Det finns en berättelse om ett indiareservat i USA. I reservatet fanns det två hövdingråd.
Ett officiellt som hade blivit valt av reservatets invånare. Detta var yngre män som klädde sig anständigt. De avhandlade frågor som t.ex. ifall man borde spendera pengar på bättre skolbuss eller om man borde betala någon för att skjuta av de vilda djuren som hotade reservatets invånare. Det var ständiga kompromisser som var tvugna att göras för att få den knappa budgeten att gå ihop.
Det fanns också ett inofficiellt hövdingråd. Detta bestod av äldre män som aldrig accepterat det system som den vite mannen rutat in indianerna i. På sina möten kunde man diskutera hur man skulle köra ut den vite mannen från Amerika, eller om staminvåndarna skulle byta bosättningsplats. I omvänd proportion till den makt som man saknade så kunde man också forma hur stora visioner som helst.
Detta får mig att tänka på det samhället vi lever i idag. De som en gång lagt grunden för den världen vi lever i idag. De stora spritiuella ledarna. De stora förändrarna som Jesus, Gandhi, Martin Luther King, Buddha etc. De var inte kända för att vara kompromissernas män. Gandhi önskade ju inte att frigöra en tiondel av Indien. Jesus sa inte till sina lärjungar att det räckte med att vara söndagskristna. Martin Luther King hade aldrig varit nöjd med att bara varannan svart man i USA diskriminerades. Buddha dedikerade inte bara fem minuter om dagen åt att vara spirituell ledare.
Deras stordåd till trots, idag handlar det mest om olika procentsatser. Den ena blir lite rikare, den andra lite fattigare. Har vi tur blir båda lite rikare, har vi otur så får dör några U-lands människor på vårat samvete. Trots att rapport efter rapport pekar på att klimatförändringarna har underskattats av IPCC så förmår sig inte världens länder bättre än att spela poker med utsläppsminskningar. med allas våran jord på spel. Wetterstrand uttryckte det finurligt angående östersjötorsken - våra barn kommer inte nöja sig med att torsken blev utrotad några år senare.
Hur kan det vara att den politiska debatten idag rör sig inom samma snäva områden som förr. Eller kanske ännu märkligare, hur kan det vara att den nuvarande politiken är den som ses som den "realistiska" medelvägen?
1 kommentar:
Jag tror att det är den fördummande fokuseringen på de ekonomiska faktorerna som lagt locket på. Meningen med politiken och livet har blivit tillväxt och ökad konsumtion. Det som hotar ökad tillväxt och ökad konsumtion är enligt detta paradigm otänkbart. Hur man får tillväxt verkar vi ju har lärt oss här i världen, det handlar om att öka omsättningen, att elda på allt vad det går att ta genvägar och skjuta kostnaderna på framtiden.
Vill vi få en bredare politik så måste vi ifrågasättat nyttan med att vi konsumerar allt mer, ifrågasätta om det är meningsfull att tävla i BNP.
Det är helt klart möjligt, men så länge medelklassen är upptagen med räntorna på huset, storleken på TV:n och att hinna se så mycket som möjligt innan de lämnar jordelivet så får vi behålla den politik som vi har idag. Åtminstone tills naturlagarna sätter stopp för spektaklet.
Skicka en kommentar