Jag ser det som ett mycket mänskligt drag att skjuta saker på framtiden. De flesta av oss har nog någon gång tänkt att "jag gör läxan imorgon istället" eller "disken försvinner ju inte, jag orkar inte ta det ikväll" - för andra dagen på rad. Men lite konfunderad blir jag ändå när hela nationer tänker likadant. Tänk dig ett land som styrs av ett helt stab med ytterst välutbildade och intelligent människor (USA t.ex.) och så kommer man fram till att man ska sänka koldioxidutsläppen med 17 procent... till 2020. Är inte detta lite bakvänt på något sätt. Hur populär Obama än blir så tillåter inte ens konstitutionen att han har makten ända fram till 2020. För mig låter det lite som att jag skulle säga att jag ska städa mitt rum... jag lovar att det är klart åtminstone till två år efter jag har flyttat ut.
Fast det är ju inte bara USA som tänker på det sättet. I Sverige har vi förstått att detta med våran ständiga ökning av sopor är ett problem.. så till år 2020 så ska mängden sopor inte längre ÖKA.. per person. Hur man än vrider på det så känns det inte så ambitiöst.
Jag menar att verkligheten är sådan beskaffad att nuet är allt vi har. Antingen gör vi något nu, eller så låter vi bli. Resonmang som att ekonomin är så känslig nu, vi måste stabilisera ekonomin först sedan tar vi miljön är att helt bortse från det tydliga samband som finns mellan vår ökade BNP och våra ökade koldioxidutsläpp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar