lördag 8 maj 2010
Lever vi andras drömmar?
På jobbet sa någon att de allra flesta av oss försöker leva drömmar som egentligen inte är våra egna. Kanske är det sant. Han sa att han inte hade haft en aning om vad han ville förrän efter han blivit 30. Eller tja, han uttryckte det mer som att han var en idiot innan han var 30 år. Kanske det ligger något i det, kanske inte. Det är säkert väldigt individuellt. Det får mig att tänka på en "tankar för dagen" som jag hörde på radion. Det var en kvinna som var på ty. Först händer det massa saker som man inte har någon översikt över. Sedan kommer det ett komma. Sedan kommer det ett ty och en förklaring. Vissa av oss är kanske på ty. I väntan på förklaringen. Kanske den inte finns. Om så gör det nog egentligen inte så mycket, det är fint att vara på ty i sig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är ett väldigt intressant problem som du tar upp. Med tanke på de psykologiska och neurologiska framsteg som har skett, så kan man sluta sig till att den sk "fria viljan" är väldigt ofri. Tex 8-10 sekunder innan du är medveten om ett beslut så har din hjärna redan fattat det åt dig. Illusionisten Derren Brown är en mästare på att få folk att göra saker som han själv vill genom sublima meddelanden osv. Mest uppseendeväckande i min mening, är när han lyckas konvertera en hel grupp icke-troende till att bli kristna (trots att han själv inte är troende eller påstår sig besitta några övernaturliga krafter), ett annat är när han shoppar i New York och betalar med blanka pappers sedlar. Att våra drömmar skulle på ngt sätt vara helt unika och utan yttre påverkan ter sig i jämförelse otroligt.
Om reklam inte fungerade så skulle vår ekonomi rasa på ett ögonblick.
Vi har ett djupt liggande behov av mening och varför inte då ta andras drömmar om de är lättillgängliga, om de dessutom innebär att vi får gemenskap och uppskattning så är drivkrafterna starka.
Min erfarenhet är att behovet av egna drömmar växer sig starkt när andras drömmar visar sig otillfredställande.
Att förstå varför man gör som man gör att att lära känna sig själv. Det är väl att vara på ty...
personligen tror jag fortfarande att vi har en fri vilja.. även ifall vår hjärna har fattat ett beslut även innan vi blivit medvetna om det så tycker jag i grunden inte att man behöver skilja på sig själv och på ens gärna. angående derren brown så låter det väldigt intressant. man kan dock fråga vad som skulle hända ifall derren brown skulle träffa sig själv. vem skulle isåfall kunna manipulera vem till att göra det de ville?
angående att det är enkelt att ta andras drömmar så tror jag du har helt rätt lucas. jag tror det är väldigt utmanande att förstå vad det är som är ens egna drömmar. att förstå vad som är ens egna mål.. för jag menar att man är mer komplicerad än bara ett medvetande eller bara en hjärna.
Den fria viljan har jag aldrig argumenterat emot. Dock är det inget man tror på eller inte. Antingen har vi en eller så har vi inte en. Dock vill jag hävda att den vilja vi har inte så totalt fri som vi gärna vill föreställa oss.
Vi får inte heller glömma att de rationella resonemangen kanske står för högst 20-30% av de beslut som vi fattar. Den känslomässiga delen av hjärnan (som styrs av främst instinkter och så klart känslor) har ju funnits betydligt längre än den rationella delen av hjärnan med ett antal tiotals miljoner års marginal. Beror väl lite på vad du lägger i begreppet "fri vilja" - men att mena att vi fattar medvetna och genomtänkta beslut är att lägga för mkt i begreppet. Många av våra val har vi inte valt fritt.
Om Brown mötte sig själv så skulle han genomskåda sig själv. Det samma gäller om han skulle försöka lura en psykolog, en specialist på neurologi eller kognitionsforskning.
Där är vi överens Victor, generellt finns det nog en större tro på den fria viljan än vad som är berättigad.
Sedan slutar man ju upp i den semantiska frågan om vad "vi" egentligen är. Bara vårat medvetande, bara rationaliteten? Men jag ska inte göra mig svår, jag förstår vad du menar.
Skicka en kommentar