Och så äntligen, fem månader efter att jag först flyttade till Norge, så har jag fått jobb. Det ska bli en programmerare av mig igen. Denna gången ska jag vara med och arbeta på ett nyuppstartat projekt i ett företag som innan mig bara bestod av två personer. Efter att ha träffat dem i två intervjuer och känt deras pionjäranda så blev jag övertygad om att detta jobbet är något som är spännande.
Det ena ger det andra i den västliga paradigmen och det säger sig själv att liksom jag startar på ett nytt jobb, så måste jag lämna mitt gamla. Något som bär emot eftersom det är ett högst trivsamt jobb, som jag dessutom känner att jag fått bra koll på vid det här laget. Samtidigt som mig så ska Muhemed också sluta, fast dessvärre under mindre glada former. Jag och Gottfried har konstaterat att Muhemed är vår egna Zlatan. Både Muhemed och Zlatan kommer från Bosnien och båda präglas av, vad jag nu fått för mig är typisk bosnisk, humor - en kaxig, smått konstig, men väldigt rolig humor. Muhemed var dessvärre på Fretex på adföring och nu har någon osynlig människa någonstans bestämt sig för att Muhemed ska utbildas istället. Själv vill han stanna, man kan märka hur det hela går in på honom. Han passar bra in i arbetsgänget, det blir svårt att tänka sig hur Fretex i Åsane ska bli utan Muhemed där.
Min favorit Irakier, Mahmoud, har bott i Norge i åtta år, men fortfarande inte fått något statsmedborgarskap. Norge säger nej. Hans fru och två barn som bor i Sverige kommer förhoppningsvis få ett svenskt inom ett år, så då är vad man kan förmoda varit nio års lång väntan över.
Det är inte lika hemskt som min somaliske vän i Lars Hilles gate Ibrahim. Han fick löfte från UD om att hans familj skulle få komma i Oktober. Sedan ändrades det till garanterat innan julafton. Sedan blev det Januari. Sedan bröt oroligheterna ut i Kenya där de är i för tillfället och nu finns det inte längre någon plan eftersom de måste ha ett papper från någon myndighet i Kenya och där är alla sådana instanser för tillfället stängda.
Så fick jag till sist läst EU-dokumenten (EU Climate Action, MEMO0833) om hur klimatförändringar ska förhindras. Eller åtminstone memot plus första halvan av färdplanen.
Vissa saker i innehållet gillade jag, som t.ex. att man tar hänsyn till att U-länder inte är i stånd till att göra lika stora förändringar. Givetvis skulle det rättvisaste vara att sätta en fast gräns av per capita utsläpp för alla länder, något sannolikt skulle vara mycket mer förmånligt för U-länderna.
Vissa saker i förslaget fanns det som jag inte tyckte om, t.ex. kommer man börja med uppföljning först 2013, och såvitt jag har förstått så finns det lite eller inget incitament till att börja upprensningen långt innan dess (även om minskning ska vara i förhållande till 2005s nivå och inte 2012s). Att en regering, som t.ex. den som sitter just nu i Sverige, skulle börja ta impopulära men nödvändiga steg för att klara av något till 2013, när de kanske inte sitter längre, rimmar dåligt med min generella erfarenhet av politik.
Man talar mycket om utsläppsrätterna som det starkaste vapnet för att få ner utsläppen, tilltaget kallas EU ETS - European greenhouse gas Emission Trading Scheme. Jag tror personligen att det är ett bra verktyg för att, från så högt uppifrån, kunna styra något så komplicerat som hela europas utsläpp, men kunnare menar att så som utsläppsrätter hanterats så här långt, så har de haft väldigt lite verkan, och man ska vänta med att lovprisa något innan man har sett det i aktion.
Rapporten menar att vi ska kunna upprätthålla vår materiella standard samtidigt som utsläppen minskas. Detta är något som jag inte tror på, så rent ideologiskt tycker jag rapporten är allt för svag, samtidigt är detta nog det bästa EU, med den bestämanderätt EU har, kan få till för tillfället.
Jag kan inte uttala mig om utsläppssänkningen med 20% (eller 30 ifall övriga I-länder hakar på efter egen förmåga) är tillräckligt stor och jag vill mena att ingen annan kan säga det iheller. Jag tänker på vad jag läst i Malms bok om hur IPCC-rapporten var alldeles för svagt tilltagen och hoppas att EU baserat sitt beslut på mer radikala vetenskapliga rön. I följande artikel i DN föreslår en rapport från vår klimatberedning att de svenska utsläppen ska sänkas med 30%. Rapporten förtäljer inte vad 30% är i förhållande till, men utifrån sammanhanget antar jag att de menar relativt 2005s nivå. Man hänvisar till att EU på Bali argumenterat för en sänkning med mellan 25-40 procent (i artikeln står det 2540 procent) mot 1990s nivå.
Personligen är jag intresserad av att höra vad Lucas har att säga i frågan, samt hans vänner i miljöpartiet.
5 kommentarer:
Miljöpartiet har tillsammans med sossarna och vänstern enats om en säkning med 40% i Sverige räknat från 1990 fram till 2020. Av dessa 40% är ca 10% redan avklarade. Jag tycker att detta verkar väl genomförbar utan några större uppoffringar. Dessutom vill mp och v ha ett mål om klimatbistånd utöver befintligt bistånd för att hjälpa fattiga länder till en hållbar utveckling.
Med tanke på att klimatförändringen verkar vara den största utmaning som människan ställts inför sedan förra istiden så tycker jag att all planering av vårt samhälle måste ta klimatpåverkan med i beslutsunderlagen.
Politisk kommer det att kräva en hel del eftersom livsstilsförändringar är nödvändiga (och ofta önskvärda även av andra skäl). Jag tror att man på EU-nivå har fattat att klimatförändringarna är en möjligthet att legitmera EU-projektet, nu när det inte finns så många som minns andra världskriget längre. Det blir dock en tuff kamp med mycket starka lobbygrupper som energi-industri, bil-industri, lastbils-industri, flyg-industri och kött-industri som inte kommer att kunna fortsätta sin verksamhet i samma omfattning. Det kommer att lobbas intensivt för olika sätt att köpa sig fria från ansvar och åtgärder (inte här, inte nu och inte så mycket). Tyvärr tror jag att den politiska insikten hos de flesta partier saknas, när det gäller det faktum att en tillväxtstyrd ekonomi inte kommer att kunna samsas med en verkningsfull omställning till ett hållbart samhälle. Första etappen fram till 2020 lär dock gå att göra utan en mer genomgripande omställning men om den nödvändiga fortsättningen fram till 2050 inte ska bli omöjligt så måste vi sluta slösa våra resurser på ohållbara projekt som utbyggda motorvägar, flygplatser, externa köpcentra och kontorskomplex med glasfasader. Jag hoppas att en större insikt om vad som krävs kommer efterhand som samhället börjar anpassa sig.
Jag tror att den viktigaste rollen för Sveriges del är att visa omvärlden att det går att genomföra de förändringar som krävs utan att samhället störtar samman (i flera fall kommer åtgärderna att ge ett trevligare samhälle). Men vissa standardsänkingar kommer också att krävas. Om inte ens vi som tillhör de mest priviligierade länderna i världen förmår oss att vända vår utveckling så lär länder med sämre förutsättningar få väldigt svårt att motivera sig att göra de åtgärder som krävs. Någon måste helt enkelt visa vägen och vara den inspirationskälla som får gräsrötterna runt om i världen att kräva förändring.
Eyy! Grattis till jobbet!! :) /Malin
Stort grattis till jobbet!! Vad kul.... Hoppas du kommer att trivas. Härligt att höra att du får träffa en massa olika människor. Det ger en perspektiv på tillvaron. Man är priviligerad som svensk. Att få flytta runt som man vill är en självklarhet medan andra får fajtas med nebbar och klor för att samla sin familj.
Kram på dig
tack så mycket! det ska bli spännande att se hur det nya jobbet blir, men av det lilla jag sett verkar det kanon (plus att jag får högre lön än markus utan att behöva löneförhandla).
Grattis till jobbet Johan! Jag har kommit upp ifrån sängen nu, har varit sjuk sedan i måndags och har knappt ätit något. Känner mig sakta men säkert bättre igen.
Skicka en kommentar