Det kan ofta kännas som om politiker idag framför sin egna agenda obereonde av vad människor tycker och tänker. Ta FRA t.ex. nu har det kommit ett moderat upprop mot lagförslaget också (undrar vad som hände med Fp uppropet som skulle omkullkasta lagen). På ekot hörde jag en moderatkvinna berätta att utöver riksdagsledamöter har hon inte pratat med någon som varken varit positiv till lagen eller kunnat motivera den. Sten Tolgfors svarar att debatt har man redan haft och lagen kommer inte brytas upp. Kallas det debatt när ena sidan på metodiskt sakligt vis visar att något är fel medans andra sidan är helt tyst och gör som de vill ändå. Kanske är det de lyssnande moderaterna.
Iaf, när politik känns som mest ruttet är det skönt med en politiker som har några moraliska värden alls. Här kommer Ron Paul:
Vad han gör är att sakligt argumentera för något. Någon mer än jag som himlar med ögonen när gängse politiker tar varje tillfälle i akt att berätta hur dålig oppositionen är?
Dessvärre var det inte det goda exemplet ovan där Ron Paul förklarar att Iran faktiskt inte alls är den onda jokern i någon actionfilm utan faktiskt människor precis som vi. Utan det jag vill visa är något jag tycker är typiskt för modern politik och får mig att undra ifall människor i en demokrati har någon makt alls att påverka. En rapport av ett oberoende institut har konstaterat att pressen kring Obama, de gånger analytikern uttalar en åsikt, är långt mycket mer negativ än den kring McCain. Detta går stick i stäv med den allmäna bilden att Obama är pressens guldpojke.
Vad gör man då från oppositionshåll? Jo, man säger att rapporten inte är giltig. Varför inte? Jo för att folk flest tror att pressen är mer positiv mot Obama. Säger man något ofta nog blir det tydligen en sanning. Vad ska vi med forskare till? Deras inlägg verkar ju inte betyda något i debatten. Här har ni diskussionen:
1 kommentar:
Johan, det kan väl inte komma som en överraskning för dig att den som säger något flest gånger och med den mest gälla rösten är det som är sanningen, tom begreppsvärlden definieras så. Det finns många exempel, tex Hitler och hans budskap, trängselskatt vs trängselavgift, arvsskatt vs Death tax, abortmotstånd vs pro life. Retorik handlar om att flytta fokus till den vinkel av frågan man anser vara viktig. Om motståndaren har en annan inriktning på frågeställningen så får de kanske inte lika mycket gehör och det rent av framstår som om de pratar om olika saker.
Själv är jag ambivalent inför politik nu förtiden. Jag vet vad jag tycker och röstar som jag alltid har gjort. Varför engagera sig i vad de säger? Det är ju i regel bara vilseledande propaganda. Moderaternas FRA-linje är ett typexempel på detta.
Själv är jag för FRA. Det verkar i stora drag vara en vettig lag. Om man oroar sig för att svenskar ska avlyssnas så görs vi redan det av främmande makt. Ska vi inte få avlyssna dem? Internet är inte ens sängkammare där man kan ha smisksex med flickvännen utan att någon kommer att få veta att man fått förtidig utlösning. Internet är snarare ett torg där man ska vara försiktig med att sprida vad man tycker och gör. ALLA kan se vad du gör!
Farhågorna kring FRA är överskattade. Vad jag förstått så ska jag kunna skicka ett mejl på arabiska till en godtycklig person i ett land i mellanöstern med ett kraftigt negativt budskap om Sverige, USA etc, utan att det fastnar i FRA:s maskineri.
Skicka en kommentar