Tillbaka välbehållen

Och så var jag tillbaka tillsist. Asien har många fina sidor, men om jag ska vara helt ärlig så är jag ganska glad över att vara tillbaka på skandinavisk jord igen. Den fruktade tio-timmarsflygturen mellan Bangkok och Köpenhamn gick snabbt då jag enkelt kunde sova i det närmaste hela vägen. Allt gick bra där borta, kanske tom bättre än vad man hade kunnat förvänta sig och detta är väl gott och väl. Nu när jag har kommit hem så kommer jag nog få ladda upp mig i några månader innan jag klarar av att göra en resa på liknande premisser igen.

De andra dagarna

Dagarna har gått som i ett. Upp tidigt på morgonen. Ut och äta lyxfrukost. Ner och ta taxi till jobbet. Sitta 30 minuter i taxin för att ta sig 5 km bort. Upp på arbetsplatsen. Ha ett morgonmöte. Jobba med presentationer tills klockan blivit sex på kvällen. Åka hem med taxi. Spela badminton eller äta ute eller gå runt på stan ett tag. Upptäcka att klockan blivit allt för mycket. Gå och lägga sig igen.
Personligen har jag lyckats göra en omvänd version av hur man brukar göra. Medan jag inte hade några problem att sova när jag först kom hit så har det blivit svårare och svårare för mig. Och medan min kropps inte hade några problem i början så äter jag nu mindre och mindre portioner. Lite som i the fantastic life of Benjamin Button.

Nu ska vi flyga hem om bara lite mer än 24 timmar. Ikväll ska vi ut med kontoret för att äta tillsammans och spela bowling eller något liknande. Det är inte sista gången vi gör något tillsammans med folket på kontoret (imorgon är kvar) men det är sista kvällen vi har möjlighet att se något annat än dessa kontorslokalerna och frukostrummet på hotellet.

Allt känns bra här borta just nu. Kanske är det för att jag är trött efter att knappt ha sovit något i natt, men det känns som om alla presentationer vi talat om att göra har gått precis som vi velat. Vi har också haft förmånen att få se en annan kultur och en annan vardag.

Jag hoppas vi kommer få möjlighet att komma tillbaka hit i framtiden.

Livstecken

Utan att ha tid att skriva så väldigt mycket mer just nu.. Jag lever fortfarande och turen gick väldigt bra.

Bland plastdjur och kontorsvänner

Så fick vi en smak av ett kanske mer äkta vietnam. I en park som var full med plastdjur i olika skickelser möttes vi för att umgås lite utanför kontoret. Det var spännande att åka moped, och jag är glad att meddela att jag fortfarande lever. Trafiken i Vietnam fungerar egentligen efter ganska enkla principer. Som en av de anställda berättade för mig så är det lite som fiskstim, så länge man simmer med resten av stimmet så händer ingenting. Ett annat tips är att inte göra några oväntade rörelser. Ni skulle bli förvånade över hur enkelt det egentligen är att gå över en väg med en aldrig sinande ström av mopeder. Det är bara att gå mycket sakta och ha tro.

I parken kunde vi sitta och umgås och ro omkring i en liten båt. Vad som blir väldigt tydligt är att alla är vi människor. Det spelar ingen större roll om du kommer från det fattiga Vietnam eller ifall du kommer från Sverige. Samma drömmar, samma hjärtesorg. Samma filosofier. Och även om Vietnam är väldigt fattigt, på ett sätt så att Kina, Kambodja och alla andra länder här nere väljer att out sourca hit, så kan folk med de pengarna de får leva ett ungefär lika bra liv som vi i Sverige eller Norge kan. Iaf om man tittar till medelklassen här. Så även om man inte tjänar mer än en 6000 Kr i månaden så kan livet fortfarande vara bekvämt.

En andra och tredje dag

Precis som man hade kunnat förvänta sig så blir det inte så mycket tid över efter jobb till att vandra omkring. Igår gick som i ett sträck från tidigt på morgon fram till vi var tillbaka på hotellet och skulle ut och äta middag vid 21 tiden. Middagen drog ut på tiden och svips var klockan tre innan vi han hem.
Att gå omkring sent på kvällen är inte så mycket att oroa sig för dock. Staden lever i någon mening och åtminstone så länge man är i ward 1 (de fina kvarteren) så kan man känna sig ganska trygg.

Idag var första dagen då vi egentligen skulle få möjlighet att se staden. Vi är här på besök i den varmaste perioden för Vietnam.. Jag har varit med om värre, men för B kan det av och till vara lite väl varmt. Det är härligt att gå runt i Asien igen, men det var nog så att jag förträngt "special price sir. only for you sir". Eftersom det finns en butik ungefär var tionde meter vart man än går och eftersom folk på motorcyklar också gärna erbjuder sig att köra en till vad som helst så är det meningar man hör hela tiden.

Vietnameserna är väldigt trevlig och det är väldigt enkelt att umgås med de människorna som vi har träffat på kontoret. Dessvärre får man väl säga att den enorma klyfta som man som ensam dessvärre inte kan överbrygga som uppkommit mellan fattigdomens Vietnam och rikedomens turister kan vara väldigt jobbig.

Ikväll ska vi ut och försöka köpa kläder. Även om det går att få kläderna tvättade på hotellet så kostar det en mindre förmögenhet (i norska pengar) och antagligen en årslön i viatnemesiska.

Imorgon ska vi iväg på utflykt med dem som jobbar på kontoret. Upp och iväg, bak på en motorcykel och ut genom staden ska vi klocka halv sju på morgonen. Det ska bli spännande.

Intryck

En lång dag har börjat gå mot sitt slut. Där hemma står klockan på 19:23, här står den på 00:23.

Saigon eller Ho Chi Minh är många ting. Den asiatiska luftens stad. De tusen mopedernas stad. Klasskillnadernas stad. Allt har gått så fort. Frukost klockan 7, jobb till klockan 6, middag tillsammans klockan 20 och nu är jag här.
Vad kan man säga? Jag är glad att vi inte är tvugna att köra i den här trafiken själva.

Vad har jag sett av staden? Väldigt lite än så länge. Kul är det iaf.

Framme

Inte askan och inte oroligheterna i Bangkok. Ingenting stoppade oss och nu är vi framme. Det var märklig att vara på flygplatsen i Bangkok och se nyheterna kring oroligheterna inne i stan. När flyplanet lyfte kunde vi se pelare av rök som steg upp.. fast dessa var inte de som sades komma innefrån centrum.

Fram kom vi åtminstone. Tack ni där i skåne för kommentaren. Det är nog det vackraste någon skrivit till mig på länge. Jag ska försöka plocka hem både mycket visdom och livet i behåll här på resan. Det är mycket som är bekant. Mycket som kom tillbaka efter att man möttes av den varma fuktiga luften på flygplatsen. Idag är vi säkra här. Imorgon börjar äventyret.

Om att resa till Vietnam

Resa till Vietnam är sådant man kan göra, ifall man jobbar med det jag gör. Och ifall isländska vulkaner håller sig lugna. Där borta finns det en helt annan kultur att utforska. Jag måste säga att jag glädjer mig till att komma tillbaka till Asien igen.

Lever vi andras drömmar?

På jobbet sa någon att de allra flesta av oss försöker leva drömmar som egentligen inte är våra egna. Kanske är det sant. Han sa att han inte hade haft en aning om vad han ville förrän efter han blivit 30. Eller tja, han uttryckte det mer som att han var en idiot innan han var 30 år. Kanske det ligger något i det, kanske inte. Det är säkert väldigt individuellt. Det får mig att tänka på en "tankar för dagen" som jag hörde på radion. Det var en kvinna som var på ty. Först händer det massa saker som man inte har någon översikt över. Sedan kommer det ett komma. Sedan kommer det ett ty och en förklaring. Vissa av oss är kanske på ty. I väntan på förklaringen. Kanske den inte finns. Om så gör det nog egentligen inte så mycket, det är fint att vara på ty i sig själv.