Sea Shepherds

I min lilla Bergen-kupa så har vi haft vår första riktiga jobbfest. Vår käraste S tog med sig ett Wii hemifrån som vi sedan kopplade upp mot en projektor och satt och spelade på. Wii har ju revolutionerat detta med spelande genom att låta spelaren interagera med spelen genom att röra på sig. För den loje så går det dock lätt att bara sitta på en stol och vicka lite på handleden vid rätt tillfälle.

Det gick inte att ta miste på att entusiasmen och inlevelsen i spelet växte i takt med att kvällen gick och prestigen ökade. Det känns märkligt i efterhand, men vi blev faktiskt sittandes i sex timmar spelandes på den där projektorn. Tv-spelskvällen avrundades med att jag förjäves försökte engagera amerikanske B. i att besegra A och K i Curling. Något man inte kunde ta miste om var en prestigesport här i landet. Vi lämnade klokt nog WO efter tre runder. Kvällen fortsatte senare i (nästan förvånande?) trevlig kväll ute på stan tillsammans med B, hans tjej och några av hans gamla arbetskamrater.

Under festen hade jag med mig min "gaming"-keps. Eftersom jag egentligen inte är en särskilt enträgen kepsmänniska så är min gamingkeps en Sea Shepherds-keps som jag fått av L i födelsedagspresent. För er som inte känner till det så är Sea Shepherds en organisation som tagit som uppgift att skydda havets valar. Detta gör de genom att ramma valfångstfartyg, skjuta stinkbomber eller rent allmänt ställa till besvär och uppståndelse. I Sverige låter detta kanske inte så väldigt kontroversiellt, men här i Norge som tillsammans med Island(tror jag) och Japan är det enda landet som fortfarande fiskar valar så är detta stämplat som en terroristorganisation. Jag har förstått att detta är ganska rotat i den norska kulturen då samtliga på jobbet kunde berätta hur de tycker att valkött smakar. Jag kunde alltså nästan haft en bin laden keps på mig. Nåväl, mina kollegor är mycket vänliga och respekterande och kvällen förflöt likväl i god stämning.
På senare tid har organisationens metoder kommit upp till diskussion på lunchen, jag upplever dock att det är ett ämne jag inte vill diskutera för djupt eftersom jag egentligen inte är så insatt.

Doften av en vacker höstdag

Det kan ju vara besvärligt att vara förkyld, men det är inte utan sina belöningar. Nu när förkylningen har släppt så har jag åter fått uppleva den otroligt häftiga känslan av att återfå luktsinnet. Idag har i tillägg varit en helt exemplarisk dag. När jag vaknade i morse så utbröt jag "oj, vilket vacker dag". Det tog ett tag, men sedan förstod jag att den klarblå himmeln egentligen var ljusgrå. Det är sådant som är lätt hänt när man vant sig vid en svart himmel.. nyanserna flyter ut. Likväl, efter att dagen varit igång ett tag så skingrade sig molnen och solen kom faktiskt fram.
Vackert väder, höst. Luktsinnet tillbaka. Det är mitt recept på en bra dag.

De taoistiska principerna

Det kan mycket väl vara så att jag själv har uppfunnit den. Jag brukar iaf säga att det finns en taoistisk princip som säger att i det att något dåligt händer så kommer också något bra göra det. eller vice versa. Som med de allra flesta påstådda mönster så hittar jag ständigt bevis som stödjer min teori, allt man behöver göra är att leta lite.

Efter min stora framgång med plastmedvetande och återvinning på jobbet så har jag fallit hän för en förkylning. För två dagar sedan var det ganska illa. Då kämpade jag mig genom regnet i Bergen (regn, regn, ständigt detta regn) för att ta mig till jobbet. Plikttrogen som man är så var det ju vissa saker jag var tvungen att veta för att kunna arbeta hemifrån. Väl framme var man ett lagom mysigt slemmonster. Eller tja, egentligen var det inte SÅ illa. Jag menar, jag klarade att tänka klart och egentligen var det ingen fara för att jag skulle svimma på cykeln heller.

Likväl. Jag bestämde mig för att vara hemma igår för att försöka bli helt frisk. Jag känner mig inte bekväm i att går runt och vara paracetjunkie. N har tagit hand om mig likt en ängel och faktum är att jag har haft nästan oförskammat kul när man betänker att jag varit både sjuk och jobbat hemifrån. Jag har blivit bjuden på både bullar, glass med chokladsås och sandwich. Tricket ligger i att lägga sig i kast med ett lagom allvarligt ansikte och krasst säga "jeg er syk".

Uppigningskakor och plast

I helgen satte N igång med storbak. Inte nog med bröddeg till fyra stora fylliga bröd, hon hittade också tid till att testa ett kak-recept från Jamie Olivers kokbok. Det var någon form av appelsin- och polentakex. Receptet sa att ingredienserna skulle ge 25 kaker. Vi fick 50. Receptet sa att de skulle vara i ugnen i sex minuter, vi hade i dem tolv. Något som var lite speciellt med receptet var att man inte skulle riva appelsinskalet utan bara hacka det. För de som har sett "greatest hits of Anna Anka" så påminde scenen när vi smakade på kakorna lite om när Anna Anka i slutet av klippet äter brosk. Mig och N emellan så var de egentligen inga höjdare, men när man först lagt både ingredienser och tid på att baka dem, så är det ju bra ifall de kommer till användning. Pga den märkliga (oväntade) effekten av hårda appelsinbitar i kakan så kom vi fram till att kakorna var bra för att piggas upp.
N skrev en lapp där det stod att det var uppiggningskex och jag tog med dem till jobbet i morse. Den fina lappen med en blomma på blev nog mer som en varning än en invit till att äta dem. Liväl, åtminstone två sa med genomsnittlig entusiasm att de var goda. Över hälften står dock kvar på bordet till imorgon.

Jobbet idag har annars varit något av ett genombrott när det gäller miljön. Genom ett personligt initiativ så har vårt kontorskomplex nu också fått plastsortering. Vårt kontor i sig själv förbrukar iofs väldigt lite plast, men lite tillfredsställande kommer det bli att lägga det onödiga palsthöljet till mina te-påsar i plaståtervinning.
Något som kanske också kommer ge en liten extra tjuts på plastsortering var att de enorma sopöarna i stilla havet kom upp som ett tema på lunchen. Mina kära kollegor trodde att jag bara diktade upp allting, så när jag sedan efter lunchen kunde visa en sida som refererade till nyheten så blev det ett vördnadsfult insupande om nyhetens vikt.

Möte i Sameiet

Idag var det dags för möte i mitt borättslag igen. Eftersom jag är ordförande så skulle mötet vara hemma hos mig. Mötet har dock visat sig att bli en ganska ensam tillställning. En person hade helt glömt det. Hon kunde inte komma. När inte hon kunde komma så ville inte de på andra våningen heller komma. Och de på fjärde? Idag visade det sig att de var sjuka i influensan.
Ett ensamt möte kan man säga. Kanske det är logiskt när det egentligen bara är jag som bor permanent i byggnaden. Tidigare var vi ju åtminstone två, men nu ska fjärde våningen hyra också hyra ut lägenheten. Det hela påminner mig om när jag jobbade i Malmö och man bestämde sig att omorganisera så att programmerarna arbetade i olika lag. Stor omstrukturering. Jag hamnade dock i ett eget lag. The one man team. Och där fick jag inte ens vara ledare.

Man kan ju alltid se möjligheterna i alla situationer. Eftersom jag är ensam beboare och ordförande i borättslaget så finns det ju möjlighet att genomföra diverse miljöförslag här. T.ex. kan man ju byta alla lampor till diodlampor istället. Ifall någon har fler förslag på bra miljötilltag man kan ta för det gemensamma utrymmena i ett fyrvåningshus så är det bara att säga till.

We like eco

Jag har på senare tiden sällat mig till den klassen människor som storhandlar saker på rea. När det för ett halvår sedan t.ex. var ebjudande på frusna bär så var jag och N där två dagar i rad och handlade en oförskammad mängd bär. Så många att vi fortfarande är självförsörjande.
Denna helgen var det ett annat erbjudande som hägrade, men ett med nästa samma dignitet. Ekologiska varor.
Upp på cykeln satte vi oss och trampade iväg mot ICA supermarket. Ut på den stora vägen, trotsande det evigt fortsättande regnet så trampade vi oss sakta frammåt. Priset gjorde resan väl värd besväret. I det närmaste en månads oberoende av de flesta former av ekologiska icke-färskvaror man kan tänkas behöva.

Annars är det japansk internetradio som är inne nuförtiden. Först hittade jag areaarea som hade mycket bra musik. efter några dagar så upptäckte jag dock att det var samma låtar som spelades varje dag - och antagligen också vid samma tidpunkt. Vid klockan nio spelar de en japansk version av Stings I'm an alien.. något det nog kommer dröja innan jag tröttnar på.

The Swedish South

När B. satt vid sitt skrivbord på jobbet och lyssnade på mina skånska "rök'n'roll"-hits så var det något över hela scenen som påminde mig om Japan. B är det nyaste tillskottet på vårat jobb, han kommer från USA och förstår inte Svenska.. än mindre skånska.
Den roligaste låten (även om den bara fick en stjärna i betyg) var änglahund.. Ni vet, "Kan man ta hunden med sig in i himlen?". Jag tror att B. missförstod texten lite, den påminde det honom väldigt mycket om sentimental amerikansk country. Denna hunden som är så fantastisk. När han förstod att Änglahund verkligen betydde Angel dog så blev det ännu roligare.

Jag gillar B., han är ganska häftig.
Han har en ovana att svära. Och det är anmärkningsvärt lätt för honom att ta till ordet hata. Likväl. Han är uppfriskande på det sättet som Amerikaner gärna kan vara. De har ju ofta en förmåga att kunna uttrycka sin mening, i tillfällen där vi skandinaver kanske inte skulle orkat eller vågat försöka.