Det kan mycket väl vara så att jag själv har uppfunnit den. Jag brukar iaf säga att det finns en taoistisk princip som säger att i det att något dåligt händer så kommer också något bra göra det. eller vice versa. Som med de allra flesta påstådda mönster så hittar jag ständigt bevis som stödjer min teori, allt man behöver göra är att leta lite.
Efter min stora framgång med plastmedvetande och återvinning på jobbet så har jag fallit hän för en förkylning. För två dagar sedan var det ganska illa. Då kämpade jag mig genom regnet i Bergen (regn, regn, ständigt detta regn) för att ta mig till jobbet. Plikttrogen som man är så var det ju vissa saker jag var tvungen att veta för att kunna arbeta hemifrån. Väl framme var man ett lagom mysigt slemmonster. Eller tja, egentligen var det inte SÅ illa. Jag menar, jag klarade att tänka klart och egentligen var det ingen fara för att jag skulle svimma på cykeln heller.
Likväl. Jag bestämde mig för att vara hemma igår för att försöka bli helt frisk. Jag känner mig inte bekväm i att går runt och vara paracetjunkie. N har tagit hand om mig likt en ängel och faktum är att jag har haft nästan oförskammat kul när man betänker att jag varit både sjuk och jobbat hemifrån. Jag har blivit bjuden på både bullar, glass med chokladsås och sandwich. Tricket ligger i att lägga sig i kast med ett lagom allvarligt ansikte och krasst säga "jeg er syk".
10 kommentarer:
Taoism! Ja, det verkar ju funka för Obama. Inte få OS 2016 - få Nobelsfredspris.
Jag vill minnas en episod från min bibelgrupp där en av deltagarna menade att Gud styrde hans liv så att något bra hände som följdes av något dåligt. Vi var ganska unisona i vår kritik mot honom - skrock, vidskepelse och nonsens! Var vad vi sa åt honom.
Det hela handlar om sannolikhet och statistiska variation för olika händelser. Har du tänkt på att ibland sker det två bra saker på rad, eller var den ena av dem egentligen dålig?
Väx upp, Johan!
Victor.. man behöver inte ta allt så allvarligt
Johan, jag vet inte vad jag ska tro om dig ibland då du tex vacklar i din övertygelse om att faktumet om evolutionen är en sanning. (Visst, de exakta detaljerna för hur det gick till är ju öppet för debatt, men alla vetenskapsmän inom området är rörande överens om att evolutionen inträffade/pågår) Jag är orolig för dig när du ogenerat uttrycker osäkerhet och tvivel inför sådant du borde veta bättre. Om du inte är seriös - skämta till det.
Det är inte det att jag inte uppskattar din oro Victor, men samma oro kan kanske kännas över vad som verkar vara ditt behov av att måla allt i svart eller vitt. Jag ska, när tiden tillåter mig, försöka förtydliga mina åsikter mer. Tills vidare ska jag bara försöka förtydliga detta kring evolutionen.
Evolutionsteorin är för mig ingen sanning - det är istället för mig ett vetenskapligt verktyg. Ifall jag någon gång behöver göra en modell över hur en population ska utvecklas kommer jag inte försöka bygga min modell på Gud. Jag kommer använda evolutionsteorin. Jag har fullt förtroende för det som ett verktyg. Men det gör det inte till en sanning.
För att citera en anonym kommentator på Schlaugs blog som citerade en munk. "Livet är ett mysterium som ska levas, inte ett problem som ska lösas.". Alltså. Jag har inget behov av att göra evolutionsteorin till en sanning. Det fyller inget ändamål för mig.
Angående detta bloginlägget. Min "taoistiska" teori roar mig, och jag tycker det är kul när jag kan härleda händelser till den. Men det är inte något jag tror är en sanning (jag har ju inte så stort behov för dem). Inte heller är det en princip som påverkar hur jag lever mitt liv.
Johan,
Igår var det tre mormoner på besök hemma hos mig. En amerikan, en finsk tjej och en svensk kille. Vi läste lite ur The book of Mormons och prata om teologiska grundsatser, såsom att de tar avstånd från treenigheten (och allt som följde av den nicaenska trosbekännelse från år 325 som är ett måste för kristendomen i övrigt) dessutom tror de att Gud är av kött och blod och att Jesus for till Amerika efter att han återuppstod och började predika där. Om jag hade varit troende så skulle jag ha svårt att motivera varför treenigheten måste vara sann - hur motiverar du det? Hur motiverar man att Augsburgsbekännelsen från 1530 är ett måste för att man ska vara av "den rätta läran" (1593 års kyrkomöte i Uppsala, 1809 års regeringsform och nuvarande successisionsordning från 1979)? Och hur rationaliserar man att katolicismen är mer sann än en lutheransk tolkning och det omvända? De kommer tillbaka på tisdag och prata lite mer om varför Jesus var tvungen att åka till Amerika.
Jag var i kyrkan här på Norra Fäladen idag. Vem visste att det var tacksägelsedagen idag? Det var en fin stund där, även om jag hade förväntat mig lite mer prat om arvssynden och om Jesu offer på korset - det om något bör vi väl vara tacksamma över? Såg Ester där, vilket var trevligt. Det slog mig även att av besökarna så var kanske 80-90% kvinnor. Jag funderar på att skriva ett kandidatuppsats i religionsfilosofi, gärna om hur könsmaktsordningen påverkas av organiserad religion.
Jag vet inte vad för slags luddigt sanningsbegrepp du har, eller om du missförstår evolutionen. Låt mig vara tydlig. Evolution syftar på två saker samtidigt, dels att vi har utvecklats från enklare organismer till mer komplexa. Detta påstående styrks av flera oberoende vetenskaper och metoder, såsom DNA-analys, berggrundssediment, fossiler etc. Om att denna utveckling inte har skett så måste du vara väldigt konspiratoriskt lagd. Dels menas, lite slarvigt i folkmun, att evolutionsteorin är vad Charles Darwin menade när han pratade om naturligt urval - dvs mekanismen för den gradvisa utvecklingen. Exakt hur det gick till är öppet till viss grad för spekulation. Mest troligt är att samverkan mellan olika mekanismer där naturligt urval är en viktig del, liksom epigenitik etc. Varför envisas du med att missförstå detta? Evolutionsteorin i dess första betydelse är inte ett verktyg, inte heller i dessa andra betydelse. Verktyget är den vetenskapliga metoden i sig själv, eller DNA-analys osv.
Visst får du intala dig själv att evolutionsläran inte har en direkt betydelse för din existens - troligen så har du rätt. Min envishet härrör snarare ur att du som lärd i den vetenskapliga metoden inte ska kläcka ur dig några märkliga grodor som talar emot ditt sunda förnuft och bildning.
Jag hoppas din förkylning går över, men var tacksam för den då det är tacksägelsedagen idag!
Då gör vi ett nytt försök att försöka reda ut begreppen. Redan i förra diskussionen vi hade kring detta med evolution och sanning så lyckades vi ju faktiskt enas om ett "uttalande" som båda kände sig bekväma med. Jag misstänker att vår diskussion framförallt kommer röra sig kring definition och användande av ord och därför är det viktigt att vi försöker vara nogranna och konsekventa med hur vi använder dem. Jag erkänner stora brister på detta fältet hos mig själv, både tidigare och antagligen i åkommande.
Först. För att vara helt tydlig. Jag måste inget. Jag ska inget. Detta har vi varit igenom tidigare Victor. Nu när vi är nogranna med ord så hoppas jag att vi båda kan vara överens om detta. Alltså. Jag varken måste eller ska något.
Så var det evolutionen. Jag har bara lekmanskunskap om den, därför borde man framförallt borde se mitt tidigare uttalande som ett generelt uttalande om vetenskap. I de studierna jag har varit genom har man noga påpekat just detta att vi modellerar världen. E = mc2 är inte sant. Du kan sträcka dig så långt som att säga att det är en beskrivning av en sanning. Men det är inte sant. Det blir aldrig sant. Det kan mycket väl hända att fokuset ligger annorlunda i biologistudier, att man faktiskt menar att man fullständigt beskriver och inte bara modellerar världen. Varför lär man ut E=mc2? För att det är en modell som stämmer överens med observationer.
Att du börjar tala om sanningar eller "övertygelse om att faktumet om evolutionen är en sanning" så blir det för mig att börja tala om axiom. Axiom är strålande i matematiken. Men de är helt bakom mål i naturvetenskap (enligt mig) eftersom jag menar att låser fast möjligheterna till teoribildning. Framgångsrik vetenskap måste kunna arbeta kritiskt med tidigare kunskap och den måste klara av att ständigt se nya upptäckter med färska och nyfikna ögon.
Så. Hur applicerar jag detta på evolutionen? Du beskriver evolutionsteorin som två delar. Dels ett påstående, (som du omtalar som en sanning) och dels en modell (urvalsteorin). Enligt mig är det onödigt att dela evolutionsteorin i två delar. För mig räcker den andra delen gott. Det är nämligen den som försöker uttala (modellera) världen. Den första delen, påståendet, menar jag kan härledas som en konklussion ur modellen. För mig är alltså den första delen i det närmaste en delmängd av det andra uttalandet. Stämmer påståendet? Det finns inget påstående som underbyggs bättre i den moderna vetenskapen. Är det en sanning? Inte enligt mig, utan bara ett uttalande som är väl underbyggt i våra till dags dato bäst fungerande modeller för att beskriva arters utveckling.
Vi var ju båda överens om att denna, evolutionsmodellen, med högsta sannolikhet är den bästa nuvarande modellen för att beskriva arters utveckling. Tidigare omtalade du att jag skulle ha en personlig övertygelse om detta. Personliga övertygelse klarar jag dock fortfarande inte av att ha om saker som jag egentligen inte vet något om.
Jag hoppas att om inget annat så har bakgrunden till mina uttalande blivit något tydligare.
Johan,
Du förtjänar ett svar då du väntat så länge, även om jag mest tycker att du missförstår hur sakerna förhåller sig.
För det första finner jag din uppdelning med verktyg och modell, en aning märklig. Kanske är det så man förhåller sig inom de immateriella vetenskaperna såsom bildanalys där det är slutresultatet och inte vägen dit som räknas. Jag deklararer okunskap i sakfrågan, men det skulle hjälpa om du höll dig till gängse termer. Det kan inte heller skada att vara konsekvent i sitt resonemang.
Ang Schlaugs blogg, så lever väl knappast en munk ut sitt liv, utan gör det han uppmanar andra att inte göra - fundera på livets mysterium. (Jag vara antar att Gud är ett av dem, varför annars låsa in sig på ett kloster i ett helt liv?)
Det är en trivial sanning att du varken måste eller ska göra vissa saker - men om du vill ha en givande diskussion om vetenskapliga teorier och dess implikationer, vore det iaf givande om du följde spelreglerna.
Du får det att låta som att Einsteins kända ekvation E=mc^2 enbart lärs ur för att den överensstämmer med observationer. Om det vore så enkelt så skulle vi inte ha ämnen som teoretisk fysik. Formeln är teoretiskt framtagen givet vissa premisser och antaganden. Dessa premisser och antaganden verfieras som sanna/rimliga om formeln överensstämmer med observationer. Einstein hade ju skrotat sina relativitetsteorier om de inte stämde överens med observationer, då de gick stick i stäv med hur man vid den tiden trodde hur universum såg ut.
Ang evolutionsteorin, eller utvecklingsläran som man sa förr, filosofer har haft det på känn att första delen (att vi har utvecklats från lägre organismer till mer komplexa organismer) redan sedan de gamla grekerna (jag tror bla Aristoteles har nämnt det), men de saknade mekanismen för hur det gick till, dvs naturligt urval och "punctuated equlibrium" (vad nu det heter på svenska). Kan man inte presentera en mekanism så är det inte vetenskap.
"Framgångsrik vetenskap måste kunna arbeta kritiskt med tidigare kunskap och den måste klara av att ständigt se nya upptäckter med färska och nyfikna ögon." Det är precis vad vetenskapsmän gör, enl min observation. Visst matematik och logik och kanske även dess tillämpning filosofi kan hävda att något är SANT bortom all tvivel. Det beror ju på att vi inte talar om vetenskaper utan om verktyg eller möjligen logiska system. Matematik beskriver inte verkligheten i sig själv. Vetenskap å andra sidan beskriver sanning bortom all rimlig tvivel. Istället för matematik används statistik för att uppskatta sanningshalten i ens premisser och antagande som spottade ut formeln som man testar mot observationer.
(fortsättning följer)
"Det finns inget påstående [dvs utvecklingsläran] som underbyggs bättre i den moderna vetenskapen. Är det en sanning? Inte enligt mig, utan bara ett uttalande som är väl underbyggt i våra till dags dato bäst fungerande modeller för att beskriva arters utveckling." Det är i bästa fall en åsikt, men du kommer inte ifrån den första delen av utvecklingsläran - att det har inträffat. Arter och raser har utvecklas genom tiden. Den andra delen, naturligt urval och "punctuated equlibrium" beskrev hur detta gick till. Om du vill tvivla på första delen, så förstår jag inte hur det skulle gå till. Utvecklingsläran är falsifierbar liksom all annan vetenskap, och under de 150 år som Darwin presenterade sin version av den, har man inte kunnat hitta något som motsäger teorin. (tex en kanin i samma jordlager som dinosaurier) Om det hade funnits motsägande forskningsresultat så hade ju ID-nissarna snappat upp det och inte köra sina gamla lögner om hur "perfekt" ögat är. (Det är i sig egendomligt att en del kristna är villiga att ljuga för Jesu skull, därmed bryta mot det 9:e budordet)
Saker som jag saknar formell bildning om men ändå är personligen övertygad om att de är sanna: att universum är platt, att atomteorin stämmer, att kvantmekaniken är rätt och riktig, att samtliga läkemedel på marknaden gör mer nytta än skada, att människan har varit på månen etc. Hur kan jag hålla en personlig övertygelse om något jag saknar någon djupare formell bildning om? Jo, för att jag vet hur den vetenskapliga metoden fungerar och att den fungerar.
Hoppas allt är väl med dig.
Victor
Nu är du farligt ute Victor. Den vetenskapliga metoden har inte ändrat sig särskilt mycket de senaste hundra åren, men om du använder tilltron till metoden som ledstjärna för att lita på vetenskapliga utsagor så skulle du ha kommit fram till följande:
Att Neurosedyn gör mer nytta än skada.
Att DDT är ofarligt och värt ett Nobelpris.
Att Freoner är oproblematiska.
Och kanske även att Titanic borde varit osänkbar...
Metoden i all ära men historien visar gång på gång att människan lätt förbiser konsekvenser (trotts de ypperliga metoderna) och att detta inte så sällan kan leda till katastrof. Visst, man kan inte skylla metoden för detta, men att tro att blint på vetenskapliga utsagor är att blunda för historiska fakta.
Så med samma säkerhet som dig så tror jag att det finns flera läkemedel som gör mer skada än nytta (om man inte räknar vinst till läkemedelsbolagen som nytta i sig).
Lucas,
Neurosedyn hade bristande kontroll under sin utvecklingsfas och reglerna stramades åt ofantligt efteråt. Dessutom så är det ett läkemedel som INTE ger fosterskador, utan det var en biprodukt i produktionen som såg väldigt snarlik ut som läkemedelssubstansen som gav fosterskador.
DDT är ett galet effektivt medel, och ett måste i områden med mycket malaria. Freoner gör sitt jobb bra - och ingen hade kunnat förrutspå hur det skulle bete sig i atmosfären.
Titanic kan jag inte uttala mig om - kanske var det bara en sloogan om att det var osänkbart?
De exempel du anger är sådana som inte testades inom den rigorösa ramen för substansutveckling som vi har idag.
OK! Det finns några skavanker men att åkalla en högre makt hade knappast gjort att de negativa effekterna skulle ha upptäkts. Den vetenskapliga metoden är självkorrigerande.
Säg, vilka av följande landvindningar av den vetenskapliga metoden har varit av ondo:
* Förmågan att sätta människor på månen
* Höjd medellivslängd från 50 (år 1900) till 80 på 100 år.
* Att utrota sjukdomar som polio, smittkoppor, mässling etc
* Datorer
* Matkonserven (ökad livslängd på livsmedel från några dagar till år)
* Elektricitet
* Solfångare
etc
Allt detta är resultatet av vetenskapligt arbete. Inget försiktighetsivrande har någonsin lett vägen till förbättring för mänskligheten. Visst kan vetenskapliga upptäkter användas för både gott och ont, men det är inte poängen du försöker göra. Visst måste vi ta ansvar för våra snedsteg, men utan att ta kalkylerade risker gör vi inga framsteg.
Skicka en kommentar