Den flitige ingenjören

Klipp dig och skaffa ett jobb är ju det man brukar säga, och det är också det jag gjort. Eller åtminstone klippt mig. Att vara arbetssökande är intressant på sådant sätt att det både är spännande och frustrerande på samma gång. Samtidigt som man ibland uppfylls av känslan att man kan bli vad som helst, världen är öppen för en och det är upp till en själv att välja så finns också känslan av att 40% av alla jobb ges genom vänner och bekanta. Ska man in till intervju får man minsann slita.

Sedan förra gången jag skrev har jag flyttat ut ur Nathalies korridorsrum och in i mitt egna lilla skyffe. Jag tittade runt en del innan jag bestämde mig för det här stället som ligger ganska långt utanför staden (men ganska nära Nathalie). Ska man bo centralt i Bergen får man räkna med att A) betala en orimlig mängd pengar i hyra eller B) bo i ett förfallet studentkollektiv inklämt bland flera studentkollektiv. Den visning jag var på inne i stan var ögonöppnande i vad som kan hända med fin fastighet när den överlåts helt i studenters händer. Där jag nu istället hittade en bostad är det en hyresvärd som driver upp saker och ting. Egentligen har vi sju rum och bara ett kylskåp, så viss problematik finns här ju onekligen, men rummen är nyrenoverade och värden väldigt trevlig. Dessutom har man en fruktansvärt fin utsikt ner över solheim och landås (bilden överst). Jag har märkt en viss prisfixering hos mig själv och avstår därför medvetet från att berätta vad hyran är, men jag kan avslöja att jag fått ett nog så bra incitament till att hitta jobb.

Så var det ju just jobben också. Här om dagen hade de Karrieredagen vilket är Bergens motsvarighet till Lunds arkad, och där fick jag chans att träffa många olika företag. Jag har lärt mig nu att det är lönlöst att säga att man är utbildad teknisk fysiker och att man istället ska säga att man är civilingenjör. Så fort man sagt just det magiska ordet så blir man som oftast varmt välkomnad. Men vill man ha jobb, så får man ju ändå gå genom företagets hemsida. Jag ska inte säga att det går snabbt, men mitt CV sprider sig sakt ut bland Bergens företag. Än så länge är det ingen som har hört av sig, fast kanske man får räkna med en vecka eller tvås väntan innan man får respons. Imorgon ska jag till EON, vilket inte har något med sydkraft att göra utan istället står för Engineers of Norway. En handläggare ska gå igenom mina karriärsmöjligheter med mig över en kaffe och i samband med karriärsdagen gjorde de ett gott om än streber-relaterat intryck på mig.

Vid sidan av arbetssökandet som tar upp större delen av min tid har jag hunnit med lite kultur också. Igår såg jag trädgården, vilket är en inspirerande slovakisk film som man trodde skulle bli startskottet för hela den slovakiska filmindustrin. Så blev det inte kan man krasst konstatera i efterhand, men det är den klart bästa filmen jag har sett detta året. För att återgå till tidigare nämnda formalismen så var det en högst underliggörande film med plats för både Benedict, Rousseau och Wittgenstein.

Iom mitt nya rum har jag äntligen fått användning av mina Bilema-planscher vilka jag nu faktiskt är riktigt nöjd med och ångrar bara att jag inte köpte fler när jag ändå hade chansen. På lördag kommer förhoppningsvis jag och Nathalie att åka till Ikea i Åsane och då hoppas jag få de sista pusselbitarna i mitt nya hem på plats.