I min gymnasieklass fanns det en kille som hette Daniel som var väldigt datorintresserad. Jag vet inte om ni har observerat det här fenomenet förut, men för vissa människor så låter sig inte elektroniken användas riktigt som den ska. Daniel var en sådan, han hade alltid problem med sin dator. Det stora intresset till trots.
Jag ska inte påstå att Nathalie har ett uttömmande intresse för mobiltelefoner, men någonstans i den långa relationen mellan dessa båda har något gått fel.
När jag först kom till Bergen och arbetade på fretex, så kunde min ekonomi hålla sig någorlunda flytande just på grund av Nathalie och hennes telefon. Hur kan detta komma sig? Jo, för varje dag jag ringde upp henne efter att ha varit på jobb, så tog hennes batteri slut efter 20 - 30 sekunder. Sedan blev det Nathalie som fick ringa upp igen när hon satt i sin laddare. Detta problemet, med batteriet som tar slut har vi brottats med i ett halvår nu. När vi senast var hemma fick vi ta mammas gamla telefon för att använda den istället. Direkt efter vi kommit tillbaka köpte Nathalie en hands-free till telefonen (rekommenderas i övrigt varmt, då ingen fullständig undersökning kunnat göras på hur mobiltelefonstrålningen påverkar oss människor). Den var väldigt billig och av högsta rigiditet. Efter att ha satt in den kan vi nämligen inte få ut den. Eftersom telefonen har samma uttag till hands-free som till laddaren, så är vi tillbaka på ruta noll igen.
Väl hemma passade vi på att ta med en espressobryggare också. Jag tror att det ursprungligen var jag som köpte den till mamma för ca åtta - nio år sedan. Detta för att den sedan legat oanvänd där hemma i dvala. Idag fick jag för första gången tillfälle att använda den. På locket till det dyra espresso-pulvret stod det instruktioner på italienska. Efter att ha dratt i metallhandtaget, som är standardutförande på aluminiumburkar och vissa konservburkar så exploderade det upp kaffe över mig och köket. Vakum-packat misstänker jag. Nathalie sa något lustigt om mig och exploderande saker. Nästa gång ska jag be någon översätta instruktionerna innan jag gör något överilat. Det fanns inga instruktioner över dosering, så på vårat första försök blev det ganska svagt kaffe. Men utöver det var det fint att se att bryggaren faktiskt fungerar.
För dem av er som följt med i mediaströmmen så var det internationell aktion för ökat klimatmedvetande igår. Vi här i Bergen drog givetvis vårt strå till stacken också. Vi satt med klockan brevid oss för att kunna släcka lamporna precis vid klockan åtta. Sedan tittade vi förväntansfullt ut över övriga staden. Dessvärre kunde vi inte märka någon påtaglig skillnad.
Vi stoppade inte bara vid att släcka i mitt rum, utan vi gick också vidare till övriga delar utav kollektivet. Ute i hallen, nere i källartrappen och på köket. Eftersom vi skulle laga mat därikring också, så hade vi med oss ett stearinljus upp. Supermysigt! Efter tio minuter, en kvart hörde vi hur någon gick upp för källartrappen, och bankade på en dörr här i kollektivet. Där nerifrån hörde vi Inese fråga Ibrahim om han visste vad som hänt med lamporna. Det är jag som släckt dem ropade jag uppifrån. Det lite lustiga var att elektroniken i bygget antagligen är kopplat lite konstigt, efter att jag släckt lyset i källartrappen, så kunde Inese inte längre tända lyset på toaletten. Jag fick komma ner och hjälpa till att reda upp röran. Sedan proklamerade jag att de både befann sig mitt inne i en aktion för bättre miljö. Greit nokk för mig sa Ibrahim, sedan fortsatte jag och Nathalie våran mörka middag på ovanvåningen.
Fåglarna har börjat sjunga i Bergen nu, det muntrar upp. På stan häromdagen var det en man som stod på en soptunna och spelade trumpet. Dagen efter såg vi honom igen. Och igår på vägen hem från yoga så var hela himlen en stor pastellkakafoni, så som den brukar vara när den håller på att avgöra om det ska fortsätta vara dag eller om det är dags för kväll.
Till sist kan jag tipsa om två saker: den här grymt häftiga musikvideon från Timbuktus "Det löser sig", och att klockan ställdes fram en timme i natt.
2 kommentarer:
Ljusen slocknade även på Krutmeijersgatan i Malmö, där Helena och jag intog en fruktsallad i stearinljusenssken. Jag kunde dock inte se att grannhuset blev mörkare. Vi kände ändå samhörighet med de lokala nedsläcknarna runt om i världen.
Låter som om du har mysigt i Norge, vädret till trots! Jag håller på och packar lite smått och försöker förbereda mig mentalt för min utflykt till ... ptja... kanske borde du vänta och läsa mejlet som kommer efteråt? Skriver även en del på min roman, jobbar på att göra den tätare och djupare innan jag vågar fortsätta. Man måste sätta ett slags ton innan man dansar iväg. Dessutom känns det inte riktigt tillfredställande ännu. Orkar du vänta tre veckor innan du får läsa något? Annars kan du ju tjuvläsa handlingen i det jag har skickat till dig ;)
Ang teknik så har jag börjat hata MP3-spelare med MTP (Media Transfer Protocol) som innebär att man måste föra över låtarna via Windows Media Player. De kommer alltid i fel ordning och en del WMA-filer vägrar att föras över, å sen hänger sig allt. Själv föredrar jag det gamla hederliga drag'n'drop! Allt kommer i den ordning som filerna ligger.
Själv kunde jag tyvärr inte delta i Earthhour, då jag inte var hemma vid det klockslaget.
En rolig nyhet är att jag har hittat en hel flaska påskmust i min frys! Jag blev alldeles till mig och har ingen aning hur den har kommit dit. Den låg under wokgrönsakerna. Det tar en evighet att tina upp den, och jag hoppas innerligt att den fortfarande smakar gudomligt. Den måste ha legat i frysen i några veckor. Desperat har jag börjat åka runt till olika butiker i Lund för att se om de har något kvar av denna dryck som platsar bland gudarna på Olympen!
På Youtube finns det en kille som heter Pat Condell som lägger ut olika inlägg om religion (i synnerhet islam och kristendom) och ateism. Han är en tidigare stand-up-komiker och hans kommentarer är ofta dräpande. När man först hör honom tror man att han är högerextrem, men när man hört mer av honom inser man att det inte är fördomar som styr hans åsikter utan att han lyckats fjärma sig det politiskt korrekta och står i grepp om att skåda verklighetens nakna kropp.
En språklig notis. Jag har börjat använda passivformen av presensparticip. Tex sittandes - Sittandes ensam på balkongen, insåg jag plötsligt sanningen. Jag är tveksam om detta egentligen är korrekt svenska. En annan notis är att jag börjat använda semikolon; ett utmärkt tecken!
Säg till när du ska tillbaka till Skåne i sommar, så det inte krockar med min "semester".
Victor
Skicka en kommentar