Jag lyssnade på dokumentären som du rekommenderade Markus, men det är svårt att säga något om den. Det är ett förfärlig tema, det om barnpornografi. Det är en intressant vinkel att intervjua de som arbetar med det. Kanske det inte finns mer att säga helt enkelt. Jag har däremot velat skriva om något annat en längre tid.
Det är ganska länge sedan jag läste Amy Richards intervju under rubriken "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". Det är en intervju med en NY-times skribent som gjorts av DN för att ge lite perspektiv på hur abortdebatten ser ut i USA. Abort har jag ju skrivit om tidigare, t.ex. när man i några artiklar i Morgonbladet debatterade det hela. Då skrev jag att jag givetvis inte ville förbjuda abort, men att man behöver en debatt runt det. Efter att ha läst ovanstående artikel vill jag plötsligt förbjuda det för vissa.
Det är en intellektuell tjej från en fattigare bakgrund men som studerat vid ett prestigeuniversitet som pratar om sina två aborter som hon gjort. En när hon var runt 20 år, och en i äldre ålder där hon väntade trillingar men valde att få tvillingar. Tydligen så fick hennes ursprungliga artikel vågor att gå genom blogvärlden. Allt från fördömande för sin lättsinthet till beröm för sitt mod.
Det som fick mig att reagera på artikeln är att den nästan helt uppfyller nidbilden av den lättsamma moderna människan som abortmotståndare målar upp. Ofta när abort diskuteras kommer man in på de svåra fallen med kvinnor som har våldtagits, folk som är minderåriga osv. Människor som är i situationer där de inte klarar att ta hand om barnet. Amy uppfyller vad jag kan utläsa från intervjun inte några dessa kriterier. Ändå är det hon som väljer att säga "De som pratar om 'barnamord' gör det så väldigt enkelt för sig.". För att snurra på det. Är det inte att göra det lätt för sig att bara tillåta abort?
Frågan om varför ett kollektiv ska bestämma över en persons valmöjligheter spelar givetvis in här. Men utan att komma in i de krokiga semantiska frågorna som när liv börjar, så måste jag reagera på den lättsinnighet Amy visar.
3 kommentarer:
Yo, Johan, roligt att du valde att lyssna på det och jag känner mig lite hedrad att du skrev ett par rader om det.
Abort, för det första så uppfattar jag inte artikeln på samma sätt som dig. Jag tror inte att det var ett lättvindigt val, bara för att artikeln är kort och kanske inte broderar ut alla nyanser som fanns vid intervjun. Från det till att säga att förbjuda abort för vissa grupper är att dra det ganska långt.
Frågan om när livet börjar, alltid svårt. Det finns olika delar i lagen som tyder detta lite olika, sambolagen t.ex. Ett par blir med barn, pappan dör innan barnet är fött. Om barnet föds ärver barnet allt mamman inget. Sålunda tolkar jag det som att barnet har rättigheter från det att det faktiskt blir till.
Men på andra stället så kan man inte prata om samma rättigheter, en mamma med barn blir misshandlad så pass kraftigt så att hon mister barnet. Personen som tillfogade henne och barnet skadan kan inte åtalas för mord.
I Sverige brukar vi räknar ålder på personer ifrån den tidpunkt de föds, men börjar verkligen livet där?
Dock så tror jag inte att det är många som ser det så, speciellt inte några föräldrar som har känt sitt barn sparka i magen i flera månader innan.
Vad vill jag säga? (jag vet faktiskt inte)
Jag ser inte abortfrågan som ett problem i Sverige, de som vill göra abort för att de känner för det tycker jag ska ha rätt att göra det.
Modern har däremot den exklusiva rätten att bestämma om barnet får födas eller inte, oavsett om det är kärnfriskt, handikappat eller med nöd och näppe livsdugligt. Könsdiskriminering någon?
Inte enligt min mening, inte heller mot barnet.
Johan, hur bra tror du en kvinna mår om hon tvingas föda fram ett barn hon inte vill ha antingen pga ett abortförbud eller på grund av att det förväntas av henne att behålla barnet. Det skulle antagligen leda till enorma skuld känslor över att inte vara en tillräckligt bra mamma och barnet skulle direkt känna av sin mammans känslor. Alla barn har rätt till kärleksfulla föräldrar och finns det ingen grundtrygghet från början kan saker nog gå riktigt illa för ett litet barn. Samtidigt har kvinnan rätt till att inte ses som en barnmaskin, kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp, ingen annan kan ta det beslutet över hennes huvud. Jag tror det är väldigt sällsynt att man gör abort lättvindigt, skulle tro att de allra flesta känner en sorg som de bär med sig hela livet efter en abort, men det betyder inte att det hade varit bättre att behålla barnet.
Jag tycker det är märkligt att prata om potential hos foster att bli människor. Jag menar, man verkar antar att det finns ett slags inneboende livskraft i fostret, som något slags 'Chi inom akupunkturen eller motsvarande kraft inom kiropraktoryrket, som ska korrigeras och sjukdomar botas. Liv är ingen osynlig kraft som susar igenom en. Osynliga/omätbara krafter finns inte. Det enda relevanta är därför att anpassa abortgränsen efter när det är möjligt att rädda förtidigt födda foster. Eftersom den där klumpen saknar livsduglighet innan denna gräns bör den betraktas som en del av moderns kropp. Abort bör jämställas med att klippa av ett lillfinger - med skillnaden att det kan växa ut ett nytt foster. Men det faktumet att det inte kan leva av sig själv, diskvalificerar det från att vara en individ och saknar därför rätt att respekteras som annat än en del av moderns kropp.
Dessutom finns det en omfattande dubbelmoral i frågan. Kan man äta kött gjort av vuxna djur, som är betydligt mer utvecklade till sina sinnen än foster och förmår faktiskt att leva "av sig själva". Eller är det faktumet att det är en människa eller ska bli en människa som gör att det blir fel att avlägsna? Ett foster genomgår olika stadier som får det att fysiologiskt likna en fisk, en kyckling osv. Att säga vad som faktiskt är en människa på ett tidigt fosterstadium kan vara ganska svårt.
Givetvis bör man belysa och diskutera de känslomässiga ärren som kvinnor får efter ingreppet. I en del u-länder är det rent av livsfarligt att genomgå en abort. Kan man få folk från Auschwitz att prata om sina upplevda plågor i skolorna så kan man väl för guds skull även få en kvinna som gjort abort att berätta om detta - och ångrat det (och på samma gång berättar att tonårsgraviditeter och oplanerade graviditeter inte är att föredra)
Skicka en kommentar