Mobiltelefoner, espresso och miljöaktion

I min gymnasieklass fanns det en kille som hette Daniel som var väldigt datorintresserad. Jag vet inte om ni har observerat det här fenomenet förut, men för vissa människor så låter sig inte elektroniken användas riktigt som den ska. Daniel var en sådan, han hade alltid problem med sin dator. Det stora intresset till trots.
Jag ska inte påstå att Nathalie har ett uttömmande intresse för mobiltelefoner, men någonstans i den långa relationen mellan dessa båda har något gått fel.
När jag först kom till Bergen och arbetade på fretex, så kunde min ekonomi hålla sig någorlunda flytande just på grund av Nathalie och hennes telefon. Hur kan detta komma sig? Jo, för varje dag jag ringde upp henne efter att ha varit på jobb, så tog hennes batteri slut efter 20 - 30 sekunder. Sedan blev det Nathalie som fick ringa upp igen när hon satt i sin laddare. Detta problemet, med batteriet som tar slut har vi brottats med i ett halvår nu. När vi senast var hemma fick vi ta mammas gamla telefon för att använda den istället. Direkt efter vi kommit tillbaka köpte Nathalie en hands-free till telefonen (rekommenderas i övrigt varmt, då ingen fullständig undersökning kunnat göras på hur mobiltelefonstrålningen påverkar oss människor). Den var väldigt billig och av högsta rigiditet. Efter att ha satt in den kan vi nämligen inte få ut den. Eftersom telefonen har samma uttag till hands-free som till laddaren, så är vi tillbaka på ruta noll igen.

Väl hemma passade vi på att ta med en espressobryggare också. Jag tror att det ursprungligen var jag som köpte den till mamma för ca åtta - nio år sedan. Detta för att den sedan legat oanvänd där hemma i dvala. Idag fick jag för första gången tillfälle att använda den. På locket till det dyra espresso-pulvret stod det instruktioner på italienska. Efter att ha dratt i metallhandtaget, som är standardutförande på aluminiumburkar och vissa konservburkar så exploderade det upp kaffe över mig och köket. Vakum-packat misstänker jag. Nathalie sa något lustigt om mig och exploderande saker. Nästa gång ska jag be någon översätta instruktionerna innan jag gör något överilat. Det fanns inga instruktioner över dosering, så på vårat första försök blev det ganska svagt kaffe. Men utöver det var det fint att se att bryggaren faktiskt fungerar.

För dem av er som följt med i mediaströmmen så var det internationell aktion för ökat klimatmedvetande igår. Vi här i Bergen drog givetvis vårt strå till stacken också. Vi satt med klockan brevid oss för att kunna släcka lamporna precis vid klockan åtta. Sedan tittade vi förväntansfullt ut över övriga staden. Dessvärre kunde vi inte märka någon påtaglig skillnad.
Vi stoppade inte bara vid att släcka i mitt rum, utan vi gick också vidare till övriga delar utav kollektivet. Ute i hallen, nere i källartrappen och på köket. Eftersom vi skulle laga mat därikring också, så hade vi med oss ett stearinljus upp. Supermysigt! Efter tio minuter, en kvart hörde vi hur någon gick upp för källartrappen, och bankade på en dörr här i kollektivet. Där nerifrån hörde vi Inese fråga Ibrahim om han visste vad som hänt med lamporna. Det är jag som släckt dem ropade jag uppifrån. Det lite lustiga var att elektroniken i bygget antagligen är kopplat lite konstigt, efter att jag släckt lyset i källartrappen, så kunde Inese inte längre tända lyset på toaletten. Jag fick komma ner och hjälpa till att reda upp röran. Sedan proklamerade jag att de både befann sig mitt inne i en aktion för bättre miljö. Greit nokk för mig sa Ibrahim, sedan fortsatte jag och Nathalie våran mörka middag på ovanvåningen.

Fåglarna har börjat sjunga i Bergen nu, det muntrar upp. På stan häromdagen var det en man som stod på en soptunna och spelade trumpet. Dagen efter såg vi honom igen. Och igår på vägen hem från yoga så var hela himlen en stor pastellkakafoni, så som den brukar vara när den håller på att avgöra om det ska fortsätta vara dag eller om det är dags för kväll.

Till sist kan jag tipsa om två saker: den här grymt häftiga musikvideon från Timbuktus "Det löser sig", och att klockan ställdes fram en timme i natt.

Glimrande Bergen

Sverige var fint, även om det var alldeles för lite tid för att få gjort det man ville. Träffa de människor man ville träffa (ni vet alla vilka ni är). Istället glädjer jag mig över de människor jag i all hast faktiskt lyckades springa på.

Som ni kan se på bilden så har de nya pågatågen (för jag antar att det är så de nya tågen ser ut) provkörts i Skåne. Detta tåget skulle dessvärre till Helsingborg, men av det lilla jag fick se av innanmätet så tyckte jag det såg väldigt fint ut. Jag glädjer mig till att få åka nytt pågatåg till sommaren.

Bergen å sin sida hade tre dagar med skinnande sol från det jag kom hem. Det var nästan en surrealistisk känsla kopplat till det hela. Nu har dock förtrollningen brutit, och det regnar som det ska igen.



Nathalie har flyttat in i sitt nya rum nere på nordnes. Det är ett väldigt fint område, och nu plannerar jag att följa efter. Så tidigt som idag ska jag börja leta efter lägenhet. Ifall jag inte hittar någon till första Maj så hamnar jag väl på gatan. Eller så får jag flytta in på Nathalies 10 kvadrat, men med tanke på hur de ser ut just nu så undrar jag om det ens är teoretiskt möjligt att få in mina saker i det rummet också.



Och så, lagom till påsken, blev det jul. Medeltemperaturen mellan Januari 2006 och Januari 2007 lär tydligen vara några decimaler högre än vad den var Januari 2007 till 2008. Frp i Norge konstaterar snabbt att global uppvärmning inte finns. Sådan är världen vi vandrar på idag. Snabb, ombtytlig och i mångt om mycket irrantionell.

Snart Påsk!

Snart har jag arbetat på det nya jobbet i fyra veckor.. och nu står min första semester för dörren! Alla som befinner sig i Skåne mellan den 18e och 22e Mars är starkt uppmuntrade att ta kontakt ifall de har planer på att göra något speciellt!

För övrigt så fortsätter dagarna i sin makliga lunk. Jag och Nathalie har gemensamt påbörjat projekt Nathalie flytta ner till Nordnes, vilket fått till följd att mitt rum är fullt med fullpackade väskor av olika slag. Imorgon räknar vi med att den stora sammandrabbningen kommer, då Nathalie få tillgång till sitt nya rum, samtidigt som pressen ligger på att tömma ut det gamla. Det finns faktiskt tillfällen då tom jag önskade att jag hade bil.
På fredag ska det gamla rummet inspikteras, så tills dess ska vi försöka få ut allting och Nathalie ska lyckas få skrubbat vad väggar och golv som finns där inne.

Förra veckan träffade jag Gottfried från Fretex. Tydligen har det uppstått "personalbrist" på Fretex nu på sistone, efter att en av de nyanställda personerna snabbt och olustigt blev sjukskriven. Jag glädjer mig dock, för det har fått som konsekvens att jag ska komma tillbaka till den gamla arbetsplatsen och hjälpa till på Lördag. Det ska bli mysigt att träffa människorna igen, och stå bakom disken och predika morallära till dem som tycker att det är dyrt att ge de hemlösa ett drägligt liv.

Att vara ungdom

Själv är jag urusel på att gissa människors ålder, men det som är en dålig färdighet hos någon kan ju alltid vara en glädje för någon annan. Idag när jag var i kyrkan, så följde jag och Nathalie med ner till kyrkkaffet efteråt. Vi satte oss brevid ett annat ungt par. Som det gärna kan vara med folk man träffar för första gången så kommer man in på sådant som vad man arbetar med, var man kommer från osv. Jag kan inte säga om det var min fina munkjacka som mamma och pappa köpt i New York, men de frågade mig om jag gick på högstadiet eller på gymnasiet. Idag har börjat på bästa möjliga sätt! Kanske kan det ses som oartigt, men lite senare frågade jag dem ifall ett av barnen var deras (vi var på familjegudstjänst), tydligen gick de andra året på universitetet båda två.

Så till en andra tanke som föddes under dagens gudstjänst. Är det någon av er som kommer ihåg VISA reklam där en vit man i kavaj håller ett VISA kort i handen samtidigt som en soulsångerska sjunger He´s got the whole world in his hands? Idag på gudstjänsten sjöng vi precis den låten, och dessvärre tror jag att VISA reklamen har förstört den här låten för mig för all framtid. Så här går texten:

Han har den hele, vide verden
i sin hånd,
:/han har den hele, vide verden i
sin hånd,:/
ja, han har verden i sin hånd.

Og han har stjerner, sol og måne
i sin hånd,
:/ja, han har stjerner, sol og måne
i sin hånd,:/
ja, han har verden i sin hånd.

Og han har alle barn på jorden
i sin hånd.
:/ja, han har alle barn på jorden
i sin hånd,:/
ja, han har verden i sin hånd.

Og han har deg og meg og alle
i sin hånd,
:/ja, han har deg og meg og alle
i sin hånd,:/
ja, Gud har verden i sin hånd.

Ni är ju säkert med på det vulgära i att använda en hyllningslåt till gud i samband med en välklädd man med kreditkort i handen, men ifall man verkligen följer med i texten så blir det ännu värre.
Första versen kan jag köpa, och andra versen går väl an (även om den är ganska pretentiös). När man kommer till tredje versen kommer jag osökt att tänka på barnprostitutionen i Sydöstra Asien som växt kraftigt sedan valutaspekulationer sänkte en rad länders ekonomier i botten. Jag kommer och tänka på den tjocke tysken som mamma och Linda tittade argt på i Thailand som flirtade med barnservitörerna.
Fjärde versen klarar inte att trumfa tredje, men den är fortfarande slående sann om man tittar på hur folk i tredjevärlden arbetar för slavlika löner för att skapa varor som sedan Ikea eller andra företag här i väst kan göra stor profit på. Mannen med kreditkort har verkligen dem i sin hand, för utan slavlika arbetet i fabriken så blir det ingen mat.
Med visst dåligt samvete för att jag kanske förstört denna sången för er också så hoppas jag att det åtminstone också väckt en viss medvetenhet. Jag glädjer mig till den dag jag kan gå till kyrkan och glädjes över denna vackra sång igen.

Om den offentliga debatten

Egentligen finns det ju alltid ett eller annat man har en åsikt kring som längtar efter att få komma ut. Hade det gått hade jag skrivit något varje dag, men i nuläget så får jag nöja mig med ett inlägg i veckan.

Så vad har hänt sedan för en vecka sedan?

Jag har arbetat med Composite UI Application Block (CAB) på jobbet. Alltså inte jobbat på riktigt, men lekt med det för att lära mig hur det fungerar. Det positiva med detta är att mitt kvittoprogram kanske trotts allt kommer kunna bli verklighet. Grunden har jag ju fått betalt för att skapa.

Jag är själv förvånad över hur otroligt mycket som finns gratis och färdigskapat för den som vill utveckla ny mjukvara. Med CAB så får man ett strukturerat sätt att bygga upp sin applikation på som är flexibelt. Det tar nästan bort behovet av att skapa ett eget ramverk, så komplett är det. Nästa vecka hoppas jag att jag ska få skriva lite riktig kod också.

Nathalie har åkt till Italien som frivilig del av hennes italienskkurs. Detta har inneburit att jag haft väldigt lite att göra och mest suttit och läst böcker om vår hemska historia.

I Ryssland så har Dmitry Medvedev har blivit vald till att efterfölja Putin som ledare av Ryssland. Jag är själv en av dem som har följt med i, och fasats över, utveckling i Ryssland. Hur demokratin sakta avvecklas. Skolorna säger att Stalin var en sjyst kille. Affärerna är förbjudna att affischera på annat språk än ryska. Nu senast blev ett högt ansett universitet med stort studentutbyte med europa stängt. Varför? Jo för att byggnaden inte uppfyllde brandsäkerhetsföreskrifterna.

Efter att ha läst lite mer detaljer kring runderna då Ryssland beviljades lån av USA på nittiotalet (jag har bara ett svagt minne om hur nyheterna rapporterade kring huruvida Ryssland skulle ta emot denna hjälpen eller inte) så har jag dock fått mer förståelse för den väldigt nationalistiska utveckling vi ser i Ryssland idag.

För att ta några siffror,

Rysslands konsumption föll med 40% mellan 1991 och 1992 efter att Jeltsin fått fullmakt till, och genomfört marknadsliberala reformer
(Russian Economic Trends, 1997, 46 (Cambridge: Cambridge University Press))

1989 levde 2 miljoner ryssar på mindre än 4 dollar per dag i den ryska federationen. På mitten av 90-talet hade denna siffra ökat till 74 miljoner människor. 1996 befann sig 25% av den ryska befolkningen i (37 miljoner människor) i fattigdom som beskrev som desperat. (Branko Milanovic (1998). Income, Inequality, and Poverty During the Transformation from Planned to Market Economy. The World Bank, 186–189.)

I kontrast så fanns det före de liberala omformningarna inga miljonärer i Ryssland. Vid 2003 fanns det 17 stycken miljardärer (i dollar räknat) enligt forbes lista.

En mer helhetlig bild av vad reformationerna ledde till kan man hitta här, lättläst och intressant.

Om man ser det ur denna bakgrunden så var Jeltsin, trotts att han hyllades i media runt om i väst, inte bättre än en kommunistledare. Och att Ryska folket nu hyllar Putin, under vilken ekonomin åtminstone har förbättrats, och inte bryr sig om vad västerländska medier skriver om är kanske inte så konstigt. Hans auktoritära styrelsesätt till trotts.

Helgskriv

Den senaste tiden har mest gått åt till jobbet. I onsdags tittade vi på filmer om att göra säkra produkter. Sådant är ju speciellt viktigt när man arbetar med pengakonton. En Australiensare vid namn Howard berättade på animerat vis om hur fientliga hackers kan göra för att "wack"a din dator. Det finns mer än ett sätt, det kan jag lova. Nästa vecka ska vi så, inspirerade av filmerna, börja göra hotmodellering av det lilla vi har designat. Grundfilosofin är att all information som kan ges av en tredje, okänd, part ska betraktas som farlig. Man märker att Kenneth, som har läst flera böcker på området, brinner för det med IT-säkerhet.

Jag har med små steg börjat på yoga igen. Till det förvånandsvärda priset av 20 kronor gången så kan man få vara med på ett yoga pass. Ifall man går på helgen är det gratis. Senaste gången jag var där kunde jag inte annat än tänka på exorcisten när instruktören vek sig dubbelt och sedan började klättra upp med benen på sin egna överkropp. Vissa är ju spänstigare än andra få ju dock nämnas. Själv tittar jag lite spelat nonchalant omkring när vi ska vika oss frammåt från höfterna, och jag inte kommer mer än 20, 30 grader.
Det är väldigt populärt, vilket får som följd att man inte får några direkta instruktioner. Bara i form av andas in. Böj dig fram. Andas ut. Därför vet man ju egentligen inte om man gör rätt eller inte. Men ofta är det i nivå med, och ännu värre än stretching, så jag förmodar att jag är rätt teknik på spåren.

I veckan passade jag på att köpa regndräkt (som ni kanske kan se på bilden). Valet utav blå jacka och gul sylvest är medvetet. Nu så ska vi äntligen kunna gå upp på lövstacken. Regnet har alltid varit vår ursäkt tidigare.
Det var en uppiggande, ur-bergensisk, butik som vi handlade i. Expeditören trodde att jag kom från Finland. När jag sa att jag var Svensk berättade hon att hon haft en blå-gul tröja på sin son en gång i Halden på 17 Maj. I Bergen bryr man sig inte om Sverige, men i Halden (som ligger nära gränsen) så hade hon fått käft för sitt opassande klädesval.
När man är i Bergen och ska köpa regnkläder finns det hundratals roliga skämt man kan göra på temat Bergen och regn. Expeditören skakade det dock av sig med att de har problem med regn i Oslo för tillfället också. Jag kan ju bara tänka på översvämningen i Göteborg som jag läst om.

Av en händelse satt jag och läste min gamla blogg om blommor. På näst sista stycket hittade jag en bit text som jag tyckte var ganska fint:

what's happening to the world? don't know, look at my brother's blog. the weather is like the economy is like society is like modern culture is totally crazy. and I'm standing at the sidelines wondering what went wrong.

what can we do to affect it? everything and nothing. everything in the world is intertwined. everything you do matters. what you do affect others whom affect other whom affect other and eventually someone puts their foot down at the right place and world starts making some sense again.

Tillsist hade jag tänkt skriva lite om boken jag läser för tillfället, chockdoktrinen av Naomi Klein. Jag känner dock inte att jag har tid så det får skjutas på framtiden. Kort vill jag dock säga att ifall man vill lära sig lite om västs blodiga historia som inte tas upp på gymnasiet och mänsklig grymhet så är det en bra bok att läsa.