Det är väl få som inte blivit inspirerade, eller åtminstone imponerade, av de talna som Obama höll i sin presidentvals kampanj. Man har haft ett enormt fokus på att rensa upp i korruptionen i Washington och man började också starkt med att begränsa lönerna till de höga politikerna som arbetade i administrationen och se till så att inte folk hade dubbla uppdrag som skulle kunna öka riskerna för jäv (se Carl Bildt). Men för alla fina ord och dessa symboliska handlingar man gjort för att öka kredibiliteten hos det politiska etablisimanget så verkar man inte ha förstått kärnan i det ekonomiska klammeriet man befinner sig i för tillfället. En politiska karikatyr bild uttryckte det så här:
-Greed is out. Consumerism is down
-This is the end of America.
Om att gasa när man kört in i en vägg
Det som många har ansett vara problemet som spräckte finanssystemet var ju de smarta finans instrumenten som nästan ingen förstod men som man ändå sålde till vem än man lyckades lura. Tim Geithner är ett namn som säkert blivit allmänt känt i USA. Det är han som är chef för Treasury Reserve och som därför har ansvar för att förvalta USAs finanser. Det är han som står längst fram och brottas med AIG cheferna om deras bonusar. Lösningen på den stora finanskrisen kallas nu för TALF - "Term Asset-Backed Securities Loan Facility", det är alltså detta som är Back to basics när det gäller ekonomi. Jag får erkänna att jag inte har koll på alla turerna kring det Amerikanska finansiella systemet, men jag har förstått att Obama vill introducera en lösning där privatpersoner (eller snarare stora investerare) kan köpa de här giftiga lånen, med staten som garantist om något skulle gå fel. Med andra ord så faller eventuella vinster från lösningen till de mer bemedlade medans eventuella förluster delas lika över alla. Det som är fascinerande och skrämmande på samma gång är att man investerar pengar utifrån premissen att alla dessa tillgångarna egentligen är värda väldigt mycket, bara det att marknaden har tolkat fel och just nu sälger dem till ett lågt pris. Man tänker det hela som en form av inverterad bubbla, för medan man i en bubbla lyckas få priset på t.ex. hus att öka helt utom proportion till det faktiska värdet så menar man nu att finanskrisen fått priserna att sjunka helt under proportion det till det underliggande värdet. Om man ser till att den amerikanska produktionen länge stått still medan den faktiska ekonomin växt enormt så kan man fråga sig hur rimligt det egentligen är att anta att saker är så mycket mer värde nu än vad de varit förr. Det finns en ekonom vid namn Peter Schiff som menar att sättet som USA agerar just nu inte kommer lösa krisen utan istället bara skjuta den på framtiden. Detta tycker han är extremt dumt eftersom han menar att när bubblan kommer spricka i framtiden så kommer man sannolikt drabbas av en hyperinflation som man omöjligt kommer kunna få kontroll över.
Pengar, vad var det för något igen?
Detta med makroekonomi är ingen enkel sak, men det som jag förstått som kärnan i det problem vi befinner oss i och ser i ankommande är att färre människor har pengar att handlar med, vilket gör att de handlar mindre, vilket ger fler arbetslösa vilket ger färre människor med pengar att handla med, allt i en ond spiral. I ett rättframt system så skulle mängden pengar varit konstant (eller ökande) och därför skulle problemet inte ha funnits eftersom pengarna skulle samlat sig någonstans och regeringen tillsist skulle varit tvungen att fördela om pengarna. Men vår ekonomi är inte så enkel utan istället finns det ungefär lika mycket lån här i världen som pengar. Och i takt med att folk inte klarar av att betala sina lån (vilket de som arbetslösa inte gör) så försvinner de pengarna som lånet innebär. Dvs vi kommer in i en spiral där färre handlar eftersom det finns mindre pengar vilket gör att färre handlar vilket det gör att det finns mindre pengar. Detta är en mardröm för politiker och därför försöker man nu stoppa problemet på de två angreppspunkterna man kan. Man försöker låna mer för att få mer pengar (mera lån innebär mera pengar i världen) och man försöker få människor att spendera mer av sina pengar så att systemet hålls vid liv. Genom att sänka räntorna så gör man det billigare för företag att göra nya invisteringar (låna pengar = skapa pengar) och därför försöker man styra ekonomin med det en dimmensionella vapen man har, styrräntan. En konsekvens av styrräntan gör dock att de av oss med mycket pengar som har stora lån får mer pengar igen, medan de med mindre pengar som inte har möjlighet att låna egentligen inte tjänar något alls.
En intuitivare lösning?
För mig kan det verka rimligt att ifall man vill öka omsättningen i samhället så är ett bra angreppssätt att ge pengar till de som inte får mer än 8000 kr/månaden. Det finns ett perspektiv som ofta används av högersidan där man ser arbetslösa som parasiter som är för lata för att skaffa jobb, men detta perspektivet tar inte hänsyn till att i dagens samhälle så är det faktiskt jobben som är en bristvara, inte människorna. Men ifall man nu istället gav pengar till denna svaga gruppen så skulle leda till ett värdigare liv. Det skulle också innebära att eventuell konsumption snarare skulle användas till att köpa mat av bättre kvalitet (eller mat överhuvudtaget) än på att investera i nya lyxfartyg eller palats eller vad nu människor med miljardförmögenheter kan tänkas spendera sina pengar på. Reinfeldt gav ut en bok om hans perspektiv på det Svenska värdfallssamhället som förslavade människor, Dan Josefsson uppmärksammar innehållet i en artikel på DN. Av artikeln förstår man att innehållet i boken inte helt stämmer överens med den retoriken om de nya moderaterna som Reinfeldt använde för att vinna valet. Frågan uppkommer vad som bäst speglar statsministerns åsikter. Det han skriver i en bok, eller det han säger i en valkampanj?
Jobb och samhälle
Det har säkert inte undgått någon hur stor personlig tragedi det kan vara att bli av med sitt arbete, Karin Wickströms dokumentär sparkad följer en person som blir arbetslös genom en längre tid. Det lustiga med det samhället vi har är att fullt dugliga och säkert helt kompetenta personer kan bli förvisade till att inte göra något, eftersom att man inte "har råd" att ha dem arbetande. Den som följer med i världen med allt av distrubitions problem av mat, miljöproblem och sociala problem har säkert förstått att det egentligen inte saknas saker att göra här i världen. Det är bara de som är villiga att sätta ett värde på arbetet som saknas. Den som dessutom har följt med i klimatdebatten har kanske förstått att stora förändringar måste göras snart och att det inte bara handlar om att konsumera mindre utan det handlar om att strukturera om ett helt system. Det handlar om att hitta ett hållbart sätt att driva jordbruk på och ett hållbart sätt att distrubera mat på. Det är ett jobb som är fullt av arbete. Problemet är detta fiktiva begrepp "pengar" som vi har använt för att kunna dela upp saker i mitt och ditt. Som kan göra att världens miljard fattigaste människor äger mindre tillsammans än vad Kamprad gör.
Lösningar?
Trots att vi alla bara är människor. Inför den anhopning av utmaningar, ekologiska som ekonomiska så sitter vi dessvärre fast i en hjärnspärr om att saker inte kan vara annorlunda. Personligen börjar jag misstänka att det värsta brottet kommunisterna gjort mot mänskligheten inte är de hundra miljoner som dött under deras regim utan snarare de hundra miljoner som riskerar att bli offer eftersom ingen längre vågar förändra det systemet vi finns i. "Tänk på kommunisterna" är det återkommande argumentet man använder. Då hjälper det inte att man lungt och sakligt kan argumentera för hur rådande världsordning omöjligt kan hålla. Det må vara att det systemet vi har inte är perfekt, men vi vet för säkert att ifall vi ändrar det så blir det värre.. tänk på kommuntisterna. Det är både pessimistiskt och orimligt att inte tänka att några lösningar finns. Man måste bara klara av att tänka utanför boxen.
2 kommentarer:
Visst är penningsystemet fascinerande när man börjar inse hur det är konstruerat.
Att folk känner sig trygga bara de har pengar på banken visar hur liten förståelsen är för att pengars värde kan ändras över en natt. Hur ens omgivning mår är ju så mycket viktigare.
Jag tror att Dan Josefsson har rätt när den gäller moderaterna.
De nya moderaterna med Reinfeldt på bryggan och Borg vid rodret drivs främst av målet att avsocialisera Sverige och göra om folkhemsbygget så att övre medelklassen och de där över kan få bättre utväxling, att få slashasarna att skärpa sig och bidra till tillväxten. Visst finns det ett behov av vitalisering av samhället, men inte på detta sätt!
Målet är att politiken ska ta ett steg tillbaka och marknaden ta två steg framåt.
Det är i kriser de stora förändringarna kan göras. De två första åren med högkonjunktur ägnades åt att banta staten och dela ut tillgångarna. De riktigt stora vinnarna fanns i de blåaste kranskommunerna kring storstäderna. Enligt retoriken skapade man sysselsättning med sin arbetslinje men i praktiken togs resurserna från de välfärdssystem som fungerar som skyddsnät när de krisar. Nu kom väl krisen lite för tidigt och dessutom orsakades den av finansmarknaderna som skulle skapa sysselsättning och tillväxt. Den gamla retoriken måste bytas.
Det är slutpratat om arbetslinjen. Mitt tips är att vi kommer att få fler konsumtionsstimulanser till medelklassen. Vi har redan fått skatteavdrag för hushållsnära tjänster och ROT-avdrag till villaägare och bostadsrättsinnehavare. Mitt tips är att det kommer en skrotningspremie som är utformad så att folk ska köpa nya Volvobilar. Troligen också något annat som tillverkas i Sverige. Kanske kommer det även någon stimulans till turistnäringen som ska locka både utlänningar och svenskar att turista i Sverige. Den offentliga sektorn kommer dock att få genomgå ett stålbad som likar den vid förra krisen. Marknaden får träda in och fixa så att de som har pengar slipper standardsänkningar, det är klockren avsocialisering. Finansinstitutens taskiga affärer kommer dock att socialiseras så att systemet inte riskeras.
Nu har jag inget emot principen med sänkta skatter på arbete, sänkt arbetstid, satsning på ny infrastruktur och upprustning av bostäder. Det måste dock ske genom en grön skatteväxling där man flyttar resurser för att kunna ställa om vårt samhälle i grunden. Vi måste klara klimatkrisen och peak oil inom ett par decennier och det är jag säker på att vår regering inte har förstått. Det betyder att fokus måste ligga på energieffektivisering, det är då helt galet att som regeringen gör satsa pengarna på motorvägar, sänka skatten på stora bilar, satsa på flygtrafiken och allra värst lämna energipolitiken till oligopolen i form av kraftbolagen och fossilindustrin. Allt detta försätter oss i ett ännu sämre läge.
Min erfarenhet är att man främst ska titta på vad makthavarna gör, vad de säger kan fullständigt sakna substans.
Till sist tror jag att Carl Bildts gamla kompis Gunnar Hökmark hade rätt när man sa att skillnaden mellan nya och gamla moderaterna var att man lärt sig att kommunicera.
Skicka en kommentar