Samhället påväg över ända

I Norge har det varit val. För de av oss som naturligt dras till bilden av vår värld som orättvis. Som menar att det faktum att gapet mellan rika och fattiga ökar i nästan samtliga av världens länder (läste att det faktiskt minskat i Brasilien) är ett tecken, inte på att alla människor har lika möjlighet, men att människors möjlighet mångt om mycket avgörs av deras pengar. För de av oss. mig. Var det i någon mening de "goda" som vann. Tillsammans med England lär Norge vara det enda landet i Europa som har vänsterregering för tillfället. Goda nyheter kan man tycka..
Men inte enligt mig.
De som egentligen vann i detta valet var Frp och Ap (motsvarande Sverigedemokraterna light och socialdemokraterna). Det var de två partierna som hade sämst miljöpolitik. Ap lär inte ha berört miljöfrågan i sitt partiprogram, Frp är fortfarande svävande på om det ens finns någon miljöfråga. Valets förlorare var V och Sv. V är något så unikt som ett högerparti som vill föra en offensiv miljöpolitik. Sv är något mellan vänsterpartiet och miljöpartiet. Alltså, de med den mest offensiva miljöagendan var de som gick tillbaka.

I Sverige berättar man att moderaterna genomför sina planerade skattesänkningar till de som har arbete. I norsk press talar man om det som en skattesänkning på tio miljarder, i svensk press talar Rheinfeldt om det som att de som har arbete ska få 200 kr extra. Då är det alltså lätt för människor att räkna ut ifall de är vinnare eller förlorare på skattesänkningen. Ifall de får mindre än 1000 kr per person i familjen i året så är de förlorare. Annars är de vinnare. Hoppet är att man ska få fler arbeten i Sverige. Mer pengar till folket betyder ju mer konsumption, vilket betyder fler jobb.

Själv undrar jag när man kommer ställa sig frågan. Vilket jobb är viktigt att de görs. Behöver vi verkligen att människor ska arbeta bara för sakens skull. Finns det saker i samhället som verkligen skulle behöva göras? Isåfall, varför finns det samtidigt så många som inte gör något. Som går arbetslösa?

Finanskrisen förutspåddes förändra vårat medvetande, förutspåddes skapa opinion för att ändra ett marknadsbaserat system med problem i. I verkligheten verkar krisen bara ha gjort människor mer rädda för att stå upp för det som man tror på. Vi är glada för att vi har jobb, för vi förstår vilken tragedi det är att inte har det.