och svårigheten att tygla den. Sexualdrift bör vara en positiv del av varje människa, men man får inte glömma att vi faktiskt har ett ansvar för våra handlingar och att varje handling har konsekvenser. Styvfadern hade sannolikt en stor sexualdrift, men på inget sätt ursäktar det de vidriga brott som han antas begått med sina två döttrar.

"Mitt Kina-exempel var att lyfta fram att mindre utvecklade delar av världen inte har lika saklig och fördomsfri sexualundervisning som Sverige. Kanske ingen alls?"

Jag hoppas att det jag skrev tidigare om att andelen 15 åringar som haft oskyddad sex är större i Sverige än i något annat europeiskt land. Det poängterar att saklig och fördomsfri sexualundervisning inte tvunget är en mönsterlösning för att stävja HIV spridning. Det är för all del bra att få saklig information, men det kan vara bra att veta att kanske andra motmedel är effektivare i kampen mot könssjukdomar.

Tack för kontratankarna!

Den katolska kyrkan i skottgluggen

Som liten hade jag inte kunnat föreställa mig att det skulle bli så här, men jag har blivit något av en förkämpe för katolicismen i den offentliga debatten. Flera gånger tidigare har jag skrivit om dagens tankeparadigms avsaknad av självdistans, idag som katolska kyrkan ständigt verkar vara i hetluften så tycker jag tendensen blir tydligare än någonsin.

Först var det ju bannlysningen av mamman och läkaren som fått en abort genomförd för en nioårig flicka. Man kan läsa om det på Newsmill här. Någon vidare fart i diskussionen blir det aldrig, men jag gör ett försök att argumentera för att en person som menar att ett aborterat foster är en dödad människa måste vara bra feg om han inte står på sig i abortdebatten. Jag tycker man kan likna det vid nazisternas Tyskland där det fanns delade meningar ifall en dödad Jude verkligen var en dödad människa. I det senare fallet så är ju svaret enkelt. I det första fallet vet vi inte och jag vågar varken säga säkert eller döma. Jag vågar dock säga att den som menar att det är en dödad människa har lite till ingen ryggrad om han inte protesterar.

Men det var inte denna debatten som fick mig att skriva idag på bloggen. Det är istället den nya kontroversen som handlar om en liten gummisak. På Newsmill har en representant för den katolska kyrkan i Sverige stått upp för Påvens uttalande om att kondomer t.om. kan bidra till ökning av HIV/AIDS i Afrika. Som vapen har hon använt en vetenskaplig rapport från Harvard och sin egna världssyn och till svar har hon fått en kavalkad av arga svar. I denna diskussionen tänker jag inte ens försöka kommentera på sidan eftersom de 80 som hunnit kommentera på en dag verkar totalt ointresserade av vad som stått i artikeln eller ens vad de andra skrivit. Bland de 80 svaren som kommit har kanske tre varit bekfräftande och positiva. Resten har pratat om hur hycklande den katolska kyrkan är.. för att den står upp för sina egna åsikter.

Själva kommentarerna som skrivits har fått mig att undra lite över hur bra det intellektuella livet i Sverige egentligen mår. Följande är några guldkorn:

• Vad som inte är en åsikts fråga är att inga av de fakta som Maria nämner från Science artikeln stöder att minskad kondom användning skulle minska AIDS epidemin (vilket skulle vara ett skäl att vara emot kondomanvändning som ett medel mot HIV)
  
  Så här säger artikeln om abstinens
  "Abstinence. Abstinence completely prevents
  sexual transmission, and young people
  should be encouraged to delay sexual debut
  (18). However, most HIV infections occur
  among people in their 20s or older, when most
  are sexually active and, thus, abstinence is
  unlikely to have a major epidemiological
  impact (4, 11)."
  
  Man kan notera att t.ex. "abstinence is
  unlikely to have a major epidemiological
  impact" inte är huvudbudskapet i Marias artikel.
  
  Argumentet är alltså som följer: Eftersom flest människor får AIDS efter sin sexualdebut så minskar det att inte ha sex INTE chansen för att få AIDS. Öhm, hallå?
  
• Det är ju fantastisk forskning som Maria Hasselgren presenterar och propagerar för här! De slutsatser vi kan dra av den är alltså att vi ska främja krig och fattigdom i Afrika så kommer AIDS-problemet minskas drastiskt!
  
  Något sådant står där överhuvudtaget inte. Maria drar bara fram ett forskningsresultat som visar att det att HIV och AIDS uteslutande kan förklaras av okunskap och fattigdom är en myt.
  
• Påven är en idiot och ett stort argument för att vi borde arbeta för att avskaffa alla religioner.
  
  Till skillnad från 95% av de som kommenterat så klarar Marie att argumentera för sig.
  
• Jag förstår inte varför ni (och då talar jag till representanterna för katolska kyrkan) inte tar till er vetenskapliga fakta och ändrar de gamla oetiska och moraliskt fördärvande regler er religion (om ens) påstås stå för…
  
  Återigen är det nästan bara Maria som har argumenterat för sig.
  
• Det är underbart att se hur katolska kyrkan och påven med sällan skådad effektivitet undergräver sin egen auktoritet.
  
  Jag tycker det är bra att någon står för sina åsikter. Ifall man är benägen att ingen ska tycka något så kan man ju följa med på politiken istället.
  
• Påven och den katolska kyrkan är det största hotet mot fattiga i hela världen, främst i katolskt styrda länder som t ex Filippinerna.
  
  Jag hade äran att träffa katoliker från Filippinerna när jag var i Japan. De var riktiga solsken till människor och en fröjd att prata med. Några åskmoln från det tunga oket som katolicismen lagt på dem fanns inte att se alls.
  
• Det är skrämmande att något så maktfullkomligt som påven och katolska talesmän och kvinnor förnekar verktyg som hjälper, istället för att säga att de är ett bra komplement till det som man eventuellt bedömer som bättre.
  
  Men det är ju deras åsikt. Artikeln handlar om användande eller icke användande av kondom, var kom maktfullkomlig från?
  
• Har bara en fråga, och den är - Nämn någon vetenskaplig/konstnärlig insats som katolska kyrkan har stött eller på något sätt bidragit till.
  Katolska arbetar INTE för mänskligheten, utan bara för sitt eget bästa och för makt och profit.
  
  Kondomer eller inte för att bekämpa HIV/AIDS i Afrika handlar nog väldigt lite om makt och knappast något om profit.
  
  
• Som kristen anser jag det allt mer uppenbart: Katolska kyrkan är satans mest lyckade skapelse.
  
  Hennes artikeln handlade för böveln om katolska kyrkans ställningstagande om en gummiatteralj, är detta det mest ondskefulla man kan ha en åsikt om?
  
• Hur kan katoliker förbjuda sådant som inte fanns på den tiden!
  
  Katolska kyrkan är inte det enda religionssamfund som förespråkar avhållsamhet. Folk verkar inte lika upprörda när Lama gör det dock.
  
• Medelhavet, fortfarande kan ha ett så starkt grepp om människor är en gåta.
  
  Intressant poäng. Kultur i sin moderna fattning har väl funnits ca sedan 50-talet, och enligt forskare verkar den vara hållbar i hundra år till, katolisismen har levt i över 2000 år.
  
  Kyrkans historiska försyndelser är oräkneliga och de fortsätter och förefaller aldrig begripa sina svagheter.
  
  Jag skulle vilja se hur mycket värre facit den katolska kyrkan har jämfört med andra organisationer..
  
  Vem kan respektera en rörelse som bedriver systematisk pedofili?
  
  Särskilt systematisk lär den väl knappast varit, även om den förekommit. Pedofili finns utanför katolska kyrkan också och borde ses som en sjukdom.
  
  Vem kan respektera en rörelse som förnekar förintelsen?
  
  Katolska kyrkan förnekar inte förintelsen, något både Johannes Paulus den 2 och nu Benediktus varit tämligen explicita kring. Lyssnar folk inte?
  
  Vem kan respektera en rörelse som erbjuder ”tro” som ett svar på en epidemi som dödar miljoner?
  
  Vem kan respektera ett samhälle som erbjuder flera plastleksaker som svar på existentiellt uttorkande?
  
  Katoliker och andra gudshycklare, håll er borta från Afrika, ni har gjort tillräcklig skada där.
  
  Enligt artikeln står den katolska kyrkan för 25% av all AIDS vård i hela Afrika.
  
• Ja, och så tror ni att världen är 6000 år gammal. Denna har ingenting med artikeln att göra alls, men det låter ju fint. Tror dock att det finns svårt få av de en miljard katoliker som egentligen tror jorden är 6000 år gammal. Även om bibeln kan tolkas på det sättet.
  
• Hur kan Maria H försvara den Katolska Kyrkans Överhuvud överhuvudtaget. Han har väl inte gjort ett enda rätt hittills, sen han blev vald. Han tävlar ju med Djävulen om vem som är mest omänsklig och maktfullkomlig. Det faktum att t.ex. Madoff svindlat bort miljardtalsdollar eller att vi lever i ett system baserat på ekonomiskt slaveri verkar inte vara i närheten av så provocerande som när Påven menar att man ska vara återhållsam ISTÄLLET för att använda kondom.
  
• Är inte det mesta alla människor behöver på denna jord UTBILDNING, det som förvägras i de länder som är korrupta och styrs av ett maktfullkomligt styre som skyr utbildning som pesten. Om jag inte minns fel skulle en miljard människor vara ganska nöjda bara de fick vatten.
  

Jag är förundrad hur starka reaktioner påvens uttalande verkar ge upphov till, speciellt när ytterst få människor har någon relation till den katolska kyrkan och antagligen ännu färre har sett hur AIDS epedemin i Afrika verkligen ser ut. Jag minns Afrikanerna i Darwin's Nightmare. Där hade man stora problem med AIDS, men jag undrar verkligen ifall deras problem hade lösts genom att ge dem kondomer. De flesta dog ändå när de fiskade Nilaborre till export från den lokala fabriken som ägdes av Indier och egentligen bara verkade vara en front för att smuggla in vapen i landet. Varför tittar man inte på Bofors när man nu är ute och letar efter ondska?

Drömmen om Togo

Först vill jag passa på att gratulera att tjejer, damer, tanter, flickor, töser osv. på internationella kvinnodagen. Jag hoppas att ni alla upplevt att ni fått extra mycket respekt och uppmärksamhet idag.

När jag gick på högstadiet var det en tjej i klassen som drömde om Togo. Jag frågade henne aldrig varför. Säkert mycket för att det var en tid då jag inte visste vad Togo var. Eller en tid då jag i egenskap av att vara tonåring var mer upptagen med mig själv än min omgivning. Det var inte något jag reflekterade över egentligen. Hon tecknade Togos flagga och åt papper. Vad vet jag, kanske var det normalt, det angick inte mig.
När jag sedan gick på högskolan så berättade kompis från samma klass att hon tänkt att hon som drömde om Togo kanske var den vettigaste i hela klassen. Jag kan inte säga om det var då det började fascinera mig, det att någon i min gamla klass drömde om Togo, eller om det först var senare det gick upp för mig hur speciellt detta var. Varför satt det en tjej i Skåne och drömde om ett Afrikanskt land som jag inte ens kände till? Jag har en eller annan udda gång kommit att tänka på det igen.

Idag var en sådan dag. Det var biskopsvigning i Bergen. I vanlig ordning var jag bara intresserad av att gå på gudstjänst. När jag såg att polisen stod utanför kyrkan och att där stod en limousine utanför förstod jag att det var något extra på gång. När såg jag senast en fullsatt protestantisk kyrka? Det kan jag inte säga, men idag var den fylld till bredden. Liturgin idag tog inte den vanliga en timmen utan sträckte sig nu över två. Mitt inne hade de gjort ett litet rum för framträdande av en lokal kör som sjöng tre sånger.
Det var här jag kom att tänka på Togo. Först sjöng man en vacker psalm. Ändå kändes den så blek när man sedan började slå på sina trummor för att sjunga "Siyahamba (We are marching in the light of god). Är det någon som minns "En prins i New York"? Man hade en liknande show här som de har under prinsens bröllop på slutet, där tjejer med olikfärgade sjalar utför en synkroniserad "sjaldans". Det var en tvekan först - applåderar man under högmässa? Sedan släppte det, applåderarna bröt lös. Så vackert, så rytmiskt.

Det finns nog många som tycker att man är en gnällspik när man pratar om att vårat västerländska samhälle saknar något. Vi har ju allt. Du kan hitta en maskin för varje tänkbar uppgift. Likväl beundrar jag hon som drömde om Togo. Och tio år senare förstår jag. För mig är det ett uttryck för hopp att drömma om något bättre. Det är inte att se det dåliga i det vi har, det är att se det bra i vad man kan få. Ifall dagen rymmer mer än en dedikation från min sida så kommer den andra här, jag vill dedicera denna dagen till de som vågar drömma.

Dagens te-budskap är förresten - "May your inner self be secure and happy"