Miljödebatt och klimatdebatt

I medierna har det sedan länge funnits två sidor i klimatfrågan. De som är skeptiska till klimatrapporterna och de som menar att klimatrapporterna är mycket allvarliga och det är viktig att vi som mänsklighet snabbt agerar. Det finns en väldig misstänksamhet i debatten och från båda sidorna sett så finns det namn där varningsklockorna direkt ringer när man hör dem i debatten. För mig personligen har samtliga allianspartier fått en liten varningsklocka tilldelad sig som ringer varje gång de uttalar sig. Det finns gånger, som t.ex. när Rheinfeldt pratade om att man kanske var tvungen att minska på konsumtionen för att bekämpa problemen, då jag tycker de har sagt bra saker. Men oftast upplever jag att de åtgärderna man föreslår även kan fungera som snyggt kamuflerade förslag som kanske låter bra för miljön, men framförallt fungerar som pådrivare av en ökad konsumtion.

Efter IPCCs rapporter som samtliga stora partier erkänt som alarmerande så har miljöfrågan naturligt letts in på att handla mycket om utsläppt eller inte av koldioxid. Därför kan jag undra om inte centerpartisten Magnus Andersson var lite nöjd med sig själv över centerpartiets förslag att subventionera bilar som släpper ut under 50 gram CO2 per kilometer med 40000 kr. För mig blir detta givetvis ett väldigt förväntat utspel från alliansen för att det låter som om det kunde vara bra för miljön, men framförallt är det en stimulerande åtgärd som ökar konsumtionen.

Jag tycker förslaget är intressant av flera orsaker, bland annat eftersom jag är långt ifrån överbevisad att försäljningen av nya miljöbilar faktiskt minskar vårt samlade CO2 utsläpp. Magnus skriver i sin artikel: "Enligt Naturvårdsverket uppskattas att 25 procent av bilarnas utsläpp under livscykeln genereras vid produktionen". Nu vet jag inte exakt hur denna siffran är framräknad, men jag misstänker att andelen koldioxid som släpps ut i produktionen är ökande nu jämfört med förr eftersom jag tror man har bilar en betydligt kortare tid idag än vad man hade förr och också för att jag hört att producerandet av elbilar är otroligt energikrävande. Men alltså låt säga att 25% av utsläppen sker vid produktion. Det innebär att nya bilar endast får släppa ut 2/3 av det den gamla bilen gjorde för att den nya bilen ska vara lönsam ur ett CO2 perspektiv. Jag är personligen övertygad om att det finns siffror som kan ge en klarare bild av huruvida det är på detta sättet och utsläppen minskas eller inte i takt med att bilparken förnyas. Och jag tycker det skulle varit intressant att se siffrorna. Men något tror jag vi alla kan vara överens om och det är att den svenska bilparken har genomgått en modernisering från ända tillbaka till att den skapades. Och ifall då en modernisering av bilparken skulle tillskriva minskade utsläpp av CO2 så borde ju det finnas en tydlig trend av att utsläpp från privatbilism i Sverige är på väg neråt. Och om du nu kan se att utsläppen är på väg nedåt så kanske du säkert också räkna ut när vi beräknas ha en hållbar bilpark i förhållande till de utsläpp det är beräknat att vi ska kunna ha. Jag skulle önska att de personer som benhårt står upp för tanken att en modernisering av dagens teknologi kommer minska CO2 utsläppen också kunde visa på hur mycket utsläppen idag minskar. Det hade varit bra för den framtida debatten.

Men så har vi den andra sidan av saken. För i och med IPCC så har klimatdebatten i det allmänna medvetandet i det närmaste blivit synonymt med miljödebatten. Men det är ju en vrångbild. För miljö är mer än bara klimat. Och miljöskadorna av ökad konsumtion av bilar är inte endast de 25% CO2 som släpps ut utan även de ton med restprodukter som skapas vi producerandet av en bil. För som med nästan all industri så släpps det ut mycket andra saker än bara CO2 vid producerandet av bilar. Och därför kan man tycka det är intressant att pressa på att man här har ett bra miljöförslag när man inte har några siffror som visar att svenska CO2 utsläpp faktiskt minskar som en följd av den förnyade bilparken och när man sedan helt ignorerar övriga miljökonsekvenser av den konsumtion man vill stimulera. Är det detta som miljödebatten har slutat upp som, en debatt om koldioxidutsläpp från svenska bilar? Perspektivet borde vara mycket större.

Knegarmoral del två

Diskussionen om ett annat sätt att finnas på som en gemenskap har i stort sätt uteblivit. Även om det finns profilerade människor som länge talat om de brister som finns i hur vi idag organiserar oss och även påtalar vad som skulle kunna bli bättre ifall man gjorde någonting åt dem. Även om man i lugn och saklig ton sakta förklarar det som ju egentligen säger sig själv nämligen att

1) Oändlig ekonomisk tillväxt är inte hållbar så länge den kräver att man plockar ut mer och mer resurser ur jorden.
2) Den tillväxt vårt system idag orsakar är en tillväxt där man plockar ut mer och mer resurser ur jorden.
3) Vi bor i ett samhälle där man å ena sidan kämpar för att effektivisera produktionen så att så få människor som möjligt behövs i jobb, medan vi å andra sidan ser ner på de människor som inte har några jobb eftersom de inte bidrar till systemet.

Alltså. Jag och några med mig menar att det finns ett fundamentalt fel i det system vi alla lever i och inte verkar komma ut ur. Likväl så verkar de som styr Sverige inte vilja bjuda upp till en sådan debatt. Jag törstar efter en debatt fyld av eftertänksamhet där dagens politiker deltar, istället för de så hetsiga one-liners-tävlingar som idag är den enda kontexten vi får se dem i.

Men. Är det något man kan lita på så är det Svensk radio. I tendens så kommer man i denna veckan just försöka diskutera varför vi arbetar mer nu än på 70-talet och vilka konsekvenser detta eventuellt får.

Personligen brukar jag använda mig av en väldigt enkel metod när jag värderar olika levnadssätt. Jag kollar på ifall personen som lever på ett speciellt sätt är lycklig. Är han det så är det antagligen ett gynsamt sätt att leva på, är han det inte så är det antagligen inte det. Det första programmet i tendens lämnade mig lika handfallen som tidigare i frågan om människor blir mer lyckliga av mindre arbete eller inte. Man ställde en man som jobbade 10 timmar om dagen mot en tjej som valt att arbeta så lite som möjligt. Mannens barn hade ju givetvis gärna velat se honom mer. Men själv var han mer nöjd med att arbeta mycket än att inte göra det. Tjejen hade problem med att det fanns alldeles för mycket att välja på när hon skulle göra något med sin tid. Dessutom hade hon en otäck hosta som kanske kom av att hon bodde i en husbuss ute på visjan. Senare i veckan kommer man ta upp hållbarhetsperspektivet och hur det relaterar till hur mycket vi arbetar. Min förhoppning är att man i de andra avsnitten kommer lyckas med det jag tyckte man misslyckades med i första, nämligen att skrapa under ytan på frågan.

Vad man tänker på i Kina

... är ju svårt för mig att veta eftersom jag inte varit där på ganska länge, men efter att ha sett 'the Karate Kid' idag så har jag ändå fått en känsla av att någon form av attitydförändring håller på att ta plats i landet där långt borta med fler invånare än Europa.

Först och främst. Ungefär samtidigt som Avatar hade premiär så hade också den kinesiska storfilmen Konfucius det. Som man kan gissa så handlade den filmen just om Konfucius. Efter vad jag hade förstått så hade man skapat en historia med något liknande Crouching Tiger Hidden Dragon känsla för scener och storskalighet. Men denna gången inte för att framhäva kampsport eller poesi utan för att föra fram mannen som av många anses ligga bakom det kinesiska sättet att tänka på. Konfucius har det annars hållt en debatt om huruvida hans idéer är applicerbara även i den moderna världen som vi lever i. Liksom Jesus så var ju konfucius nämligen en person som förespråkade moraliskt levande och sådana saker som ekonomisk tillväxt hade inget självändamål i hans filosofi heller.

Nåväl. Filmen får jag erkänna att jag inte sätt. Men när jag åkte hem från Sverige så köpte jag en tunn bok som handlade om konfucianismens lära och idéer. Detta är givetvis ett ämne man skulle kunna skriva 1000 sidor långa böcker om i högst akademiskt språk, men vad jag köpte var en pocket på drygt hundra sidor som menade att fundamentet i konfucianismen var precis som boken, kort och enkelt. Boken är en översättning från en kinesisk bok som sålts i över 10 miljoner exemplar så det verkar ju inte helt otänkbart att det finns någon form av konfucius-återupplivande som är pågång. Konfucianismen är ett tankesätt som ofta frammålas som djupt hierarkiskt, något som många kan tänka sig skulle passa en kommunistdiktatur som vill kontrollera 1,2 miljarder människor. Därför är det intressant att den boken jag läste valde att tolka konfucianismen i ganska liberala termer. När jag läste i boken var det nästan som att läsa en bok om taoismen (som är en väldigt anti-auktoritär lära) och där refererades flera gånger i boken till "the Way" (eller på kinesiska 'dao' vilket är varifrån taoismen fått sitt namn). Vid ett tillfälle tar författaren i boken upp en diskussion som Konfucius hade med fyra av sina elever. Han frågade dem alla vad de hade för ambitioner och de svarade i tur och ordning. De tre första ville bli ledare över ett rike för att kunna leda detta på ett rättfärdigt sätt. Den sistes ambition var att få gå med familj och vänner och bada i ett vattenfall när sommaren kom. Efter en del eftertanke säger Konfucius att han mest delade den sistes ambition. Författaren markerar i boken att det han gör är en kontroversiell tolkning av denna diskussionen eftersom många lärda menar att stora ambitioner utgör en del av konfucianismen. Personligen tror jag att boken är publiserad efter godkännande från censurmyndigheter. Därför tycker jag att det är intressant att man så försöker tona ner meningen med ekonomisk tillväxt och istället sätter moraliskt levande som det stora målet.

Tillsist var det då the Karate Kid. Filmen har gjort i samverkan med kinesisk filmindustri och i eftertexterna så angavs namnen både på engelska och på kinesiska brevid varandra. Jackie Chan spelar master Miyagi som nu varken är japan eller karatetränare utan istället kines och kung fu tränare. Jackie Chan har fått mycket kritik hemifrån Hong Kong efter att han uttalat att demokrati så som västen har det inte skulle vara de bästa för Kina. Han är en försvarare av den kinesiska regimen. Som sådant kan man ju tänka att han även är patriot och då kan det tänkas (lite) motsägelsefullt att han ställer upp på att göra en film där givetvis amerikanen kommer besegra kinesen i slutet (det kunde ju knappast gå på något annat sätt). Men om man ser till filmens innehåll så ställer den den goda kung fun som eftersträvar harmoni och fred mot den onda kung fun som endast önskar vinna. Själv ser jag det hela som en kamp mellan ideal som jag tror växt fram i Kina i modern tid (det onda) mot ideal som länge legat i grunden till den kinesiska kulturen (det goda). I slutet av filmen så har egentligen alla kineser varit ganska hyggliga människor med undantag av den onda kung fu tränaren.

Är allt detta kuturella verktyg i en kamp om att försöka vända riktningen i ett enormt land mot mer traditionella värderingar? Inte en aning, men jag gillar att tänka att det är så. Och jag skulle bli mycket glad ifall det isåfall lyckades och att man i tillägg lyckas lägga om sitt samhälle till ett mer hållbart än de vi har i Europa eller det som finns i USA. Det hade ju isåfall visat att medan vi ständigt påpekar att de stora bovarna är i Asien och att vi följdaktligen inte ska göra någonting så väljer man där istället att agera.

Politisk debatt

Jag har hört att vi i Sverige har en av världens bäst fungerande demokratier. Så är det säkert, det är inte alls otänkbart att de svenska politikerna är bättre på att hålla sina löften eller att det sker färre obstruktioner i vårt demokratiutövande än vad det görs i andra länder. Ändå kan jag uppleva att vi har en lång bit kvar att gå innan vi kan säga att Sverige är ett land som faktiskt styrs av invånarna.

Politikerna är väldigt bra på att hålla sina vallöften så vi som väljare har ju ett bra underlag att använda oss av om vi vill ta reda på vad partierna vill göra. Men även om man vet vad partierna avser att göra så är det fortfarande väldigt svårt att få en bra överblick över det stora perspektivet. Hur ser egentligen Sverige ut om 10 år? eller om 20 år? Är det någon som har funderat över det i de politiska partierna? Är det någon som vågar debattera det?

Jag är redan nu ganska säker på hur jag tänker rösta men jag tycker ändå att det är intressant att försöka förstå hur de politiska partierna tänker. När jag lyssnade på klimatdebatten på P1 blev jag ganska besviken. Det är svårt att veta vilken taktik som politiker som fungerar bäst. Man hade ju kunnat tänka att det var de rödgröna som skulle haft bäst platform att gå in i en sådan debatt på. Men jag tror ändå de förlorade på hur den vänsterpartistiska deltagaren hela tiden lät så arg och på varje fråga valde att säga alliansen gör allting fel och sedan inte så mycket mer. Jag hoppas att den formen av debatterande är något som straffar sig.

Bärplockeri i Sverige

Jag lyssnad på konflikt på P1 där man pratade om bärplockarna från Vietnam som fastnat i mellan-Sverige. Ute på stan där de höll till så gick en dam runt med sin lilla svarta pudel. Hon berättade att hon var livrädd å sin hunds vägnar nuförtiden för man vet ju att folk i Asien äter hundar och med tanke på att dessa Vietnameser inte har pengar till mat ens så kanske de kunde bli så desperata att de skulle äta upp hennes hund. Runt om på bygden så florerade rykten om att Vietnameserna åt katter.

Det var fascinerande att höra på och i någon mening lite lustigt att föreställa sig den här damen med sin hund och hur hon vaksamt övervakar dessa asiater så de inte äter upp den. Mer sorgligt var det att höra Vietnameserna själva prata. De hade betalat 6000 dollar för att få komma till Sverige och plocka bär. Men i deras löneavtal stod det att de var tvugna att plocka 90 kg bär per dag för att få lön. Första dagen jobbade de från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Den av dem som hade fått mest bär hade då plockat 7 kg..
6000 dollar är ju ingen struntsumma ens för oss, och ifall en person i Vietnam hade haft de pengarna på banken hade han knappast varit i behov av att resa till Sverige och arbeta för att få saker att gå ihop. Samtliga av dessa arbetarna hade givetvis lånat ihop pengarna för att ha möjlighet att komma hit.

I början av programmet förklarade man att det som användes var en liknande taktik som den romarna använde sig av. Man tog med sig människor hem för att de skulle arbeta utan att kalla dem slavar. Ifall de sedan började skapa problem eller stå upp för sig så var man sedan snabb med att utvisa dem. Det är konstigt att tänka att detta händer i Sverige, som ju faktiskt ofta förr vågat ta moraliska ställningstaganden framför rent rationella.