Mikael Timm hade en gammal idé om att få åka valbuss med politiker, det skulle vara ungefär som att vara på rockturné: förtroliga samtal, avslöjanden, ögonblicksbilder. Tillsammans skulle det ge sanningen om politiken.
Men numera gör politikerna bara korta bussturnéer. Mikael Timm fick i alla fall följa med Maud Olofsson till Gävle och medan centerpartiets ledare sitter längst bak i bussen sitter Mikael Timm längst fram och låter tankarna vandra… Varför är det så bråttom i politiken? Vad är skillnaden mellan att leda ett företag och leda ett parti? Handlar politik egentligen om lycka?
Det är denna sortens program som jag tycker så bra om. De som saknar en agenda, de som bara går på som en form av meditation över en fråga. När de som blir intervjuade i programmet inte pressas för att presentera ett speciellt svar utan istället får diffusa frågor för att bli tvugna att tänka ett steg längre.
Jag upplevde att programmet mediterade en del över den "moderna" politiken och en av de intervjuade sa något som jag tyckte var ganska bra. Han menade att politiken idag har svängt in sig på ett individualistiskt spår där den enskilda människan hamnar i fokus. Men, menade han, att individualism och egoism som är två vilt skilda begrepp dessvärre kan ligga ganska nära varandra när man ska tala om samhällsvisioner politiskt. Och problemet är att medan 80% av alla svenskar kan klara av att vara individualister med en viss ansträgning och ta vara på sina egna visioner och sina egna livsöden så kan 100% av svenska folket klara av att vara egoister med lätta. Att vara egoist fodrar endast obetänksamhet.
Jag tror jag måste säga att detta programmet har sagt mig mer om min samtid och valet som kommer än samtliga av de politiska debatterna som jag har lyssnat på så här långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar