... är ju svårt för mig att veta eftersom jag inte varit där på ganska länge, men efter att ha sett 'the Karate Kid' idag så har jag ändå fått en känsla av att någon form av attitydförändring håller på att ta plats i landet där långt borta med fler invånare än Europa.
Först och främst. Ungefär samtidigt som Avatar hade premiär så hade också den kinesiska storfilmen Konfucius det. Som man kan gissa så handlade den filmen just om Konfucius. Efter vad jag hade förstått så hade man skapat en historia med något liknande Crouching Tiger Hidden Dragon känsla för scener och storskalighet. Men denna gången inte för att framhäva kampsport eller poesi utan för att föra fram mannen som av många anses ligga bakom det kinesiska sättet att tänka på. Konfucius har det annars hållt en debatt om huruvida hans idéer är applicerbara även i den moderna världen som vi lever i. Liksom Jesus så var ju konfucius nämligen en person som förespråkade moraliskt levande och sådana saker som ekonomisk tillväxt hade inget självändamål i hans filosofi heller.
Nåväl. Filmen får jag erkänna att jag inte sätt. Men när jag åkte hem från Sverige så köpte jag en tunn bok som handlade om konfucianismens lära och idéer. Detta är givetvis ett ämne man skulle kunna skriva 1000 sidor långa böcker om i högst akademiskt språk, men vad jag köpte var en pocket på drygt hundra sidor som menade att fundamentet i konfucianismen var precis som boken, kort och enkelt. Boken är en översättning från en kinesisk bok som sålts i över 10 miljoner exemplar så det verkar ju inte helt otänkbart att det finns någon form av konfucius-återupplivande som är pågång. Konfucianismen är ett tankesätt som ofta frammålas som djupt hierarkiskt, något som många kan tänka sig skulle passa en kommunistdiktatur som vill kontrollera 1,2 miljarder människor. Därför är det intressant att den boken jag läste valde att tolka konfucianismen i ganska liberala termer. När jag läste i boken var det nästan som att läsa en bok om taoismen (som är en väldigt anti-auktoritär lära) och där refererades flera gånger i boken till "the Way" (eller på kinesiska 'dao' vilket är varifrån taoismen fått sitt namn). Vid ett tillfälle tar författaren i boken upp en diskussion som Konfucius hade med fyra av sina elever. Han frågade dem alla vad de hade för ambitioner och de svarade i tur och ordning. De tre första ville bli ledare över ett rike för att kunna leda detta på ett rättfärdigt sätt. Den sistes ambition var att få gå med familj och vänner och bada i ett vattenfall när sommaren kom. Efter en del eftertanke säger Konfucius att han mest delade den sistes ambition. Författaren markerar i boken att det han gör är en kontroversiell tolkning av denna diskussionen eftersom många lärda menar att stora ambitioner utgör en del av konfucianismen. Personligen tror jag att boken är publiserad efter godkännande från censurmyndigheter. Därför tycker jag att det är intressant att man så försöker tona ner meningen med ekonomisk tillväxt och istället sätter moraliskt levande som det stora målet.
Tillsist var det då the Karate Kid. Filmen har gjort i samverkan med kinesisk filmindustri och i eftertexterna så angavs namnen både på engelska och på kinesiska brevid varandra. Jackie Chan spelar master Miyagi som nu varken är japan eller karatetränare utan istället kines och kung fu tränare. Jackie Chan har fått mycket kritik hemifrån Hong Kong efter att han uttalat att demokrati så som västen har det inte skulle vara de bästa för Kina. Han är en försvarare av den kinesiska regimen. Som sådant kan man ju tänka att han även är patriot och då kan det tänkas (lite) motsägelsefullt att han ställer upp på att göra en film där givetvis amerikanen kommer besegra kinesen i slutet (det kunde ju knappast gå på något annat sätt). Men om man ser till filmens innehåll så ställer den den goda kung fun som eftersträvar harmoni och fred mot den onda kung fun som endast önskar vinna. Själv ser jag det hela som en kamp mellan ideal som jag tror växt fram i Kina i modern tid (det onda) mot ideal som länge legat i grunden till den kinesiska kulturen (det goda). I slutet av filmen så har egentligen alla kineser varit ganska hyggliga människor med undantag av den onda kung fu tränaren.
Är allt detta kuturella verktyg i en kamp om att försöka vända riktningen i ett enormt land mot mer traditionella värderingar? Inte en aning, men jag gillar att tänka att det är så. Och jag skulle bli mycket glad ifall det isåfall lyckades och att man i tillägg lyckas lägga om sitt samhälle till ett mer hållbart än de vi har i Europa eller det som finns i USA. Det hade ju isåfall visat att medan vi ständigt påpekar att de stora bovarna är i Asien och att vi följdaktligen inte ska göra någonting så väljer man där istället att agera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar