December

kunde ha varit kilimanjaro

Snön har försvunnit igen, men det råder ingen tvekan om att vi börjar närma oss jul. Jag har redan räknat ut att jag bara har en och en halv arbetsvecka kvar och ser fram emot att barnhemmets julgodis och julmys.
Arbetet å sin sida fick en intressant vändning när chefen blev sjukskriven i butiken borta vid Midtun. I hennes vakuum uppstod det ju givetvis problem i form av.. försvunnet ledarskap. Jag var en av de extrahjälpare som blev inkallad bort till butiken för att hålla ställningarna.

Midtun i sig själv är ett spännande ställe för en fretex-jobbare i väst-norge, eftersom där inte bara finns en butik utan också hela väst-norges sorteringscentral för inlevererade saker. Det är också där som elektriska apparater testas så att de verkligen fungerar, och böcker som ska makuleras får pärmen separerad från sidorna, så att den kan källsorteras. Enligt vad jag fick höra innan jag kom till midtun så fanns där en gammal man som bott i Norge i 25 år, men fortfarande inte pratade ett ord norska. Han arbetar med just att separera pärmen från sidorna på böcker. Dag ut och dag in sitter han ensam med sin maskin och gör det. Jag är ganska säker på att jag träffade honom när jag kom till midtun, han var en livlig gammal man. I höjd säkert inte längre än till min bröstkorg. Trots att han inte pratade norska så sparade han inte på orden i det språket som han faktiskt pratade på. En gång när vi skulle bära in en soffa på lagret kom han och skulle hjälpa oss med hur vi borde göra. Han gestikulerade vilt fram och tillbaka med armarna och sa hurtigt 'madame! madame!' 'kome tiki ra mo!' 'kome tiki ra mi!'. Det var något över hela situationen som fick mig att dra på smilbanden.

När butikschefen var borta så fick en annan extrahjälp ta över hennes ansvar. Denna någon blev Dana från tyskland. Jag trodde egentligen att hon kom från ukraina eller någonstans från östblocket, och hon förde mina tankar till de där två kulstötorskorna om totalt dominerade sporten och kallades för bröderna ett eller annat. Men med sin tyska rättframhet gör hon ett bra jobb, och trots att hon inte alltid var så fin med att förklara att man gjorde fel, så kom vi väldigt bra överens. Någon gång kom bokförstöraren in och började prata med Dana, först trodde jag att hon förstod språket, men sedan insåg jag att hon snappade upp lika lite som jag. Kontrasten mellan hur engagerat han för fram sitt budskap och hur lite motparten förstår blir ganska rolig.

Midtun som arbete var kanske mindre ordnat än vad Åsane har varit, men samtidigt har det var lugnare. Detta har helt berott på att Midtun är en såpass mycket mindre butik. Att arbeta där har också inneburit en något friare hand med prissättning av varor osv. Själv tog jag på mig bokavdelning och valde med stor omsorg ut de mest säljarvänliga böckerna för att ställa ut i bokstativet. Sedan tiddade jag med spänning bort mot bokavdelningen in emellan för att se om jag sålt någon av mina böcker. För att skryta lite måste jag säga att det var ganska framgångsrikt och att jag under veckan som gått lyckades sälja två till tre böcker i snitt per dag från min utställning.

På tisdag är det julbord för alla fretex-arbetare. Jag har fått hör att i Norge så dricker man sig full och gör bort sig på julbord. Så kan jag dock vara säker på att det inte kommer vara på tisdag eftersom frälsningsarmen håller med alkoholfritt julbord. Då ska jag äntligen få tillfälle att smaka på det beryktade pinne-kjöttet som är en västnorsk jultradition där man äter rökt fårkött på pinne.

När man ändå är inne och diskuterar jobb kan avslöjas att jag fortfarande inte säkert vet hur min Veritas intervju för två veckor sedan gått, men att jag är försiktigt positiv. Att dömma efter vad EON sa till mig verkar Veritas mycket intresserade, och att den nu bara tänker på om de vill anställa mig direkt eller via EON. EON har i sedvanlig ordning inte hört av sig när de lovat (vilket var i fredags) så därför väntar jag fortfarande spänt på vad som kommer hända. Jag har tagit beslutet att om jag inte fått jobb innan jag kommer hem, så kommer jag säga upp mitt sammarbete med EON helt och hållet.

På norska nyhetsfronten så har en stor felinvesteringsskandal tornat upp sig, där norska kommuner investerat flera miljoner i amerikanska aktier via ett bolag som hette Terra securities, för att det sedan skulle visa sig att dessa samma kommuner blivit betalningsskyldiga på 300 milj NOK eftersom de har gått i god för högrisk projekt.
Terra securities gick i konkurs nästan direkt efter att nyheten kom till ytan, och nu sitter de stackars kommunerna (fem till antalet) med en stor skuld de inte vet riktigt hur de ska tackla. Det uppenbara med att marknadsekonomin är en bra sak om den bara funnits utan kapitalisterna har fått ännu ett fall som talar för sin sak.

Bertolt Brecht-föreläsningen ja.. den var något underliggörande. Nu var det ganska länge sedan, men när de höll föreläsning om Brecht på litteraturvetenskapen så spetsade föreläsaren till det lite. En knubbig man i t-shirt och väst, med utseende av en typisk öl-drickande person som gör lite som han vill. Till föreläsningen hade han med sig en ask med franska cigariller i. Efter att ha pratat en del om Brechts teorier och liv så tog han fram en bandspelare och stoppade i en kassett med tolvskillingsoperan, delen om Mack der Messer. Sedan tog han demonstrativt upp en cigarill, tände den och drog några bloss. Han lät asken gå genom klassrummet, och alla som ville fick ta sig cigarill. Fyra, fem stycken hakade på och en atmosfär av tjugotalets berlin spred sig över klassrummet. Efter föreställningen var över bad han en elev öppna fönstret och berättade att han egentligen var halv-astmatiker. Förra året när han gjorde likadant hade de som kommer efter tydligen haft problem med att vistas i klassrummet. Ifall du frågar mig var det dock definitivt värt det. Han väckte tankar om hur samhällets konformitet själper samtidigt som det räddar.

Av tänkvärda ting, har Nathalie berättat att någon stor man en gång sa att det var 'strävan efter sin fria vilja som gör människor olyckliga'.

Jag kom in på att diskutera Putin lite med Evaldas från Litauen som bor här. Han berättade att hans farfar hade blivit skickad till Gulag på 25 år för att ha delat ut böcker på litauiska till människor. Han berättade också att en vän av honom en gång pratat med en kvinna från Ryssland som inte såg några alls problem med att Stalins regim mördade 25 miljoner människor. Hon sa bara att Stalin visste vad som behövde göras, precis som Putin. Det är inte sådana uttalanden från ryssar som lugnar en efter hur världsläget ser ut för tillfället. Putin lär ha sagt 'Rösta på mig eller bli förudmjukad'. I en skandal (här i väst, i Ryssland kontrollerar Putin medierna) har en statlig instans uppmanat alla anställda att värva tio personer till att rösta på Putin. Man vill att valsegern ska bli större än den väntade för att imponera på omvärlden. Samtidigt som Putin gör sig själv till diktator skriver Bergens tidene att det finns tecken på ekonomiska oroligheter i Ryssland vilket kan innebära att Putin (som lovat avgå när presidentvalet kommer den 2. mars) behövs för att hålla samman Ryssland.
Jag och Lars konstaterade att av de tre stora skurkstaterna Ryssland, Kina och USA så finns det nog störst hopp för Kina eftersom utveckling där går åt rätt håll, vilket är ironiskt eftersom detta är den enda staten som fortfarande i väst kallas för kommuniststat.

Snö, snö, snö

För vad som känns som två veckor sedan ville jag skriva ett blogg-inlägg med ovanstående titel.. nu har tiden gått och titeln är kanske inte lika aktuell längre. Likväl låter jag den stå.
Snö ja. För ett tag sedan började det snöa här. Till folks stora förvåning så stannade snön dessutom. Vattnet på gatorna fryste till is, och jag blev tvungen att göra om kalkylen för hur lång tid det tar att ta sig till busshållplatsen när man springer.
Nu har det börjat bli varmare igen, för att igenta min konsulent på EON så försvinner kylan när det dåliga vädret kommer.

Mitt kollektiv blir ständigt mer internationellt. För nuvarande så är vi en från Thailand, en från Lettland, en från Litauen, en från Slovakien, en Svensk och till sist en Norrman. Nu har vi fortfarande ett ledigt rum, så vi får se vad som händer med det.
Killen från Slovakien, som är han som flyttat in som min granne, verkar trevlig. Han har kommit till Bergen för första gången på vinst eller förlust. Utan varken löfte om arbete eller plats att bo så har han tänkt starta ett IT-företag här och använda sig av sina vänner i Slovakien som arbetskraft.
Så här långt har han fått jobb som kock, så han har skapat sitt ekonomiska andrum.
Hans start här i boendet har dessvärre blivit törnad med en liten incident efter bara några dagar. Det är nämligen så att den duschkabinen som jag till vardags använder hade en lös dörr. Det är en sådan där duschkabin med glas. Jag misstänker att vår slovak kommit in i duschen och dragit lite hårdare än brukligt i dörren. Ner i backen lär den ha farit och spridit små glasskärvor över hela toalettgolvet. För att komma ut ur toaletten så fick slovaken sedan gå över dessa skärvor, och när han kom ner till Inese från Lettland och frågade efter plåster så blev han något av en schock. Jag har bara fått episoden återberättad för mig.. man kan fortfarande se såren på hans armar och ben.

Arbetssökandet har fortfarande inte fått träff.. Fast man får ta i betänkande att jag bara varit på tre intervjuer, och det verkar som om jag ständigt kommer få kämpa med att visa vad en teknisk fysiker egentligen arbetar med, något som är svårt för en sådan som mig, som inte riktigt vet. Den tredje intervjun var faktiskt nu i morse, på DNV igen. Jag hoppas på att få jobb där, eftersom det verkar vara ett bra företag. Hur det blir med saken får jag dock reda på först om två veckor, först måste de ta reda på vad de ska använda en sådan där teknisk fysiker till.

Jag har fortfarande inte kontrat i diskussion kring varför utnämnandet av Al Gore till Fredspristagare var fel. Med tiden har det blivit lite besvärligare eftersom även Nathalie är obevekligt på Als sida. Jag har börjat ändra riktning lite eftersom det är svårt att hantera argument som att 'Al var med i början av miljörörelsen' och att 'Al var en av anledningarna till att IPCC kom till'. När man inte själv vet så mycket om det hela så får man acceptera sin förlust. Även om jag fortfarande anser att ett ideologiskt färgat utspel från komittens sida är fel, och att det är skillnad mellan att involvera sig i ett fritt lands valprocess och ett förtryckarlands.

Nu har jag lämnat tillbaka 'The god delusion' utan att ha kommit mer än halv vägs. Även om Dawkins hade goda resonemang, så blev boken lite väl kverulerande och slitsam i slutändan. För att fyll dess tomrum har jag läst den så populära författaren Murakamis, Sputnik sweetheart. Att läsa han bok var som att återigen ta del av den japanska kulturen, vars syn på verkligheten är något annorlunda från den vi har i väst. Det var en bra bok som kan rekommenderas, speciellt om man vill lära sig om Japan.
Nu läser jag Doris Lessing (och detta endast för att hon fick litteraturpriset). Kan inte säga att jag är lika imponerad av henne, men jag kanske bara valt fel bok.

Nathalies evigt tankeväckande föreläsningar har jag dessvärre inte haft privilegiumet att gå så mycket på på sistone. Förra veckan han jag dock med två stycken.. om feministisk litteraturteori. De pratade om Judith Butler och Camille Paglia som både är två intellektuella tänkare kring frågan, men som har tänkt åt varsitt håll. Med en kvinnlig föreläsare och 80% andel kvinnor i föreläsningssalen känner man sig lite malplacerad när man sitter och där lyssnar, precis som om föreläsningen inte är riktad till en själv. Lite inspirerande är det dock att lyssna på hur Butler väver in dekonstruktionen för att visa hur detta med könsroller är ett samfundsskapat fenomen. Man slås av parallellerna till den budhistiska läran när man hör om hennes tankar och idéer, precis som man slogs av parrallellen till den hinduiska när man lysnade på FI och 'män är djur'.

De avsnitt med kultur imperialism á la Adorno, var kanske något som för min del var mer tankeväckande och fick mig att förstå hur fel det är med ökad övervakning i samhället trotts att vi till vardags inte har någonting att dölja. Det hela rör sig kring kärnfrågan om den personliga integriteten och hur vi egentligen blir kränkta av saker som i praktiken inte spelar någon roll.

Jag har genomfört mitt hittils största projekt här i Bergen, nämligen att avfrosta vår frys. Något som verkligen var på tiden eftersom där fortfarande låg saker som folk som bodde här för ett, ett och ett halvt år sedan, antagligen lagt dit. I övrigt var den helt full av is, och översta facket gick inte ens att öppna. När jag väl efter två timmar fått upp det, så låg där en plastpåse med.. is i!

Vädret som det ser ut nu är väldigt vackert, nästan som det var i September när jag kom. Men man ska inte helt låta sig luras, det är tydligt hur det börjar bli kallare i Bergen. Eftervart kommer mitt lilla element få visa vad det går för. Som det är nu är jag tveksam till om det verkligen gör någon skillnad eller inte, så det ska bli intressant att se hur kallt här verkligen kommer bli till vinter.

Kanske framförallt till efter jul. Till dem av er som undrar kan jag meddela att jag tänkt komma hem om en knapp månad. Jag siktar på att ta antingen bussen eller tåget härifrån den 15e December. Att betala 3600 i hyra för en månad när jag inte kommer vara här så mycket kommer ta emot, men jag gissar att detta är ett nödvändigt ont.

Mitt Bergen

Min utsikt.

Så sent som idag fick jag beskedet från Veritas. Dessvärre har jag inte kommit vidare till andra intervjun. De övervägde att de tagit in så många direkt från Universitetet nu och att de kände att de behövde väga upp med lite mer människor med arbetslivserfarenhet. Eftersom de skulle höra av sig i början av veckan kommer avslaget inte som en överraskning. Lite tråkigt är det eftersom jag fick ännu mer lust att arbeta där efter jag varit på intervjun än innan. Nu återgår mitt hopp återigen till EON och deras arbete. De skulle höra av sig om ett intressant företag som hade ett projekt om att simulera aktiekurser i fredags. Det hela blev dock lite försenat, så senaste nytt är att de kommer höra av sig i början av nästa vecka.


Om jag säger att 'Gullet kom hem' så är det nog inte en enda person i Bergen som inte skulle vetat vad jag pratade om. Det hela avgjordes tidigare i veckan när Peter Ijeh storspelade för Stavanger Vikings som därmed lyckades slå tidigare tabelltvåan Stabäk. Äntligen kom guldet hem.
Vad som är lite tråkigt är att Norrmännen verkar vara snäppet sämre än oss Svenskar på att hantera alkohol, och centrum blev ganska rörigt. Man ska fira guldet med stor-skärm nere på festplassen.

Jag har hittat min strategi för att leva billigt i Norge.. handla second hand! som Fretex anställd har jag 50% rabatt på kläder, och 20% på övriga saker. Detta innebär att jag, ifall jag tar mig tid att leta efter de fina sakerna, kan hitta helt ok prylar för en väldigt billig peng. Inte belastar jag miljön något nämnvärt heller. Ner med överkonsumption, heja second hand handel! Jag har äntligen fått tag på en träningsdress som inte är XXL vilket innebär att jag nu också kan gå ut och springa i detta norska klimatet. Svenska böcker har jag också lyckats få tag på. Det är inte direkt någon rykande åtgång på sådana här i Norge, så jag får dem för 4 NOK stycket. Ifall Håkan Nesser sedan är en bra författare får tiden utröna. För tillfället läser jag Jurassic Park (igen) efter att ha hittat den på engelsk pocket avdelningen. Detta innebär en kortare paus i den intressanta men inte så hemskt roliga the god delusion.

Angående the god delusion så har han en del goda poänger. Ofta känns det som uppräkningar av saker den arroganta kristna högern i USA företagit sig, och hur diskriminerad man blir som ateist i USA. Visste ni t.ex. att 95% kan tänka sig att rösta på en president kandidat trotts att denna är kristen, medan endast 45% kan tänka sig rösta på en ateist. Detta är färra än vad som kan tänka sig rösta på t.ex. en homosexuell, en jude eller en kvinna. Ateisterna är enligt denna undersökningen den mest förtryckta gruppen ifall de ska ställa upp som presidentkandidat.
Men angående de goda poängerna, han påpekar att många 'Creationists' försöker motbevisa evolutionsteorin genom att peka på små ännu ouppklarade designpunkter hos djur. Han säger dock att ifall man fäller evolutionsteorin på detta sätter så kommer man dessutom fälla intelligent design samtidigt. Han menar också att gud är inlagd som en lösning till vad som ses som en oändlig regression (problemet - hur uppstod livet?) dock menar han att gud i sig själv startar ett ännu svårare problem, nämligen hur uppstod gud, som ju i rättvisans namn måste vara mer komplicerad än vad vi människor är. Han har fått mig att hålla med om att kristen argumenations i skapelsefrågan ofta kan vara trångsynt och ogenomtänkt. Han har dock inte fått mig till att bli ateist än.

När jag var i Japan var det en stor dag för mig när jag fick mitt visum och därmed också möjlighet att skaffa t.ex. bibliotekskort. Det var inte en lika stor upplevelse för mig denna gången, men nu har jag äntligen fått ett norskt personnummer, vilket kommer underlätta saker på vissa punkter. T.ex. har det ledet till att jag kunnat skaffa bankkonto. Jag får också överväga ifall jag ska skaffa mig ett mobiltelefonabonnemang nu, något som inte var möjligt tidigare.

Livet här rullar i övrigt på som vanligt. ibland följer jag med Nathalie på hennes föreläsningar, vilket måste ses som någon form av höjdpunkt i vardagen. De pratar om modernismen, avantgardismen och liknande ting. Det är fascinerande att höra om vad olika teoretiker menat och tänkt. Ofta håller jag med dem allihopa i det de säger, även ifall de motsäger varandra. Senast pratade föreläsaren om Theodor W. Adorno och lite om Georg Lukács och deras ny-, samt orthodox marxistiska läror. Innan det har de pratat om Berthol Brecht, Gertrude Stein och då Shjklovskij så klart. Det är kul att kunna få sig en bild av personerna bakom de här namnen som man kanske känner igen men inte kan placera.

Med ambitionen att bli kulturell har jag skickat efter ett abonemang på Morgenbladet. Man kunde få 6 veckor gratis som ett specialerbjudande under BIFF. Det är en tidning som kommer varje fredag, och som försöker tränga lite djupare in i nyheterna som varit under veckan. De har bla en sida där man kan läsa om vad som dominerat medierna i olika andra länder. Jag hade hoppats på att få tidningen i Fredags, men min ansökan hade väl inte kommit in, så jag får hålla till godo till nästa fredag.

Jag sjunger för livet

Det mest spännande under veckan som gått var min anställningsintevju. Den var egentligen inte fråga om att få eller inte få jobbet utan bara ifall man vidare till andra gallringen. Det var uppfriskande att vara på intervju hos veritas, och jag fick ett väldigt samlat och professionellt bemötande. En liten gnutta stolthet över min yrkeskår kände jag när jag såg dessa välklädda människor berätta om sitt företag. Den första intervjun är lite mer informell, mest så att de potentiella arbetsgivarna ska få en känsla för personen. Detta passade mig bra eftersom jag inte hade någon erfarenhet alls av anställningsintervjuer sedan tidigare.
Hur gick det då för mig? Jag vet faktiskt inte. Det kändes som om det gick ganska bra, men vissa frågor, som t.ex. hur länge jag tänker stanna i Bergen känns det som om jag kunde svarat lite smidigare på. Använt mig av lite mindre tvivel och lite mer vita tänder. De kommer höra av sig i början av den här veckan om ifall det blir någon andra intervju eller inte och jag håller tummarna för att få komma på intervju igen. Ifall man lyckats komma in på andra intervjun får man göra ett personlighetstest. Förra gången jag gjorde det på internet fick jag 9 på introvert och 1 på extrovert, så lite nervös blir man ju klart. Men obehagligheter som testet är inget jag tänker låta komma ivägen för mig.. Veritas verkade vara en väldigt trevlig arbetsplats.

Jag blev väldigt positivt överraskad över responsen jag fick förra gången av framför allt dig Victor, där det som du själv påpekade blev nästan som en sub-blog att läsa. Jag har inte kommit längre i uppklarandet för vad som är avgjort och vad som inte är avgjort.. men jag misstänker att Dawkins till viss grad kommer ta upp det. Han har förresten redan presenterat det ontologiska gudsbeviset som säger att:
"det är möjligt att tänka sig en fullkomlig varelse. Vi kan kalla den gud. Ifall denna varelse inte finns är den inte fullkomlig, vilket är en motsägelse. Därför finns gud". Detta 'besviset' sägs komma från en psalm skriven på 1000-talet och har tydligen blivit hett debatterat i omgångar sedan dess.

För att kunna kalla mig själv objektiv har jag börjat läsa Richard Dawkins 'The god delusion'. Helt objektiv kommer jag ju klart aldrig bli, men jag försöker åtminstone se flera olika perspektiv på samma sak. Jag läser den med en viss skepsis. På baksidan av boken står det att Dawkins har klassats till en av världens top tre intellektuella, så det är inte vilken dununge som helst som skrivit boken. Av de första tre kapitlena att döma dock, så ligger han desto sämre till i toplistan över världens ödmjukaste människor. Mitt intryck är att Dawkins namn själv använts ofta i debatten om guds existens, och just därför är det kanske svårt för honom att skriva en helt objektiv och saklig text. Ofta känns det som en fråga att försvara det egna egot snarare än motbevisa guds existens.

Som ny intressant fråga kan konstateras att de konservativa i USA inte alls är glada över att Nobells fredspris har gått till Al Gore och IPCC-forskarna, och journalister runt om i USA har tydligen skrivit en rad syrliga kommentarer till det hela. Någon menade att Bin Laden borde få dela på priset eftersom han nog också hade samma miljömässiga betänkligheter när han flög två
jetplan in i world trade center. Tydligen så lär de konservativa inte ens ha gratulerat sin landsman för priset.
Jag tycker frågan är intressant, för då många av oss säkert är eniga om att miljöfrågan är viktig och att USA om några borde ha en känga för hur lite de gör, så är frågan om det är rätt att ge just fredspriset med endast medventandegörande av miljöhot som grund. Att säga att Gore är den enda som kämpat för miljön är ju inte heller riktigt rätt. Vad med Ralph Nader och de gröna. Kanske är det så att vad vi gör alltid kommer visas i ljuset av hur kända vi är.

Under veckan som gått har jag och Nathalie haft Nathalies mamma, Cecilia, på besök. Nu har vi äntligen tagit del av den omtalade högkulturen på ett sätt som är oss helt omöjligt när vi måste betala för allt själva. Först så var vi och såg på operan Carmen. Tidigare i sommar så såg jag ju Carmen i musikalform i malmö på utomhusteatern, men operan måste jag säga var strået vassare, även om den internationella ensemble som utgjorde skådelspelarna inte direkt imponerade så sägs Bergens symfoniorkester vara den finaste i Norge, och rekvesitan som användes höll toppklass.
Därefter var vi på BIFF (Bergens Internationella Film Festival) och såg Stilla ljus. Filmen som var 2 timmar och 7 minuter lång var vacker. dessvärre måste jag erkänna att jag nickade till minst en gång under dess gång. Mängden repliker i filmen motsvar nog ungefär mängden i ett enkelt simpsonsavsnitt.
Jag har inte heller ätit så gott som jag gjort under den här veckan, sedan jag kom till Bergen. De fina resturangbesöken användes effektivt för att fylla på i matförådet, när man i vanliga fall inte får så mycket mat i sig.

Den som har koll på fotboll vet kanske att Brann hade ett gyllene läge att avgöra tippeligaen nu i Lördags. Något som fick de stolta bergenserna att dra ut i mängder på stan. Tyvärr innebar det ju en del drickande av öl, skadegörelse etc., men att vara nere på stan med alla dessa rödklädda människor var ganska mysigt. Tyvärr förlorade de matchen, så firandet av ligaguldet får vänta ett tag till (här säljer man redan guld-öl och guld-pizza.

Den skånska lokalpatriotismen återfinns tydligt i Bergen, och trotts att det är europas regnigaste stad så har jag kommit att gilla den. Jag känner mig som huvudpersonen i 1984 som i slutet säger att han kommit att älska storebror. Jag känner mig stolt över Brann trotts att jag inte sett en enda fotbollsmatch här (och kanske aldrig kommer se någon heller).

För första gången som jag kan minnas sedan jag kom hit så har jag träffat en annan svensk. Det hände idag på jobbet i Fretex. Hon hade flyttat hit 1967 pga hennes blivande man. Lustigt nog kändes det som om vi hade ett gemensamt band bara pga vi båda var svenskar. Egentligen så pratade hon ju mest Norska (jag hade inte gissat att hon var svensk om hon inte sagt det). Men detta till trotts, och trotts att norsk och svensk kultur är i det närmaste identisk så tog vi tillfället i akt att vara lite Sverige nostalgiska. Hon tipsade mig om den svenska föreningen som ska finnas här i Bergen. När det nu var så mysigt att träffa en vänlig svensk så kommer jag kanske dra mig dit någon gång i framtiden. På schemat ser jag dock bara arbete framför mig fram till helgen.

Panpizza och evolutionsteori

Utan att man riktigt kan sätta fingret på det, är man helt plötsligt uppe i ett stort virvarv av saker som måste göras på ena eller andra hållet. Sedan sist har jag varit på besök och skrivit upp mig hos EON. Innan ni säger något, så ska ni veta att det inte är ett energisällskap som vi pratar om utan en rekryteringsbyrå. Med garantier som att vara ute och aktivt presentera mig för företag kunde jag känna mig lugn. Nu kunde jag fokusera på viktigare saker.. som hmm, tja.
Hur som helst ringde Fretex upp mig i tisdags, vilket innebar en första möjlighet att faktiskt tjäna lite pengar på norsk mark (till skillnad från att spendera, något som jag vid det här laget blivit ganska duktig på). Jag åkte ut till Fretex samma dag och innan jag visste av det så hade jag fått en anställning. Eller ordet anställning är kanske att ta i, snarare ett extra jobb där jag kan fördriva tiden när jag inte är på arbetsintevju. Det är jag, personalchefen, Elisabet och en rad utbrända som blivit skickade till Fretex för att komma in i arbetslivet på nytt. Fretex är ganska roligt. Jag står i kassan och ler stort mot alla som kommer förbi. Ibland får man placera böcker i bokstavsordning ute vid bokavdelningen, eller det bästa av allt så får man packa upp alla spännande nya saker som ska prissättas och sedan sättas ut i butiken. Ni anar inte vad mycket fint man får se där..
Trotts att lönen är låg med norska mått mätt, så håller den sig ganska bra om man jämför med vad jag tjänade i Sverige. 107 NOK/timmen får jag här, vilket blir ca 130 SEK.

Efter Fretex-anställningen så har tiden bara runnit bort för mig. Jag har arbetat från tisdag till och med lördag. Söndag gick ut på att försöka lära mig om den norska oljeindustrin, och plötsligt är jag här. Måndag. Idag har jag varit ledig för att förbereda mig lite inför min jobbintervju. Jupp, jag ska på en sådan. Det Norske Veritas heter företaget, vilket är lite lustigt eftersom det är ett företag som bla bestämmer ifall up-stream företag ska, eller inte ska, få borra på olika ställen.
Jag har läst en del om dem, och deras projekt och för mig verkar det väldigt intressant.
Eftersom detta blir min andra anställningsintervju (Fretex var min första) så är jag givetvis lite nervös.

I övrigt har jag upptäckt fröjden med hemlagad pan-pizza, och den helt nya matlagningsdimensionen man kan nå genom att använda färsk chilipeppar och oliver. Tack och lov för de exotiska importbutikerna. Ifall Nathalie har sitt signum i mycket vitlök så har jag hittat min i chilipepparen.

Jag har fått tag på en bok också, "det är typiskt norskt att vara Gro". Utan att ha hunnit börja läsa i den så verkar den ganska rolig. Påminn mig om den nästa gång vi träffas Victor.

Också en liten sanning som inte alls har med Norge att göra, men som jag läste om tidigare idag..

I mediaflödet har jag snappat upp att Björklund ska bli ännu hårdare mot friskolorna för att skydda barnen mot "dessa fundamentalister". Det är tydligen ett omdiskuterat ämne, för på DNs hemsida (där jag läste det) fanns det åtta sidor upp och ner med kommentarer om det hela och hela 23 bloggar fanns det som refererat till artikeln. På en av dem hittade jag en debatt evolutionsteorin, som är intressant i sammanhanget för att det nu är förbjudet att lära ut den kristna versionen om intelligent design i friskolor. Det var just livets uppkomst jag tänkte skriva ett litet anspråkslöst ord om.
Bloggen innehöll en ganska hetsk debatt med kristna som menade att evolutionsteorin inte är bevisad och sekulära som menade motsatsen.
Det var ingen som refererade till några artiklar eller direkta bevis för att de hade rätt, så jag beslöt mig för att försöka kolla hur det låg till själv. Genom att googla på "Darwin evolution proof" fick jag dessvärre bara upp sidor om böcker som säger sig bevisat att teorin inte stämmer. Jag vände mig till Wikipedia istället för att få ordning på vad som är sant, och vad som inte är det, i dagens debatt. Att säga att jag fick något svar ens där vore att ljuga. Men jag hittade så mycket som att det idag inte finns någon bevisad sanning om livets uppkomst. Där finns en rad olika teorier som folk arbetar med att bevisa. Alla teorier utgår från en gemensam grund som utvecklades av Aleksandr Oparin, så att säga att forskarna är helt oeniga är kanske att ta i, men nu vet ni iaf att ingen absolut sanning finns om livets uppkomst.

Den flitige ingenjören

Klipp dig och skaffa ett jobb är ju det man brukar säga, och det är också det jag gjort. Eller åtminstone klippt mig. Att vara arbetssökande är intressant på sådant sätt att det både är spännande och frustrerande på samma gång. Samtidigt som man ibland uppfylls av känslan att man kan bli vad som helst, världen är öppen för en och det är upp till en själv att välja så finns också känslan av att 40% av alla jobb ges genom vänner och bekanta. Ska man in till intervju får man minsann slita.

Sedan förra gången jag skrev har jag flyttat ut ur Nathalies korridorsrum och in i mitt egna lilla skyffe. Jag tittade runt en del innan jag bestämde mig för det här stället som ligger ganska långt utanför staden (men ganska nära Nathalie). Ska man bo centralt i Bergen får man räkna med att A) betala en orimlig mängd pengar i hyra eller B) bo i ett förfallet studentkollektiv inklämt bland flera studentkollektiv. Den visning jag var på inne i stan var ögonöppnande i vad som kan hända med fin fastighet när den överlåts helt i studenters händer. Där jag nu istället hittade en bostad är det en hyresvärd som driver upp saker och ting. Egentligen har vi sju rum och bara ett kylskåp, så viss problematik finns här ju onekligen, men rummen är nyrenoverade och värden väldigt trevlig. Dessutom har man en fruktansvärt fin utsikt ner över solheim och landås (bilden överst). Jag har märkt en viss prisfixering hos mig själv och avstår därför medvetet från att berätta vad hyran är, men jag kan avslöja att jag fått ett nog så bra incitament till att hitta jobb.

Så var det ju just jobben också. Här om dagen hade de Karrieredagen vilket är Bergens motsvarighet till Lunds arkad, och där fick jag chans att träffa många olika företag. Jag har lärt mig nu att det är lönlöst att säga att man är utbildad teknisk fysiker och att man istället ska säga att man är civilingenjör. Så fort man sagt just det magiska ordet så blir man som oftast varmt välkomnad. Men vill man ha jobb, så får man ju ändå gå genom företagets hemsida. Jag ska inte säga att det går snabbt, men mitt CV sprider sig sakt ut bland Bergens företag. Än så länge är det ingen som har hört av sig, fast kanske man får räkna med en vecka eller tvås väntan innan man får respons. Imorgon ska jag till EON, vilket inte har något med sydkraft att göra utan istället står för Engineers of Norway. En handläggare ska gå igenom mina karriärsmöjligheter med mig över en kaffe och i samband med karriärsdagen gjorde de ett gott om än streber-relaterat intryck på mig.

Vid sidan av arbetssökandet som tar upp större delen av min tid har jag hunnit med lite kultur också. Igår såg jag trädgården, vilket är en inspirerande slovakisk film som man trodde skulle bli startskottet för hela den slovakiska filmindustrin. Så blev det inte kan man krasst konstatera i efterhand, men det är den klart bästa filmen jag har sett detta året. För att återgå till tidigare nämnda formalismen så var det en högst underliggörande film med plats för både Benedict, Rousseau och Wittgenstein.

Iom mitt nya rum har jag äntligen fått användning av mina Bilema-planscher vilka jag nu faktiskt är riktigt nöjd med och ångrar bara att jag inte köpte fler när jag ändå hade chansen. På lördag kommer förhoppningsvis jag och Nathalie att åka till Ikea i Åsane och då hoppas jag få de sista pusselbitarna i mitt nya hem på plats.

RB - Regnande Bergen

Det har ju hänt en del sedan sist, men det känns alltid som om ett eller annat är i vägen, så det är svårt att hitta tiden till att skriva. Den 26e September var något av en historisk dag, det var första dagen jag varit här när det inte regnat alls.. som jag sett åtminstone, gatorna var ju fortfarande blöta.

Att vara människa handlar ju som oftast om att kunna anpassa sig. Detta kan man se prov på här i Bergen. I Söndags stod ett gäng killar ute i foajen med en fotboll i handen och hängde. När jag och Nathalie gick förbi dem ut genom dörren med soporna så ösregnade det ut, antagligen det värsta på hela veckan som gått. Det stod ganska klart att de skulle ut och spela fotboll och jag frågade om det inte var besvärligt när det regnade på det viset. Visst tillstod de, men, vad göra? De frågade om jag ville följa med och jag tackade glatt ja. Nathalie försåg mig med en regnjacka, och sedan var det bara att sätta igång. Planen hade stora vattenpölar på sig, och jag kommer ihåg att jag undrade en gång varför alla människor alltid spelade på den sidan som var värst.. det gick upp för mig att det var för att det lutade till höger. Jag upprepar snabbt det där med ingen motorisk begåvning, men ganska kul var det ändå. Norrmännen satsade full karriär in i de ankeldjupa vattenpölarna där bollen givetvis stannade tvärt när den kom. Efter en dryg timme var vi dyngsura och det var bara att tacka av, mitt lag med stjärnspelaren Raul (som egentligen heter Cristian) hade vunnit med astronomiska siffror mot vad som var påväg till att bli astronomiska siffror.

Jobb- och lägenhetsletandet har börjat iom. den här veckans början. Än så länge går sökandet långsamt fram, mest har jag filat på mitt CV och tittat runt efter jobb. För att besvara din fråga Markus så har jag fortfarande inte sökt något jobb. Däremot har jag lämnat in ett CV till ett bemanningsföretag och nu senast hörde jag att Fretex sökte arbetare runt om i Bergen, så jag funderar på att lämna mitt CV dit. När jag pratade med NAV (vilket är norska arbetsförmedlingen) så var de inte positiva, och egentligen för första gången kände jag mig som en riktig utlänning. Fabriksarbetare tyckte de jag skulle söka som och hänvisade till att jag hade sommarjobbat tre år som det mellan 99 till 01. -"Ehm..." sa jag. Jag har ju en civilingenjörsutbildning och dessutom mycket mer arbetserfarenhet inom ett IT företag. Sök fabriksarbetare först och sedan kan du söka ditt drömjobb blev svaret.
Jag underlät att berätta att jag har tummen mitt i handen och gick istället därifrån med listan över bra potentiella arbetsgivare i ryggsäcken. Nu har jag ändrat i CVt från Fabriksarbetare till Montör på Arjo, jag tycker det ger en mjukare framtoning.
På biblioteket har jag träffat en Colombian som också är ute och letar efter jobb. Idag ska jag träffa honom för att vi tillsammans ska gå runt och presentera oss på olika bemanningsföretag. Adecco, som är där jag registrerat mitt CV har dessutom garanterat höra av sig inom tre dagar för att man ska få möta en konsulent där man diskutera vilka sorts arbeten man kan tänkas ta.

Märkliga saker händer ibland i Bergen. När jag var ute och letade efter NAV frågade jag en person på gatan. Han visste inte var det var, men han sa att han skulle hjälpa mig hitta det. Han var inte född norrman och jag är inte helt säker på att han förstod allt jag sa.. det såg åtminstone inte så ut. Han skulle bara köpa ett paket juice först sa han och försökte gå in i butiken genom den enkelriktade utgången. Här borta sa jag. Väl ute skulle han sätta sig och dricka lite juice när jag frågade en annan förbipasserande. Hon bodde i området och kunde precis peka ut var det låg. Han följde med mig dit bort för att se var det var (kanske, vet egentligen inte varför?) sedan sa vi hövligt adjö och fortsatte på varsitt håll.

Tack så hemskt mycket för alla kommentarer. Det känns som att skriva ett blogginlägg och få tre tillbaka, ren vinst alltså! Vad gäller äpplena måste jag buga och bocka Victor, trodde inte det fanns någon som var mer medveten om äpplepriserna än jag. Vad gäller pardans Malin, skulle jag gärna göra det när jag kommer tillbaka, klausulen är att jag ska lära mig inte trampa på danspartnerns fötter först. Idag är det förresten dags för dansen igen.. med allt vad det innebär.

Väderleksrapporterna förutspår strålande väder, och det är som med glassen tycker jag; får man den sällan uppskattar man den bättre. Det är mycket som står på dagordningen idag. För första dagen har jag nu tillgång till mitt pass vilket innebär att jag har möjlighet att skaffa norskt personnummer, vilket jag inte riktigt vet vad det innebär mer än att det kommer göra saker enklare. Ni som av en eller annan anledning skulle vilja ringa hit kan jag meddela att jag skaffat en helt ny modern telefon, med kamera och allt. Numret nuförtiden är +47 98031841. Jag hade gärna behållt den gamla telefonen, men pga. uppenbara brister som att telefonen stänger av sig i tid och otid så ansåg jag att ett byte var oundvikligt. Massa fina finnesser finns och jag har tom lyckats få en Nathalie-bakgrundsbild på den.
Bland andra roliga manicker i Bergen har jag köpt en klockradio från Kina. Den innhåller en rad monofona väckningsslingor, bla. My heart will go on med Celine Dion. Det roliga är att de inte lagt någon vikt på att få låtarna att låta rätt, så det låter helt förfärligt. Man sprätter verkligen till på morgonen när den ringer dock, effektiv är den!
Annars finns det inte plats till så mycket saker här. Sånt är livet på 16kvm.

Som en dans... eller?

Nu har jag börjat bli lite mer bekant och faktiskt påväg mot hemmastad i Bergen. Inne i rummet har jag fått fyra kvm som är mina. På väggen bakom min säng har jag hängt upp så många av mina posters som möjligt. Ibland kan jag undra vad man ska behöva så mycket plats för i vanliga fall? madrassen tar upp ungefär halva min yta, en soffa andra halvan. Ovan på soffan har jag alla mina kläder, under den allt annat. Jag har improviserat fram ett system utan logik som antagligen kommer övergå till kaos över tiden, men tills vidare har jag koll på var mina saker ligger. Riskokaren och datorn har generöst nog kunnat placeras ut i rummet.

I förrgår gick jag och Nahtalie på vår första danslektion. Antagligen kommer det bli fler. Jag hade mig inga illussioner innan om hur det skulle bli och nog var det det jag tänkte på när jag sa att 'visst kommer det bli pinsammt' till entrén där vi betalade. Vi var lite sena, fast egentligen gjorde det inte så mycket, under lektionen gick vi igenom en rad olika danser. Vi hann med en stel salsa, en osynchroniserad linedans, en stillastående jive, en lindyhop med blickarna helatiden riktad mot de som dansade brevid när vi försökte gissa stegen och varför inte en vals på mer ograciösa sätt. Stackars Nathalie som jag krampaktigt höll fast i varje gång de sa att vi skulle byta partner, fick lite ont i fötterna. Ni som har försökt vet kanske hur det kan bli om man tar fel på höger och vänster i en vals.. det blir en lätt krock. Instruktören trodde nog jag var lite dum och sa ett antal gånger.
-Ditt andre höyre
-Du kann vel forskell på höyre och venstre?
Nä, någon motorisk begåvning är jag nog inte, men den lilla trösten är att vi gjorde framsteg.
Nathalie å sin sida tyckte att valsen var den bästa dansen, för då kände man sig som en princessa.
-Gjorde du det? frågade jag förvånat
-Nä, men jag kunde ha gjort det
Imorgon ska vi dit igen.

Jag har också börjat få ordning på vad som behöver göras. Jag var på NAV för första gången igår. För att registrera sig som arbetssökande samt för att få lön utbetald i Norge behöver man norskt personnummer.. detta kommer dessvärre ta tre veckor från det att man ansökt om det. Detta är egentligen inte ett så stort hinder, jag kan fortfarande söka och dessutom få ett jobb. Jag kommer få tag i det här mycket på egen hand.. söka jobb på deras hemsida och skicka mitt CV. Lönen kommer jag ju inte kunna få på ett tag, men jag har ju en del pengar sedan tidigare, så jag klarar mig alltid.

Tidigare har jag tänkt på Norge som landet där godiset, bilarna och spriten är dyr, men ett besök i matvarubutiken har fått mig att inse att när man är i Norge måste man var vaksam om man inte ska bli ruinerad. Ett kilo norska äpplen (ja, de andra sorterna också) kostade 29 NOK/Kg.. vilket motsvarar i runda slängar 35 SEK. Det var nästan så att jag hajade till. Jag har stora planer på att skapa ett hushållsekonomiprogram som ska ge mig lite koll på vad man kan och inte kan köpa ifall man inte ska bli ruinerad. 4 paprikor för 20NOK kändes däremot inte så allvarligt, men jag har fått ett bra incitament att börja handla efter specialerbjudande snarare än vad jag behöver.

Igår följde jag Nathalie på en föreläsning om den ryska formalismen och det var riktigt intressant! De gamla Petersburgs ryssarna kom i runda slängar fram till att man måste underliggöra språket för att deautomatisera människor. Detta kom som en ren reaktion på positivismen där man menade att författarens huvuduppgift är att men så precisa ord som möjligt beskriva den enda sanningen som finns om det man beskriver. Formalisten vill få läsaren att tänka, tolkandet av en text är ett självändamål, på så sätt ska man återerövra orden som nu har förvandlats till döda och automatiska. Formalisterna menade att konstens uppgift är att ge liv till betraktaren och få denna att reflektera igen. Jag ser verkligen fram emot nästa föreläsning.

Att emigrera

Resan började från Malmös svävarterminal i sedvanlig ordning. Från terminalen till Göteborg och Nils Ericsons Terminal. Vidare med tåg till Oslo, någon timmes väntan och sedan nattåg sista biten. Det var en resa genomförd under viss eftertanke och en del intryck. Lastbilschaufförer som styr med vänster och håller frun med höger hand. Lasbilschaufförer med svart linne som ser ut som om de kommer från Bosnien och hytter lite med näven när bussen kör förbi. Ett helt resesällskap japaner med en stackars tanig Svensk som reseledare. Några sista blickar ut över vårt vackra Skånska landskap såsom jag gav mig iväg mot det där andra. Bergen.

Att resa med buss mot Oslo gav lite känslan av att vara på en buss med arbetsinvandrare från Mexico påväg in i USA. Det verkade som om många på bussen hade arbete i Norge och även om jag inte pratade med någon kunde jag urskilja någon säga att det ju trotts allt är mycket bättre betalt där.

Bergen är vackrare än vad jag kom ihåg det som. Efter att ha vandrat ut från tågstationen och bekräftat den köldchock jag redan under tågresan kunde ana mig till, så började vi gå upp längs lilla lunggårdssjön. Jag plockade upp min gamla nyckelknippa och visade den för Nathalie. Nu är den tom. Alla tidigare öppningsbara dörrar är för mig nu låsta. Som tur är har jag lyckats fylla på den med en ny nyckel. Mitt nya hem för några dagar, mina och Nathalies gemensamma 16 kvm.

Väl framme i det lilla rummet föll jag nästan bums i säng och somnade. På tåget fanns en man (eller kvinna) troligtvis åt det korpulenta hållet lagd, som lyckades med bedriften att somna innan tåget ens börjat rulla och därifrån sedan plikttroget hålla igång sitt snarkande under resans sju timmar. Mannen framför log vänligt och intygade att det inte var några problem när jag frågade ifall min jacka var ivägen. Han kom antagligen från Afrika och såg trevlig ut. Han erbjöd mig en plats vid sidan om honom ifall jag tyckte det var besvärligt när han lutade sin stol tillbaka, och om det inte varit att hans andedräkt luktade av öl så hade jag kanske antagit erbjudandet.

Efter att ha hämtat mig från den långa resan så var det dags att börja ta tag i saker. Och visst finns det saker som måste göras. Att hitta bostad och jobb är dessvärre inte sådant som görs av sig självt, och det skulle inte skada med ett Norskt bankkonto och personnummer. Regnet smattrade utanför rutan och jag fick direkt tillfälle att testa mina nya röda gummistövlar. Viss förvirring där hemma innefattande rockad av halsdukar och mösser har tyvärr inneburit att jag bara har en jacka med mig. Paraply köpte jag som verkade bra, men det fick inte plats. Likväl så fanns det ju saker som måste göras, så hand i hand tågade jag och Nathalie ner mot stan.
Och om jag får säga det själv innebar resan viss framgång. Efter vattenkokaren har jag nu köpt min andra "köksmaskin" - en riskokare. En viss pionjär-lik känsla uppfyllde mig efter att jag diskat alla dess delar och tryckt på den enda knappen som finns. 'cook'. Vi hann också med att köpa ett duntäcke och två kuddar, ett par inneskor samt låna två tjocka böcker om Bergen idag, och Bergens historia. Det var inte utan entusiasm som bibliotikarien nästan själv tog på sig att berätta hela historien, stödd av bilderna som fanns i en av böckerna. Visste ni att Rolling stones varit här? inte jag heller, inte för att det spelar mig så stor roll.

Jag har kommit till det antingen mogna eller bekväma (kan inte bestämma vilket) beslutet att börja med arbets- och bostadssökandet på riktigt först på måndag. Tills dess ska jag göra mig hemmastad och se mig omkring lite. Imorgon ska jag följa med Nathalie på introduktionsföreläsning om poetik, skaffa mig ett bankkonto samt dansa. Allt uträttat utöver detta ses som ett plus.

Jag hoppas ni alla har det bra hemma i Sverige. Tills nästa gång, Johan