Idag lyssnade jag på studio etts radiointervju med statsministern Fredrik Rheinfeldt. Så som våra tider är idag så var det många som ringde in och undrade kring samhällets fungerande. Det var stora frågor som Afghanistan, FRA, Klimat, ekologiskt kött, SAAB etc. Jag kunde stundvis tycka lite synd om vår statsminister som fick sitta där och få stå till tals, mängden av saker att klaga på överträffar ju som vanligt mängden med saker som är bra. Jag tycker det var modigt av statsministern att ställa upp på en intervju av detta slaget. Framförallt kunde jag tycka synd om honom när man frågade var människan Fredrik Rheinfeldt fanns. Att ofta framställas som en känslokall och professionell människa är nog egentligen inte så kul.
Alla dessa samtal kom alltså in. Själv hade jag velat ringa in och fråga om Rheinfeldt kunde se något samband mellan de klimat/miljöproblem som världen kämpar med och vår ständiga strävan efter att öka konsumptionen. Men så hände det något vackert. Det var en elvaåringen som ringde in för att ställa en fråga till Rheinfeldt. När bestämde du dig för att bli statsminister? frågade elvaåringen på ett sådant avväpnande sätt som ofta bara barn kan få till. Efter att Rheinfeldt hade svarat så blev det tyst i luren. Vad händer nu kunde man börja undra. Hade du några fler frågor frågade radiomannen tillsist. En kort paus till. "Ja, två till" sa sedan elvaåringen bestämt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar