I min vokabulär så ligger det ofta en negativ klang till orden "det moderna samhället". Detta bottnar säkert i ett flertal associationer som genom en längre tid har byggts upp i mig. Som de flesta ord som försöker beskriva något som ständigt förändras så blir också det moderna samhället ett begrepp som har en flytande definition och som beroende på kontext egentligen kan stå för olika betydelser. För mig handlar "det" moderna samhället främst om "vårt" moderna samhälle. Om de kollektiva föreställningar som ryms i oss som grupp i det nutida Norge eller det nutida Sverige. De kollektiva föreställningar som injicerats in i samhällskroppen som konsekvens av att vi i förlängningen är en del av den västerländska kultursfären. Även ifall det i vårt samhälle ryms en stor mångfald av åsikter och föreställningar. Allt från de som menar att USA är det yttersta onda till de som menar att kommunismen är det till de som menar att muslimerna är det. Denna diversiteten till trots menar jag att det finns vissa begrepp som vi matats med så från barnsben att de ses på liknande sätt nästan tvärs över samhällskroppen. Föreställningen må ändra sig över tid i samhället, men föreställningen menar jag står ganska konstant över samhället vid varje given tid. Bland dessa grundpelare i vårat samhälle, detta grundkit som håller samhället ihop menar jag att begreppet demokrati är.
Själv menar jag att demokrati, i likhet med ord som t.ex. feminism och liberalism, har blivit dränerat av sin betydelse. Ifall du vill diskutera avigsidorna med demokrati kan du ofta hamna i en diskussion där fördelarna med demokrati snarare debatteras för i form av nackdelar med andra styrelsesätt. För det kan väl vara nog så konkret vad en tyrann innebär, eller vad ett kommunistiskt förtryck innebär. Bland annat kan man ju läsa Aleksandr Solzjenitsyn ifall man vill få insikt i grymheter som kan sättas i system av människor mot människor.
Men ifall du vill konkretisera vad en demokrati är så blir det svårare. Jag minns att på gymnasiet så var rätt svar "folkstyre". En person, en röst. Men Sverige är en demokrati. Det är Afghanistan också. Ändå är Sverige och Afghanistan två vitt skilda samhällen.
En föreställning som känns naturlig om vad en demokrati är, är att det handlar om flertalets tyranni. Det kännas logiskt att tänka att en demokrati är ett land där medianåsikten hos landets befolkning i varje tillfälle kommer bli det som bestämmer vilket beslut som kommer tas. I praktiken kan ting verka mer komplicerade än så. I Sverige ville en majoritet av befolkningen avskaffa kärnkraften till år 2010. Detta blev inte gjort. I Sverige ville en majoritet av befolkningen inte ha en FRA-lagstiftning. Likväl så är nästan samtliga riksdagsrepresentanter positiva till det.
Vad driver en demokrati? Politiska analytiker har menat att Karl Rove införde en ny dimension i politiken när han ledde Bushs politiska kampanj i guvenörsvalet i Texas. I filmen W. av Oliver Stone kan man se hur Karl Rove drillar Bush inför den politiska debatten. Debattekniken handlade om att aldrig erkänna svagheter. Att alltid hamra in sitt budskap oberoende av vilken fråga man fick och att belysa att man sett ett problem utan att konkret säga vad man ska göra åt det. För dem av oss som lyssnar på politiska debatter på radion eller på TV så är det lätt att känna igen sjargongen. Bush vann guvernörsvalet, så något kan tyda på att debattekniken var en teknik som fungerade för att vinna val. Dessvärre tror jag också att det är en teknik som fungerar för att avveckla kärnan i det de flesta av oss föreställer sig är den demokrati vi lever i.
Ifall det nu inte går att avgöra från en politisk debatt vilka beslut som kommer fattas när man väljer den ena eller andra personen, hur kan då valet av folkrepresentanter spegla de val som folket önskar att dess folkrepresentanter ska ta? Var det inte detta vi trodde att demokrati innebar?
Ur ett annat perspektiv - vissa samhällsanalytiker menar att ett samhälle är väldigt beronde av kapital för att kunna utvecklas. Detta innebär att den ledande regeringen, oberoende av färg, är djupt beroende av att kapitalet inte ska flyttas ut ur landet. Regeringen blir därför, i rädsla för konsekvenserna, tvungna att föra en politik i konkurrens med andra länder för att behålla kapital inom landet. Beslut måste alltså tas, inte på grundlag av vad folket i det landet råkar önska sig, utan på grundlag av hur regeringen tror att kapitalet kan fortsätta hållas inom landets gränser. För att ge ett konkret exempel på hur det kan dåligt för ett land när kapitalet flyr iväg så kan man kolla på Asienkrisen, i Syd Korea hjälpte det inte att folket smälte ner guldtänder i landets tjänst, för när kapitalet bestämt sig för att dra sig ur så fanns det inget att sätta emot. Konsekvenserna ser vi fortfarande idag i form av Kinas gigantlån till USA. Alltså, det att föra en politik som är rotad i folkets vilja blir inte alltid bra eftersom ett land i stor mån är beroende av krafter som ligger utanför landets påverkningssfär. Slutsatsen blir lite som när Victor sa att stommen i alla politiska visioner är ekonomisk tillväxt, med skillnaden att det inte är stommen i politiska visioner i sig, men stommen i den realpolitik som förs av de flesta representanter för politiska visioner, att ge en god grogrund för tillväxt. Inte tvunget för att folket önskar sig det utan för att man inte vågar göra något annat.
Hur reflekterade är vi över demokratibegreppet? Ifall man väljer att gräva djupare i demokratibegreppet, i demokrati i praktik och i teori, så kan det alltså framkomma konklusioner som inte tvunget överensstämmer med de intuitiva föreställningar man får när man hör ordet demokrati. Men, kan man fråga sig, hur mycket reflekterar vi människor över saker som detta i vardagen? Jag tillhör dem som tror att människor är känslovarelser. Att det inte tvunget är den mannen med det bästa förslaget som kommer få folket med sig, utan att det är den personen som klarar av att tala bäst för sin sak. Människor är beredda att slåss för demokrati eftersom de har en känsla av att de slåss för något som är gott. Men i verkligheten är ju saker ofta mer komplicerade än vad vi tror. Hade människor varit beredda att offra sina liv för demokrati i Afghanistan ifall de hade förstått att demokrati i verkligheten inte tvunget stämmer överens med demokrati i föreställningarna? Jag tror att det finns strukturella orättvisor i vårt moderna samhälle som är svåra att förändra på eftersom människor inte har reflekterat djupt nog över vad vårt samhälle är och varför vårt samhälle är som det är. Precis som med pengar, som innehar ett värde endast därför att vi alla samtidigt tror att det har något värde, så tror jag att demokrati fungerar och är legitimerat bara för att vi alla tror att demokrati fungerar och är legitimt. Vi tänker att demokrati är det enda som är legitimt, utan att förstå att anledningen till att det är legitimt är just för att vi själva legitimerar det.
Vad betyder det när USA säger att man slåss för demokrati i Afghanistan? Detta är en fråga jag ställt mig själva flera gånger under årens lopp. Vad betyder det egentligen? Jag har fortfarande inte kommit på något bra svar. Politiker har ju gjort sig kända för att kunna använda stora ord utan att tvunget ha någon direkt betydelse under dessa orden. Slåss vi alltså för att införa ett system med potentiella intressekonflikterna som jag nämnt tidigare? Ett system som till synes leds av folket, och därför legitimeras, men som i praktiken drivs av andra krafter. Är detta värt att offra tusentals människors liv för? Det starkaste argumentet menar jag för att kämpa i Afghanistan är inte för att kämpa för något, utan för att kämpa mot något. Mot förtryck. Varför bjuder man inte in folk i en mer explicit tankegång kring varför det är så viktigt att slåss, för som sagt, att bara slåss för demokrati säger åtminstone inte mig något.
Hur kunde samhället varit? Kommunismens fall har av flera beskrivits som de stora visionernas fall. Plötsligt blev det den ledande tanken att så vårat samhälle ser ut är kanske inte optimalt. Men det finns inga alternativ. Så vi hamnade här. Tidningarna berättar för oss att vårt samhälle omöjligt kan fortsätta se ut som det gör pga inskränkningar som görs av vår planets kapacitet. Men så sitter vi här i vår demokrati. Intuitivt förstår vi att det inte finns några alternativ, för alternativen är ju kommunism, teokrati eller tyranni och dem vet vi ju alla hur de är. Och när nu allt är upp till den enskilda individen i hur han vill förvalta sina ägodelar, hur kan man då göra för att ändra vårt kollektiva beteende? Om du frågar mig så är allt möjligt. Av jord är vi komna och till jord skall vi åter bliva, utöver det verkar inget givet. Jag tror det är viktigt att människor förstår att man till varje tid ofta innehar en mängd föreställningar som inte tvunget är sanna. Att vi t.ex. gärna tenderar att se begränsningar där inga begränsningar finns att se. Det är viktigt att folk förstår vad det egentligen innebär att varje människa är lika mycket värd. Det är också viktigt att folk förstår varför saker är som de är, och hur de kan vara annorlunda.
Tillsist vill jag ha alla er läsares hjälp till att reda ut en tanke.
Victor nämnde att ALLA politiska visioner har ekonomisk tillväxt som stomme. Jag vill uppmuntra alla som råkar läsa detta att i kommentarerna försöka beskriva/konkretisera en politisk vision. Desto mer jag tänker på det, desto svårare blir det nämligen för mig att komma på konkreta visioner. Jag svarade på Victors påstående med att säga att anarki är ett exempel på en politisk vision helt frikopplad från tillväxtbegreppet. Victor svarade mig personligen att han bara menade konstruktiva politiska visioner, medans anarkin är en destruktiv politisk vision. På en jobblunch för någon dag så startades ett samtal som till viss del faktiskt anknöt till Victors och min diskussion. En kollega hade genom National Geographics hört talas om ett folk i centrala Afrika som levde helt frikopplade från tidsbegreppet. De levde också i ett samhälle där ingen bestämd ledare fanns. Där fanns inget äktenskapsbegrepp, utan folk bytte fruar/män lite då och då. Folket var fortfarande ett jägarsamhälle vilket tydligen inte var något större problem. Att börja odla? Det såg de ingen vits i. De levde tillsammans i stammar med runt 20 individer, så ifall man fällde ett djur så kunde maten räcka en längre tid. Kriminaliteten var obefintlig, något som är naturligt eftersom det inte fanns något att stjäla. Detta folk hade funnits i runt 1500 år, något du kan jämföra med t.ex. hur länge det mäktiga romarrike härjade. På sättet detta samhället beskrivs så låter det ju onekligen som en anarki. Samtidigt låter det ju knappast som ett destruktivt samhälle. Slutsatsen då? I vissa sammanhang fungerar även anarki som styrelsesätt. Varför ser vi demokrati som det naturliga och enda sättet ett land kan ledas på?
13 kommentarer:
Du kan inte jämföra Sverige med Afghanistan. Både Afghanistan och Tahiti (innan jordbävningen) är sk "failed states". Det finns ingen tillit till offentliga myndigheter, de saknar kompetens för att bedriva offentlig förvaltning, har utbredd korrumption och det enda som håller ihop sådana länder är deras religion.
Cambridge dictionary definierar anarki som "a situation in which there is no organization and control, especially in society because there is no effective government", dvs Afghanistan och Tahiti. Dess urinvånare du beskriver lever i det sk "naturtillståndet". Förvänta dig inte att leva i ett modernt samhälle som detta, eller ens utvecklingen av livskvalitet som vi sett de senaste 10 000 åren pga att vi lever i samhällen som styrs.
Du undrar varför demokrati är det enda naturliga styrsättet av ett samhälle? Du får fråga dig vad som legitimerar ett styrelsesätt. Vilka mål ska din stat ha? Det absolut mest flexibla och enligt folket legitima styrelsesätt är demokrati. De personer som utgör ett land bör väl få avgöra hur landet ska utvecklas och vilken riktning det ska ta?
Du får skilja mellan direktdemokrati (tex Schweiz) och representativ demokrati (tex Sverige). Representanterna till den lagstiftande församlingen väljs bla utifrån de valfrågor som var aktuella under valrörelsen. Om det dyker upp frågor i den lagstiftande församlingen som inte berördes under valrörelsen måste ledamoten falla tillbaka på partiets ideologi som den också företräder.
Konkurrensen mellan länder för att få kapital är inom Europa betydligt dämpad då EU-regler harmoniserar skillnaderna mellan de olika medlemsländerna. Givetvis måste varje land för sig erbjuda en god grogrund. Kan man lita på landet (dvs är det politiskt stabilt) och de ger hyggligt bra förhållanden så är det ju klart att pengar flödar till.
Jag förstår inte vad du menar med att demokratibegreppet har dränerats på sin betydelse. Tex liberalism betyder att man som individ har vissa fri- och rättigheter jämtemot staten. Samtliga politiska partier i den svenska riksdagen är i grund och botten liberala partier - Sveriges grundlag är liberal. Hur olika grupper väljer att tolka dessa fri- och rättigheter är vad som utgör de olika politiska partiagendorna.
För att vara helt ärlig så uppfattade jag inte riktigt vad du egentligen ogillar med "demokrati". Är det att det är oemotsagt som "det bästa" eller att det är på något sätt ett inadekvat styresätt av ett land?
Demokrati är "det bästa" sättet att styra ett land då levnadsstandarden och livskvaliteten är som högst i dessa länder med demokrati - detta är ett faktum (dvs "ett fakta", som en del vill envisas säga). Eventuella orättvisor får man lov att tackla inom systemet eller fabricera ett nytt BÄTTRE system. Men jag har svårt att se hur ngt kan bli bättre än att låta folk själva få bestämma över sina liv och sin omgivning. Vad vi behöver är mer rationella och mer informerade medborgare.
Idealet vore (om man tillåts tala om ideal) medborgare som avsäger sig all vidskepelse, inkl religion, och fattar beslut baserade på de fakta som finns, och därför är det nödvändigt att medborgaren har en god och omfattande utbildning. Jag tycker mig kunna skönja två extrema sidor av ett spektrum gällande religion. Afghanistan är ett av världens absolut mest religiösa länder, och också ett av de absolut mest fattiga. Se även på Saudiarabien innan de hittade oljan, hur bra hade de det egentligen förhållande till relativt oreligiösa länder? På andra sidan har vi länder såsom Sverige där icke-tron är vida utspridd. De länder där man lyckas hålla religiös vidskepelse utanför den politiska diskussionen har man också länder med ett välmående folk. Undantaget som bekräftar regeln är USA, där 75% tror på Gud (men enbart 40% går till kyrkan varje minst en gång per månad). Genom att deras grundlag tvingar fram en separation mellan stat och religion kan de vara så galet framgångsrika på det de gör.
Förresten, att åberopa folkomröstningen om kärnkraften är demokratiskt tveksamt. Främst för att den gällde ett beslut som skulle verkställas så långt in i framtiden. Hur många av de röstade då har inte dött? Och hur många av de som inte hade rösträtt då det begav sig men ändå måste leva med beslutet? Ganska många i båda kategorierna. Det är ganska stor andel av väljarbasen som har försvunnit och tillkommit på 30 år. Då samtliga tre alternativ fick ungefär 1/3 av rösterna så känns det ju oklart om det går att, ur ett demokratiskt perspektiv, gå att hänvisa till det i dagens kärnkraftsdebatt och samtidigt inte förlora ansiktet.
Hej Victor, tack för dina tankar..
"Förresten, att åberopa folkomröstningen om kärnkraften är demokratiskt tveksamt. Främst för att den gällde ett beslut som skulle verkställas så långt in i framtiden."
Med detta resonemanget som ju inte alls är helt ologiskt så borde man ju aldrig kunna tillåta kärnkraft. Konsekvenserna och avfallet från kärnkraften kommer man ju få leva med i flera flera generationer, alltså borde vi aldrig, av demokratiska principer, få lov att bygga kärnkraft eftersom vi inte vet vad framtidens Svenskar kommer tycka om saken.
Du skriver att Sverige och Afghanistan inte kan jämföras eftersom Afghanistan är en failed state och det är inte Sverige. Detta utesluter ju dock inte det faktum att båda länderna är demokrati, vilket tyder på att begreppet demokrati i sig själv inte är tillräckligt för att avgöra om ett land är bra (eller dåligt) att leva i.
Naturtillstånd och Anarki tycker jag låter väldigt likt. Du har säkert rätt att man inte kan förvänta sig det materiella välståndet i ett samhälle som dessa urinvånares. Men att använda termen livskvalitet tycker jag känns oprecist. Hur mäter du livskvalitet? Vilken livskvalitet tillmäter man en deprimerad eller en utbränd människa? är den fortfarande högre än livskvaliteten hos en av dessa utinvånare? Jag har ju aldrig besökt dem så jag kan inte uttala mig om hur de lever, men om du kollar på serien "Den stora resan" på SVT-play så kan du se tre berättelser som "moderna" människor som möter gamla kulturer.
För att vara helt stringent så undrar jag varför vi tänker på demokrati som det enda naturliga styrelsesättet. Du har helt rätt i att vad som är "bra" beror på vilka mål staten har. Vilka mål har vår stat?
Du skriver att man i en representativ demokrati redogör vilka val man ska göra i bestämda frågor och sedan tar avgörande i nya frågor baserat på sin ideologi. FRA är ett bra exempel där varken alliansens väljarbas eller ideologi föreskrev det val man tog, likväl tog man det. Och för att vara helt ärlig, hur många procent av de som röstar tror du har full översikt över vilka beslut partierna tänker ta? När moderaterna förlorade mycket väljarstöd i tiden efter valet så var förklaringen att folk nog egentligen inte helt hade förstått vad det var moderaterna tänkt göra om de blev valda. Trots att de förklarat vilka beslut det tänkt ta ganska bra.
I en globaliserad verklighet där länder inte vill kanta sig med WTO så konkurrerar alla med alla.
Det är egentligen inget jag ogillar med demokrati. Det är dock något jag ogillar med det oreflekterade sätt jag menar att ordet demokrati ofta förhålls till i vårat samhälle.
Angående sista stycket så verkar det som om du menar att idealet skulle vara ett folk som anpassade sig till en framgångsrik statsmodell snarare än en framgångsrik statsmodell som anpassar sig till sitt folk. Det tycker jag känns fel.
Johan,
Om du tycker att det är okej att en massa döda människor från det förflutna dikterar våra nuvarande politiska beslut så är det din rätt att anse att det är ok. Vi lever trots allt i en demokrati.
Visst kan man tycka att det är lite tveksamt, med facit i hand, att se hur svårt att ta hand om avfallet, men optimismen var annorlunda på 70-talet.
Anarki och naturtillståndet är två vitt skilda begrepp. Anarki beskriver hur det ser ut efter att en stat med infrastruktur osv har krackelerat. Naturtillståndet är hur människor levde innan de blev "civiliserade" och bildade stater. Hur du vill beskriva naturtillståndet beror helt å hållet på din människosyn. Om du prenumrerar på den kristna människosynen där vi är alla fallna syndare i behov av räddning genom att ta emot Jesus Kristus som vår frälsare - kan jag se hur anarki och naturtillståndet ter sig båda väldigt snarlika.
"[Det] verkar ... som om du menar att idealet skulle vara ett folk som anpassade sig till en framgångsrik statsmodell snarare än en framgångsrik statsmodell som anpassar sig till sitt folk. Det tycker jag känns fel." Nej det gör jag inte. Demokrati är tvärt om! Det är inte påtvingat uppifrån - det är påtvingat underifrån! För att citera Regeringsformen kap 1 §1 "All makt utgår från folket" Men för att demokrati ska fungera optimalt så vore det önskvärt att väljarna är helt rationella varelser och fria från vidskepelser, och där vi fattar våra beslut efter förnuft istället för känsla. Men sådan är inte människan, därmed inte sagt att vi bör sträva efter att bli mer rationella än att vara så känslomässigt drivna.
Demokrati i sig generar inte högre livskvalitet, utan det behövs också tilltro till myndigheterna, god fysisk och intellektuell infrastruktur och som statistiken klart antyder: frihandel.
Om du vill veta hur man mäter livskvalitet på länder i stort, så läs mer om Human Development Index.
Det är inte i lika hög grad som människor tävlar med andra människor, utan de samarbetar. Ekonomier i större grad konkurrerar med andra ekonomier. Goda förrutsättningar i landet gör att utvecklingen går i rätt riktning. När det finns pengar så finns det också villighet att få pengarna i omsättning - dvs erbjuda jobb som genererar mer pengar.
Ang FRA, det är en ideologisk fråga på samma satt som hur mycket som ska gå till pansarvagnsinköp under nästa mandatsperiod - dvs inte så värst mycket, man anpassar efter behov. FRA faller under försvarspolitik. Om du hade frågat partiernas sakkunniga om det innan valet 2006, så hade du fått svar på tal. FRA är, krasst sett, inte en politisk fråga, utan en fråga om säkerhetspolitiska behov. FRA är inte en politisk fråga analogt med hur sjukvården ska utformas, eller om det ska vara några friskolor. FRA behövs och kan inte göras på ngt annat sätt. Men FRA har vi dragit så i långbänk, så det behöver vi ju inte gå in på i djupare detalj.
Jag såg en rolig sticker på fejsboken som löd "Be nice to America - or we'll bring democracy to your country". Den verkar ju stödja din åsikt att demokrati inte är mer än en nickedocka till de STORA krafterna, men samtidigt antyder den ju att folkstyrda länder inte gärna vill bråka med andra. Du kan ju fundera på hur många diktaturer som har startat krig mot demokratier och hur många demokratier som har start krig mot diktaturer (och om de var provocerade att göra så) och hur många demokratier som startar krig mot andra demokratier.
Ifall nu demokratibegreppet ska ha någon tyngd så borde ju beslut som fattas också följas. Sedan håller jag med dig om att ett demokratiskt system kan behöva vissa gränser för hur stora beslut man får ta för framtida generationer.
Du säger att anarki och naturtillstånd är två vitt skilda begrepp. Även om jag associerar ordet anarki med oordning genom dagligt tal så vill jag mena att den ursprungliga betydelsen är ett samhälle utan styre. Denna definition passar också in på den tidigare omnämnda afrikanska stammen.
Enligt Human Development Index så är Norge världens bästa land att leva i. Inte för att klanka ner på Norge, men även i detta paradiset på jorden ser jag stor potential till förbättring. Det är viktigt att komma ihåg att Human Development Index är just bara ett index. Ifall det verkligen mäter livskvalitet kan man fråga sig. Norge är ju t.ex. inte det landet i världen som anges ha lyckligast befolkning.
Det glädjer att du ser att demokrati i sig själv inte genererar högre livskvalitet. Min poäng ur ju just att ordet demokrati är en beteckning på hur man kan leda ett land. Inte mer, inte mindre. Demokrati är inte en garanti för att ett land kommer vara "bra" eller "dåligt".
"Det är inte i lika hög grad som människor tävlar med andra människor, utan de samarbetar. Ekonomier i större grad konkurrerar med andra ekonomier. Goda förrutsättningar i landet gör att utvecklingen går i rätt riktning." Ärligt talat Victor, vi har något som heter konkurrensverket som bland annat ska se till att mängden tävlan företag emellan inte blir för liten.
"Men för att demokrati ska fungera optimalt så vore det önskvärt att väljarna är helt rationella varelser och fria från vidskepelser, och där vi fattar våra beslut efter förnuft istället för känsla."
Ifall du frågar mig skulle en demokrati fungera som bäst ifall de besluten som togs i landet motsvarade den genomsnittliga viljan till landets hela befolkning, samtidigt som denna viljan fått formas hos individen själv utan påverkan från intressegrupper.
Angående rationalitet så utgår ju demokratin från folket och borde alltså utgå från folkets irrationalitet. Med detta sagt håller jag med dig om att en demokrati hade fungerat ifall invånarna i landet tog sina val rationellt baserat på de beslut som partierna sagt de tänker ta och partierna sedan också följde det de sagt.
Kan du inte se det som lite märkligt i vår demokrati att när partiledarna har haft debatt så diskuterar man inte efteråt de olika förslagen som har tagits upp. istället diskuterar man ifall Monas leende eller Fredriks lugn var det som har vunnit flest röster. En bra partiledare idag utnämns inte i media idag så mycket utifrån bra reformer han har fått genom utan mer genom ifall han lyckas locka många röster till sitt parti. Och tillsist så säger Maud "Vi har varit duktiga på att leverera men dåliga på att sälja" trots att hon har både SAAB affären (där hon gjort en kovändning), kärnkraftfrågan och Vattenfallskandalen i bagaget. Betyder det hon säger ens något?
Johan,
HDI - mäter den materiella livskvaliteten, såsom sjukvård, utbildning etc. Om detta inte gör dig lycklig är en annan femma. Dock kan man hävda att HDI och begrepp som "upplevd lycka" har ganska god korrelans. Danskarna är världens lyckligaste folk, och har även de en väldigt hög HDI. Ingen hävdar att listettan på HDI ska leva i paradiset - det är ett vindkvarnsargument.
Om du vill definiera om ordet "anarki" så är det din rätt att göra det, men bli inte förvånad att folk missförstår dig sen när du använder dig av dessa begrepp. Anarki enl ordboksdefinitionen (Cambridge dictionary) är "a situation in which there is no organization and control, especially in society because there is no effective government". Notera bisatsen och orden "especially" och "society"! Jag ställer mig tveksam till att små nomadgrupper ska kunna kallas "samhällen" och behålla ordet i någon meningsfull betydelse.
Ang demokrati. Jag skulle påstå att demokrati som statsstyrelse är en nödvändighet, men inte en tillräcklighet, för att uppnå ett samhälle med acceptabla normer där invånarna känner sig fria, tillfreds och kanske rent av lyckliga. Däremot inte sagt att dessa kriterier inte kan uppnås i naturtillståndet, men med den materiella välfärd vi har på 2000-talet så är det orealistiskt att leva i naturtillståndet, av den enkla anledningen att den materiella välfärden inte kan överleva i naturstillståndet. (Om alla ska ut i bushen och förverkliga sina inre mål - vem ska driva sjukhusen, organisera kollektivtrafiken, eller underhålla utbildningsväsendet? Dessa saker kräver en centralstyrning som helt saknas i både en anarki och naturtillståndet) Därmed inte heller sagt att andra styrelsesätt kan vara bra på centralstyrning, men jag hävdar att demokrati är det bästa sättet att fördela resurser och ansvar på. Dessutom har det mest legitimitet från folket, då folket aktivt väljer och legitimerar styrelsesättet genom att delta i val.
"Ärligt talat Victor, vi har något som heter konkurrensverket som bland annat ska se till att mängden tävlan företag emellan inte blir för liten." Jag pratade om inte enskilda företag utom om makronivå, dvs länder mot andra länder. Att ha ett välfungerande Konkurrensverk är en av de saker som jag skulle räkna till goda förrutsättningarna jag nämnde.
"Ifall du frågar mig skulle en demokrati fungera som bäst ifall de besluten som togs i landet motsvarade den genomsnittliga viljan till landets hela befolkning, samtidigt som denna viljan fått formas hos individen själv utan påverkan från intressegrupper." Jag har inget i sig emot intressegrupper, de fungerar väldigt ofta som idékatalysatorer och raffinerar idéer som ligger och bubblar i folkdjupet, och ofta finner praktiska lösningar till de problem som föreligger i folks vardag. Är det en bra idé så kommer den att vidareutvecklas och adopteras av andra - föreställ dig evolutionslära fast för idéer ("meme" [mee-m] som Richard Dawkins kallar dessa idéer och kulturella fenomen)
"Angående rationalitet så utgår ju demokratin från folket och borde alltså utgå från folkets irrationalitet." Jag håller inte med dig av två anledningar. 1. Jag håller inte med om att folket är innerst inne irrationella. 2. Att något förhåller sig på ett visst sätt, implicerar inte att vi bör sträva efter detsamma. Inom filosofin kallas detta Humes lag: är --/--> bör, utan du behöver ett sakpåstående och en handlingsregel för att implicera en annan handelsregel, dvs är + bör --> bör. Tex "Ateism förnekar guds existens" + "Vår handlingar bör utgå från det gud inte fördömer" ---> "Allt bör vara tillåtet om vi accepterar ateism som vår världssyn"
Mauds inkompetens kommenterar jag inte. Det är väl oundvikligt att det förekommer viss personfixering kring våra politiker, då vi trots allt är människor och inte maskiner. Om vi skulle rösta fram olika automatiserade policies som implementerades av en centraldator istället för politiker, så vore ju klart det totalt fokus på innehållet och inte på det som implementerades. Jag tycker det är sunt att granska politikernas karaktärer, och inte bara innehållet. Visst kan man ha önskemål på förhållandet karaktär/innehåll.
Jag upplever att vi har flytit ganska långt bort från det ursprungliga ämnet, men det finns några saker som du har skrivit som jag vill kommentera på.
Ifall du läser texten du själv skrivit så står ordet ´especially´, inte att bland ihop med ordet ´only´. Ifall du kollar på wikipedia kan du ser att flera antropologer har använt beteckningen anarki på det som du kallar för naturtillståndet.
"makronivå, dvs länder mot andra länder". Hur ställer du dig till termen social dumping? Finns det de facto företag som omplacerar sig till länder där de slipper besvärliga lagar kring miljö och arbetsrätt eller är det något som folk bara felaktigt fått för sig? Ifall detta finns, kan det vara medvetet från landets sida att lagarna är så lösa bara för att locka till sig dessa företag? Och om det är så, kan man då kalla detta för en handling utförd i en konkurrans om företaget?
"1. Jag håller inte med om att folket är innerst inne irrationella. 2. Att något förhåller sig på ett visst sätt, implicerar inte att vi bör sträva efter detsamma."
Är det inte så att du i steg två här inför egna preferenser? Implicerar du inte att demokrati är bra, så länge dess medlemmar är vara rationella. Blir inte det som att det är OK att människor styr över sitt egna land, men bara så länge de beter sig rationellt. Vem definierar "rationellt"? Jag menar att vårt samhälle är högst irrationellt eftersom det bygger på en konsumption (ett förtärande av resurser) som inte kommer hålla i längden. Är därför Sverige en dålig demokrati?
Angående steg 1 så tror jag inte att människor är rationella. Människor blir kära, arga på stolpar. Sparkar sin katt bara för att de blev utskällda av sin chef. Människor är människor.
Men med detta sagt lämnar jag diskussionen. Jag tror dessvärre inte jag lyckats nå fram med det jag menade denna gången, men kanske det går bättre nästa gång.
Johan,
det var ju tråkigt att du kände så, men det är min uppfattning att vi har fått en intressant debatt här.
Jag har inte bestridigt att det finns vissa likheter mellan anarki och naturtillståndet. Men att de har ordetvalet "isynnerhet" iställer för "endast" bekräftar bara de likheter som finns, men vi gör oss själva en björntjänst att inte differentiera dem på ett tydligt sätt.
Man kan väl tycka att social dumping är ett moraliskt hyckleri. Därmed inte sagt att det är fel i sig att företaget känner sig mer till freds i ett annat land. En demokrati kan inte enbart tänka på sina företag, då det är folket och inte företagen som väljer regering och parlament.
1 och 2 var bara två punkter som påpekade vad jag inte höll med om. Kanske var det lite slarvigt språkbruk av mig. Men 2 är absolut ingen åsikt. 2 säger bara att vi inte kan från ett faktapåstånde få ett omdöme, utan vi behöver ett omröme för att få ett annat omdöme, huruvida det första omdömet tar avstamp i ett faktapåstående är valfritt.
Vad som är rationellt är ganska stor fråga. Läser förnärvarande en filosofikurs som handlar om det. Vad som är klart är att det rationella är eftersträvansvärt, pga vår västerländska kultur. Det finns inga handgripliga icke-rationella krav på att vara rationella, möjligen märker vi att det går bäst för oss när vi är rationella. (Därmed inte sagt att vi inte kan ha rationella skäl för att vara irrationella) Man kan väl säga att "rationellt" är vad vi har goda skäl för att göra. Det finns tre ståndpunkter - 1. Att ta hänsyn till vårt egenintresse 2. Följa något slags vardagsmoral 3. Att ta hänsyn till konsekvenserana av våra handlingar. Givetvis är de något förenklat beskrivna här.
För att bemöta din åsikt om att konsumptionssamhället är irrationellt, så beror det helt å hållet på din ståndpunkt om vad vi har bäst goda skäl att göra, och hur detta förhåller sig på populationer och över tiden. Tex så skulle man kunna motivera att det är ok att kunsumera tokmycket nu och att den materiella nivån lägger sig på en något lägre nivå sedan, med att vi inte kan ta hänsyn till framtida generationers åsikt, då dessa människor inte finns - alltså kan inte ha deras åsikt ha någon inverkan på oss. Eller att du prenumrerar på uppfattningen att det bästa är att ta hänsyn till dina egna intressen före andras. OSv osv. Jag vill ha sagt att konsumptionismen inte är i sig irrationell, som du försöker göra gällande.
Jag håller med om att vissa intressanta inslag har uppstått i debatten, men den har enligt mig längre något att göra med det jag ursprungligen skrev om. Men jag kan se ett visst värde i att fortsätta den trots allt.
Nu är det ju du som tolkar det som att "i synnerhet" indikerar att det finns likheter mellan anarki och naturtillståndet, men att orden inte kan användas för att beteckna samma sak (beteckna samma sak utan att därför betyda samma sak). Detta står inte uttryckligen i definitionen.
Ifall du slår upp ordet "society" i camebridges uppslagsverk kommer du fram till en paradox, ett society är nämligen "a large group of people who live together in an organized way, making decisions about how to do things and sharing the work that needs to be done. All the people in a country, or in several similar countries, can be referred to as a society". Ett samhälle är alltså en grupp människor som organiserar sig, samtidigt som anarki är ett tillstånd där man inte organiserar sig. Alltså, hur kan något man definierar som en grupp människor som organiserar sig plötsligt vara i ett tillstånd där de inte organiserar sig. Då är de ju inte längre ett society?
Frågar du mig ligger björntjänsten i det att vi börjat flytta ordet Anarkis betydelse från det etymologiska "no ruler" till att bli ett subjektivt begrepp som anger ett tillstånd. Genom att göra det så blir inte längre ordet så användbart att använda i jämförelse med andra beteckningar för styrelsesätt. Jag menar att vill man ha en meningsfull analytisk diskussion kring något ämne är det viktigt att försöka hålla de subjektiva aspekterna utanför ordna så långt det går.
Jag säger inte tvunget att social dumping är fel (även om jag tycker det). Det jag säger är att det existerar ett konkurrenselement mellan länder. Menar du fortfarande att detta inte stämmer?
Sedan har du rätt att en regering är beroende av folket för att bli återvalt. I min text nämnde jag dock att det finns mekanismer som gör att regeringar helt enkelt inte upplever sig ha råd att göra något som är dåligt för företag eftersom de misstänker att detta kommer gå för hårt ut över landet. I sådana fall kan folkets "median"vilja få stryka på foten. Är det t.ex. inte lite märkligt att alla som illegalt har gömt undan förmögenheter i utlandet plötsligt får ta tillbaka sina pengar utan hot om straff för sitt brott? Är det mer OK att vara olaglig om man är rik? När tror du man kommer säga att det är OK för alla som bidragsfuskat.. ge dem alla amnesti? Det är en betydligt större mängd pengar som försvinner i skattefusk än vad det är som försvinner i bidragsfusk, ändå lägger staten mycket mer pengar på att efterforska bidragsfusk.
Intressant att du läser en filosofikurs om rationalitet. Enligt min mening kan en handling endast mätas som rationell eller icke i sken av det motivet handlingen utfördes i. Vill du förstöra ett eko-system är det rationellt att hälla fosfater i vattnet. T.ex. När du därför säger att det är önskvärt att ett lands folk ska vara rationellt så misstänker jag dig att ha en uppfattning om vad vilket mål som är "rationellt". Jag hade t.ex. kännt mig tryggare om någon som har ambition att återskapa Hitlers tredje rike inte är så rationell och därför antagligen inte klarar av att gå framgångsrikt tillväga för att uppnå sitt mål. Har du en annan åsikt. Menar du att det finns ett objektivt rationalitetsbegrepp?
Efter vad jag förstått (detta vet säkert Lars mer om) så är rationalitetsbegreppet väldigt viktigt i ekonomiska teorier. Man räknar på människor som rationella aktörer. Det finns de som menar att detta sättet att se saker på är orimligt eftersom människor aldrig har tillgång till den informationen som behövs för att kunna vara "rationell". Stora system är helt enkelt för komplicerade. Det är i det närmaste omöjligt att veta vad utfallet blir av olika val.
Vi tar detta med konsumptionssamhällets rationalitet. Enligt mig är det rationellt ifall målet är konsumption. De flesta människor som "styr" i samhället är föräldrar. Frågar du en förälder vad de menar är viktigt för dem så kommer de oftast säga att deras barns framtid är viktig. Det är ofta naturligt för föräldrar att vara måna om barnets förutsättningar. Jag har alltså tesen att de flesta faktiskt bryr sig om den framtida generationen. Om inte som ett generaliserat begrepp så åtminstone för att deras barn är del av den. Med detta som grundlag så blir det "irrationellt" att konsumera en onödig mängd resurser.
Du kan påpeka en märklighet i att jag först säger att det är ytterst sätt att veta vad som är rationellt, för att sedan gå vidare till att säga vad som är rationellt för en som bryr sig om framtida generationer. Jag står fast vid att det är mycket svårt att fastslå vad som är rationellt, men i mitt sistnämnda exempel så är det så tydligt att handlingarna till aktörerna inte stämmer överens med en strävan efter det jag misstänker vara ett för dem viktigt mål att jag dristar mig till att kalla dem för irrationella.
Take in agile the quiddity with two backs casinos? blank to more than this unmatured [url=http://www.realcazinoz.com]casino[/url] lodestar and wing it crop online casino games like slots, blackjack, roulette, baccarat and more at www.realcazinoz.com .
you can also gouge into our up to appendage [url=http://freecasinogames2010.webs.com]casino[/url] forswear at http://freecasinogames2010.webs.com and cover lay happenstance circumstances !
another late-model [url=http://www.ttittancasino.com]casino spiele[/url] conclude is www.ttittancasino.com , because german gamblers, create well-wishing online casino bonus.
Skicka en kommentar