Ibland kan jag undra varför man tillåter en sådan begreppsförvirring i politiken. Ofta på radion så hör man politiker säga att eftersom väljarstödet för deras parti har gått upp så innebär det att man för en "bra" politik. Man blandar alltså ihop begreppet hur bra politik någon för med det man faktiskt mäter vilket är hur bra folk uppfattar att den politiken man för kommer vara. Det är inte utan att en känsla av att debatten befinner sig på en ooootroligt låg nivå infinner sig varje gång man hör dessa politiker raljera i sådana termer. Vad mer är så kan jag undra varför man bjuder in representanter för de olika partierna att uttala sig om vardagliga händelser. Som t.ex. romernas situation eller Euro-orphans. Man vet ju redan på förhand vad de kommer säga och det är ytterst sällan något sägs som faktiskt bringar nytt ljus över situationen. Förvisso var det ju lite lustigt att höra Göran Hägglund och Tobias Billström prata i ring när man talade om vad man egentligen skulle göra åt alla dessa romer som vi utvisar för att de tigger. Och att höra den tydliga oviljan att berätta vem av dessa personer som representerade alliansens politik i frågan (litet tips, Billström är migrationsminister så man kan gissa att det är han som är representant). Jag spår till framtiden att man kommer ha debattprogram där ljudet till politikernas mikrofon stängs av när de inte egentligen svarar på de frågorna som de får och när man sedan i slutet av programmet räknar ut vem som kunde vara minst för vad det är för politik man egentligen för. För en bättre politik i Sverige i framtiden.
Nåväl politikertrötthet till trots, jag är iaf stolt över att idag ha utövat mina demokratiska rättigheter.
4 kommentarer:
Jag tycker att det borde pratas mer visioner i politiken. Mycket av debatten är så kortsiktigt, det är sällan den sträcker sig mer än mandatperioden ut.
Jag läste tex i Svd att Reinfeldts vision var att Sverige skulle ner på genomsnittlig Europeisk skattekvot. Jaha och hur ser samhället ut då? Budskapet verkar vara att allt är ungefär som tidigare fast att alla som vill blir rikare.
De rödgröna vill i alla fall göra en omställning mot ett ekologiskt hållbart samhälle (även om socialdemokraterna är något motvilliga). Det kommer att innebära dyrare transposter, lägre konsumtion och billigare tjänster.
Vi är defintivt eniga om att det behövs mer visioner i politiken idag. Men jag undrar om det ändå är en förenkling att säga att de rödgröna vill ha en omställning till ett ekologiskt hållbart samhälle. Moderna politiska PR-apparater är mycket duktiga på att utnyttja budskap som tolkas olika av olika grupper människor. Detta är kanske nödvändigt för att kunna övertyga en större mängd männskor att man är det partiet som representerar dem.
Socialdemokraterna, som fortfarande är den största delev av de rödgröna representerar mig veterligen en "sämre" miljöpolitik än den som presenteras av Kd eller Fp.
Miljöpartiet verkar ha lämnat frågan om arbetstidsförkortning och har istället t.ex. valt att profilera sig med hjälp av frågan om höghastighetståg. Man för en retorik där man talar om både miljöförbättring och ökad omsättning samtidigt. Personligen är jag övertygad om att minskad materiell konsumtion är det enda sättet vi kan förebygga miljöproblemen. Detta är inte en retorik jag upplever att de rödgröna vågar föra och därför är det också en retorik jag tvivlar på att de vågar regera genom. Höjningen av bensinskatten är ju iofs en bra åtgärd, men i förhållande till storleken av våra miljöproblem är det också en mikroskopisk sådan.
Visst är det en jätteutmaning att ändra vår konsumtionsinriktade livsstil. Denna förändring måste ju komma underifrån, samtidigt måste man politiskt underlätta för de som vill göra denna förändring.
Det kan säkert stämma att både folkpartiet och kristdemokraterna har vassare miljöpolitik än socialdemokraterna, men som block betecknat så är miljö inte en kärnfråga varken för KD eller FP och moderaterna är klart sämst på miljö och har klart störst inflytande i regeringen. Så i slutändan blir det inte mycket av med de borgerliga småpartiernas miljöambitioner.
Att inte arbetstidsförkortning drivs av miljöpartiet beror på att de enda övriga parti som är intresseras är vänstern och de vill ha bibehållna löner (dvs jobba mindre och konsumera lika mycket), det går ju inte ihop.
Till sist är alla steg i rätt riktning något positiv även om jag är frusterad över den otillräckliga takten och när utvecklingen går åt fel håll så känns det inget vidare.
Jag håller helt med dig att vänsterpartiets förslag om sänkt arbetstid med bibehållna löner inte går ihop. Jag har dock svårt att se detta som en förklaring till varför inte miljöpartiet skulle driva sitt förslag som jag menar var ett väldigt bra förslag.
Jag delar också din analys om att de rödgröna är den sida som tar miljön på störst allvar. Men jag kan ändå känna att det är lite att ta i att säga att de rödgröna vill göra om Sverige till ett hållbart samhälle, för jag tror det finns en stor falang hos sossarna som inte har detta som vision och jag är inte heller så säker på att det är främst det vänsterpartisterna är måna om att göra heller.
Skicka en kommentar