I P1s tendens så har man pratat om knegarmoral i dagens samhälle. Det handlade i dagens (repris från 8e) intervju om en person som kunde fått jobb om han försökt, men som väljer att inte göra det. Det var så programmet presenterades, men för att vara lite mer precis så talade han om ångestattacker och depression när han skaffade sig jobb. Han resonerade som så att ca 20-30% av jobben i dagens samhälle har en mening, resterande del är onödiga eller rent destruktiva. Han ville inte bidra till ett samhälle som han menar är sjukt.
Programledaren verkade indignerade över Fritz (den intervjuades) syn på livet och på hur han valde att leva på socialbidrag. Och hon är säkert inte ensam över att vara indignerad. Det de flesta kommer tänka är säkert "Varför ska jag arbeta och slita för att sedan någon annan kan åka snålskjuts på mitt arbete?". Jag arbetar. Jag betalar skatt. Likväl så tycker jag det är beklagligt att den första tanken folk får när man möter någon som väljer att inte arbeta är hur lat denna personen är. Vi som lever i detta systemet vi själva skapat måste arbeta för att få saker att gå runt. Vi lever av pengar och leva vill vi. Men jag önskar att man ibland kunde ta steget bakåt och observera systemet lite. Finns det något egenvärde i att alla alltid ska arbeta? Är det bra eller dåligt för vårat samhälle att H&M producerar massa lågkvalitetskläder i utlandet som skapar BNP växt i Sverige men samtidigt förgiftar vattnet i utlandet? Är det bra eller dåligt att folk som knappt får plats med sina kläder i gaerderoben fortsätter att köpa nya kläder?
I valet pratar man ständigt om befolkningens rätt till arbete. Varför funderar man inte steget längre? Vad innebär allt detta arbete. Är arbetet konstruktivt eller destruktivt?
7 kommentarer:
När samhället har blivit tillräckligt rikt så kan folk få välja huruvida de vill vara produktiva eller ligga å lata sig. Tillsvidare är det en ekonomisk nödvändighet att folk drar sitt strå ur stacken. Flertalet förlorar på att du, individen, latar dig. Samhället är byggt kring att kollektivet tjänar på att individen offrar en del av sin frihet för att genomsnittet ska få det bättre. Tanken är att man ska få tillbaka mer än vad man offrar, vilket vi gör med råge. Vem har högst levnadsstandard - den som bor i ett samhälle eller den som liver i naturtillståndet? (och då menar jag naturtillståndet och inget annat, Johan!)
Ponera att du har en förväntad livslängd på 80 år i ett samhället, jämfört med säg 30 år i naturtillståndet. Säg att du får 10 st identiska lyckotillfredställelser per år i samhället (identiska i styrka, och intensitet som gör att de är jämförbara). Säg att du skulle vara dubbelt så lycklig i naturtillståndet, dvs 20 st/år. Så skulle du fortfarande 800 lyckoupplevelser per livstid jämfört med 600 st per livstid. Dvs 33% mer lycka.
Nu tror jag iofs att vi lever lycklare liv än så i våra samhällen. Vi blir tex lyckliga av att köpa iPod, den senaste datorn/tröjan/CD:n etc. Jag skulle nog säga att det är mer troligt att vi har kanske 100 st/år i ett samhälle jämfört istället.
Inte heller att förglömma att vi skulle vara olyckligare oftare i naturtillståndet då vi skulle vara rädda för att bli ihjälslagna, uppätna eller förlora nära och kära i för dem, obotliga sjukdomar.
Alltså, samhället har sitt pris, men det är mer än värt att betala för, och kräver att alla drar sitt strå ur stacken.
Dalai Lama kommenterar i en av sina böcker över en paradox han ofta stött på när han fått bo hos rika och framgångsrika familjer. Ofta är de på ytan så framgångsrika och glada, men när han kommer in på badrummet så brukar där inte så sällan finnas ångestdämpande mediciner.
Du är fantastisk på att affirmera Victor. Så mycket måste jag ge dig. Och det är ju ganska spännande när du plötsligt börjar plocka fram massa tal och konkretisera dina poänger. Men var hämtar du att man lever 30 år i naturtillståndet, eller ännu mer intressant att man har 800 lyckoupplevelser på en livstid. Efter vad jag hört om lyckoforskning så har lyckan gått ner lite/hållt sig på en ganska jämn nivå i modern tid i samhället. BNP fortsätter att öka exponentiellt, men enligt forskningen så har lyckan inte gjort det samma. Vissa faktorer, som religion och demokrati tenderar att öka lyckan, andra faktorer som social klyftor eller förtryck brukar minska den. Titta gärna på thestoryofstuff.com angående vårt förbruk av saker.
Du skriver också att människor blir "lyckliga" av att köpa en ipod eller ny dator. Forskning har visat att efter att det första lyckoruset lagt sig blir man ungefär lika lycklig av att vinna en miljon som av att vara med i en trafikolycka. Jag har köpt en ipod en gång i tiden. Inte blev jag lycklig av det. Därmed inte sagt att människor inte blir lyckliga av att köpa saker, men frågar du mig liknar detta nog hur folk blir lyckliga av att dricka alkohol eller av att spela datorspel. I vårt samhälle finns det väldigt många olika sätt att dämpa ångest på. Blir du lycklig av att handla? Detta är antagligen ett tecken på ett påstartat beroende.
Min poäng med att lägga in siffror i debatten är att visa att man behöver vara minst dubbelt så lycklig i naturtillståndet för att det ska löna sig då man i snitt bara lever 25-30 år, hur många dessa upplevelser faktiskt är är av mindre vikt. Det är dock helt klart att vi är olyckliga i mindre utsträckning över grundläggande saker i ett samhälle. Samt att det finns många fler möjligheter till att känna lycka och glädje i ett samhället. Visst varierar dessa i kvalitet, men de finns där från hela spektrumet.
Om det är i USA som Dalai Lama har hittat dessa ångestdämpande mediciner så är jag inte förvånad. Det råder bokstavligen en folkrörelse att gå till en psykolog/psykiater och prata ut om sina problem. Det är väl fullt möjlit att psykiatern får procent på varje recept - ngn måste betala den nya poolen.
detta ständiga fokus på tillväxt, när vi bara har en planet att tillgå (än så länge) kan inte vara bra...vi måste helt enkelt ut i rymden! NU! Vi behöver fler planeter att parasitera på.
Som fackkunnig i mikrobiologi så är jag skeptisk till om vi skulle kunna leva på andra jordliknande planeter, främst pga bakterierna som de har där. En människa består av ca 1 kg bakterier (alla bor de i tarmsystemet! bajs = bakterier + mat som inte går att bryta ned) Med tanke på att människans immunförsvar är helt baserat på bakterier som finns i vår omgivning (delvis därför man kan få sk turistdiarré, och 70% av immunförsvaret sitter runt tjocktarmen).
Det mest troliga är att bakterier på andra planeter kommer att ha en helt annan biokemi, som vårt immunförsvar inte kan angripa. För att inte tala om att vår antibiotika är helt beroende på det evolutionära släktskapet som finns mellan alla bakterier på vår planet - som inte kommer att finnas på andra planeter. Och då vi får i oss en massa bakterier via maten så vore det direkt livsfarligt att äta mat som är odlat på andra planter, även om det råkar vara jordmat som potatis, vete eller tomater.
Så vida vi inte lyckas framställa mat ur energi, som i Star Trek, och kan leva i hyggligt sterila miljöer, så tvivlar jag på att en rymdekonomi är särskilt trolig av rent logistiska skäl. En kolonni som inte får sin last med konserver en gång i halvåret lär ju svälta ihjäl eller dö av obotbara infektionssjukdomar (om de äter "närodlad" mat).
Det är bara en reflektion. Om vi ska leva i rymden så är det av praktiska skäl mycket mer rimligt att vi lever på gigantiska rymdskepp där man odlar grönsaker och fungerar som ett eget samhälle. Att gå i land på en planet vore bara dumt.
En annan intressant parantes är att det har funnits djurliv i ungefär 500 miljoner år, och det kommer att finnas i ungefär 500 miljoner år till (pga avtagande växtlighet, dvs det blir mindre syre och för mkt koldioxid). Sedan kommer Jorden att befolkas av bara bakterier i ungefär 5 miljarder år innan vår sol blir en supernova. Om mänskligheten vill överleva vår dödsdömda planet så bör vi starkt satsa på gigantiska rymdskepp som kan husera mänskligheten.
Rymdskepp låter bra, så länge vi kommer ut i solsystemet så är jag nöjd. Men hur är det med "terraforming" som alla sci-fi författare använder sig av? Tanken är väl att vi skall kunna omforma obeboeliga planeter, till jordliknande planeter och sen leva där? i teorin åtminstone?
Terraforming av sterila, helt livlösa planeter vore väl i sin ordning. Skicka dit lite mylla från Jorden och bygg en gigantisk kompost så vi får massor av fina bakterier. Rent logistiskt att göra detta på en planet i ett annat solsystem är väl i överkant. Så vida vi inte vill börja om från stenåldern på den nya planeten, så måste vi även kånka dit en massa maskiner, och se till att vi kan bygga fabriker osv. Det är klart lättast och billigast att bara bygga gigantiska rymdskepp, med alla bekvämligheter redan på plats, och åka iväg med mänskligheten ut i det okända.
Skicka en kommentar