I helgen satte N igång med storbak. Inte nog med bröddeg till fyra stora fylliga bröd, hon hittade också tid till att testa ett kak-recept från Jamie Olivers kokbok. Det var någon form av appelsin- och polentakex. Receptet sa att ingredienserna skulle ge 25 kaker. Vi fick 50. Receptet sa att de skulle vara i ugnen i sex minuter, vi hade i dem tolv. Något som var lite speciellt med receptet var att man inte skulle riva appelsinskalet utan bara hacka det. För de som har sett "greatest hits of Anna Anka" så påminde scenen när vi smakade på kakorna lite om när Anna Anka i slutet av klippet äter brosk. Mig och N emellan så var de egentligen inga höjdare, men när man först lagt både ingredienser och tid på att baka dem, så är det ju bra ifall de kommer till användning. Pga den märkliga (oväntade) effekten av hårda appelsinbitar i kakan så kom vi fram till att kakorna var bra för att piggas upp.
N skrev en lapp där det stod att det var uppiggningskex och jag tog med dem till jobbet i morse. Den fina lappen med en blomma på blev nog mer som en varning än en invit till att äta dem. Liväl, åtminstone två sa med genomsnittlig entusiasm att de var goda. Över hälften står dock kvar på bordet till imorgon.
Jobbet idag har annars varit något av ett genombrott när det gäller miljön. Genom ett personligt initiativ så har vårt kontorskomplex nu också fått plastsortering. Vårt kontor i sig själv förbrukar iofs väldigt lite plast, men lite tillfredsställande kommer det bli att lägga det onödiga palsthöljet till mina te-påsar i plaståtervinning.
Något som kanske också kommer ge en liten extra tjuts på plastsortering var att de enorma sopöarna i stilla havet kom upp som ett tema på lunchen. Mina kära kollegor trodde att jag bara diktade upp allting, så när jag sedan efter lunchen kunde visa en sida som refererade till nyheten så blev det ett vördnadsfult insupande om nyhetens vikt.
9 kommentarer:
Anna Anka, vilken härlig personlighet det är! Efter att ha destillerat ned hennes åsikter så tycker jag inte att de är så värst anmärkningsvärda som media har gjort gällande. Man måste också hålla i sär att hon har en mediapersonlighet på samma sätt som tex Richard Dawkins. Programmen klipps ihop för att gestalta en viss bild. Vi har haft 4x42 minuter på oss att få oss en bild av dessa hemmafruar, varav en tredjedel av den tiden har varit riktat mot Ankan. Det kan ju inte på ngt sätt bli en nyanserad bild av henne. Jag har följt henne med stor nyfikenhet och ser fram emot att se mer av henne på tv. Som privatperson så verkar hon vara ganska nöjd med sitt liv, det är väl härligt?
Ang förpackningar så är industrin i mångt och mycket självreglerande då förpackningen står för kanske 20-25% av den totala tillverkningskostnaden. Förpackningar är ibland nödvändiga, tex plasten runt gurkan gör att den håller 3 veckor längre i butiken. Kapitalisten vill ju knappast betala för ngt onödigt om man kan öka vinstmarginalen istället.
Det var förresten ett par mormoner här idag, men jag missade dem då jag åt ute när de kom hit. Jag hade gärna samtalat med dem om The book of Mormons, deras syn på rasism och om Jesus efter att han återuppstått verkligen for till Amerika för att frälsa indianerna (som så klart missförstod hans budskap, kanske kunde de inte hebreiska?) LDS-kyrkan är en av de mer väldokumenterade fallen av en fabricerad religion. De lovade att komma tillbaka om någon dag, hoppas jag inte missar dem igen.
Härligt Johan! Jag är stolt över dina initiativ.
Viktor, angående förpackningar så är de utan tvekan så att de har till uppgift att skydda produkterna, men det handlar också om att göra reklam för varan och då kan storleken och materialvalet i förpackningen få en helt onödig miljöpåverkan som inte har något med skyddsverkan att göra. Vad tillför egentligen skruvkorkarna i plast på mjölkförpackningarna?
Lucas,
skruvkorkarna bidrar till ökad hållbarhet då man inte får en massa bakterier som kommer in genom hålet, inga bakterier växer sig starka i pipen för att folk slickar bort den sista filmjölken eller tar med fingret, och så slipper man att dofter från andra livsmedel i kylen sprider sig till mjölken. Dessutom när det är tätt vid öppningen så kan man lägga förpackningen hur man vill i kylen och stapla på ett mer effektivt sätt. Men visst, de gamla Elopak var också rätt bra, men lite svåra att öppna ibland för tex äldre. Fördelarna med skruvlocket kan tyckas vara mest praktiska. De stora fördelarna kommer när man jämför Tetrapak där man river av ena hörnet.
Visst kan det tyckas att plastlocket i sig är lite onödigt, men samtidigt har det en ganska blygsam miljöpåverkar då vi är hyggligt bra på att källsortera. (Dock inte lika bra som tex Thailand där de hemlösa bor på sopptipparna och får betalt för att separera soppornas olika beståndsdelar) Jag undrar om plastanordningen i sig till förpackningen ens utgör 10 g. Aluminiumfoliet till en Toblerone var mindre än 1 g senast undersökte det på labbet. Det blir väldigt många Toblerone på 1 kg folie. För att inte tala om de stora industriella rullarna med folie som är lätt på 500 kg eller mer. Smältugnarna klarar av flera ton aluminium per sats. Nå väl. Hoppas du känner dig lite mer upplyst nu.
Jag tackar för informationen om skruvkorkarna. Det är klart att det finns argument för dem, annars hade vi ju inte haft dem, de är tydligen en konkurrensfördel som mejerierna inte vill/vågar vara utan.
Och det är ju så att mjölken i sig har en stor klimatbelastning pga kon. Vilket innebär att förpackningen endast står för en mindre del av miljöbelastningen. Detta gäller även ekologisk mjölk, även om den är bättre eftersom den ska gå ute och beta, vilket innebär mindre mängd sydamerikansk soja (och vad jag sett inga skruvkorkar i plast).
Men låt säga att plasten i skruvkorken och infästningen bara väger 10 g per förpackning så blir detta ändå ett rejält pastkorksberg i Sverige varje år.
Enligt mjölkfrämjandet drack svensken i medeltal 110 l mjölk per år 2003 det blir ca 900 miljoner liter. Låt säga att 800 miljoner av dessa litrar varit förpackade i 1-liter med struvkork, det blir då 8000 ton skruvkorkar per år bara för att få en bekvämare förpackning.
Lucas, jag håller med dig helt å hållet att nötkött och produkter från kor bör undvikas.
Jag tycker att 8/9 mjölkförpackningar skulle ha skruvkork låter väl mycket. Jag är inte helt 100, men jag vill minnas att Arla forfarande tuffar på med de gamla vanliga Tetrapak. Men visst det är en uppskattning. Måste dock påpeka att 10 g var en skattning i överkant. Var just i köket och vägde några plastkorkar och det är snarare i storleksordningen 1 g/kork.
Visst låter 8000 ton väldigt mycket. Mycket källsorteras och blir ny plast, och det som inte gör det blir oftast fjärrvärme. Detta ska ställa i relation till hur mycket vi slänger per år som nation. Och visst är det inte idealt att återanvända energin så där om man helt kunde undvika det, fast jag föredrar nog hellre att sopor blir värme än att vi hugger ned skog, eldar olja eller kol.
Kanske tycker du att det kommer gå åt en massa olja för att tillverka dessa 800 ton plastkork om året, kom då ihåg att den kemiska industrin endast står för 5% (av läkemedelsindustrin står för max 1/100 av dessa 5%) av den totala oljekonsumtionen i världen. Transport, el- och värmetillverkning står för kanske 90% av den totala oljekonsumtionen - om jag inte minns fel från den organiska kemin.
Visst är skruvkorkarnas andel av de svenska hushållssoporna inte så stor (år 2007 var det ca 4.700.000 ton hushållssopor).
Problemet är att avfallsmängderna fortsätter öka varje år (fast "finanskrisen" verkar faktiskt bryta trenden år 2009).
Även om vi drar nytta av soporna vid återvinning och sopförbränning så är det mycket stora mängder energi och material som går förlorad i processen och även modern sopförbränning ger giftiga föroreningar (om än inte alls på de nivåer som orenad förbränning).
Problemet är att det är ett sådant obetänktsamt slöseri med resurser. Bara butikerna sägs slänga 100.000 ton mat med kort datum varje år.
Allt adderar upp, några hundra ton här och där blir några miljoner ton totalt... Ständigt ökande...
Vi borde minska vår miljöbelastning istället.
Låt oss säga att varje svensk äter 1 kg mat om dagen. Då vi har ungefär 9,2 miljoner invånare i detta underbara land, motsvarar det per år ungefär 3,4 miljoner ton mat. Dessa 100 000 ton som butikerna slänger utgör alltså bara ett 3%igt svinn. Visst är det en jävla massa mat, och det vore önskvärt att matbutikerna fann alternativa användningsområden för den halvgamla maten. Tex här i Lund så lagar en butik matlådor av mat med kort datum - osäljbar mat blir såld. Sådana initiativ bör främjas.
Jag har hört siffror i stil med att 20% av all mat som säljs inte äts upp av konsumenten innan bäst före-datum. Om det är så att maten inte känns fräsh tillräckligt länge så är det ju ett problem snarare för industrin än för konsumenten. Men det vore väl önskvärt med mindre mat per förpackning (dvs fler förpackningar än idag) eller att man ökar hållbarheten (fler tillsatser, bättre förpackningar etc). Jag tror inte att industrin gillar ngt av alternativen, för att vinstmarginalen i första fallet och vinsten i andra, minskar. (Fall 1: En produkt har en initialkonstad för: förpackning, driftskostnader, råvaror, transport, som inte går att ändra på. Därför kostar ½ kg ketchup 15 kr och 1 kg 20 kr. McDonalds fördubblar sin vinst per såld meny om du väljer en plusmeny, dvs stor pommes och läsk. Fall 2: Man säljer mindre om maten håller längre, själva tillsatsen har en försumbar kostnad - därför används de!) Givetvis är det så att konsumenten inte litar på sina egna sinnen och luktar och känner på maten för att se om den är säker att äta, utan går blint på bäst före-datumet.
Ang mängden sopor vi producerar så måste vi också inse att en hel del sopor är oundvikliga för att garantera god hygien, minimera svinnet av förstörda varor osv. Om vi vill ha en levnadsstanard som är högre än den vi hade på medeltiden så får vi också ta ansvar för konsekvenserna.
Visst är sopor oundvikliga men dagens mängder är groteska och står inte i proportion till nyttan. Enligt en undersökning av Konsumentföreningen Stockholm så slängs det ca 900 000 ton matavfall i hushållen varje år. Ihop med butikernas svinn blir det ca en miljon ton mat varje år!
I skolorna sängs det mellan 10 000 och 30 000 ton mat varje år.
Allt adderar ihop och det är inte bönderna som verkar bli allt rikare.
Skulle tro att det räcker att gå tillbaka till 70-talet för att få helt andra siffror även om hållbarheten för flera livsmedel var sämre då.
Ja, det är hiskerligt mycket mat. Vi får ändå se det som en halvseger om det skulle visa sig att mängden sopor inte växer i samma takt som tillväxten i vår ekonomi.
Jag tror att höjda matpriser kommer dels reducera mängden vi slänger (eftersom vi inte kommer köpa lika mycket) och dels att bönder i u-världen får möjlighet att göra sitt jordbruk konkurrenskraftigt (som det är nu så är EU-jordbruket übereffektivt och svårslaget, trots att subventionerna krymper och exportsubventionen kommer vara avskaffade 2013 - vilka är de som drabbar u-världen mest).
Jag såg en dokumentär på UR som hette "EU:s handelspolitik - en orättvis affär" i veckan (repris 9/10), som handlade om EU:s livsmedelsproduktion och hur den påverkar Afrika. Inte nog med att programmet var ohyggligt vinklat, dokumentärmakarna verkade ta för givet att deras produktionsmetoder som de använt sedan medeltiden skulle på något sätt klara sig på en global marknad. Visst har EU:s jordbrukspolitik ett finger i spelet, men desto större finger har den inhemska korruptionen och oviljan att investera i infrastruktur som gör att samhället kan utvecklas ekonomiskt. Att enbart skylla på EU som många gör i den här frågan - är huvudlöst.
I sak lider jag med de afrikanska bönderna som inte hänger med i tidens varv, men i princip så kan de inte förvänta sig att sina medeltida produktionsmetoder ska kunna stå pall. Jag skyller mycket på de lokala regeringarna som inte skapar stimulanspaket som främjar större bondekollektiv eller väljer att fortbilda bönderna om hur ett modernt jordbruk fungerar och i vilken skala det fungerar. Ok - om de bara vill vara självhushållande, så ska de inte klaga på att de är fattiga efteråt. Som det är i dag så är det EU, USA och Asien som håller Afrika under sina armar mha vår export dit. Det är en riskabel ekonomisk situation som de har satt sig i.
Skicka en kommentar