En av de sakerna jag önskar att jag var bättre på är historia. För det är genom historien som man bäst förstår samtiden. Det är också genom historien som man verkligen förstår var begrepp har kommit ifrån. Att förstå historia är nog lika viktigt för att förstå humanistiska ämnen som det är viktigt att kunna statistik för att förstå sig på klimatdebatten.
Ofta, precis som nu senast på newsmill när man har en debatt om kristendomen och varför kristendomen är dålig så brukar man ta upp historien. Kristendomen är jättedålig säger man och sedan pratar man om alla krig som den har orsakat. Först kommer man inte på något, Israel/Palestina konflikten handlar ju inte om kristendom och katolikerna och protestanterna på Irland handlar snarare om frihetskrig än något annat. Men så kommer man på korståget. Religion är orsaken till alla krig. Titta bara på korstågen.
Då rynkar den kristna falangen på ögonbrynen också säger dem "Jasså?". "Men tänk på alla brott ateismen är skydlig till". Sedan räknar man upp en mängd kommunistiska regimer.
"Ateism har ingenting med kommunism att göra!" säger då religionkritikerna, "Man kan vara moderat och fortfarande vara ateist.". Sedan sätter sig religionskritikern och religionvurmaren i varsitt hörn och tjurar. Där tog diskussionen slut.
Jag tycker det finns massa spännande saker att fundera på här. Skylls många av de krigen som varit på religion, eller har de orsakats av andra faktorer som glidningar mellan folkgrupper eller kolliderande intressen? Man kan ju t.ex. säga att invandrare är överrepresenterade i brottstatistiken. Man kan också säga att människor med krigstrauman är överrepresenterade i brottstatistiken eller att folk med lägre socioekonomisk status är överrepresenterade. Flera förklaringar till samma verkan, hur hänger det ihop?
Det jag vill försöka reda ut här är dock ifall det finns någon koppling mellan den kommunism som hänsynslöst utövades i Sovjet och ateism.
Till hjälp tar jag lite fakta som jag menar är ganska allmänt vedertaget. Först och främst, kommunistregimen förbjöd religion. I den kommunistiska drömmen fanns en tanke om ett samhälle där människorna inte behövde förlita sig på högre makter för att uppnå lycka. Ett samhälle där man istället gemensamt, genom ömsesidigt stöd, skulle uppnå en sund och glad befolkning. Det är känt att Marx pratade om att religion var "opium för folket". Jag har hört tolkningar om att Marx med dessa ord inte menade att religion var något ont, utan bara något som människor gömde sig i, vilket ju givetvis skulle vara onödigt i det perfekta samhället. Detta är enligt mig ganska vedertagna saker.
Vad som är mindre vedertaget är hur jag tänker att kommunismen växt fram. När jag och N. en dag läste i en kommunistisk skolbok för den "nyfikne ungdomen" på Fretex så förstod jag varför just de kristna haft så svårt med kommunismen. Det man är van vid att prata om är kommunismen som ekonomisk idé, men i denna skolboken lärdes det ut kommunism som samhällsmoral. Och det är en moral som är väldigt olik den traditionella kristna. T.ex. står det att det är sunt för par att ha flera partners. Ibland kan mannen misstycka om att kvinnan ska ha flera partners, men detta beror bara på att han är oförståndig. Jag kan dessvärre inte återge fler exempel från boken, men en röd tråd var avsaknaden av spiritualism. Genom boken återfanns ett mekaniskt tänkande där jag menar att människan reducerades till att bara ha fysiska behov. Det fanns en nihilistisk underton. Jag önskar att jag var bättre påläst här om Nitzsche, Marx, Engels och deras samtida människor. Vad det var som utvecklade Nihilismen och hur den hänger ihop med kommunismen? Bröderna Karamazov av Dostorjevskij är ett relevant verk kring ämnet där den religiösa yngste brodern Aljosja har svårt att förstå den nihilistiske äldste brodern Ivan som jag minns att jag hade stor behållning av, dessvärre var det så länge sedan att de nyanser jag främst skulle haft nytta av har glidit från mig.
Vad gjorde de kommunistiska regimerna till stora mördarmaskiner? Det skulle kunna vara en bombastisk titel på en bok jag absolut inte är kompetent nog till att skriva. För mig innehåller kommunismen som ideologi sympatiska drag. t.ex. tycker jag att tanken "av varje människa efter förmåga, till varje människa efter behov" är långt mycket mer förnuftig än "survival of the fittest". Jag menar att kommunismen kantades av nihilism, något som i sin ytterlighet gärna gestaltas som narcissism. Men mycket tyder på att kommunismens brott i stor grad kan tillskrivas skutans ledare, något som skiljer sig från t.ex. Nazismen där Hitler med luddiga ordrar, propaganda och abstrakta idéer om genetisk överlägsenhet lyckades förvandla ett folk till vad det blev. Jag har läst om att man i Sovjet, precis som i 1984, ena veckan höll judarna som sin bästa vän för att några veckor senare mena att de var roten till allt som gick fel.
Gjorde regimens avsaknad av religion någon skillnad i det händelseförlopp som kom? Jag kan omöjligt säga säkert. Att tanken om en överstående moral, eller tron på en övre makt är en viss broms när man ska ange sin granne och få honom likviderad tycker jag är ganska enkelt att resonera sig fram till. Men om detta gjorde den stora skillnaden i de kommunistiska länderna vet jag inte.
Ateism innebär inte avsaknad av moral. Nihilism som jag känner det (Peter Stormare i The big lebowskij) innebär i sin förlägning avsaknad av moral. Ifall det inte finns någon gud är allt tillåtet. Jag menar att Nihilism är Ateism draget till sin yttersta spets, precis som kristen/islamsk/judisk/hinduisk fanatisism är religionerna dragna till sin spets.
Som en avslutande åsikt (som jag erkänner att jag inte lyckats resonera mig fram till) menar jag att ifall man vill beskylla religioner för det onda som gjorts i religionernas namn så tycker jag också att man ska beskylla ateismen för det som gjorts i nihilismens namn. Jag menar också att ifall man nu tillskriver konflikter till religion som egentligen haft mer att göra med enskilda personers intressen, eller stora gruppers intressekonflikter, så bör man också tillskriva ateismen det gjorts i de nihilistiska kommunist regimerna.
6 kommentarer:
Jag kan inte dra till minnes att någon östeuropéisk stat någonsin hade månggifte som norm.
Dessutom har tex Bosse Ringholm sagt att man ska bidra till det offentliga efter förmåga och få tillbaka efter behov.
I övrigt är det lite befängt att anklaga kristendomen eller kommunismen för blodsutgjutelse. Även om GT innehåller det mesta som är ont, flera krig, våldtäkter, pester etc, så är det ju inte Jesus budskap. Lika lite är det kommunismens inneboende budskap att begå illdåd. Inte ens de "genomonda" nazisterna gick till val på att mörda 6 miljoner judar. Den lille statsvetaren inom mig säger att dessa situationer uppstod beror pga maktmissbruk och att systemen tillät att det förekom.
Det är ju inte hela församlingar som gör korståg till Jerusalem. Det är ju inte industriarbetaren som skickar oliktänkande till Gulag. Det är ju inte gemene tysk som gasar ihjäl judar. Dock är det fanatism hos några få som får möjlighet att utöva reell makt och får möjlighet att bli maktfullkomliga. Liksom, hade påven eller Stalin Riksrevisionen som överman? Nej! Se det hela som en fråga om korrumption inom resp statsförvaltning istället för regelrätta systemfel.
Därmed inte sagt att Inga-Britt Ahlenius är vår nästa messias.
Den ondska som präglat så många kommunsitiska länder kan till viss del bero på den ondska som framtvingade en revolution som innebar att kommunisterna kunde ta makten. Sedan har väl rädslan att förlora makten inneburit en centrerad makt som öppnat för korrumption och paranoia.
Nihilistiska tendenser finns lite varstans, inte enbart inom extremvänstern. Moral, skuld och ansvar anses inom rätt vida kretsar som omodernt som onödigt.
Enligt mitt tycke är det nyliberala marknadsekonomiska tillväxtcentrerade världssynen nihilistisk i sin amoraliska hållning där maximal avkastning går före alla etiska hänsynstaganden som inte i sig ökar avkastningen.
Nä, utöver Jugoslaviens projekt om att expandera befolkningen och kinas "ett barns"-politik så har de flesta kommunistiska stater hållit sig utanför sådana ting. Vad man däremot gjort enligt mig är att man rent ideologiskt delat upp sex och kärlek till två separata entiteter. Detta perspektivet leder naturligt till flera partners även om det bara är en "respektive". Åtminstone är det det intrycket jag fått av 60 och 70-talet som årtionden.
De många humanitära katastroferna som har inträffat har säkert mycket att göra med enskilda korrupta ledare, men jag tror inte att det helt räcker som förklaring.
Nä, nazisterna gick inte på val med att man skulle döda 6 miljoner judar. Däremot gick de på val med att judarna var parasiter i likhet med råttor och att det var de som underbygde det tyska folkets storhet.
Vad gäller kommunisterna gick de ju inte till val alls, men de hade nog hela vägen för avsikt att ta bort de obekväma personerna som var i vägen för idealsamhället.
Jag håller inte med om att industrimannen inte skickade sin medmänniska till Gulag, det var liksom vid häxprocessionerna inom industrimannens fulla makt att göra det. Jag håller inte heller med om att det inte var den gemene tysken som dödade judar, det var ju dem som jobbade i koncentrationslägerna. Nog visste de vad som hände.
Nä, för dessa hemska dåden behövdes inte fanatism, det räckte med överlevnadsinstinkt och en inre vilja hos människor att rätta sig i ledet. Bekvämlighet kanske?
Riksrevisionen är en mycket god ting att ha, men man får inte glömma att t.ex. USA systematiskt använt tortyr vilket inte är förenligt landets ideal. Bush, Cheney klarade uppenbarligen att styra på ganska bra efter eget behag trots landets robusta maktdelningssystem.
Rumänien under Ceausescus hade befolkningstillväxt som mål. Man ansåg att en kvinna borde föda minst fem barn, samtidigt förbjöd man preventivmedel och abort vilket ledde till väldigt många oönskade barn. Barnhemsbarnen behandlades grymt och vidden av tragedin uppdagades i och med kommunismens fall.
Angående de "nihilistiska" kommunist regimerna:
Det är möjligt att med nihilistisk menar inspirerad av nihilismen; i fråga om människovärden etc. Men det är knappast allt som ryms inom nihilismen.
Anledningen jag reagerar är att jag själv anser mig vara nihilist. Och nihilismen innefattar så mycket mer än avsaknad av moraliska värderingar. En sann nihilist värdesätter varken makt, materiella tillgångar eller någon särskild samhällsform. Och en nihilistisk övertygelse kan du inte förena med någon slags ideologi.
mikezi@spray.se
(hittade inget alternativ för oss icke-bloggare..)
Du är högst sannolikt i en bättre position att bedömma nihilismens varande och icke varande än vad jag är. Den bild av nihilismen jag fick är något jag baserar på två böcker jag läst (en om Dostorjevskijs relation till nihilismen och en om diverse livssyner kontra kristendom).
Här får du rätta mig om jag har fel, men jag menar att ett centralt begrepp av nihilismen är icke existerandet av en gud. Jag menar att det var utifrån denna ståndpunkten som livsåskådningen (som jag misstänker på sin tid var ett lika vidt begrepp som det att vara 'kristen' eller att vara 'ateist' är idag) kunde växa fram. Jag menar att den nihilistiska rörelsen drog denna tesen till dess faktiska (för mig smått besvärande) konklussioner, nämligen som du säger att om ingen gud finns så finns inte heller ett trovärdigt moralbegrepp eller någon egentligen faktor som en människa ska behöva rätta sig efter. Baksidan av detta myntet är ju att mord, våldtäkter etc. är något som får bedömas som rätt eller fel i den enkla individen. Moderna ateister som jag läser på internet drar aldrig konklussionen av guds icke existens så långt, oftast nöjer man sig med att säga att det är orimligt att tro på gud, sedan tänker man inte på konsekvenserna.
Med ovanstående sagt så var nihiliströrelsen i Ryssland en frihetsrörelse och inte ett gäng våldtäktsmän och mördare. Konsekvensen är alltså inte att man automatiskt mördar eller våldtar, men att ingen yttre faktor kan sätta sig över dig och säga att en sådan handling vore fel.
Skicka en kommentar