Jag sjunger för livet

Det mest spännande under veckan som gått var min anställningsintevju. Den var egentligen inte fråga om att få eller inte få jobbet utan bara ifall man vidare till andra gallringen. Det var uppfriskande att vara på intervju hos veritas, och jag fick ett väldigt samlat och professionellt bemötande. En liten gnutta stolthet över min yrkeskår kände jag när jag såg dessa välklädda människor berätta om sitt företag. Den första intervjun är lite mer informell, mest så att de potentiella arbetsgivarna ska få en känsla för personen. Detta passade mig bra eftersom jag inte hade någon erfarenhet alls av anställningsintervjuer sedan tidigare.
Hur gick det då för mig? Jag vet faktiskt inte. Det kändes som om det gick ganska bra, men vissa frågor, som t.ex. hur länge jag tänker stanna i Bergen känns det som om jag kunde svarat lite smidigare på. Använt mig av lite mindre tvivel och lite mer vita tänder. De kommer höra av sig i början av den här veckan om ifall det blir någon andra intervju eller inte och jag håller tummarna för att få komma på intervju igen. Ifall man lyckats komma in på andra intervjun får man göra ett personlighetstest. Förra gången jag gjorde det på internet fick jag 9 på introvert och 1 på extrovert, så lite nervös blir man ju klart. Men obehagligheter som testet är inget jag tänker låta komma ivägen för mig.. Veritas verkade vara en väldigt trevlig arbetsplats.

Jag blev väldigt positivt överraskad över responsen jag fick förra gången av framför allt dig Victor, där det som du själv påpekade blev nästan som en sub-blog att läsa. Jag har inte kommit längre i uppklarandet för vad som är avgjort och vad som inte är avgjort.. men jag misstänker att Dawkins till viss grad kommer ta upp det. Han har förresten redan presenterat det ontologiska gudsbeviset som säger att:
"det är möjligt att tänka sig en fullkomlig varelse. Vi kan kalla den gud. Ifall denna varelse inte finns är den inte fullkomlig, vilket är en motsägelse. Därför finns gud". Detta 'besviset' sägs komma från en psalm skriven på 1000-talet och har tydligen blivit hett debatterat i omgångar sedan dess.

För att kunna kalla mig själv objektiv har jag börjat läsa Richard Dawkins 'The god delusion'. Helt objektiv kommer jag ju klart aldrig bli, men jag försöker åtminstone se flera olika perspektiv på samma sak. Jag läser den med en viss skepsis. På baksidan av boken står det att Dawkins har klassats till en av världens top tre intellektuella, så det är inte vilken dununge som helst som skrivit boken. Av de första tre kapitlena att döma dock, så ligger han desto sämre till i toplistan över världens ödmjukaste människor. Mitt intryck är att Dawkins namn själv använts ofta i debatten om guds existens, och just därför är det kanske svårt för honom att skriva en helt objektiv och saklig text. Ofta känns det som en fråga att försvara det egna egot snarare än motbevisa guds existens.

Som ny intressant fråga kan konstateras att de konservativa i USA inte alls är glada över att Nobells fredspris har gått till Al Gore och IPCC-forskarna, och journalister runt om i USA har tydligen skrivit en rad syrliga kommentarer till det hela. Någon menade att Bin Laden borde få dela på priset eftersom han nog också hade samma miljömässiga betänkligheter när han flög två
jetplan in i world trade center. Tydligen så lär de konservativa inte ens ha gratulerat sin landsman för priset.
Jag tycker frågan är intressant, för då många av oss säkert är eniga om att miljöfrågan är viktig och att USA om några borde ha en känga för hur lite de gör, så är frågan om det är rätt att ge just fredspriset med endast medventandegörande av miljöhot som grund. Att säga att Gore är den enda som kämpat för miljön är ju inte heller riktigt rätt. Vad med Ralph Nader och de gröna. Kanske är det så att vad vi gör alltid kommer visas i ljuset av hur kända vi är.

Under veckan som gått har jag och Nathalie haft Nathalies mamma, Cecilia, på besök. Nu har vi äntligen tagit del av den omtalade högkulturen på ett sätt som är oss helt omöjligt när vi måste betala för allt själva. Först så var vi och såg på operan Carmen. Tidigare i sommar så såg jag ju Carmen i musikalform i malmö på utomhusteatern, men operan måste jag säga var strået vassare, även om den internationella ensemble som utgjorde skådelspelarna inte direkt imponerade så sägs Bergens symfoniorkester vara den finaste i Norge, och rekvesitan som användes höll toppklass.
Därefter var vi på BIFF (Bergens Internationella Film Festival) och såg Stilla ljus. Filmen som var 2 timmar och 7 minuter lång var vacker. dessvärre måste jag erkänna att jag nickade till minst en gång under dess gång. Mängden repliker i filmen motsvar nog ungefär mängden i ett enkelt simpsonsavsnitt.
Jag har inte heller ätit så gott som jag gjort under den här veckan, sedan jag kom till Bergen. De fina resturangbesöken användes effektivt för att fylla på i matförådet, när man i vanliga fall inte får så mycket mat i sig.

Den som har koll på fotboll vet kanske att Brann hade ett gyllene läge att avgöra tippeligaen nu i Lördags. Något som fick de stolta bergenserna att dra ut i mängder på stan. Tyvärr innebar det ju en del drickande av öl, skadegörelse etc., men att vara nere på stan med alla dessa rödklädda människor var ganska mysigt. Tyvärr förlorade de matchen, så firandet av ligaguldet får vänta ett tag till (här säljer man redan guld-öl och guld-pizza.

Den skånska lokalpatriotismen återfinns tydligt i Bergen, och trotts att det är europas regnigaste stad så har jag kommit att gilla den. Jag känner mig som huvudpersonen i 1984 som i slutet säger att han kommit att älska storebror. Jag känner mig stolt över Brann trotts att jag inte sett en enda fotbollsmatch här (och kanske aldrig kommer se någon heller).

För första gången som jag kan minnas sedan jag kom hit så har jag träffat en annan svensk. Det hände idag på jobbet i Fretex. Hon hade flyttat hit 1967 pga hennes blivande man. Lustigt nog kändes det som om vi hade ett gemensamt band bara pga vi båda var svenskar. Egentligen så pratade hon ju mest Norska (jag hade inte gissat att hon var svensk om hon inte sagt det). Men detta till trotts, och trotts att norsk och svensk kultur är i det närmaste identisk så tog vi tillfället i akt att vara lite Sverige nostalgiska. Hon tipsade mig om den svenska föreningen som ska finnas här i Bergen. När det nu var så mysigt att träffa en vänlig svensk så kommer jag kanske dra mig dit någon gång i framtiden. På schemat ser jag dock bara arbete framför mig fram till helgen.