Det är väldigt få saker i de borgligas retorik som har klarat av att locka mig. Det är mycket tal om individens ökade självständighet (läs köpkraft) osv. Men ifall man ska tro den här artikeln så verkar det åtminstone som om de borgliga har en sak som talar för sig. En person har undersök den ekonomiska utvecklingen under såväl höger som vänster styre och han har konstaterat att den genomsnittliga tillväxten under de borgliga regeringsperioderna legat på -0,9% medan den legat på 3,3% under socialdemokratiskt styre. Givetvis så är ju detta siffror som döljer de mer komplicerade skeendena som funnits de gånger de borgliga fått makten, men faktum är att man under borgligt styre även haft en lägre tillväxt än genomsnittet hos OECD-länderna medan man under socialdemokratiskt styre haft en starkare tillväxt.
Det artikelförfattaren ville skapa med sitt fynd var en debatt om vad egentligen sänkta skatter innebär för ekonomin som helhet, för även om Bo Lundgren lyckades driva en hel valkampanj i ett försök att indoktrinera budskapet "lägre skatter = bättre ekonomi" i det svenska folket så är ekonomi ett mer komplicerat ämne än så. Det är tydligt att artikelförfattaren anser det ytterst viktigt med en BNP tillväxt och att han av den grunden vill ha igång en diskussion på ämnet, personligen tycker jag det är mer viktigt med en ekonomisk tillväxt (dvs en tillväxt där man försöker göra vara sparsam (ekonomisk) med resurserna.
Även i USA minns jag att man innan valet gjorde en analys av när ekonomin växte som bäst, om det var under demokratiskt eller republikanskt styre och jag vill minnas att man även där fann att ekonomin historiskt har haft bäst tillväxt under demokratiskt styre. Det som är intressant när man ska mäta sådan här ting är ju att det är enkelt att förstå hur ökad köpkraft hos konsumenterna kan leda till ökad konsumtion och därför också ökad BNP. Men det är inte alltid lika lätt att förstå hur sociala klyftor kan skapa spänningar i ett samhälle som skapar osämja och som försämrar produktivitet. Eller hur det att ena sonen i en familj dör eftersom han inte får tillgång till vård också påverkar hur de övriga i familjen till att vara mindre produktiva. Alltså hur den välfärd vi har i samhället på ett komplicerat sätt samverkar med hur vår ekonomi växer. Det är ju också så att demokraterna räknade med att deras hälsoreform i slutändan kommer visa sig vara en ekonomisk vinst för det amerikanska samhället. Ingen kan ju säkert veta om det kommer bli så, men man kan ju inte heller utesluta det.
De skandinaviska länder som vi lever i har länge varit en nagel i ögat för de som önskar ett mer "liberaliserat" samhälle (alltså ett samhälle där staten lägger sig i på ett minimum). För våra samhällen har ju trots allt inte kollapsat och retligt nog har de gå på gång kommit fram som de "bästa" samhällena i världen att leva i. Jag är säker på att Reinfeldt är lite stolt över sitt land, men märkligt nog är detta (alltså hur Sverige har otroligt hög skatt men samtidigt också är väldigt bra att leva i) inte något som han så ofta nämner. Varför kan man fråga sig?
Och angående han som skrev artikeln så håller jag med honom om att det vore intressant att få en mer grävande debatt om vad konsekvenserna av skattesänkningar egentligen blir. Så länge diskussionen inte kommer leda till att vi får en ökad BNP-tillväxt förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar