Jobbet

Man inser sina egna begränsningar när man som dagsplan gör upp att handla några byxor och skriva ett brev och sedan med nöd klarar det.

Men jobbet jag har länge tänkt skriva om, och här kommer det. Men var börjar man?

Jobbet har än så länge för mig bara bestått i att läsa dokument i olika former. Designdokument, rutindokument, aktiemarknadsdokument och programmeringsdokument.
Att tänka tillbaka på att man har spenderat 37 och en halv timme (återkommer till detta med bra saker med att arbeta i norge) den senaste veckan bara med att läsa och ändå inte känt sig understimulerade ser jag som ett väldigt gott tecken. Jag har tonat ner min radikalism något inför det nya jobbet, och har än så länge hållt mig borta från de mest laddade USA, miljödebatterna. Men nästa vecka tänker jag göra en kupp i att köpa en blomma och sätta i fönstret vid mitt skrivbord. Jag hoppas att den effektivt ska skymma blicken av en solheimskyrkogård som ligger på andra sidan en starkt trafikerad fyr-filig motorväg.

Trivs jag på det nya jobbet då? Jag vet inte. Jag får vänta i någon vecka till innan jag har bestämt mig, men jag är entusiastisk inför jobbet som ligger framför. Att få vara med att bygga ett IT-system från början har blivit något av en ny-renässans för mitt programmeringsintresse. I veckan som kommer ska jag få börja knappa loss i UML, något som låter ohyggligt tråkigt egentligen, men som jag likaväl tror kommer bli kul. Kenneth, som är chef, verkar väldigt duktig på det han gör, och vi kommer vara väldigt systematiska i arbetet.
Både Kenneth och Atle (min andra medarbetare) är i samma ålder och har gått i samma gymnasieklass en gång i tiden. De är inbitna bergensare båda två, även om de inte snackar så stark dialekt. När de kommer igång som värst i sina diskussioner så måste jag erkänna att jag inte hänger med på vad de säger. Båda två är småbarnsföräldrar och har således nästan alltid röda ögon på jobbet. Av och till drar de lite snuskiga skämt med Jon som har kontoret brevid, men bortsett från det är de hyggliga killar.

Arbetsutrustningen då? Aldrig har jag haft så moderna maskiner till mitt förfogande. När jag fick en andra monitor på Palett så var det en stor förbättring mot tidigare, men nu har det gått till det extrema. Bara min första skärm är lika stor som två, och när jag sedan fått en lika till brevid så måste man vrida på både kroppen och huvudet för att gå från att se på den ena till den andra skärmen. Den bärbar PCn är också en widescreen variant och ganska skön i förhållande till min gamla dator som konstant har igång sina fläktar. Ny mobiltelefon har jag också fått, med mitt gamla nummer överfört, så nu antar jag att jag kommer kunna ringa till Nathalie gratis i framtiden. Vi har en väldigt bra kaffebryggare, som ger kaffe med karakteristisk smak. Kylskåpet har samma inbyggda is och vatten funktion som min systers har, något som faktiskt är en välkommen funktion.
Det är inte utan att man känner sig lite vilse med alla dessa nya högteknologiska prylar, men jag antar att man vänjer sig.

Bra saker med att arbeta i Norge då.. lunchen räknas in i arbetstiden, så börjar jag klockan sju, så kan jag sluta klockan tre. Mitt företag är i samma koncern som elprice (en mindre variant av onoff) vilket innebär att jag kan köpa saker av dem till inköpspris. Det är bara gångavstånd från var jag bor. Vi har en otroligt billig, och fin, kantin att äta i. Tja, det var väl mest det. Nu i efterhand har jag konstaterat att det är skönt med tryggheten att ha en fast inkomst.

Men hur går det med friheten då? Tja. Jag har ju bara arbetat en vecka, men dessvärre måste jag konstatera att man blir ganska trött av att arbeta. Klaga ska man ju dock inte göra, med tanke på de som har barn, men jag kan inte annat än dra slutsatsen att mina extra aktiviteter måste bli färre som följd av det nya jobbet.

Det var väldigt kul att se de nya kommentarerna. Speciellt att du mamma har givit dig ut i cyber rymden, det glädjer mig! Ifall ni undrar så luktar rummet fortfarande vitt vin. När min granne rökte igår så var det en upplevelse att gå ut i hallen där de båda starka dofterna blandade sig. Som när man går förbi a-lagarna på tågstationen.