Först vill jag passa på att gratulera att tjejer, damer, tanter, flickor, töser osv. på internationella kvinnodagen. Jag hoppas att ni alla upplevt att ni fått extra mycket respekt och uppmärksamhet idag.
När jag gick på högstadiet var det en tjej i klassen som drömde om Togo. Jag frågade henne aldrig varför. Säkert mycket för att det var en tid då jag inte visste vad Togo var. Eller en tid då jag i egenskap av att vara tonåring var mer upptagen med mig själv än min omgivning. Det var inte något jag reflekterade över egentligen. Hon tecknade Togos flagga och åt papper. Vad vet jag, kanske var det normalt, det angick inte mig.
När jag sedan gick på högskolan så berättade kompis från samma klass att hon tänkt att hon som drömde om Togo kanske var den vettigaste i hela klassen. Jag kan inte säga om det var då det började fascinera mig, det att någon i min gamla klass drömde om Togo, eller om det först var senare det gick upp för mig hur speciellt detta var. Varför satt det en tjej i Skåne och drömde om ett Afrikanskt land som jag inte ens kände till? Jag har en eller annan udda gång kommit att tänka på det igen.
Idag var en sådan dag. Det var biskopsvigning i Bergen. I vanlig ordning var jag bara intresserad av att gå på gudstjänst. När jag såg att polisen stod utanför kyrkan och att där stod en limousine utanför förstod jag att det var något extra på gång. När såg jag senast en fullsatt protestantisk kyrka? Det kan jag inte säga, men idag var den fylld till bredden. Liturgin idag tog inte den vanliga en timmen utan sträckte sig nu över två. Mitt inne hade de gjort ett litet rum för framträdande av en lokal kör som sjöng tre sånger.
Det var här jag kom att tänka på Togo. Först sjöng man en vacker psalm. Ändå kändes den så blek när man sedan började slå på sina trummor för att sjunga "Siyahamba (We are marching in the light of god). Är det någon som minns "En prins i New York"? Man hade en liknande show här som de har under prinsens bröllop på slutet, där tjejer med olikfärgade sjalar utför en synkroniserad "sjaldans". Det var en tvekan först - applåderar man under högmässa? Sedan släppte det, applåderarna bröt lös. Så vackert, så rytmiskt.
Det finns nog många som tycker att man är en gnällspik när man pratar om att vårat västerländska samhälle saknar något. Vi har ju allt. Du kan hitta en maskin för varje tänkbar uppgift. Likväl beundrar jag hon som drömde om Togo. Och tio år senare förstår jag. För mig är det ett uttryck för hopp att drömma om något bättre. Det är inte att se det dåliga i det vi har, det är att se det bra i vad man kan få. Ifall dagen rymmer mer än en dedikation från min sida så kommer den andra här, jag vill dedicera denna dagen till de som vågar drömma.
Dagens te-budskap är förresten - "May your inner self be secure and happy"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar