Of Muffins and Men

Detta liv, som vi alla ödmjukt vandrar genom, bjuder på utmaningar på alla möjliga nivåer. Det kan sträcka sig från att rädda planeten från att värma upp sig själv, från att hålla humöret uppe en regnig dag när någon tränger sig före i kön, till att göra muffins med puffighet. Det förefaller uppenbart att envar person inte vid envar tid kan lösa envar utmaning, men någon gång ska man väl få något gjort? kanske därför har jag kommit att fastna för detta med muffinsarna.
Jag är numera förbi min tredje sammandrabning på kort tid. Med tanke på de olika basrecept på smet man kan använda, i tillägg till den fyllning man väljer att stoppa i muffinsarna så är möjligheterna många. Beroende på hur idoga man väljer att piska sina ägg eller hur noga som bakpulvret blandas ner i vetemjölet så kan man vänta sig olika resultat. T.om. en sådan enkel sak som hur de olika formerna förhåller sig sinsemellan på formen är en parameter i den delikata kalkylen.

Förra gången valde jag att göra den mer smörbaserade fin sockerkaka-smeten för att se hur detta påverkade utfallet.

Den levande smetens vilja att dra sig på upptäcktsfärd i ugnen gjorde tillsammans med de olika hallonen att en viss vilja att utbrista "it's alive!" inföll sig när smeten var färdig.
Enligt sann ingenjörskonst har givetvis nederlaget analyserats och muffinsformarna har blivit utsedda till syndabockar. Idag har jag köpt en fast teflonplatta för att göra muffins i. Fortsättning följer.