Bland de saker jag inte tycker om är att vara så är arg en utav dem. Ofta blir det så dumt efteråt. När man ser tillbaka känns det lätt fånigt. Att vara arg löser i det närmaste aldrig några problem, ofta blir det som att bekämpa eld med eld. Som när israelerna blir arga på palestinerna eller när palestinerna blir arga på israelerna. Ändå så är arg det närmaste jag kan komma att beskriva min känslor när jag lyssnade på radion i morse. Ilska blandat med uppgivenhet. Det var en läkare som berättade att efter omorganisationen och ändringarna i regelverket så var försäkringskassan mycket hårdare när det gällde att ge sjuka människor pengar. Mycket oftare än förr så blev nu läkarnas rekommendationer avslagna. Och försäkringskassan hör inte av sig till läkaren om avslaget. Låt den sjuka göra jobbet, det är mer ekonomiskt lönsamt på det sättet. På sveriges radio berättar en läkare att hon idag spenderar dubbelt så mycket tid för att skriva en medicinsk bedömning till sin patienter jämfört med hur mycket tid hon faktiskt spenderar tillsammans med patienterna. Trixet för att inte få sitt utlåtande underkänt är att använda dig av samma formuleringar som står i lagen i din rekommendation, samtidigt som du inte får skriva för svårt så att handläggarna inte kan förstå det du skrivit. Det som gör mig arg är tanken på den politikern som gnuggade händerna och var nöjd med sig själv när han tänkte hur mycket pengar man skulle spara på att nu inte ge vem som helst pengar. Samtidigt så resulterar det i tusentals människoöden, t.ex. cancersjuka, tvingas in i en maskin till pappersexcersis där systemet helt enkelt lutar mot en. Nöjd kan säkert politikern se hur mängden pengar som går till sjukfökring minskar. Yes, jag är så duktig. Samtidigt så förloras det säkert större belopp i att läkare tvingas lägga mycket av sin dyrbara tid på att skriva juridiskt riktiga papper. Människor krossas av att redan var påväg utför pga sin sjukdom och sedan mötas av ett system som helt enkelt inte visar någon pardon. Vem är du din jävel verkar målet med det nya systemet vara.
Det påpekas ofta och säkert även riktigt att skillnaden mellan de två blocken är försvinnande liten i praktiken. Men jag ber till gud att vi ska få ett stopp på det avhumaniserande som man idag genomför av det svenska samhället. När Borg ska kommentera att den svenska ekonomin går bra så är det första han säger att detta betyder att man inte behöver höja skatterna. Inte en kommentar kring att nu kan vi kanske lätta på systemet som gör att mängden hot om att människor ska begå självmord som framförs till försäkringskassan ökat kraftig på senare tid.
Flyktingmottagandet är ju sedan en annan historia. Krig i Afghanistan? Nädå. Irak? Nädå, bara skicka hem dem. En gång skrev jag om önskan om en rakryggad politik. En moralisk politik som man kunde vara stolt över. En med principer som inte bara handlade om pengar. Den moderata kejsaren är naken och han är minsann böjd helt dubbel. Allt för några extra hundralappar i fickan. Privilegiet att vara ännu lite mer konsument. Det täcker ju våra behov. Eller?
En dag kommer vi vakna upp och förstå att de pengarna vi har egentligen inte är värda någonting när verklig nöd drabbar oss. Och då ska vi se oss om efter den solidaritet som en gång fanns. Den solidaritet som en gång var grundkitet i vårt samhälle men som vi idag vill ersätta med egoism. Och då är jag övertygad om att vi kommer förstå att de extra hundralapparna vi fick i månaden inte var värda den splittringen i samhället som vi idag cementerar fast.
Ifall du läser det här så ber jag dig att inte rösta på alliansen. Jag vet att alternativen i politiken är i det närmaste obefintliga, att visionslöshet vilar både till höger och till vänster. Jag kan inte erbjuda lösningar. Men det är min övertygelse att alliansen håller på att förstöra de ting i vårt land som faktiskt har visst värde. En röst på alliansen är som att skjuta sina barn i foten.
4 kommentarer:
Jag och Kalle diskuterade huruvida det var sannolikt att återgå till den traditionellt socialdemokratiska politiken efter ett eventuellt regeringsskifte i höst. Skattepolitiskt är det närmast omöjligt då de borgerligas politik inte har gett ngn hundralapp mer i månaden, utan snarare lite mer än en tusenlapp mer i månaden för en undersköterska. Dessutom, som Lars Ohly sa i en intervju i Expressen, att vilja återinföra det som en gång var är tämligen orealistiskt givet den nuvarande ekonomiska situationen.
Jag anser inte att vi ska känna oss nedslagna av att tom Lars Ohly säger så, utan vara tacksamma över att vänstern har en nykter syn på samhällsekonomin. Att rätta mage efter mun - dvs se till så att staten inte behöver låna pengar, är högsta prioritet. Utan välsmorda offentliga finanser är alla sociala reformer i direkt fara. Bevis på det kan ju finnas i både Grekland och nu Spanien och Storbrittanien, snart även Italien och Portugal.
Vänsern menar ju att vi ska sänka arbetstiden till 6 timmar per dygn men behålla lönen.. Det låter lite konstigt om du frågar mig. Vad gäller om man kan återgå eller inte vet jag inte. Men jag kan tycka att det är dumt att man genomför lånefinansierade skattesänkningar som i reella pengar givetvis är större för höginkomsttagare än för undersköterskor och samtidigt stramar åt för de utsatta grupperna i landet.
En klasskamrat sa en gång när jag ivrigt propagerade för moderaterna att "OK, bara vi inte blir som USA". Först nu när jag är lite äldre så förstår jag vidden av vad han sa.
Men vi är överens om att staten ska försöka att inte låna för mycket pengar. Se bara till att inte skapa för stora klyftor, för då sätter du själva samhällsfundamentet under direkt hot.
Jag delar din frustration. När politiken har förminskats till vilken statsminister som har den mest sympatiska utstrålningen eller vilken finansminister som nästa år är bäst för mitt lönekonto, då lämnas framtiden över till de som sitter bakom stängda dörrar och enbart ser till sina personliga intressen.
Visst är ekonomi endel av livet, men när livet blir endel av ekonomin, då är vi ute på farligt område. Idag är det ekonomerna som sitter vid rodret och de har inte ens de grundläggande navigeringskunskaperna när det inte handlar om ekonomiska mätvärden.
Att man i Sverige, som jag fortfarande anser vara ett land med många intelligenta människor i, fortfarande inte har förmått att få en mer relevant politiskdebatt än den vi har förvånar mig. Det verkar som om samhället blivit avtrubbat, på gränsen till likgiltigt.
Skicka en kommentar