Man inser sina egna begränsningar när man som dagsplan gör upp att handla några byxor och skriva ett brev och sedan med nöd klarar det.
Men jobbet jag har länge tänkt skriva om, och här kommer det. Men var börjar man?
Jobbet har än så länge för mig bara bestått i att läsa dokument i olika former. Designdokument, rutindokument, aktiemarknadsdokument och programmeringsdokument.
Att tänka tillbaka på att man har spenderat 37 och en halv timme (återkommer till detta med bra saker med att arbeta i norge) den senaste veckan bara med att läsa och ändå inte känt sig understimulerade ser jag som ett väldigt gott tecken. Jag har tonat ner min radikalism något inför det nya jobbet, och har än så länge hållt mig borta från de mest laddade USA, miljödebatterna. Men nästa vecka tänker jag göra en kupp i att köpa en blomma och sätta i fönstret vid mitt skrivbord. Jag hoppas att den effektivt ska skymma blicken av en solheimskyrkogård som ligger på andra sidan en starkt trafikerad fyr-filig motorväg.
Trivs jag på det nya jobbet då? Jag vet inte. Jag får vänta i någon vecka till innan jag har bestämt mig, men jag är entusiastisk inför jobbet som ligger framför. Att få vara med att bygga ett IT-system från början har blivit något av en ny-renässans för mitt programmeringsintresse. I veckan som kommer ska jag få börja knappa loss i UML, något som låter ohyggligt tråkigt egentligen, men som jag likaväl tror kommer bli kul. Kenneth, som är chef, verkar väldigt duktig på det han gör, och vi kommer vara väldigt systematiska i arbetet.
Både Kenneth och Atle (min andra medarbetare) är i samma ålder och har gått i samma gymnasieklass en gång i tiden. De är inbitna bergensare båda två, även om de inte snackar så stark dialekt. När de kommer igång som värst i sina diskussioner så måste jag erkänna att jag inte hänger med på vad de säger. Båda två är småbarnsföräldrar och har således nästan alltid röda ögon på jobbet. Av och till drar de lite snuskiga skämt med Jon som har kontoret brevid, men bortsett från det är de hyggliga killar.
Arbetsutrustningen då? Aldrig har jag haft så moderna maskiner till mitt förfogande. När jag fick en andra monitor på Palett så var det en stor förbättring mot tidigare, men nu har det gått till det extrema. Bara min första skärm är lika stor som två, och när jag sedan fått en lika till brevid så måste man vrida på både kroppen och huvudet för att gå från att se på den ena till den andra skärmen. Den bärbar PCn är också en widescreen variant och ganska skön i förhållande till min gamla dator som konstant har igång sina fläktar. Ny mobiltelefon har jag också fått, med mitt gamla nummer överfört, så nu antar jag att jag kommer kunna ringa till Nathalie gratis i framtiden. Vi har en väldigt bra kaffebryggare, som ger kaffe med karakteristisk smak. Kylskåpet har samma inbyggda is och vatten funktion som min systers har, något som faktiskt är en välkommen funktion.
Det är inte utan att man känner sig lite vilse med alla dessa nya högteknologiska prylar, men jag antar att man vänjer sig.
Bra saker med att arbeta i Norge då.. lunchen räknas in i arbetstiden, så börjar jag klockan sju, så kan jag sluta klockan tre. Mitt företag är i samma koncern som elprice (en mindre variant av onoff) vilket innebär att jag kan köpa saker av dem till inköpspris. Det är bara gångavstånd från var jag bor. Vi har en otroligt billig, och fin, kantin att äta i. Tja, det var väl mest det. Nu i efterhand har jag konstaterat att det är skönt med tryggheten att ha en fast inkomst.
Men hur går det med friheten då? Tja. Jag har ju bara arbetat en vecka, men dessvärre måste jag konstatera att man blir ganska trött av att arbeta. Klaga ska man ju dock inte göra, med tanke på de som har barn, men jag kan inte annat än dra slutsatsen att mina extra aktiviteter måste bli färre som följd av det nya jobbet.
Det var väldigt kul att se de nya kommentarerna. Speciellt att du mamma har givit dig ut i cyber rymden, det glädjer mig! Ifall ni undrar så luktar rummet fortfarande vitt vin. När min granne rökte igår så var det en upplevelse att gå ut i hallen där de båda starka dofterna blandade sig. Som när man går förbi a-lagarna på tågstationen.
lördag 23 februari 2008
fredag 22 februari 2008
Allting är möjligt!
Igår klockan halv ett på natten så spontanexploderade en flaska med vitt mousserande vin på mitt rum. Pang sa det, följt av den porlande ljudet av vitt vin som rinner ner från ovansidan av min bokhylla. Tittade man på golvet kunde man se att huvudexplosionen gått i riktning mot sängen.. som tur var nådde den inte så långt. Som genom ett mirakel klarade min jobbdator sig nästan helt undan explosionen. Hade just sätt snyggt ut om den gått i sönder första gången jag tog hem den. Ikväll ska det bli grundligt skurande av golv, väggar och bokhylla. Glöm aldrig, allt är möjligt!
lördag 16 februari 2008
Vad som skulle bli ett glatt inlägg förstördes av insyn
Ofta i marknadsföringssammanhang har man hört hur det är viktigt att använda positivt betingade ord och hålla sig borta från negativa. En stor reklamaffisch på torget nedanför får stå som ett roligt exempel på detta.
På bilden visas en BMW-combi. Där finns också en stor pil uppåt där det står 30% motorkraft. Brevid denna finns det en stor pil som pekar ner. Däri står det CO2-reduktion 20%. Det enklaste hade nog varit att skriva CO2-utsläpp 20% (ifall detta var det de menade), men för att undvika det negativa ordet utsläpp, har man istället använt 'reduktion'. Att meningen sedan blir omvänd verkar sekundärt.. eller så släpper kanske bilen ut mera.
På radio hörde jag en berätta om ett kloster i italien där det stod
"Vandrare, det finns inga stigar men du må lika väl fortsätta gå"
Häromdagen när jag för första gången gick upp mot Lövstacken från där jag bor så slog det mig också. För att se nya perspektiv måste man gå nya stigar.
Egentligen har jag mycket jag vill skriva om, men nu när jag har påbörjat mitt nya jobb finns det helt enkelt inte tid att få utryck för alla tankar. Jag väljer därför att hoppa över en del koncept jag velat utveckla för att berätta om något jag alldeles precis kommit tillbaka från. Jag har varit på universitet där en Venezuelagrupp visat filmen "War on Democracy". Den handlar om på vilket sätt USA varit inblandat i utvecklingen av demokrati i Latin Amerika. Jag vet att vissa inte lyssnar på kritiska röster som väcks mot USA, men jag ber er alla att för min skulle försöka ta del utav det budskap som här har försökt föras fram.
Jag har tidigare sett filmer om Nazismen som har fått mig att må fysiskt dåligt, men känslan efter att ha sett denna filmen är det värsta jag varit med om. Speciellt eftersom saker som Abu Graib och diskussioner om ifall folk som erkännt under simulerad drunkning i USA kan förklaras skyldiga eller om det faktiskt behövs en rättegång, understryker att det vore naivt att tänka att alla är bättre nu.
(klipp där bush hyllar friedman som han menar har format usas platform för att sprida moral runt om i världen)
Jag hade hoppats att jag skulle hitta ovanstående klipp på Youtube, men kunde inte hitta det. Milton Friedman är ekonomen som Naomi Kleins bok chock-doktrinen handlar om. För att fatta sig kort var Friedman en av hörnpelarna i utformandet av det nya Chile där Augusto Pinochet tog makten.
(klipp med agent som förnekar att många dog under pinochet och öser bannord över sanningskomiteerna och deras siffror och utsagor om massmorden)
(klipp med samma agent där han menar att national security interest är över andra="" regimers rätt till demokratisk valda ledare)
Att höra om en skola i USA där soldater för den nyinförda regimen i Guatemala blivit tränade i tortyr och hur man ska döda de man inte behöver får det att vända sig i magen på mig. Att se CIA-agenter öppet berätta om deras aktivitet i landet och höra hur den gammla presidentens jordreform helt enkelt blev för mycket för att de stora bolagen skulle kunna ha honom kvar får mig att vilja gråta. Hur världen kan vara så korrupt och rutten och skev utan att människor reagerar kraftigare. Att Abu Graib kan få finnas idag gör mig kraftlös. Och det enda sättet för mig att återfå förtroendet är ifall de som försvarar dagens världsordning (de lär ju finnas) gör en saklig och faktainriktad dokumentärfilm där man motbevisar det massiva mediaunderlag som pekar på världsordningens ruttenhet. Endast det, och inga ord om att världen är rutten och man måste acceptera det, kan förlika mig med de massmord vi tyst sanktionerar.
Filmen är dessvärre i dålig kvalitet. Jag rekommenderar att ni själva försöker hitta filmen i bättre kvalitet. Jag tillstår att filmen innehåller dramaturgiska grepp, men om en tiondel av filmen är sann, något jag tror den är, baserat på att konflikterna framstår som väl dokumenterade och att de enskilda konflikterna belysts på samma sätt av andra författare tidigare, är det en skandal att inte rättvisa skippas. Att Sverige som samhälle inte reagerar och kräver sanning i sådana här allvarliga anklagelser (långt värre än Lewinsky om du frågar mig) är inte ett snäpp bättre än tyskarnas tysta medhåll under Nazi-tyskland. I Dantes helvete är de likgiltiga de som är längst ner.
PS, jag ska försöka skriva om det nya jobbet sen
På bilden visas en BMW-combi. Där finns också en stor pil uppåt där det står 30% motorkraft. Brevid denna finns det en stor pil som pekar ner. Däri står det CO2-reduktion 20%. Det enklaste hade nog varit att skriva CO2-utsläpp 20% (ifall detta var det de menade), men för att undvika det negativa ordet utsläpp, har man istället använt 'reduktion'. Att meningen sedan blir omvänd verkar sekundärt.. eller så släpper kanske bilen ut mera.
På radio hörde jag en berätta om ett kloster i italien där det stod
"Vandrare, det finns inga stigar men du må lika väl fortsätta gå"
Häromdagen när jag för första gången gick upp mot Lövstacken från där jag bor så slog det mig också. För att se nya perspektiv måste man gå nya stigar.
Egentligen har jag mycket jag vill skriva om, men nu när jag har påbörjat mitt nya jobb finns det helt enkelt inte tid att få utryck för alla tankar. Jag väljer därför att hoppa över en del koncept jag velat utveckla för att berätta om något jag alldeles precis kommit tillbaka från. Jag har varit på universitet där en Venezuelagrupp visat filmen "War on Democracy". Den handlar om på vilket sätt USA varit inblandat i utvecklingen av demokrati i Latin Amerika. Jag vet att vissa inte lyssnar på kritiska röster som väcks mot USA, men jag ber er alla att för min skulle försöka ta del utav det budskap som här har försökt föras fram.
Jag har tidigare sett filmer om Nazismen som har fått mig att må fysiskt dåligt, men känslan efter att ha sett denna filmen är det värsta jag varit med om. Speciellt eftersom saker som Abu Graib och diskussioner om ifall folk som erkännt under simulerad drunkning i USA kan förklaras skyldiga eller om det faktiskt behövs en rättegång, understryker att det vore naivt att tänka att alla är bättre nu.
(klipp där bush hyllar friedman som han menar har format usas platform för att sprida moral runt om i världen)
Jag hade hoppats att jag skulle hitta ovanstående klipp på Youtube, men kunde inte hitta det. Milton Friedman är ekonomen som Naomi Kleins bok chock-doktrinen handlar om. För att fatta sig kort var Friedman en av hörnpelarna i utformandet av det nya Chile där Augusto Pinochet tog makten.
(klipp med agent som förnekar att många dog under pinochet och öser bannord över sanningskomiteerna och deras siffror och utsagor om massmorden)
(klipp med samma agent där han menar att national security interest är över andra="" regimers rätt till demokratisk valda ledare)
Att höra om en skola i USA där soldater för den nyinförda regimen i Guatemala blivit tränade i tortyr och hur man ska döda de man inte behöver får det att vända sig i magen på mig. Att se CIA-agenter öppet berätta om deras aktivitet i landet och höra hur den gammla presidentens jordreform helt enkelt blev för mycket för att de stora bolagen skulle kunna ha honom kvar får mig att vilja gråta. Hur världen kan vara så korrupt och rutten och skev utan att människor reagerar kraftigare. Att Abu Graib kan få finnas idag gör mig kraftlös. Och det enda sättet för mig att återfå förtroendet är ifall de som försvarar dagens världsordning (de lär ju finnas) gör en saklig och faktainriktad dokumentärfilm där man motbevisar det massiva mediaunderlag som pekar på världsordningens ruttenhet. Endast det, och inga ord om att världen är rutten och man måste acceptera det, kan förlika mig med de massmord vi tyst sanktionerar.
Filmen är dessvärre i dålig kvalitet. Jag rekommenderar att ni själva försöker hitta filmen i bättre kvalitet. Jag tillstår att filmen innehåller dramaturgiska grepp, men om en tiondel av filmen är sann, något jag tror den är, baserat på att konflikterna framstår som väl dokumenterade och att de enskilda konflikterna belysts på samma sätt av andra författare tidigare, är det en skandal att inte rättvisa skippas. Att Sverige som samhälle inte reagerar och kräver sanning i sådana här allvarliga anklagelser (långt värre än Lewinsky om du frågar mig) är inte ett snäpp bättre än tyskarnas tysta medhåll under Nazi-tyskland. I Dantes helvete är de likgiltiga de som är längst ner.
PS, jag ska försöka skriva om det nya jobbet sen
tisdag 12 februari 2008
Historiens gång
I Juli 1919 kom Hitler för första gången i kontakt med DAP (Tyska arbetar partiet). Då som infiltratör, men Hitler blev inspirerad och från 1921 var Hitler en fast talare inför stora folkmassor. 1933 blev han rikskanslor och efter kriget 1945, när man tittade ut över den materiella och framförallt humanitära ödeläggelse som tagit plats var man helt enig. Detta får inte hända igen. Man tog steg för att öka inbördes ekonomiskt beroende i Europa, var nogranna med att informera om vad som har varit. Man lutade sig tillbaka med en förvisning att saker var förändrade. Detta kommer aldrig kunna hända igen.
1967 påbörjade historieläraren Ron Jones ett experiment för att försöka förklara för sina elever hur Tyskarna kunde låta nazismen gå så långt. Efter fyra dagar avslutade Ron experimentet då hans organisation, the third wave, började växa utom kontroll. Den hade då gått från att bestå av de 30 eleverna i hans klass till att omfatta hela 200 elever från runt om på skolan. Experimentet inspirerade till boken och slutligen filmen "The Wave".
Gorbatjov startade glasnost (mer pressfrihet) och perestrojka (utökad demokrati inom partiet) var det steg i leden för att hjälpa en stagnerad ekonomi. Likaväl måste det ses som ett erkännande av hur de metoder som Sovjet tidigare styrts med varit fel. När historiker uppskattar hur många människor som dött under Stalins (mellan tio till sjuttio miljoner människor) och Lenins (hittar ingen uppskattning) styre så är det tal vi inte kan förhålla oss till. Verklighetsanknytningen försvinner någonstans runt tre till fyra nollor. Att säga aldrig mera totalitära stater ligger nära till hands. tjugo år efteråt så förvandlar Putin av allt att dömma Ryssland till ett totalitärt land ännu än gång (här är förresten parralleller till Hitler, som reste ett söndertrasat Tyskland med ord om landets självklara storhet, påtagliga och skrämmande).
Det romerska kejsardömmet bestod i ca 500 år, från 27 f.kr då Augustos tillträdde som första kejsare till 476 e.kr då väst-rom föll. Det finns säkert olika sätt att se på varför riket föll i samman, men den mest populära jag hört är att riket föll under sin egna tyngd när man inte längre expanderade. Expansionen var nödvändig för att ha förslavade människor som genom sitt arbete kunde göra livet behagligt för romarna. Allt eftersom tiden gick, och fler blev berättigade statsborgarskap så blev kostnaderna helt enkelt för höga.
Amerika fick sin första president 1789. Knappt 220 år senare är det världens ledande ekonomi. Det är också ett land som lever över sina tillgångar, där man ständigt måste pumpa in pengar i den amerikanska ekonomin för att rätta till deras enorma exportunderskott. De militära kostnaderna i USA utgör enligt mina beräkningar tre gånger så mycket som Norges statsbudget (Statsbudgeten räknar jag som 1000 miljarder NOK och de militära avgifterna i USA räknar jag som 600 miljarder dollar), eller enligt story of stuff, hälften av USAs totala stadsbudget. Ifall ingen förändring sker så är det inte långsökt att USAs ekonomi kommer till att kollapsa helt och hållet.
Vad jag vill ha sagt med dessa korta utsagor, vars fakta alla är hämtade från wikipedia och vars slutsatser helt kommer från mig, är att det man kan lära av historien är att vi inte lär av historien.
I övrigt så var Darwin föredraget intressant, även om jag inte helt kunde följa med på vad norrmännen frågade och svarade efter seminariet.
1967 påbörjade historieläraren Ron Jones ett experiment för att försöka förklara för sina elever hur Tyskarna kunde låta nazismen gå så långt. Efter fyra dagar avslutade Ron experimentet då hans organisation, the third wave, började växa utom kontroll. Den hade då gått från att bestå av de 30 eleverna i hans klass till att omfatta hela 200 elever från runt om på skolan. Experimentet inspirerade till boken och slutligen filmen "The Wave".
Gorbatjov startade glasnost (mer pressfrihet) och perestrojka (utökad demokrati inom partiet) var det steg i leden för att hjälpa en stagnerad ekonomi. Likaväl måste det ses som ett erkännande av hur de metoder som Sovjet tidigare styrts med varit fel. När historiker uppskattar hur många människor som dött under Stalins (mellan tio till sjuttio miljoner människor) och Lenins (hittar ingen uppskattning) styre så är det tal vi inte kan förhålla oss till. Verklighetsanknytningen försvinner någonstans runt tre till fyra nollor. Att säga aldrig mera totalitära stater ligger nära till hands. tjugo år efteråt så förvandlar Putin av allt att dömma Ryssland till ett totalitärt land ännu än gång (här är förresten parralleller till Hitler, som reste ett söndertrasat Tyskland med ord om landets självklara storhet, påtagliga och skrämmande).
Det romerska kejsardömmet bestod i ca 500 år, från 27 f.kr då Augustos tillträdde som första kejsare till 476 e.kr då väst-rom föll. Det finns säkert olika sätt att se på varför riket föll i samman, men den mest populära jag hört är att riket föll under sin egna tyngd när man inte längre expanderade. Expansionen var nödvändig för att ha förslavade människor som genom sitt arbete kunde göra livet behagligt för romarna. Allt eftersom tiden gick, och fler blev berättigade statsborgarskap så blev kostnaderna helt enkelt för höga.
Amerika fick sin första president 1789. Knappt 220 år senare är det världens ledande ekonomi. Det är också ett land som lever över sina tillgångar, där man ständigt måste pumpa in pengar i den amerikanska ekonomin för att rätta till deras enorma exportunderskott. De militära kostnaderna i USA utgör enligt mina beräkningar tre gånger så mycket som Norges statsbudget (Statsbudgeten räknar jag som 1000 miljarder NOK och de militära avgifterna i USA räknar jag som 600 miljarder dollar), eller enligt story of stuff, hälften av USAs totala stadsbudget. Ifall ingen förändring sker så är det inte långsökt att USAs ekonomi kommer till att kollapsa helt och hållet.
Vad jag vill ha sagt med dessa korta utsagor, vars fakta alla är hämtade från wikipedia och vars slutsatser helt kommer från mig, är att det man kan lära av historien är att vi inte lär av historien.
I övrigt så var Darwin föredraget intressant, även om jag inte helt kunde följa med på vad norrmännen frågade och svarade efter seminariet.
måndag 11 februari 2008
Att lämna fretex och flyktingarna
Dagens bild 10/2, då dimman tog över
Dagens bild 11/2, Vinter-Bergen från den soliga sidan
Att lämna Fretex var både tråkigt och fint på samma gång. Jag saknar arbetet lite, men samtidigt känns det skönt att ha tagit beslutet att gå vidare och på så sätt inte vara fast i något mellanläge där man inte vet vad man ska göra. Jag valde att ta en vecka fritt innan mitt nya arbete för att fräscha upp mina programmeringskunskaper igen, för att få en bra start på jobbet. Vissa skulle mena att jobb är jobb, och ifall jag studerar för att bli bättre på mitt jobb så borde jag få betalt, men ärligt talat tycker jag det är ganska kul att i lugn och ro få sitta och pilla lite med Java igen. Idag har varit första dagen där jag tränat och ifall jag får några presentabla resultat kanske denna veckan kommer sluta med att allt publiceras på något web-hotell. fast det är inte så sannolikt.
Jag har varit på ett "Change Maker"-möte i förra veckan och räknar nu med att börja engagera mig i norsk politik. Organisationen är en ungdomsavknoppning till kyrkans nödhjälp, fast profilerar sig som politiskt och religionsmässigt obunden. Första mötet var ingen större hit, allt som diskuterades på två timmar var huruvida Change Maker främst borde informera i kyrkor eller inte. Men en av deltagarna lovade att denna till mångt om mycket semantiska diskussion bara kom två gånger om året - innan års mötena - och att nästa gång skulle vara mer praktiskt orienterad. På onsdag är det dags igen, och jag hoppas hon har rätt.
Annars har jag fått ett program till studentersamfunnet, som är en studentorganisation som annordnar massa intressanta seminarier. Jag plannerar att gå både imorgon, då det handlar om Darwin, och på Torsdag då socialism nu och förr jämförs.
Efter att ha läst ett kort inlägg på Schaugs blog om moderaternas beslut att utreda om anhöriginvandring, blev jag intresserad av att få reda på vilka detta egentligen gällde. I kommentarerna till Schlaugs inlägg så påpekade vissa att förslaget inte gällde flyktingar, så att de som med känsloladdad retorik pekar på krigsdrabbade som kommit från varandra överdriver konsekvenserna av förslaget.
Jag försökte kolla på wikipedia för att hitta definitionen på invandrare och fann att ordet var indelat i tre sub-klasser: flyktingar, arbetsinvandrare och anhöriginvandrare. Ifall lagförslaget inte gäller första gruppen har jag svårt att förstå vilken skillnad det gör om man inför det. Jag kollade på regeringens pressmöte i Landskrona, ett pressmöte där påtagligt tryckt stämning rådde. Reinfeldt och Billström visste att attackerna skulle komma redan innan mötet började, och pratade nästan mer om hur bra vårt mångkulturella samhälle är och hur de inte är rasister än om vad deras förslag egentligen gällde.
På en fråga om ifall detta kunde drabba barn som inte fick invandra till sin förälder efter att ha skiljts åt i krig, så drog Billström ut på svaret på ett sätt som måste tolkas som att lagen helst också ska gälla flyktingar. På en regeringssida står det att flyktingar enligt genevekonventionens definition är undantagna nya lagförslaget.
Jag står fortfarande handfallen, vem gäller lagen?
En annan sak som jag nyligen blev intresserad av att studera närmare var klimatpåverkan från flygplan. Jag har hört mycket om hur stor påverkan flygen har på växthuseffekten och blev intresserad av att läsa en mer detaljerad rapport där man förklarar varför påverkan är så stor. Räknat till rent koldioxidutsläpp per person är ett flyplan i klass med en bil, men jag vet att forskning gjorts på andra ting som t.ex. molnbildning och hur det blir värre för att avgaserna släpps ut så högt upp. Google kunde dessvärre inte ge mig någon bra rapport att läsa i, så även här står jag fortfarande frågande.
onsdag 6 februari 2008
Ett jobb och europeiska klimatbeslut
Och så äntligen, fem månader efter att jag först flyttade till Norge, så har jag fått jobb. Det ska bli en programmerare av mig igen. Denna gången ska jag vara med och arbeta på ett nyuppstartat projekt i ett företag som innan mig bara bestod av två personer. Efter att ha träffat dem i två intervjuer och känt deras pionjäranda så blev jag övertygad om att detta jobbet är något som är spännande.
Det ena ger det andra i den västliga paradigmen och det säger sig själv att liksom jag startar på ett nytt jobb, så måste jag lämna mitt gamla. Något som bär emot eftersom det är ett högst trivsamt jobb, som jag dessutom känner att jag fått bra koll på vid det här laget. Samtidigt som mig så ska Muhemed också sluta, fast dessvärre under mindre glada former. Jag och Gottfried har konstaterat att Muhemed är vår egna Zlatan. Både Muhemed och Zlatan kommer från Bosnien och båda präglas av, vad jag nu fått för mig är typisk bosnisk, humor - en kaxig, smått konstig, men väldigt rolig humor. Muhemed var dessvärre på Fretex på adföring och nu har någon osynlig människa någonstans bestämt sig för att Muhemed ska utbildas istället. Själv vill han stanna, man kan märka hur det hela går in på honom. Han passar bra in i arbetsgänget, det blir svårt att tänka sig hur Fretex i Åsane ska bli utan Muhemed där.
Min favorit Irakier, Mahmoud, har bott i Norge i åtta år, men fortfarande inte fått något statsmedborgarskap. Norge säger nej. Hans fru och två barn som bor i Sverige kommer förhoppningsvis få ett svenskt inom ett år, så då är vad man kan förmoda varit nio års lång väntan över.
Det är inte lika hemskt som min somaliske vän i Lars Hilles gate Ibrahim. Han fick löfte från UD om att hans familj skulle få komma i Oktober. Sedan ändrades det till garanterat innan julafton. Sedan blev det Januari. Sedan bröt oroligheterna ut i Kenya där de är i för tillfället och nu finns det inte längre någon plan eftersom de måste ha ett papper från någon myndighet i Kenya och där är alla sådana instanser för tillfället stängda.
Så fick jag till sist läst EU-dokumenten (EU Climate Action, MEMO0833) om hur klimatförändringar ska förhindras. Eller åtminstone memot plus första halvan av färdplanen.
Vissa saker i innehållet gillade jag, som t.ex. att man tar hänsyn till att U-länder inte är i stånd till att göra lika stora förändringar. Givetvis skulle det rättvisaste vara att sätta en fast gräns av per capita utsläpp för alla länder, något sannolikt skulle vara mycket mer förmånligt för U-länderna.
Vissa saker i förslaget fanns det som jag inte tyckte om, t.ex. kommer man börja med uppföljning först 2013, och såvitt jag har förstått så finns det lite eller inget incitament till att börja upprensningen långt innan dess (även om minskning ska vara i förhållande till 2005s nivå och inte 2012s). Att en regering, som t.ex. den som sitter just nu i Sverige, skulle börja ta impopulära men nödvändiga steg för att klara av något till 2013, när de kanske inte sitter längre, rimmar dåligt med min generella erfarenhet av politik.
Man talar mycket om utsläppsrätterna som det starkaste vapnet för att få ner utsläppen, tilltaget kallas EU ETS - European greenhouse gas Emission Trading Scheme. Jag tror personligen att det är ett bra verktyg för att, från så högt uppifrån, kunna styra något så komplicerat som hela europas utsläpp, men kunnare menar att så som utsläppsrätter hanterats så här långt, så har de haft väldigt lite verkan, och man ska vänta med att lovprisa något innan man har sett det i aktion.
Rapporten menar att vi ska kunna upprätthålla vår materiella standard samtidigt som utsläppen minskas. Detta är något som jag inte tror på, så rent ideologiskt tycker jag rapporten är allt för svag, samtidigt är detta nog det bästa EU, med den bestämanderätt EU har, kan få till för tillfället.
Jag kan inte uttala mig om utsläppssänkningen med 20% (eller 30 ifall övriga I-länder hakar på efter egen förmåga) är tillräckligt stor och jag vill mena att ingen annan kan säga det iheller. Jag tänker på vad jag läst i Malms bok om hur IPCC-rapporten var alldeles för svagt tilltagen och hoppas att EU baserat sitt beslut på mer radikala vetenskapliga rön. I följande artikel i DN föreslår en rapport från vår klimatberedning att de svenska utsläppen ska sänkas med 30%. Rapporten förtäljer inte vad 30% är i förhållande till, men utifrån sammanhanget antar jag att de menar relativt 2005s nivå. Man hänvisar till att EU på Bali argumenterat för en sänkning med mellan 25-40 procent (i artikeln står det 2540 procent) mot 1990s nivå.
Personligen är jag intresserad av att höra vad Lucas har att säga i frågan, samt hans vänner i miljöpartiet.
Det ena ger det andra i den västliga paradigmen och det säger sig själv att liksom jag startar på ett nytt jobb, så måste jag lämna mitt gamla. Något som bär emot eftersom det är ett högst trivsamt jobb, som jag dessutom känner att jag fått bra koll på vid det här laget. Samtidigt som mig så ska Muhemed också sluta, fast dessvärre under mindre glada former. Jag och Gottfried har konstaterat att Muhemed är vår egna Zlatan. Både Muhemed och Zlatan kommer från Bosnien och båda präglas av, vad jag nu fått för mig är typisk bosnisk, humor - en kaxig, smått konstig, men väldigt rolig humor. Muhemed var dessvärre på Fretex på adföring och nu har någon osynlig människa någonstans bestämt sig för att Muhemed ska utbildas istället. Själv vill han stanna, man kan märka hur det hela går in på honom. Han passar bra in i arbetsgänget, det blir svårt att tänka sig hur Fretex i Åsane ska bli utan Muhemed där.
Min favorit Irakier, Mahmoud, har bott i Norge i åtta år, men fortfarande inte fått något statsmedborgarskap. Norge säger nej. Hans fru och två barn som bor i Sverige kommer förhoppningsvis få ett svenskt inom ett år, så då är vad man kan förmoda varit nio års lång väntan över.
Det är inte lika hemskt som min somaliske vän i Lars Hilles gate Ibrahim. Han fick löfte från UD om att hans familj skulle få komma i Oktober. Sedan ändrades det till garanterat innan julafton. Sedan blev det Januari. Sedan bröt oroligheterna ut i Kenya där de är i för tillfället och nu finns det inte längre någon plan eftersom de måste ha ett papper från någon myndighet i Kenya och där är alla sådana instanser för tillfället stängda.
Så fick jag till sist läst EU-dokumenten (EU Climate Action, MEMO0833) om hur klimatförändringar ska förhindras. Eller åtminstone memot plus första halvan av färdplanen.
Vissa saker i innehållet gillade jag, som t.ex. att man tar hänsyn till att U-länder inte är i stånd till att göra lika stora förändringar. Givetvis skulle det rättvisaste vara att sätta en fast gräns av per capita utsläpp för alla länder, något sannolikt skulle vara mycket mer förmånligt för U-länderna.
Vissa saker i förslaget fanns det som jag inte tyckte om, t.ex. kommer man börja med uppföljning först 2013, och såvitt jag har förstått så finns det lite eller inget incitament till att börja upprensningen långt innan dess (även om minskning ska vara i förhållande till 2005s nivå och inte 2012s). Att en regering, som t.ex. den som sitter just nu i Sverige, skulle börja ta impopulära men nödvändiga steg för att klara av något till 2013, när de kanske inte sitter längre, rimmar dåligt med min generella erfarenhet av politik.
Man talar mycket om utsläppsrätterna som det starkaste vapnet för att få ner utsläppen, tilltaget kallas EU ETS - European greenhouse gas Emission Trading Scheme. Jag tror personligen att det är ett bra verktyg för att, från så högt uppifrån, kunna styra något så komplicerat som hela europas utsläpp, men kunnare menar att så som utsläppsrätter hanterats så här långt, så har de haft väldigt lite verkan, och man ska vänta med att lovprisa något innan man har sett det i aktion.
Rapporten menar att vi ska kunna upprätthålla vår materiella standard samtidigt som utsläppen minskas. Detta är något som jag inte tror på, så rent ideologiskt tycker jag rapporten är allt för svag, samtidigt är detta nog det bästa EU, med den bestämanderätt EU har, kan få till för tillfället.
Jag kan inte uttala mig om utsläppssänkningen med 20% (eller 30 ifall övriga I-länder hakar på efter egen förmåga) är tillräckligt stor och jag vill mena att ingen annan kan säga det iheller. Jag tänker på vad jag läst i Malms bok om hur IPCC-rapporten var alldeles för svagt tilltagen och hoppas att EU baserat sitt beslut på mer radikala vetenskapliga rön. I följande artikel i DN föreslår en rapport från vår klimatberedning att de svenska utsläppen ska sänkas med 30%. Rapporten förtäljer inte vad 30% är i förhållande till, men utifrån sammanhanget antar jag att de menar relativt 2005s nivå. Man hänvisar till att EU på Bali argumenterat för en sänkning med mellan 25-40 procent (i artikeln står det 2540 procent) mot 1990s nivå.
Personligen är jag intresserad av att höra vad Lucas har att säga i frågan, samt hans vänner i miljöpartiet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)