Tack för reaktionerna på abortfrågan.
Det var ganska länge sedan jag läste både artikeln i DN och den ursprungliga artikeln i NYTimes. För att åter igen kunna navigera mig fram i mina åsikter sökte jag upp dem på nytt. Den ursprungliga artikeln finns här för den som är intresserad. Ifall man är intresserad över en lite snabbare överblick så kan man också läsa detta blog-inlägget som behandlar artikeln (från 2004). För den som verkligen tycker detta är jätteintressant kan man läsa ett lite längre blog-inlägg, här, men jag får erkänna att tom jag tyckte att det inlägget var lite för långt.
Det är nog tonen i artikeln som får främst får mig att reagera. Givetvis kan man vara oening. Människor kan tycka att abort är ok, eller att det inte är ok. Men enligt förtjänar ämnet mer respekt än att avfärdas som en självklarhet. Såhär motiverar Amy sin andra abort (som jag felaktigt sa var att gå från tre till två barn, egentligen var det från tre till ett):
On the subway, Peter (the boyfriend and the child's father) asked, ''Shouldn't we consider having triplets?'' And I had this adverse reaction: ''This is why they say it's the woman's choice, because you think I could just carry triplets. That's easy for you to say, but I'd have to give up my life.'' Not only would I have to be on bed rest at 20 weeks, I wouldn't be able to fly after 15. I was already at eight weeks. When I found out about the triplets, I felt like: It's not the back of a pickup at 16, but now I'm going to have to move to Staten Island. I'll never leave my house because I'll have to care for these children. I'll have to start shopping only at Costco and buying big jars of mayonnaise. Even in my moments of thinking about having three, I don't think that deep down I was ever considering it.
För mig blir detta över toppen av tillåten dekadens. Att sedan säga att 'de som pratar om barnamord gör det så väldigt lätt för sig'. Vem gör det lätt för sig?
Jag förväntar mig inte att logiskt kunna överbevisa någon att människor borde förnekas rätten till abort. Det enda jag kan vädja till är för läsaren att se på det samhället vi befinner oss i, och att se vilket håll vi är påväg mot.
Sociala experiment har visat att när människor hamnar i en roll där de kan frånsäga sig personligt ansvar för sina handlingar, så kan de mest grymma handlingar göras. Jag menar att vi behöver ett större personligt ansvar.
Problematiken uppstår givetvis alltid kring hur man kan rättfärdiga att samhället tar beslut för enskilda individer. Säg att deras anledning till abort verkligen skulle vara något banalt som att de inte vill köpa stora burkar med majonäs (vilket det givetvis ytterst sällan är), kan man tycka att samhället ska diskvalificera individens prioriteringar?
För att testa gränserna i frågeställningen tänkte jag ta några exempel på andra frågor.
Familjen som enhet måste stå till svars inför samhället för saker den gör inom sig. Det är t.ex. inte OK för en förälder att misshandla sina barn. Och det borde det inte heller vara, sådan misshandel (som dessvärre existerar ändå) sätter ärr i barnet som individ för alltid.
Aktiv dödshjälp är inte tillåtet i Sverige. Detta är ju ett tydligt exempel där den enkla individen inte har rätt att bestämma över sig själv. Anledning till att föbjuda aktiv dödshjälp är att människor lätt kan ta beslut som man vid en senare tidpunkt ångrar. En liten lustig parallell till abort är att kvinnan ofta blir laddad med en mängd olika hormoner, något som gör sinnet kraftigt mycket mer svängande. Personligen tycker jag att aktiv dödshjälp borde vara tillgängligt för de som har stora smärtor och ligger inför döden.
Droger utöver cigarretter, kaffe och alkohol (+ säkert några till) har blivit förbjudna att använda i vårat samhälle. Det är enkelt att förstå att droger där man under ruset blir direkt farlig är föbjudna, men varför har man t.ex. förbjudit hasch? Senaste gången jag var i Taizé berättade en holländare om sina erfarenheter av hasch, och vad hon sätt det göra med hennes vänner. Det finns de som kan hantera det berättade hon, men många börjar röka lite för mycket och blir helt nedbrutna. Speciellt berättade hon om en otroligt begåvad person som kunde läsa latin i det närmaste flytande, men som rökt så mycket att han blev helt dimmig. Alltid.
Det finns alltså exempel på där samhället sätter gränser för vad individen får göra. Både vad gäller droger och dödshjälp är det ju handlingar som har mycket stor påverkan på individen. Hur är det med abort? Eftersom abort är ett tabubelagt ämne känner jag inte till någon i min omgivning som gjort det. Jag vet en person som jobbade på Fretex och väntade tvillingar där det blev missfall. Jag vet inte hur det är med honom nu, men då gled han in i en depression. Jag har full respekt för det du säger Josefine om att detta är känsliga frågor för individer. Att det gör ont för en kvinna att behöva bära fram ett barn som hon inte önskar. Men visste ni att barnmorskor rekommenderar abort i vissa fall. Hur kommer det kännas när man har tagit detta beslutet dels pga någon annans rekommendation?
Jag kan inte hålla med om att detta gör kvinnan till en barnmaskin. Allt jag menar är att beslutet om att skaffa barn inte borde röra sig om huruvida man ska göra abort utan i fasen före, innan det att fostret verkligen blir till.
Vad gäller att "osynliga/omätbara krafter finns inte" så tycker jag att den tesen är lite väl girig. Jag kan hålla med om att osynliga/omätbara krafter kan inte mätas.. fast det betyder ju inte så mycket. De geniala grekerna kunde varken mäta eller se den starka kraften mellan atomer, ändå är det något fysiker idag tar för existerande. Vad kommer man i framtiden se finns som vi idag inte kunde föreställa oss ens i fantasin? Jag håller med dig om att det finns en dubbelmoral i frågan Victor, men jag tycker inte att den handlar om djur. För mig är dubbelmoralen alla människor (och jag tror de är många) som är mot abort, men som själv gör det. Eller alla de som behandlar andra människor illa för att de har begått abort. Något sådant kan aldrig försvaras.
Det fanns lite kul artikel om den enda abortkliniken i en konservativ amerikansk delstat. Det stod demonstranter utanför kliniken varje dag, men läkaren fortsatte pga sin övertygelse att kvinnan måste få välja. Ibland berättade han att han folk som stod och demonstrerade kom in i kliniken för att själva göra abort, för att sedan några dagar stå där utanför och demonstrera igen. För dem var det alltid annorlunda.
11 kommentarer:
Jag tycker också att det är förkastligt att en kvinna "tvingas" att göra abort på grund av att det förväntas av henne att göra det, och barnmorskor borde vara väldigt försiktiga med "råd" till unga kvinnor eftersom den unga kvinnan antagligen känner sig i ett underläge i en sådan situation och ser barnmorskan som en person med större kunskap som "vet" den rätta vägen att gå. Alltså min åsikt är att det alltid borde vara kvinnans val, även om det är svårt att säga vad det är som gör att hon väljer abort eller inte, ingen människa är ju helt fri från påverkan av andras åsikter.
Jag förstår dig när du skriver att abortfrågan vare sig är enkel eller självklar. Det finns så många olika plan av problem.
Å ena sidan så föds det fler barn på jorden än var mänskligheten kan/vill hantera. Å andra sidan så är det livsfarligt att inte värna om livet.
Å ena sidan blir det svårt för Amy att förklara för sitt barn att det kunde ha haft två jämnåriga syskon men mamma beslutade att två skulle bort. Å andra sidan så skulle så slapp Amy bli en bitter mor och kunde fortsätta med de aktiviteter som ger den moderna människan mening (så som karriär, resor och shopping).
Å ena sidan så är det ett liv som medvetet avslutas. Å andra sidan så är aborten betydligt mindre dramatisk än effekterna av att fälla en bomb över ett bostadsområde eller att ändra klimatet på jorden, vilket många som är definitiv emot abort tycker kan vara helt okej i vissa lägen.
Som jag har förstått det så är den största skillnaden mellan människan och de andra djuren att människan har förmåga att självmant göra uppoffringar för andra varelser (både människor och djur) som den varken har en direkt relation till eller får någon direkt fördel av att göra uppoffringar för. När en människa endast ser till sig själv, direkt eller indirekt så är den varken bättre eller sämre än vare sig hunden, grisen eller fästingen. En livssyn som har den personliga tillfredställelsen, den ekonomiska rationaliteten eller upprätthållande av hierarkier som ledstjärna blir i sin förlängning alltid omänsklig.
Jag skulle tro att det starka abortmotståndet kommer sig av att en individ inte värnar om sin egen avkomma. Detta anses mycket värre än att en individ inte värnar om någon annans avkomma. När det gäller aborten så är det dock så att individ som tar beslutet också får ta del av konsekvenserna, den aborterade lär inte märka något. Jag tycker att det är mycket värre när en individ medvetet låter andra både dö och lida för sin egen tillfredställelse skulle.
Det blir mycket märkligt i mina ögon om man värnar mer om ett foster i magen än om de individer som redan är födda, särskilt om man samtidigt inte tycker sig behöva värna om förutsättningarna för alla de generationer som kommer efter oss.
Jag tycker det är vilseledande att jämföra någon antik greks idéer om atomer med en människans osynliga och omätbara livskraft/ande. I skillnad från fysiker hade han ingen som helst anledning att ana eller ens gissa rätt att materia består av ofantligt många atomer. Däremot verkar det mer troligt att han kanske druckit lite väl mycket och av misstag kommit något stort på spåren av troligen fel anledning. Inget på makronivå antyder att materia består av atomer. Kanske var han en sunt skeptisk alkemist? Jag vet inte.
Hur som helst, vi har ingen som helst anledning att misstänka att det finns något slags livskraft eller ande inneboende i levande varelser. Att en grek råkade gissa rätt för 2500 år sedan är ett freak of coincidence - och en statistiskt oberoende händelse från denna tes.
Jag anser att frågan om abort är större än bara vilken vecka som skall gälla. Egentligen handlar det hela om jämställdhet. Kvinnan är i många delar underställd mannen i samhället idag, kvinnor tjänar mindre än män. Kvinnor har mindre maktpositioner och kvinnor har också mindre makt i vardagen.
Kvinnoförtrycket är stört i de delar av världen som är som mest fundamentalistiska, och det vi pratar om just nu råkar vara den kristna fundamentalistiska högern i USA som har lyckats skapa vad man närmast kan kalla ”moralpanik”. Ett exempel är att Sarah Palins dotter. Det var en skandal att hon var gravid men inte gift, ja hon hade inte ens en man. Men efter kanske bara någon vecka hade det ordnat sig. Undrar varför? Det finns fundamentalister på andra ställen i världen t.ex. inom Islam men just nu är vi bland de kristna.
Till vårt problem: I USA är det nästan ett krav att en av föräldrarna stannar hemma för att ta hand om barnen. Speciellt om en familj går ifrån ett barn till fyra. I nästan alla fall brukar det bli kvinnan som helt enkelt sluta jobba för att ta hand om barnen. Detta för att annars är hon ingen bra mamma. Man kan undra varför dessa fundamentalister alltid jobbar med skuld som verktyg, men det gör de iaf.
Det partades faktiskt om att Sarah Palin inte kunde bli vice president eftersom vem skulle då ta hand om hennes barn?
Amy som nu skulle gå ifrån ett barn till fyra skulle alltså bli tvungen att bli hemmafru. Något som hon klart i ditt citat visar, enligt mig. Men varför kunde inte hennes man blivit hemmaman, undrar hur han hade reagerat då? Han hade troligen skrattat och trott att det var ett slags skämt.
Så frågan för mig blir då alltså hade jag kunnat ge upp hela min karriär och mitt vuxna sällskap för att kunna vara hemmapappa i 18 år (Det var den frågeställningen som Amy hade). Jag tycker inte att det är självklart för mig att göra denna uppoffring. Så jag känner att vi i Sverige har det förspänt när vi först och främst delar på ansvaret mellan paret. Och för det andra kan lämna barnen på förskola och på så sätt hålla kvar vid våra vuxna relationer. Jag har iaf hört talas om kvinnor som mer eller mindre har blivit lite ”skogstokiga” när de har fått vara hemma med enbart småbarn som sällskap. Det ger kanske inte den varierade miljön som vi alla behöver.
Så innan du sätter dig på dina höga hästar igen Johan och börjar sprida din moralpanik, tänk på hur hennes situation och fråga dig vad du hade gjort. Hade du verkligen slutat jobbet och blivit hemmaman?
"Å andra sidan så slapp Amy bli en bitter mor och kunde fortsätta med de aktiviteter som ger den moderna människan mening (så som karriär, resor och shopping)."
Lucas, jeg lurer på hvordan du tillater deg selv å komme med en såpass arrogant uttalelse. Det var kanskje satt på spissen med vilje, med det er likefullt en grovt nedlatende karakteristikk av både Amy og det såkalte moderne mennesket.
Angående Amys beslutning om å fjerne to av fostrene, skriver hun selv at hun nok aldri virkelig vurderte å beholde alle tre. Abortspørsmålet er sammensatt, hvorvidt et foster er et liv osv., men er det en ting Amys aborterte tvillinger virkelig hadde fortjent, så er det at hun grundig og seriøst faktisk vurderte å sette dem til livet.
Jag håller med Markus! Abortfrågan handlar om när "liv" uppstår, dvs datum for abortgränser. Att problematisera bilden med att säga att kvinnan som väljer att utföra aborten är en dålig mor är förkastligt.
Vi får inte glömma att det största hindret för Margaret Thatcher att komma in i parlamentet var inte hennes politiska åsikter - tvärt om! Det var för att hon var kvinna och tvåbarnsmor. Varje gång hon ville kandidera till ett constituency så frågade någon inom partiet "Hur ska du klara av att vara en god mor om du ska vara i parlamentet? Strider inte det mot dina konservativa värderingar?"
En sak tycker jag är klar - och det är att vissa förbestämda beteenden för respektive kön är förödande. Vi får inte heller inbilla oss att dessa bilder av respektive kön är huggna i sten. T.ex. kvinnoidealet har gått från att vara stor och huldig till trådsmal. Idag vi kanske rent av undrar varför Anders Zorn i början av 1900-talet bara målade av halvtjocka tjejer.
Tiderna förändras och vi måste förändras med tiden - inte mot den.
Instämmer med Victor om att tiden är det centrala. Bör man varje gång man tar på sig en kondom eller drar en handtralla också djupt begrunda denna handligs implikationer för potentiellt liv? Är ett hjärnlöst livsodugligt foster ändå liv? Var börjar egentligen skillnaden?
Det jag kan hålla med Johan ang att aborter görs för lättvindigt är möjligen av den anledning att man gärna förbiser de känslomässiga sår som uppstår efter en abort, samt att varje kirurgiskt medicinskt ingrepp betyder att man utsätter sig för en risk att få irreversibla skador eller rent av dö.
Men vi får inte heller glömma - att ett foster tills dess att det kan räddas av läkarvetenskapen och existera självständigt, är en del av kvinnans kropp då fostret behöver vara "uppkopplad" med modern för att huvudtaget kunna fungera - och bör därför inte betraktas som en individ.
En del kanske reagerar över att läkarvetenskapens framsteg ska definiera när ett liv faktiskt börjar. Vi kan rädda för tidigt födda foster i extremfall fr.o.m. vecka 19-20. För några årtionden sedan var rekordet i kanske vecka 25. Det är frestande att fantisera om att man kan i framtiden rädda hur tidigt födda foster som helst - kanske direkt efter att spermien har funnit sin väg in i ägget? Abort skulle bli omöjligt då man kan rädda alla foster med rätt vård. Nej, det är mer rimligt att anta att ett foster måste utvecklas till en viss nivå för att kunna räddas efter en för tidig förlossning. Bara för att ha en siffra så kan vi säga att denna teoretiska gräns skulle ligga i t.ex. vecka 15. Det skulle betyda att det vore omöjligt att rädda något foster innan dess - då det är FÖR beroende av modern. Alltså en del av kvinnans kropp. Läkarvetenskapen kan som bäst bara komma nära den här teoretiska gränsen för när det är möjligt att rädda foster, inte överskrida den.
Trots om vi uppfinner den konstgjorda livmodern och kan föra över oönskade foster till en sådan som alternativ till abort, tycker jag att abort ska vara fri och utan skuld. Det är fortfarande en del av kvinnans okränkbara kropp.
"N" visst spetsade jag till mitt påstående, men jag gjorde det för att jag blir frustrerad av all den kortsiktighet som genomsyrar vår kultur. Så ofta får vördnaden för vad livet är och innebär stå tillbaka för "rationella" individuella behov/begär.
Den moderna människan tycker att ytan är viktig och enorma summor läggs på plastikkirurgi allt medan behovet av livsnödvändig vård är stort. Behovet av ny kosmetika innebär att en massa djur måste utnyttjas i till tester för att kontrollera produkterna.
Behovet att komma bort och uppleva spänning innebär ett ständigt ökande turistflygande till allt avlägsnare mål samtidigt som mänskligheten håller på att haverera klimatet för överskådlig framtid.
Vår vana vid att äta kött till huvudmålet innebär att det anses för dyrt att ta ansvar för hur djuren hanteras och vilka konsekvenser djurindustrin har.
Shopping har blivit en livsstil och behoven styr allt mindre. Det är en viktig del av vår ekonomi att vi köper och slänger i en hög takt så att hjulen kan fortsätta öka farten.
Frihetskänslan som uppstår av att köra en bil som kan komma upp i 200 km/h är så viktig att det är i det närmaste otänkbart att nöja sig med en bil som endast går hälften så fort även om den då drar hälften så mycket.
Jag tror väl i och för sig inte att den moderna människan är särskilt annorlunda mot tidigare generationer, men det är så sorgligt att vi bränner så mycket energi på meningslösheter när vi kunde ha förvaltat våra möjligheter så mycket bättre.
Jag vet knappast något om Amy, men jag sörjer den moderna människans likgiltighet och liknöjdhet. Jag har dock inte gett upp hoppet.
När det gäller diskussionen om när ett foster blir en människa så kan jag konstatera att varken en ettåring, treåring eller femåring klarar sig någon längre tid själv. Det samma gäller många 90-åringar. Jag tycker att frågan om vård av svårt handikappade, dementa och dödsjuka har beröringspunkter med abortfrågan. Rationaliteten är livsfarlig.
Frågan huruvida en treåring kan klara sig själv är inte relevant. Det relevanta är att se när ett foster kan överleva utanför livmodern - dvs vara i stånd att fungera som en enskild individ. Att den behöver matas och kräver vår välvilja är en annan fråga. Ingen vuxen och självständig människa skulle klara sig om någon hade släppt ned denne i ett helt avbränt område med 100 mils radie, eller i andra helt ogästvänliga områden. Människan är ett flockdjur och är därför beroende av andra människors goda vilja, oavsett ålder - men det är en annan fråga.
När liv uppstår och upphör är definitionsfrågor. Att enbart se till potentialen hos varje embryo eller spermie (eller för den delen varje befruktat embryo) är att dra linjen för långt. Med gentekniken skulle man likväl kunna klona fram människor från varje enskild cell på vår kropp - ska man låta bli att klia sig (och därmed lite levande hudceller dras bort från kroppen) för att man förlorar gör att potentiellt nytt liv går förlorat? För att inte tala om amputering! Varje cell fortsätter att leva i minst 24 timmar från att man huggit av kroppsdelen. Det är vad som händer vid likstelhet - cellerna lever vidare och bildar mjölksyra (då det inte finns syre kvar i blodet) som indirekt gör musklerna stela.
Kött, turism och meningslös shopping är i sig galna företelser. Även om Amy gjorde sin abort av lättja, slätstrukenhet, eller ren uppgivenhet inför vardagen - så är det fortfarande hennes okränkbara kropp. Kanske hade det varit önskbart att hon hade fått prata igenom situationen och de känslomässiga konsekvenser som en abort innebär, men inte heller det förändrar hennes rättigheter över sin egen kropp.
Om det nu enbart handlade om mammans egna kropp så skulle ett barn inte ha några rättigheter innan födseln eftersom det inte är utan stor möda från mamman som det lämnar hennes kropp.
Skicka en kommentar