Som en dans... eller?

Nu har jag börjat bli lite mer bekant och faktiskt påväg mot hemmastad i Bergen. Inne i rummet har jag fått fyra kvm som är mina. På väggen bakom min säng har jag hängt upp så många av mina posters som möjligt. Ibland kan jag undra vad man ska behöva så mycket plats för i vanliga fall? madrassen tar upp ungefär halva min yta, en soffa andra halvan. Ovan på soffan har jag alla mina kläder, under den allt annat. Jag har improviserat fram ett system utan logik som antagligen kommer övergå till kaos över tiden, men tills vidare har jag koll på var mina saker ligger. Riskokaren och datorn har generöst nog kunnat placeras ut i rummet.

I förrgår gick jag och Nahtalie på vår första danslektion. Antagligen kommer det bli fler. Jag hade mig inga illussioner innan om hur det skulle bli och nog var det det jag tänkte på när jag sa att 'visst kommer det bli pinsammt' till entrén där vi betalade. Vi var lite sena, fast egentligen gjorde det inte så mycket, under lektionen gick vi igenom en rad olika danser. Vi hann med en stel salsa, en osynchroniserad linedans, en stillastående jive, en lindyhop med blickarna helatiden riktad mot de som dansade brevid när vi försökte gissa stegen och varför inte en vals på mer ograciösa sätt. Stackars Nathalie som jag krampaktigt höll fast i varje gång de sa att vi skulle byta partner, fick lite ont i fötterna. Ni som har försökt vet kanske hur det kan bli om man tar fel på höger och vänster i en vals.. det blir en lätt krock. Instruktören trodde nog jag var lite dum och sa ett antal gånger.
-Ditt andre höyre
-Du kann vel forskell på höyre och venstre?
Nä, någon motorisk begåvning är jag nog inte, men den lilla trösten är att vi gjorde framsteg.
Nathalie å sin sida tyckte att valsen var den bästa dansen, för då kände man sig som en princessa.
-Gjorde du det? frågade jag förvånat
-Nä, men jag kunde ha gjort det
Imorgon ska vi dit igen.

Jag har också börjat få ordning på vad som behöver göras. Jag var på NAV för första gången igår. För att registrera sig som arbetssökande samt för att få lön utbetald i Norge behöver man norskt personnummer.. detta kommer dessvärre ta tre veckor från det att man ansökt om det. Detta är egentligen inte ett så stort hinder, jag kan fortfarande söka och dessutom få ett jobb. Jag kommer få tag i det här mycket på egen hand.. söka jobb på deras hemsida och skicka mitt CV. Lönen kommer jag ju inte kunna få på ett tag, men jag har ju en del pengar sedan tidigare, så jag klarar mig alltid.

Tidigare har jag tänkt på Norge som landet där godiset, bilarna och spriten är dyr, men ett besök i matvarubutiken har fått mig att inse att när man är i Norge måste man var vaksam om man inte ska bli ruinerad. Ett kilo norska äpplen (ja, de andra sorterna också) kostade 29 NOK/Kg.. vilket motsvarar i runda slängar 35 SEK. Det var nästan så att jag hajade till. Jag har stora planer på att skapa ett hushållsekonomiprogram som ska ge mig lite koll på vad man kan och inte kan köpa ifall man inte ska bli ruinerad. 4 paprikor för 20NOK kändes däremot inte så allvarligt, men jag har fått ett bra incitament att börja handla efter specialerbjudande snarare än vad jag behöver.

Igår följde jag Nathalie på en föreläsning om den ryska formalismen och det var riktigt intressant! De gamla Petersburgs ryssarna kom i runda slängar fram till att man måste underliggöra språket för att deautomatisera människor. Detta kom som en ren reaktion på positivismen där man menade att författarens huvuduppgift är att men så precisa ord som möjligt beskriva den enda sanningen som finns om det man beskriver. Formalisten vill få läsaren att tänka, tolkandet av en text är ett självändamål, på så sätt ska man återerövra orden som nu har förvandlats till döda och automatiska. Formalisterna menade att konstens uppgift är att ge liv till betraktaren och få denna att reflektera igen. Jag ser verkligen fram emot nästa föreläsning.