Försök inte, gör. Filosoferande om att man inte gör

Ibland kan verkligheten verka väldigt invecklad och full av komplikationer. Ofta är de stora frågorna sådana. Femtio slumpmässigt valda personer har säkert femtio olika uppfattningar om hur man ska lösa klimatproblemen. Ett tobaksbolag kan trots alla bevis få lagliga cigaretter att verka fullt rationella bara genom att förneka att de är farliga.
Kanske är det för alla dessa komplicerade krumelurerna som det är så uppfriskande när någon lyckas ta alla dessa komplicerade problemsställningar och med en anspråkslös mening säga det som får de andra perspektivna att blekna. Jag snubblade över ett sådant citat häromdagen i megafon. Desmond Tutu sa så här: "Jag tror kapitalismen framhäver människans mindre ädla karaktärsdrag". Du behöver bara en mening, ändå är det en så bra förklaring på varför en kines kan jobba 60 timmar i veckan och tjäna en tiondel av det jag tjänar och folk tycker det är ok. Inte konstigt alls egentligen.. eller? Jag kan förundras över att man i samhället säger till sina barn att alla människor är lika värda, att man visar det i filmer och skriver det i böcker. Men att verkligheten är något annat.

Det hela har säkert förklaringar i den mänskliga naturen. Att vi klarar av att uppskatta ett system där vi kommer ut som vinnare är kanske egentligen inte så konstigt. (Rättvisa hade varit fint, men vad hade vi egentligen tyckt om maten och kläderna kostade dubbelt så mycket som de gör nu?) Jag tycker däremot det är svårt att förklara att vi som samhälle inte reagerar på klimatförändringarna, där vi ju också själva kommer drabbas. Mycket arbete är påbörjat för att bromsa förändringarna. Man letar efter sätt att göra om skruvarna i samhället så att det blir mer hållbart. Man frågar sig hur vi kan 'laga' samhället och samtidigt förlora så lite tillväxt som möjligt. Det blir plötsligt väldigt komplicerat. Man kan göra en kalkyl där man räknar ut att man räddar en mängd med fåglar ifall man förhindrar eller sanerar oljeutsläpp. Å andra sidan kommer man fram till att dessa pengarna kunde använts annorlunda och kanske bättre. Är hundra fåglar värda hundra tusen? Plötsligt blir saker komplicerade. Man försöker leta upp den optimala kalkylen. Att man har en arbetslöshet på sju procent till förfogande hjälper inte. Allt måste ske inom systemet och vi har inte råd att låta de arbetslösa arbeta med de här tingen. De kostar mindre om de går på jobbsökarkurs hos arbetsförmedlingen. Frågar du mig är rönen från forskningen entydiga - ifall vi inte adresserar problemen resolut så är risken mycket stor att inget kommer fungera. Människan håller på att förstöra hav, himmel och jord. Man har inte råd att försöka, man måste göra.

Det norska språket

Visste ni att ca 6000 människor håller på att läsa det norska språket utomlands? Programmet typisk norsk har varit i italien där det norska språket i någon mening blomstrar. Italienarna har förstått att ifall man vill sjunga om tunghet och mörka ämnen så gör man det bäst genom att lära sig språket som talas i "svarta metallens" hemland. För oss svenskar är det måhända en dold sida. Åtminstone jag har växt upp med en bild av norskan som det obevekligt optimistiska språket.



Appropå den skandinaviska kulturen så såg vi Adams æbler i helgen. Det är en satirisk komedi där en nynazist försöker övertyga en präst om att han själv är ond. Allt var absurt, men det är den bästa filmen jag sett på länge. Nedanför följer ett klipp när Adam ska visa prästen Ivan hur elak han är. Det går inte riktigt som han tänkt sig.

Den svenska religionsdebatten

Jag hade egentligen på förhand tänkt skriva om tingens dualism, hur motpoler förstärker varandra och ofta är del av samma väsen. Jag hade materialet klart för mig och tänkte utgå från saker jag läst i "I varje trumslag jordens puls".
Men. När jag sökte efter debattartiklar om religion kontra humanism stötte jag på något så iögonfallande att jag var tvungen att skriva om det först.

Jag ska ge er en guidning i mina cyberresa..
Jag hittade först en debattartikel där Kurkiala varnar för att se vetenskapen som något annat än den är. Titeln Överdriver förnuftstro farligare än vidskepelse låter kanske bekant i förhållande till saker jag tidigare uttryckt.

Därifrån kom jag till humanisternas hemsida där de formulerade sitt svar (läs det gärna, personligen tycker jag att de väljer bort att svara på de djupare implikationerna av det Kurkiala skriver). På hemsidan följer de kontinuerligt den offentliga debatten om religion kontra ateism.
Där hade den en länk till DN där man skriver om Hatet mot humanismen. Skribenten där oroar sig över hur tidning i allt större utsträckning vänder sig mot upplysningsidealen. Eller tja, egentligen oroar han sig över att tidningar i större grad kritiserar humanisterna.

Nu till det iögonfallande. En av bloggarna som blogat om DN inlägget var Kristoffers blog.. och han har lyckats att personifiera det jag menar är den svenska övertron på förnuft. Jag kunde först inte förstå ifall artikeln var ironiskt skriven eller inte, men när jag kommit till slutet förstod jag att den inte var det. Det går i artikeln att läsa att "Religion om något ska, bör och måste kritiseras. Den är ju inte logisk, inte vetenskaplig och bygger inte på några som helst fakta. I andra situationer är människan logisk och agerar med förnuft, men när hon har vanföreställningar om mystiska väsen som inte existerar hyllas hon för sin "fromhet" och "spiritualism". Hade det inte varit religion inblandat hade personen spärrats in på hispan.".
Utöver smått klumpiga formuleringar tycker jag det är intressant hur den som skrivit verkar ha en fundamentalists tro på att allt som är logiskt är gott och allt som inte är det är av ondo.

Jag tycker att religion kontra humanism är ett intressant debattområde. Tyvärr förstår jag efter att ha företagit min resa över artiklar att gapet mellan de två sidorna är så stor att debatten är meningslös.

I ett av världens mest liberala länder, Sverige, är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något

Den 22 December så visade SVT sista avsnittet av halal-tv. Egentligen skulle det handlat om varför så många svenska tjejer mår dåligt idag, men med motiveringen att serien skapat så mycket debatt så valde man att istället att sända ett debattprogram.. om debatten halal-tv skapat. Jag har inte varit hemma, så stora delar av debatten kring programmet har desvärre gått mig förbi. Detta till trots tyckte jag att debatten om debatten var intressant. Väldigt intressant. Jag menar att programmet säger väldigt mycket om ett av världens mest liberala länder.
I Sverige är det okej att tycka saker.. men bara så länge man inte tror på något.

Halal-tv var inte menat att förklara vad islam står för eller för vad muslimer tänker. Hur kan tre programledare sammanfatta en miljard människors tankar? Programmet gick istället tydligt ut med att detta är ett program i händerna på tre muslimska tjejer. De har friheten att granska Sverige. Det var deras program, ingen sa något annat. Tråkigt nog stod debatten om programmet nästan still kring att programmet var ett grovt generaliserande av vad muslimer tänker. Programmet är farligt för att man kan få en schablonsartad bild av muslimer hette det i kritiken. Erik Fichtelius, som var programledare för sista programmet, försökte pressa SVTs programansvarig med att ifall man kan göra ett program med muslimer, vad hindrar en från att göra ett med judar eller ett med nazister? I rationella Sverige ska alla med alltid. Ifall inte alla får vara i TV får ingen vara det.
Jag tyckte att de argument som sades mot programmet var dumma och svepande, detta trots att majoriteten av debattprogrammets deltagare var motståndare av programmet. Ett sista argument som fångade min uppmärksamhet var att programledarna hänvisade till koranen. Frågeställningen blir: hur kan man låta någon som tror på något uttala sig om det svenska samhället utifrån sin tro? Här har mina funderingar sin resonansbotten. Jag tror att Sverige är rädd för tro, nästan utan att själv vara medvetet om det.

Efter debattprogrammet tittade jag på första avsnittet för att se vad som skapat hela debatten. Det är de avsnittet där två av programledarna inte vill skaka hand med Carl Hamilton. Jag tyckte programmet var intressant, det var fint att se ett program där folk faktiskt talade om sina åsikter och tankar utan att ständigt hämmat vara rädda för att inte vara korrekta. För mig var det fräscha perspektiv. Kanske inte så mycket för vad de var utan för hur de presenterades, detta var kanske första samhällsprogrammet i Sverige jag sett som varit personligt.
Efter programmet antar jag att debatten om Hamiltons handskakande började. Jag antar att den stod mellan polerna att Hamilton var rasist mot att muslimer i Sverige ska rätta sig efter svensk kultur. Jag tycker den intressanta frågan är ifall tjejerna har rätt till att ha egna traditioner, att bestämma över var deras egna gränser går. Kanske jag är unik här, men ifall någon jag aldrig träffat inte ville skaka hand med mig pga sin religion skulle jag inte sett det som ett problem. Är det en stor skymf i Sverige att inte skaka hand? Jag tycker inte att detta gör Hamilton till en rasist. Ifall han så vore det tycker jag det är ointressant.
Jag tror inte att det känsliga i frågan var ifall man följde Hamiltons kultur eller inte. Jag tror att det känsliga är att har fanns två personer som valde att inte underkasta sig den svenska rationaliteten för att passa in. Vad gör det dem ifall de skakar hand ? frågar folk sig.

Jag vill säga att debattprogrammet ökade min förståelse för den sargade svenska folksjälen. Det kom som ett klart exempel på det kulturella mindervärdeskomplex som Fredrik Lindström ständigt försöker utforska i sina alster.

Med tankarna om detta programmet i bakhuvudet fick jag på julafton boken "Varje trumslag jordens puls" av Mikael Kurkiala. Det var och är (jag har inte läst ut den än) en helt fantastisk bok. Kurkiala är en människa som tänker innan han skriver. Med bakgrund som professor i antropologi vid Uppsala universitet undersöker Kurkiala begreppet kultur, människans rädsla för skillnader och det post moderna samhällets förlust av mening. Boken läses med fördel långsamt och med ordbok. Med risk för att ta saker ur sitt sammanhang vill jag föra fram några poänger. Först ett citat som Kurkiala hämtat från Georg Henrik von Wright:

"Den typ av rationalitet, som förhärskar i ett från tidigare generationers religiösa och sociala fördomar frigjort och i enlighet med förnuftets krav inrättat samhälle, består framför allt i en behärskning av medlen för uppnående av olika målsättningar ... Däremot står den handfallen inför de värdepremisser, som ska legitimera målen för samhälleligt handlande."

citatet handlar om vårat förnuft har för roll i våra liv. Förnuftet kan berätta för oss hur man uppnår ett speciellt mål. Det kan dock inte förklara för oss varför man ska uppnå målet. Vetenskapen är inte skapad för att föklara meningen hos ting. Den rådande synen i Svenska samhället är att religion är en disciplin som är underordnad vetenskapen. Kurkiala kommer med perspektivet att religion och vetenskap fyller två olika funktioner. Vetenskap berättar hur ting sker. Vetenskap förklarar kausala samband, orsak och verkan. Religion förklarar varför ting sker. Religion är den begreppsapparat människan historisk sett använt för att svara på frågan varför. Det är också den begreppsapparat som hjälpt oss att förstå kärlek och lidande. Den som givit människor en möjlighet att tala om sitt inre.
Varför skulle just min farfar gå bort? Vetenskapen svarar för att han hade cancer, men bara religionen klarar att svara på det varför man verkligen undrar över.

Varför berättar jag om den här boken? Jo för att när Halal-tv debatten visat på en irrationalitet i den svenska öppenheten, så förklarar boken vad den bottnar i.