Att emigrera

Resan började från Malmös svävarterminal i sedvanlig ordning. Från terminalen till Göteborg och Nils Ericsons Terminal. Vidare med tåg till Oslo, någon timmes väntan och sedan nattåg sista biten. Det var en resa genomförd under viss eftertanke och en del intryck. Lastbilschaufförer som styr med vänster och håller frun med höger hand. Lasbilschaufförer med svart linne som ser ut som om de kommer från Bosnien och hytter lite med näven när bussen kör förbi. Ett helt resesällskap japaner med en stackars tanig Svensk som reseledare. Några sista blickar ut över vårt vackra Skånska landskap såsom jag gav mig iväg mot det där andra. Bergen.

Att resa med buss mot Oslo gav lite känslan av att vara på en buss med arbetsinvandrare från Mexico påväg in i USA. Det verkade som om många på bussen hade arbete i Norge och även om jag inte pratade med någon kunde jag urskilja någon säga att det ju trotts allt är mycket bättre betalt där.

Bergen är vackrare än vad jag kom ihåg det som. Efter att ha vandrat ut från tågstationen och bekräftat den köldchock jag redan under tågresan kunde ana mig till, så började vi gå upp längs lilla lunggårdssjön. Jag plockade upp min gamla nyckelknippa och visade den för Nathalie. Nu är den tom. Alla tidigare öppningsbara dörrar är för mig nu låsta. Som tur är har jag lyckats fylla på den med en ny nyckel. Mitt nya hem för några dagar, mina och Nathalies gemensamma 16 kvm.

Väl framme i det lilla rummet föll jag nästan bums i säng och somnade. På tåget fanns en man (eller kvinna) troligtvis åt det korpulenta hållet lagd, som lyckades med bedriften att somna innan tåget ens börjat rulla och därifrån sedan plikttroget hålla igång sitt snarkande under resans sju timmar. Mannen framför log vänligt och intygade att det inte var några problem när jag frågade ifall min jacka var ivägen. Han kom antagligen från Afrika och såg trevlig ut. Han erbjöd mig en plats vid sidan om honom ifall jag tyckte det var besvärligt när han lutade sin stol tillbaka, och om det inte varit att hans andedräkt luktade av öl så hade jag kanske antagit erbjudandet.

Efter att ha hämtat mig från den långa resan så var det dags att börja ta tag i saker. Och visst finns det saker som måste göras. Att hitta bostad och jobb är dessvärre inte sådant som görs av sig självt, och det skulle inte skada med ett Norskt bankkonto och personnummer. Regnet smattrade utanför rutan och jag fick direkt tillfälle att testa mina nya röda gummistövlar. Viss förvirring där hemma innefattande rockad av halsdukar och mösser har tyvärr inneburit att jag bara har en jacka med mig. Paraply köpte jag som verkade bra, men det fick inte plats. Likväl så fanns det ju saker som måste göras, så hand i hand tågade jag och Nathalie ner mot stan.
Och om jag får säga det själv innebar resan viss framgång. Efter vattenkokaren har jag nu köpt min andra "köksmaskin" - en riskokare. En viss pionjär-lik känsla uppfyllde mig efter att jag diskat alla dess delar och tryckt på den enda knappen som finns. 'cook'. Vi hann också med att köpa ett duntäcke och två kuddar, ett par inneskor samt låna två tjocka böcker om Bergen idag, och Bergens historia. Det var inte utan entusiasm som bibliotikarien nästan själv tog på sig att berätta hela historien, stödd av bilderna som fanns i en av böckerna. Visste ni att Rolling stones varit här? inte jag heller, inte för att det spelar mig så stor roll.

Jag har kommit till det antingen mogna eller bekväma (kan inte bestämma vilket) beslutet att börja med arbets- och bostadssökandet på riktigt först på måndag. Tills dess ska jag göra mig hemmastad och se mig omkring lite. Imorgon ska jag följa med Nathalie på introduktionsföreläsning om poetik, skaffa mig ett bankkonto samt dansa. Allt uträttat utöver detta ses som ett plus.

Jag hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige. Tills nästa gång, Johan