Klockan är halv fyra på morgonen, fast det visste jag inte då. Plötsligt exploderar ovanvåningen i en kakafoni av ljud. Motvilligt lämnar jag min sömns gränsland.
Vad är detta?
Var är jag?
Tysk techno tänker jag, det är basen av en eller annan sång som vandrar genom golvet ner till mitt sovrum. Jag börjar treva mig efter klockan, det är ljust ute. Spelar mina grannar såhär hög musik på morgonen? Man hade kunnat bli irriterad, men det var något surrealistiskt över det hela. Hur hör tysk techno hemma hos min grannfru på 40+? Jag kvicknar till lite till och hör efter mer. Det var tydligen inte tysk techno. När grannfrun för full hals sjunger med i ett falsettsträvande Fernando förstår jag vad det är. ABBA.
Jag tänker på hur jag första gången jag åt i Japan hörde hur de spelade Dancing Queen på radion. Tacksam över att jag överhuvudtaget fått tag på mat och trött efter att inte sovit på över ett dygn kände jag att låten på något sätt var dedikerad till mig, den enda icke japanen i kafeterian.
ABBA. Det var alltså bara ABBA. Jag slappnar av igen, allt i ordning. Skönt att veta att även Bergen har sin portion av surrealism. Jag somnar.
2 kommentarer:
hahaha! Fernando!! Det finns en korean i huset som påstår sig gilla ABBA och säger "ni svenskar borde vara stolta över dem", han är iaf konstig.
Här! En spännande artikel om miljöextremism på statliga verk!
http://www.dn.se/opinion/debatt/stoppa-den-svenska-miljoextremismen-1.804494
Kanske mindre lyckade bak är något som går i släkten för tiden. Din andra upplaga av muffins såg ju proffsigt värre ut. Skam den som ger sig. Härliga vinter. Minns mitt första år i oslo då jag blev väldigt förvånad när jag skulle cykla hem ifrån nattvakt och gatorna var fyllda med snö. Ingen hade skottat!? Det lönar sig att gå istället för att släpa cykeln genom snömodd. Ser ut som du har det bra. Skönt. Stor kram syster
Skicka en kommentar