Nu är valet (snart) slut och kanske det är lika bra. Även om politik är intressant så är det lite fint att andra saker kommer börja ta plats i det offentliga rummet igen. På radion hör jag dem prata om sverigedemokraterna, det gör dem i Norge också. Det känns som om överallt så nämner och debatterar och stöter och blöter man det här temat som man inte skulle prata om. De man bara skulle ignorera. P1 gjorde ett reportage där man åkte ut till ett litet samhälle där sverigedemokraterna fått många röster och försökte därifrån göra en analys om varför så många röstat på dem. Även om jag tror reportern gjorde sitt bästa så gick det nästan inte att ställa frågan varför man trodde att det gått så bra för sverigedemokraterna på ett annat sätt än som om det vore en tragedi. Jag kan tycka att det är av SR att bryta sitt uppdrag som public service där jag menar man ständigt ska hålla sig politiskt neutralt.
Hat och rädsla är aldrig bra. När SD visar filmer med pensionärer som jagas av muslimer så finns det en stor risk att man inger dessa (hatet och rädslan) i det svenska folket. Men likadant tror jag vi upplevt det åt andra hållet. Media har skapat en rädsla för SD. Eller för de som röstar på dem. Jag är orolig över att kanske media i avsikt att stilla det hat man är rädd ska rikta sig mot invandrarna istället skapar ett hat mot dem vill köra ut invandrarna härifrån. Och det spelar egentligen ingen roll vad människor säger, man kan inte bekämpa eld med eld.
Kanske blir det ingen vågmästarroll trots allt och då är ju inte allt så dramatiskt som det nu verkar. Då blir det ett odramatiskt fortsättande av de borgligas styre och avvecklande av samhället. Kanske man gör samhället en tjänst i det att man tar bort statens stödfunktioner och istället tvingar människor i större grad att ta hand om varandra. Jag tror inte det, USA är ju skräckexemplet där alla låser sin dörr och har vapen hemma och de som har pengar väljer att leva i gated communities medan 20% av alla barn lever i en familj som lever under fattigdomsgränsen (150 000 kr /år i inkomst för en familj på fyra). Jag kan tänka att det kanske är som i bibeln där man hade sju feta år och sedan kom sju magra år. Vi har haft många feta år nu, åtminstone jag. Men alla skördar som slår fel pekar på att snart kanske de sju magra kommer. På sådant sätt upplever jag det oroväckande att den nya svenska regeringen verkar vara ljusår bakom de urtida egypterna när det gäller framförhållning och plannering. Ofta är det ju dock samma logik som gäller. Ingen pratade om tsunamis förrän vi faktiskt utsattes för en. Katastrofer och katastrofrisker finns inte för de har hänt.
2 kommentarer:
Visst är sd:s politik förkastlig, men är det inte bra att de kom in i riksdagen? Ett missnöje har blivit så stort att de tar till sin demokratiskt givna rättighet att påverka makten. Övriga partier kan inte länge blunda, iaf bör inte göra det längre, för de problem som folk upplever i sin närhet. Det är inte bara de här ~6% som tycker att det har varit lite för mkt invandring och att det har bidragit till en del problem. Därmed inte sagt att den del av befolkningen som inte röstade på sd, men ändå tycker att invandringen har fått oönskade effekter på samhället, att de skulle vara rasister.
Vad tycker du är det bästa scenariot? Att sd ensamt får basunera ut sin rasse propaganda, eller att de övriga partierna faktiskt vågar adressera de problem som folk faktiskt upplever och ger vettiga och rimliga lösningar? Jag pratar inte om att övriga partier ska ge sig in i en populistisk gråzon, utan komma med lika seriösa och genomarbetade förslag som de lägger inom vård, skola och omsorg. Ju mindre övriga partier tar i den här heta potatisen, desto mer kan sd brilliera med att vara det enda partiet som utåt faktiskt bryr sig om den här frågan.
För landets väl - låt oss ta i tur med invandringen! Låt oss reformera integrationspolitiken!
Jag håller med de som menar att detta valet varit mer ett val där man inte röstat på en sida än ett val där man röstat på ett parti. Det kan finnas en fara att SD lyckas genomföra förändringar i samhället bara genom en aggressiv retorik som påverkar invånarna, men visst har Sverige varit dåligt på integration. Jag vill mena att t.ex. Bergen där jag är nu har haft en väldigt lyckad integration, till skillnad kanske från Oslo. I slutändan tror jag det är upp till landets eller platsens invånare. Jag tror en lyckad integration startar i folket och inte direkt i statsmakten. Men, vad vet jag? Det är bara filosoferande.
Visst kan partierna prata integration, bara de inte kommer i en situation där man börjar stigmatisera människor.
Skicka en kommentar