En vandring

Det är Sverige och mitt svenska bankkort. Likväl blinkar bankomaten trotsigt mot mig. "Ogiltigt kort, vänligen ta ditt kort". Jag kliar mig i det trottsiga skägget som egentligen aldrig blir så mycket till skägg. "Äsch då, så dumt". Det andra kortet, det fungerar bra. Men på det står det ju 4/12. Betyder det att det kommer sluta fungera imorgon? Vet inte riktigt, kanske har det en månad till. Bäst att prata med Swedbank. Göteborg är ju en stor stad, någonstans måste man ju kunna hitta dem. Solen skiner, men vinden är kall när jag beger mig ut på Göteborgs gator. Swedbank, swedbank, swedbank. Var kan de tänkas finnas? Ah, en turistinformation, de kanske vet?
-Är du bekant med Göteborg?
-Inte överhuvudtaget.
Nåväl, Avenyn var tydligen inte svår att hitta. Inte ens för en sådan som mig. På gatorna går unga människor i olika stilar. Längs dem sitter flera tiggare. På ett eller annat ställe så har gatuartisterna monterat upp. Jag kommer att ha frågats om jag kan ge pengar säkert 10 gånger innan jag kommer tillbaka till stationen igen, tänker jag. Men ingen gång vad jag heter. Sedan filosoferar jag lite och konstaterar att jag nog inte känt mig bekväm om någon bara kom fram till mig och frågade vad jag hette. Alltid är det ju något man vill. Varför det? Längs gatan ser jag SEB och Handelsbanken. Är inte Swedbank bankernas alternativ till ICA - den största? Kanske hon hörde fel. Tillsist, när jag nästan nått slutet på avenyn så ser jag kontoret. Jag var ju påväg att ge upp. På utsidan står det bostadsförmedling. Undrar om de kan hjälpa mig med mitt kort? Jag kan ju försöka.

Det är tyst där inne. Så tyst som det liksom bara riktigt blir i Mycket Viktiga Byggnader. Kanske för att det är för tråkigt för barn, så där är bara Mycket Viktiga vuxna. Eller för att allt går så långsamt där. Det är bara en disk som är öppen. Där sitter en blek tjej och vad som kan vara hennes pojkvän och pratar med en anställd på banken. Så unga de alla är tänker jag. Klienterna såsom den anställde. Där finns ingen kö att påtala, men givetvis så får man ta en nummer lapp. På två bänkar sitter det två Sydkoreaner. En på en bänk lite längre fram. Den andra snett bakom till vänster. Det är tydligt att de är där tillsammans. De är klädda i lite punkaktig stil, den ena med en damhatt som egentligen passar rätt bra ihop med resten av dräkten. Jag går fram och tar en lapp och sätter mig på en av bänkarna. Ett nummer framför mig. Tiden går. Allt är tyst. Och långsamt. En person kommer in. Han är klädd i träningsskor och lite småsjaskiga byxor och jacka. Han står och väger lite på fötterna, går lite fram och tillbaka. Han går fram brevid mig och tar upp en godis ur en skål, hur kunde jag missa den tidigare? Han ställer sig och väger på fötterna. Den ena koreanen går fram och sätter sig brevid den andra, nu börjar det ju bli lite mycket folk där inne. En högljud göteborgare kommer in. "Löördags goodis" utbrister han och sätter sig brevid skålen med godis. Han tar upp den i sin hand och börjar ta några bitar. Han räcker den till sin tjej som också tar en röd ferrari. Han sträcker den mot mannen med träningsskorna som verkar ursäkta sig lite, jag har tagit en bit säger han.

Ett gäng till kommer in. Tiden går. De vid disken börjar bli klara. De reser sig, tackar och går, men innan koreanerna hunnit fram till disken är det någon annan som gått före. Vem vet hur det gick till, men plötstligt har vi blivit ett litet gäng där inne. Kanske kösystemet blivit upplöst nu tänker jag lite förstrött för mig själv. Nåväl, jag har gott om tid. En äldre dam går ut och tittar lite i lokalen, kanske är hon förvånad över att där är så många människor på en lördag. Hon frågar om det är någon som är där för att skaffa nytt kort. Jag kan knappt tro det är sant. Ingen säger något utom jag. "Visst" säger jag. "Okej," säger hon, "du kan bli med mig in här".

Efter konsultationen har jag lärt mig två ting - ett, att mitt bankkort fungerar helt fint, förutom i verkligheten. två, att mitt ID-kort gått ut. Ut vandrar jag i det kalla men ack så härliga lördagsvädret.

Les indégivrables 29/3

- Rien ne se crée, tout se transforme: c'est une loi physique?

- bah, oui

- L'économie est-elle une science?

- sûr!

- S'enrichir, est-ce créer de la richesse... ou capter de la valeur?

 

 

 

 

Expedit upp, expedit ner

För de flesta är ovanstående bara en expeditmöbel uppmonterad och sedemera nermonterad. För mig är det dock, när man tar alla minnen knutna till denna möbel i beaktning, en stark symbol för en början och ett slut på en vistelse. Det är konstigt att tänka på att den möbel som jag en gång i tiden spenderade så mycket möda på att få upp nu har blivit nermonterad, och att den med största sannolikhet också så kommer förbli.

Och hur det går med den nya ventilationen? Det går, fast långsammare än planerat. Ifall inte de två kvarstående hålen blir gjorda imorgon vet jag inte riktigt vad som händer.. men de två som har blivit gjorda ser väldigt fina ut, och luften har faktiskt blivit märkbart lättare här inne.

Owl

It seems rather odd, somehow, that Taoism, the way of the Whole Man, the True Man, the Spirit Man (to use a few Taoist terms), is for the most part interpreted here in the West by the Scholarly Owl - by the Brain, the Academician, the dry-as-dust Absentminded Professor. Far from reflecting the Taoist ideal of wholeness and independence, this incomplete and unbalanced creature divides all kinds of abstract things into little categories and compartments, while remaining rather helpless and disorganized in his daily life. Rather than learn from Taoist teachers and from direct experience, he learns intellectually and indirectly, from books. And since he doesn't usually put Taoist principles into practice in an everyday sort of way, his explanations of them tend to leave out some rather important details, such as how they work and where you can apply them.

On top of that, it is very hard to find any of the spirit of Taoism in the lifeless writings of the humorless Academic Mortician, whose bleached-out Scholarly Dissertations contain no more  of the character of Taoist wisdom than does the typical wax museum.

But that is the sort of thing we can expect from the Abstract Owl, the dried-up Western descendant of the Confucianist Dedicated Scholar, who, unlike his Noble but rather Unimaginative ancestor, thinks he has some sort of monopoly on--- 

- Benjamin Hoff, The Tao of Pooh

Hur man klarar sig

Hur ska Sverige klara sig i den allt hårdare globala konkurrensen?


Escalade from Birdo Studio on Vimeo.

Fragmentering, sanning, lögn och hat

Det är så bekvämt. Vi blir så mycket enklare att leda då, inget oväntat händer ifall vi är fragmenterande, ständigt stötandes ihop med varandra. Jesus kom med ett nytt bud kring det hela, han ville byta ut "öga för öga, tand för tand" med "vänd andra kinden till". Han var revolutionär. Makten önskade inte fred, har aldrig önskat det. Finns det inget att vara rädd för har vi inte längre någon anledning att underkasta oss. Sälja vapen för död? Visst, ifall det innebär att jag får behålla mitt jobb! Makten tog kristendomen och gjorde om det till något annat. 1900 år gick och Tolstoj kom. Han var övertygad om att saker skulle ändra sig. Som en evolutionärstroende menade han att det var det naturliga nästa steget. Från att vi som varelser gått från ett tillstånd där vi endast tänkte på oss själva till ett där vi även omfattade vår familj och våra närmaste. Vad han kallade för "a social life conception". Han trodde att omfamnandet av Jesus ideal var naturligt, vi var nu så uppvaknade att vi insåg att det var fel med slavar. Fel med tortyr. Fel med misshandel. Det var bara en tidsfråga innan skenheligheten skulle vara tvungen att ge vika för sanningen. I det att vi blev mer och mer upplysta så var det naturligt att samhälle skulle utveckla sig. Han skrev boken som var med att inspirera Gandhi till det motstånd som fällde det mäktiga engelska imperiet. Ifall du tittar på videon där uppe så ser du Mandela, Gandhi och Martin Luther King. En terrorist. En som var djupt hatad av Churchill. En som var snedsett av sin samtid och vars hem var under ständigt bombhot. De var hatade, länge. De talade sanningen som avslöjade vår lögn. Hur kunde vi annat än hata? Men sanningen består.

"– Ni kommer aldrig få mig att darra på manschetten när det gäller det som ger jobb, det som ger exportinkomster till Sverige. Sverige har byggt sitt välstånd, sin rikedom, våra möjligheter att ha bra sjukvård, bra välfärd, på att vi handlar med andra länder. Det är det vi har diskuterat under en lång stund, hur små, öppna ekonomier ska kunna klara den konkurrensen."  

-Fredrik Reinfeldt angående vapenexporten till Saudiarabien

"I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin, but by the content of their character."  

– Martin Luther King, I Have a Dream Quote 

Fast allt detta har jag ju sagt tidigare. Flera gånger tidigare. Sanningen är naken, enkelt, kall och framförallt kompromisslös. Man kan dock sätta all denna information in i en kontext. Judiska församlingen i Malmö har tappat förtroendet för en politiker.
Är det Carl Bildt efter avslöjandena som knyter det företag han tidigare satt i styrelsen för närmare folkmordet i Sudan? - Nej.
Är det Tolgfors som i genom sitt bruk av nysvenska och "mycket korrekta" tal förvandlat en vapenfabrik till något helt oproblematiskt? - Nej.
Är det Reinfeldt som säger att "aldrig kommer darra på manchetterna" när det gäller att exportera vapen till en diktature som hatar Israel? - Nej.

Nämen, vem är det då? Ifall man kan svälja att man säljer vapen till Israels fiender, då måste ju någon gjort något rent fruktansvärt...

Det är Reepalu. Tydligen har han sagt följande i en intervju:

Det som är speciellt här är att det inte finns någon ömsesidighet – det finns inga muslimer som säger att man lämnar stan för att man hotas av judar?

– Jag vet inte riktigt hur de här grupperna ser ut, men jag blev väldigt förvånad när jag blev medveten om den starka kopplingen mellan judiska församlingen och Sverigedemokraterna. Jag visste inte att den fanns, men när jag går på möten hos församlingen ser jag Kent Ekeroth, en av de tuffaste från SD. Sedan får jag höra att han är brorson till en av de ledande inom församlingen.

– Och att SD stenhårt driver sin antimuslimska kampanj genom att säga att man är för den judiska gruppen. Det störde mig väldigt mycket.

Du menar alltså att det finns ett muslimhat i den judiska församlingen i Malmö som kanaliseras via SD?

– Nej, det tror jag inte, däremot att SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat.

Andra saker som går att läsa i intervjun är följande:

Ilmar Reepalu fick själv under ett par års tid ha ständig polisbevakning.

– För sju år sedan var det någon som sköt in i min bostad. Det var tur att jag inte satt i mitt arbetsrum, då hade jag fått kulan i huvudet, säger han när vi har satt oss ner. Ett tag fick han förflytta sig i en skottsäker bil.

Rabbinen i judiska församlingen i Malmö blir ständigt utsatt för hot, glåpord och spottloskor. Han får skjuts av församlingsmedlemmar när han ska någonstans.

– Ja, och nu vet jag att jag är ute på minerad mark igen. Och jag går gärna ut på den marken så vi har rätt proportioner. Jag blir ju anklagad för att vara antisemit när jag säger att det inte bara är judar som har det jobbigt, det är faktiskt lika jobbigt och ibland ännu jobbigare för andra grupper.

– För Malmös judar har det varit kränkningar i form av att det målats svastikor på bilar, och att man blir hånad av unga killar och så.

[...]

Eller min släkting som blev nedslagen för att han handlade i en judisk butik?

– Det känner jag faktiskt inte till. Hittills vet jag att en flicka fick en flaska kastad på sig i samband med judiska församlingens demonstration på Stortorget 2009. Polisen har sagt att det var ett antisemitiskt dåd. Vi vet att det var muslimer som kastade flaskan.

– Däremot har vi muslimer som blivit dödade för att de varit homosexuella. Vi har spänningar som är jättejobbiga som vi försöker hålla borta från Malmö.

Ilmar sitter på en krutdurk det är väl lite tvivel om det. Motsättningarna i Malmö finns. Han har ju tydligen själv också drabbats (men säkert i mindre utsträckning än många andra). Han verkar dock anstränga sig för att de olika sidorna ska lugna ner sig. Han verkar ogilla hatet dem emellan. Kanske därifrån föds uttalandet att han upplever den judiska församlingen som infiltrerad av SD. Sant är dock att denna episoden med stor sannolikhet kommer lämna Ilmar själv hatad, av Judar såsom kristna. Jesus hade predikat försoning, vårt samhälle idag, till sonika många som predikar Jesus, gillar hatets enkla lösning.

Lundin Oil och Sudan

Kanske speciellt i vår tid idag är det bättre att låta handlingar snarare än ord få avgöra vilket skrot och korn en ledare eller människa är av. Ifall Obama predikar fred men trappar upp krigen blir han inte fredens man. Ifall Reinfeldt predikar mänskliga rättigheter och samtidigt låter den svenska vapenindustrin exportera vapen till Saudiarabien är han inget ädlare än en lögnare. Om Jens Stoltenberg efter terrordåden predikar mer demokrati utan att faktiskt backa upp det är han i bästa fall nostalgisk i värsta bara förblindad av sin egna makt.



Nu senast så har kopplingen mellan folkmord i Sudan och företaget Lundin Oil gjorts än starkare via dokument aftonbladet kommit över samt bilder som angivligen skall vara på en av dessa svenska entrepenörer tillsammans med barnsoldater tillhörande milisledaren Matip. Vad som har gjort mig lite optimistisk är att även hårdnackade moderatanhängare har menat att ifall oegentligheter utförts av Lundin Oil som Bildt har känt till så borde Bildt hållas ansvarig. Man har dock menat att så länge inget är bevisat så är Bildt oskyldig. Och visst är det svårt att finna honom skyldig då även om både FN, Amnesty, Human Rights Watch och International Crisis Group påtalar ett Sudan där brott mot mänskliga rättigheterna förekommer så har ju Lundin Oils egna rapporter visat upp en annan bild.

Det föregår en rättsprocess mot Lundin Oil i nuläget, som har fötts ur rapporten "Unpaid Debt". Följande står att läsa på DN:

I juni 2010 presenterade European Coalition on Oil in Sudan (ECOS) – ett nätverk bestående av mer än 50 olika frivilligorganisationer – en rapport vid namn ”Unpaid Debt”. I denna rapport hävdar ECOS att tusentals människor dödades och närmare 200 000 människor fördrevs som del av den sudanesiska regeringens försök att ta kontroll över oljefält Block 5 a, där Lundin Oil ägde prospekteringsrätterna. Uppgifterna stöds av satellitbilder över odlingsmark som visar hur civilbefolkningen fördrevs från sina områden. Rapporten menar också att det finns tydliga kopplingar mellan regeringen och Lundin Oil. Bland annat beskriver rapporten att regeringssoldater var anställda av Lundin Oil.

Tidigare har man kunnat läsa om hur en nederländsk före detta medarbetare på Lundin Oil rapporterat om hur företaget har samarbetat med regeringen för att fördriva människor. Visste Bildt detta? Vi ska inte gräva ner oss i detaljerna. Vi kan bara konstatera att krig som business är en sjuk idé. Och att det verkar som om moderaterna har en bit kvar innan de lever upp till sitt egna partiprogram.

Tolstoj del 6, delar av hans sista ord till läsaren

No matter by what names we may be called, nor what garments we may wear, nor in the presence of what priest we may be anointed, nor how many millions our subjects may number, nor how many guards may be posted on our journey, nor how many policemen may protect our property, nor how many so-called criminals, revolutionists, or anarchists we may execute - no matter what exploits we may perform, nor what states we may establish, nor what fortresses and towers we may erect - from the Tower of Babel to the Eiffel Tower - we have before us two ever present and unavoidable conditions, that deprive our mode of life of all significance: (1) death, that may overtake each of us at any moment, and (2) the transitory nature of all our undertakings, that disappear, leaving no trace behind them. No matter what we may do, found kingdoms, build palaces and monuments, write poems and songs - all is but fleeting and leaves no trace behind. Therefore no matter how much we may attempt to conceal this from ourselves, we cannot fail to perceive that the true significance of our life lies neither in our individual, physical existence, subjected to unavoidable suffering and death, nor in any institution or social organization.

Whoever you are, you who read these lines, reflect upon your position and your duties, not upon the position of landowner, merchant, judge, emperor, president, minister, priest or soldier, which you may assume but for a time, not upon the imaginary duties which these positions impose upon you, but upon your actual and eternal position as a being, who, after a whole eternity of non-existence, is called by the will of Some One from unconsciousness into life, and who may at any moment return whence he came by the same will. Consider your duties! Not your imaginary duties of landowner in regard to your estate, nor of merchant to your capital, nor of emperor, minister, or governor to the State, but of your real duties, of a being called forth into life and endowed with love and reason. Do that which He who has sent you into this world, and to whom you will shortly returns, demands of you. Are you doing what He requires? Are you doing right when, as landowner or manufacturer, you take the products of the labour of the poor, and establish your life on this spoliation, or when, as governor or judge, you do violence in condemning men to death; or when, as soldier, you prepare for war, for fighting, robbery, and murder - are you doing right?

[...]

If you are told that all this is essential for the support of the existing system of life; that this system, with its pauperism, famine, prisons, executions, armies, wards, is necessary for society, and that if it were to be abolished worse evils would follow, you are told so only by those who benefit by this system; while those who suffer from it - and their numbers are ten times greater - all think and say the opposite. And at the bottom of your heart you know that this is false - that the existing system has had its day, and must inevitably be remodelled on new foundations; and that there is no need whatsoever to support it by the sacrifice of human life. 

 Tolstoj, The kingdom of God is within you

"Jag är marxist"

Och då var det alltså sagt. Dalai Lama  är hellre socialist än kapitalist. Och han menar att marxismen är den bäst moraliskt grundade ekonomiska teorin. Det tyckte ju som tidigare nämnt även de tidiga kristna som antagligen hade fokus på annat än det rent materiella på den tiden.

Fast att Dalai Lama säger att han är marxist (inte leninist är han noga med att påpeka), föds nog mer av att han får frågan än för att han brinner för ekonomisk teori. Han skrattar så som man kan kosta på sig när man är äldre, när man förstått förgängligheten av sitt egna liv och även accepterat den. Jag vet hur jag ska använda de pengarna jag har i fickan säger han. Men jag har ingen aningen om hur man får tag på dem. Och varför skulle han veta det? Han aspirerar ju inte på att bli president eller statsminister (misstänker att han hade stoppat Sveriges vapenexport om han varit ledare här), han är bara en andlig ledare. Hans domän är inte de digitala siffrorna på bankernas dataservrar utan istället människans moral i det dagliga livet.

Haidt, som vi såg även i mitt förra inlägg, inflikar att han som psykolog kan berätta att ett samhälle inrättat efter "till varje människa efter behov, från varje människa efter förmåga" är dömt att misslyckas. Det gör människor lata och leder till kollaps. Det ironiska är ju att vi idag står i mitten av ett korthus som håller på att rasa samman. Det rika Europa. Det förmögna USA. Aldrig har vi kunnat producera så mycket som vi kan idag. Likväl så är det något som vibrerar i marken. Att vi aldrig varit "bättre" till trots, är måhända hela systemet byggt på sand? Klyftorna ökar kontinuerligt. Barnfattigdomen ökar. Ungdomarna har inga jobb. Fast samhället går snart mot ljusning, man har konstaterat att vårt problem är att inkomstskillnaderna är för små. Genom att sänka minsta lönerna för ungdomar så kommer vi snart se ett samhälle där klyftorna minskar. Logiskt nog. Som om politik alltid var logiskt.

När Lama frågas att välja mellan kapitalism och socialism så menar jag att han ställs en väldigt typisk västerländsk fråga. I våra analytiska sinnen är detta de två ideologierna som finns. Inget annat. På ett sätt kan vi ju vara lite nöjda med oss själva, för vi vet ju redan att kapitalismen vann. Det hade ju förresten redan Darwin förutsett för länge sedan. Hur skulle Lama kunna svara något annat än kapitalism? Hade jag varit Lama (vilket jag ju inte är) hade jag inte svarat alls. Vad han än svarar så kommer människors fördomar tillskriva hans svar implikationer långt utöver det han egentligen menar. Att gå in i debatten på våra premisser är att stänga sig in i en endimensionell värld där det bästa vi kan få är ett system som driver rovdrift på naturen för att förse oss med elektronik och plastleksaker som vi slänger efter två tre år och som i slutändan hamnar på en soptipp där gifter långsamt droppas ut i naturen. Ett system som sannolikt skulle kollapsa tidigare om det inte vore för den enorma reklamindustrin som egentligen mest är riggad för att göra oss mindre nöjda med det vi har. Det är ett system där vi slåss mot varandra, som överlever tack vare den rovdrift av resurser vi fortfarande kan föra. När överflödet ej längre finns, vad händer då? Redan nu så håller EU och USA på att dra Kina inför WTO, för att Kina vill minska exporten av vissa metaller som är viktiga i elektroniktillverkning. Kina menar att de behöver materialen själva. Nu vill man tvinga någon att sälja något han inte vill sälja.

Det är som barnen i Danielssons Sopor insiktsfullt säger: "Vad ska ni ha oss till? Jo, vi ska ta hand om alla sopor och betala tillbaka alla lånade pengar som ni lånar så att ni kan leva alldeles för flott". Och mest av allt bryr vi oss om våra barn.

Om religion och samhälle

Jag blev tillfrågad vad jag trodde om ovanstående klipp och kom fram till att jag nog lättare kunde skapa ett nytt inlägg om det än skriva en kommentar, då kan man ju läsa det i full bredd ju.

I klippet så talar en Jonathan Haidt, som är professor i psykologi vid Virginias universitet i USA om en mänsklig önskan av själv-trancendens. Han talar dels om varför han menar att denna önskan finns, och resonerar sedan att den faktiskt kan ses som en naturlig del av evolutionen. Med detta ramverk som han skapat kan man sedan åter titta på religion i samhället och tänka att den kanske trots allt har en naturlig evolutionär roll hos oss.

Först vill jag säga att jag tror det är svårt för vem som helst att presentera en genomgripande (som jag önskar att ordet profound fanns på svenska) idé på loppet av bara 20 minuter och det är naturligt att man måste göra en del förenklingar för att helt enkelt kunna pressa ihop idéerna på en kort tidsrymd. Sedan vill jag säga, efter att ha läst en del av kommentarerna och sett klippet, att jag misstänker mig inte fullt tillhöra målgruppen för det föredraget som har givits. Vissa människor har reagerat starkt på enkla inslag i klippet och någon gjorde ett utlägg om att detta bara var ett dumt försök på att argumentera mot "the selfish gene" och att föredragshållaren borde läsa boken igen. Själv klarade jag inte alls av att läsa in denna "skarpa" kritiken mot varken sekularism eller Dawkins i föredraget, fast jag har möjligen inte följt med i hela den globala debatten.

Så vad tror jag om idéerna som presenteras? Det beror lite på i vilken kontext jag väljer att se dem. Vissa saker som han presenterade gillar jag. Jag gillar tanken på att se vårt sinne som rum där det plötsligt kan öppna sig en dörr som man inte tidigare såg. I föredraget leder dörren uppåt, själv tänker jag att de nog kan leda lite vart som helst, men själva liknelsen fungerar bra för mig med mina erfarenheter så här långt av livet. Andra idéer som presenterades i föredraget hade jag lite svårare med. Föredraget är ett sätt att få religion att gå ihop med evolutionen och som Haidt själv säger en bit in så är den stora frågan han som vetenskapsman ställer sig "är religion en naturlig del av evolutionen, eller ett fel?". Jag förstår och respekterar att det är just den frågan man som vetenskapsman måste ställa sig, likväl gillar jag personligen inte frågan eftersom jag upplever att den förminskar rörelsefriheten när man filosoferar kring ämnet.

Om man skulle kort sammanfatta vad jag tänker om föredraget så gillar jag idén och slutsatsen att "no man is an island", fast jag har likväl lite svårt med de resonemang som användes för att komma fram till det hela.

Om jag ser det från en personlig kontext så sympatiserar jag starkt med liknelsen med den gömda dörren. I litteraturen talar man ibland om konstnärer som personen som klarar av att visa oss mer av verkligheten genom att se detaljer som inte vi ser och sedan frambringa dem för oss. Jag tror världen är full av saker vi inte ser och jag tror det sättet vi beter oss på och det som händer oss kan antingen hjälpa oss att se nya detaljer eller få oss att se färre. Jag tror inte där måste finnas en faktisk strävan efter att hitta de dolda dörrarna, utan jag tror det är sådant som livet helt enkelt för med sig ibland.. och ibland inte. I Kyoto så finns en känd stenträdgård, i trädgården finns det en mer sten än vad man från varje vinkel kan se. Den som är upplyst sägs kunna upptäcka detta, för de ser utan fördomar, utan förenklande.

Utifrån en kontext där man ser till vad Tolstoj skrev så kan man konstatera att Haidt och Tolstoj båda konstaterat att krig är ständiga konflikter där båda ser sig själv som den goda sidan, mot den onda. Denna godtycklighet för vad som är gott och ont är ett av de logiska resonemang Tolstoj använder för icke-våld. Man kan också konstatera att medan Haidt i sin presentation beskriver en form av självändamål för gruppen att kämpa för gruppens heliga symboler så talar Tolstoj endast om en trancendens som går bortom den egna gruppen, religionen, hudfärgen osv. (Även om jag inte tror att Tolstoj såg trancendensen som ett självändamål såsom det antyds kunna vara i föredraget).

Utifrån ett Darwinistiskt perspektiv så tycker jag att de idéer som han presenterar håller vatten, men ifall det jag önskat mig var en presentation som talar om en mänsklig naturlig strävan efter sanning eller spirituella värden så är det ju något som aldrig kan ges mig. När presentationen tar utgångspunkt i survival of the fittest, så måste även religionen sammanfattas som en mänsklig överlevnadsmekanism som fungerar bäst i konkurrens med andra. Ifall man tänker efter vad han säger så beskriver han faktiskt religionen som ett bra fungerande koncept just för att den måste kämpa mot andra idéer. I det att endast en idé finns kvar, eller i det vi alla ser oss som del av samma grupp, när vi förlorar vår egna identitet helt, total trancendens,  så uppstår ju direkt "free loader" dilemmat som är dömt att omvandla ett samhälle till egoistiskt. Problemet har i någon mening flyttats till en ny nivå, på gruppnivå, men eftersom tankesättet är det samma så har det inte försvunnit. Själv menar jag att människan i grunden inte är egoistisk, utan snarare att den bilden av oss själva vi har där vi menar att vi skulle vara själviska har uppkommit från ett behov av att beskriva vår samhällsutveckling som naturlig och därför också korrekt.

Tolstoj del 5, om Gandhi och icke-våld

Från wikipedia kan man läsa följande om boken "The Kingdom of God is Withing You":

Mohandas Gandhi wrote in his autobiography The Story of My Experiments with Truth (Part II, Chapter 15) that this book "overwhelmed" him and "left an abiding impression." Gandhi listed Tolstoy's book, as well as John Ruskin's Unto This Last and the poet Shrimad Rajchandra (Raychandbhai), as the three most important modern influences in his life.^[2] Reading this book opened up the mind of the world-famous Tolstoy to Gandhi, who was still a young protester living in South Africa at the time.

In 1908 Tolstoy wrote, and Gandhi read, A Letter to a Hindu,^[3] which outlines the notion that only by using love as a weapon through passive resistance could the native Indian people overthrow the colonial British Empire. This idea ultimately came to fruition through Gandhi's organization of nationwide non-violent strikes and protests during the years circa 1918-1947. In 1909, Gandhi wrote to Tolstoy seeking advice and permission to republish A Letter to a Hindu in his native language, Gujarati. Tolstoy responded and the two continued a correspondence until Tolstoy's death in 1910. The letters concern practical and theological applications of non-violence, as well as Gandhi's wishes for Tolstoy's health. Tolstoy's last letter was to Mohandas Gandhi.^[4]

Many consider The Kingdom of God is Within You to be a key text for Tolstoyan, Christian anarchist, and nonviolent resistance movements worldwide.^[5]

Således så hade Tolstojs verk trots allt en reell verkan i världen, även om det till synes inte fullt lyckades slå rot i det Ryssland eller Europa som texten först riktades mot.

Tolstoj del 4, om ondska och våld

Thus matters went on for eighteen centuries, and at last arrived at their present condition, which is, that no man can dispute the fact that an infallible definition of evil will never be made. We have reached the point when men have ceased not only to believe in the possibility of finding a universal definition which all men will admit, but they have even ceased to believe in the necessity of such a definition. We have reached the point when men in authority no longer seek to prove that that which they consider evil is evil, but candidly acknowledge that they consider that to be evil which does not please them, and those who are subject to authority obey, not because they believe that the definitions of evil made by authority are just, but only because they have no power to resist. The annexation of Nice to France, Lorraine to Germany, the Czechs to Austria, the partition of Poland, the subjection of Ireland and India to the English rule, the waging of war against China, the slaughter of Africans, the expulsion of the Chinese, the persecution of the jews in Russia, or the derivation of profits by landowners from land which they do not cultivate, and by capitalists from the results of labour performed by others - none of all this is done because it is virtuous or because it will benefit mankind and is essentially opposed to evil, but because those who hold authority will have it so. The result at the present time is this: certain men use violence, no longer in the name of resistance to evil, but from caprice or because it is for their advantage, while certain other men submit to violence, not because they believe, like those of former ages, that violence is used to defend them from evil, but simply because they cannot escape it.

- Tolstoj, The Kingdom of God is Within You

Önskan av en begreppsapparat

Det blev tillsist så att jag blev sittande lyssnandes till "Människor och tro" på P1 om "Sekularismen i vår tid". Jag tycker att sekularism är intressant eftersom jag menar att det har en möjlighet att bygga upp en begreppsapparat för att förstå vår egna samtid. För medan vi gillar att definiera saker som "Islam", "Muslimer", "Amerikanska Kristna" och saker över lag som vi inte är, så menar jag att vi varit sämre som samhälle med att skapa en förståelse och en ordentlig apparat för att förstå det vi istället faktiskt är och det vi står för. Visst finns det både många program och böcker som gräver i ämnet, t.ex. Landet Brunsås eller mycket av det som Fredrik Lindström skapat. Men även om programmen ofta kan hitta små märkliga idévurpur i hur vi för våra liv så ger de fortfarande ingen bra begreppsapparat för att förstå skillnaden mellan oss och andra. Eller likheten för den delen. Jag blev dessvärre besviken efter att ha lyssnat på programmet. Sekularismen förklaras mer utifrån vad det inte är än vad den är. En bra och viktig distinktion görs dock, nämligen den mellan vad det innebär att vara en sekulär individ, eller att leva i ett sekulärt samhälle jämfört med det att ha en sekulär stat. USA är ju ett bra exempel på där man grundlagsenligt har en sekulär stat, samtidigt som samhället i stort, speciellt i det tysta USA, inte är sekulärt.

Men går då skiljelinjen mellan ett sekulärt eller ett icke sekulärt samhälle mellan ett förnuftstroende svenskt samhälle och ett starkt religionspräglat samhälle i mitten av USA? Nej skulle jag vilja säga. Dock tycker jag det är tråkigt att jag inte hittat någon debatt fri från direkta värderingar i ämnet som kunde ha skapat en fungerande begreppsapparat att diskutera frågan genom.

De Goda

We're there because the fact of the matter is that part of the world controls the world supply of oil, and whoever controls the supply of oil, especially if it were a man like Saddam Hussein, with a large army and sophisticated weapons, would have a stranglehold on the American economy and on - indeed on the world economy. 

Secretary of Defense Dich Cheney, 1990 

To initiate a war of aggression, therefore, is not only an international crime; it is the supreme international crime, differing only from other war crimes in that it contains within itself the accumulated evil of the whole.

Judge Robert H. Jackson, Nuremberg War Crimes Tribunal, 1946

I don't care what the international lawyers say, we are going to kick some ass.

George W. Bush, September 11, 2001 

Sverige är ju inte de enda som på olika sätt samarbetar wahabisterna i Saudiarabien. I boken "The Road to 9/11" så gör Peter Dale Scott ett gediget arbete för att kartlägga de händelser som föranledde 11 September. Något annat intressant som framkommer i boken framkommer vid en diskussion kring två bombdåd som begick i Italien, en vid Milans Piazza Fontana, 1969 och ett vid Bolognas järnvägsstation 1980. Anarkisterna fick ursprungligen skulden för dåden, men Italienska rättegångar fastslog senare (i åtminstone första tillfället) att skulden fanns hos Italienska underrättelsetjänsten. En av de som dömdes, General Vito Miceli implicerade att en parallel gren hade växt fram i underrättelsetjänsten genom en hemlig uppgörelse med USA och inom NATOs ramverk.

More important, European sources allege that one of the masterminds of the 1969 plot, Guido Giannettini, was invited in late 1961 to give a three-day lecture course to U.S. military officers in Annapolis, on "Techniques and Possibilities of a Coup d'Etat in Europe." A few weeks later Pentagon officials began drafting the plans known as Operation Northwoods, the first known American application of a strategy of tension. As summarized by ABC News, "the plans reportedly included the possible assassination of Cuban émigrés, sinking boats of Cuban refugees on the high seas, highjacking planes, blowing up a U.S. ship and even orchestrating violent terrorism in U.S. cities." This was at a time of developing U.S. Army interest in so-called counterterror as a technique in counterinsurgency, as developed by Nazis, French theorists of guerre révolutionnaire, and East Europeans émigrés now attached to the U.S. Army.

Thus one cannot clearly distinguish between the managed violence advocated by Italian strategists of tension and those aping them in the United States. International security analyst John Prados has put the issue very forcibly: "In this age of global concern with terrorism it is especially upsetting to discover that Western Europe and the United States collaborated in creating networks that took up terrorism. In the United States such nations are called 'state sponsors' and are the object of hostility and sanction. Can it be the United States itself, Britain, France, Italy and others who should be on the list of state sponsors?" It is alarming moreover to note that the Piazza Fontana bombing was planned by a "parallel" structure, outside government control, as a prelude of a military coup.

Mycket press

Att det som har hänt gällande Sveriges samarbete med Saudiarabien är bara sorgligt. Det att moderaterna börjat så fröet att detta avtalet kom på plats 2005 och att man bara följt det är också sorgligt. Ramavtalet kom på plats 2005, det konkreta samarbetet man pratar om, 2007. Att man pratar om att införa en civilkuragelag samtidigt som man själv genom handling eller avsaknad av handling gör sådan våld på det man kallar sina egna principer är skrämmande. Att man inte tar ansvar för det en stor varningsklocka.

Att tidningarna verkar hantera det som hänt som en mindre nyhet än att Juholt i likhet med ett antal andra riksdagsledamöter begått omoraliska handlingar vad gäller sin privatekonomi och brutit mot regler som inte fanns (förrän efter skandalen börjat blomma upp) är bitter manipulation. I ena vågskålen omoraliska handlingar för att gagna privatekonomin, i andra vapensammarbete med en diktatur med starka förtryckande tendenser.

Dock. Idag kunde man läsa på DN att Reinfeldt separerat. Man ska inte glömma att politiker också är människor och det att separera är sällan kul. Särskilt inte ifall man har barn. Att samtidigt leva under pressen att vara statsminister som nu dessutom försatt sig i en svår situation måste vara otroligt tungt. Aldrig ensam - Alltid ensam. Jag önskar personen Reinfeldt lycka till i den tiden som kommer och hoppas att han får bra stöd från sin omgivning. Jag hoppas uppriktigt att han klarar av att hantera den pressen som ligger framför honom som människa.

Tolstoj och kristendomen, del 3

I fjärde kapitlet går Tolstoj in på varför han menar att de vetenskapsbundna har missförstått den kristna doktrinen. Han skapar termerna "social life-conception" och "divine life-conception". Han menar att man när man analyserar kristendomen analytiskt använder sig av "social life-conception" för att analysera resultatet av doktrinen i sig. Han menar också att man ser det Jesus förespråkade som kompromissbara storheter eftersom de i många fall är omöjliga att leva upp till. Detta menar han dock är ett liknande missförstånd som att tänka att definitionen att varje punkt är lika långt från en cirkels mitt är en kompromissbar  del av definitionen av en cirkel. Han menar att det Jesus predikade är centralt i kristendomen. Hela doktrinens kärna och essens. Han menar dock att det inte kan förstås som regler, något man även idag gör där man ofta tolkar kristendomen som en form av morallära. Han menar istället att Jesus predikade ideal mot vilka var man ska ständigt sträva i sitt liv. Idealen kan inte mätas utifrån utan endast inifrån utifrån varje persons egna samvete och utgångspunkt. Han menar att det inte ger någon mening att försöka förstå kristendom som en rad dogmer och utvecklar i följande stycken varför:

According to the Christian doctrine, life is a condition of progress towards the perfection of God; hence no one condition can be either higher or lower than another, because each is in itself a certain stage in human progress towards the unattainable perfection, and therefore of equal importance with all the others. Any spiritual quickening, according to this doctrine, is simply an accelerated movement towards perfection. Therefore the impulse of Zacchaeus the publican, of the adulteress and the thief on the cross, show forth a higher order of life than does the passive righteousness of the Pharisee. This doctrine therefore can never been forced by obligatory laws. The man who, from a lower plane, lives up to the doctrine he professes, ever advancing towards perfection, leads a higher life than one who may perhaps stand on a superior plan of morality, but who is making no progress towards perfection.
  Thus the stray lamb is dearer to the Father than those which are in the fold; the prodigal returned, the coin that was lost and is found again, more highly prized than those that never were lost.
  Since the fulfilment of this doctrine is an impulse from self towards God, it is evident that there can be no fixed laws for its movement. It may spring from any degree of perfection or of imperfection; the fulfilment of rules and fulfilment of the doctrine are by no means synonymous; there could be no rules or obligatory laws for its fulfliment.
  The difference between social laws and the doctrine of Christ is the natural result of the radical dissimilarity between the doctrine of Christ and those earlier doctrines which had their source in a social life-conception. The latter are for the most part positive, enjoining certain acts, by the performance of the which men are to be justified and made righteous, whereas the Christian precepts (the precept of love is not a commandment in the strict sense of the word, but the expression of the very essence of the doctrine), the five commandments of the Sermon on the Mount, are all negative, only meant to show men who have reached a certain degree of development what they must avoid. These commandments are, so to speak, mile stones on the infinite road to perfection, towards which humanity is struggling, they mark the degrees of perfection which it is possible for it to attain at a certain period of its development.
  In the Sermon of the Mount Christ expressed the eternal ideal to which mankind instinctively aspires, showing at the same time the point of perfection to which human nature in its present stage may attain.
  The ideal is to bear no malice, excite no ill will, and to love all men. The commandment which forbids us to offend our neighbour is one which a man who is striving to attain this ideal must not do less than obey. And this is the first commandment.

Under mina förväntningar

Det är inte kul. Det gör mig inte glad att regeringen lyckades bevisa det hyckleri jag påtalade kanske kunde finnas. Det är inte kul alls. Medan vi åker till Afghanistan för att unga flickor ska få gå i skolan i insatser som Svenska Afghanistankomittén menar gör det svårare, inte enklare att bedriva undervisning för flickor i Afghanistan, så visar det sig nu att vi hjälper till att planera vapenfabrik i detta landet:



Hade inte regeringen sett det kontroversiella i detta hade det inte varit hemligt och att regeringen i nuläget mest sannolikt inte frågar sig "vad har vi gjort fel?" utan "hur får vi folket att glömma detta?" gör saken bara ännu sorgligare. Och ännu sorgligare - jag tror de kommer lyckas väl med att tiga ihjäl detta, alternativt kommer de visa till att de första kontakterna togs 2005, alltså har de inget ansvar. Sorry Fredde, som regeringschef har du ansvaret. Hur ynkligt du än försöker frånsäga dig det.

Ting som Google vet om mig..

Att antingen har jag lust att ta ut ett förbrukarlån med 20% ränta, eller så har jag lust att åka till Nepal för att träna Yoga. Hmm, undrar vilken jag ska välja.

I Bergens Tidene har man förresten uppmärksammat stadens cykelsituation. Nog kan jag tycka att de spetsat till det en del när de klagar över den cykelvägen jag tar till jobbet varje dag, men en sak har han rätt i. När man kommer till centrum är det "vär man for seg".

Ekots Lördagsstudie av politisk retorik

Vissa retoriska vändningar kan göra en "helt snurrig" som Kamprad en gång sa. När man lyssnar på ekots lördagsintervju så får man ofta en genomgång av politikernas vida retoriska register. Ibland kan intervjuerna upplevas som direkta dragkamper där politikerna försöker undvika att där ska komma icke gynsamma tidningsrubriker dagen efter, samtidigt som intervjuaren försöker gräva fram något konkret från politikern i fråga. För att vara ärlig är dessa intervjuer ganska tröttsamma affärer allt som oftast eftersom politikerna är väldigt duktiga på att säga ingenting. Men ibland kan det vara intressant att lyssna på och filosofera kring vad det egentligen är politikern har fått lära sig av sina media-coacher.

En intervju jag för länge sedan önskade skriva om men aldrig kom till skott med var den med Maria Larsson. Hon hade en helt otrolig retorisk vändning i intervjun. Maria Larsson är barn och äldre minister och politiker för kristdemokraterna. Intervjun kom naturligt nog att handla mycket om kravet på sterilisering för att juridiskt få lov att ändra sitt kön. Det blev konstaterat att både europarådet och FN var kritiska till denna svenska lagen och menade att den bröt mot bland annat de mänskliga rättigheterna. Kristdemokraterna har, kan man misstänka, någon form av ideologisk grund som gör att de vill hindra folk som ändrat kön från att skaffa barn. Detta vill man bland annat göra för barnens skull, även om jag har svårt att se det som för barnets skull att se till att det aldrig blir fött. Maria Larsson går som katten kring varm gröt och uttalar aldrig att detta skulle vara en ideologisk ståndpunkt, istället så är det en mycket svår juridiskteknisk fråga. Senare i intervjun, 21 minuter in, säger Maria Larsson följande "Staten ska inte reglera på ett sätt som gör det besvärligare för människor. Vår ingång i politiken är att underlätta för människor". Möjligen kan detta tolkas som att man från kristdemokraterna håll inte menar att personer som bytt kön är människor. Eller så är det bara ett slag av PR-träning och tomma slogans. Jag höll iaf på att trilla av stolen när jag hörde det.

I gårdagens intervju med miljöminister Lena Ek så kom man också in på en del intressanta frågor. Bland annat så har ju centerpartiet försökt hamra in att Sverige är ett föregångsland eftersom vi bevisat att man kan bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och miljöförtärande. Det smarta man gjort då är att man räkna inte miljöförtärande på det vi i Sverige konsumerar, utan endast det vi producerar. I koldioxidutsläpp t.ex. så skiljer dessa siffror sig åt så att ifall man endast räknar vår produktion har vi ett utstäpp på 48 enheter, medan om man räknar vår konsumtion har vi ett på 80 enheter. Slutsatsen är att det bara är struntprat att vi har brutit kopplingen. Men det är ju en känslig från för någon som sitter i regeringen. Ifall hon erkänner att problemet finns så måste vi ju göra något åt det. Och att göra något åt just detta problemet faller tydligen inte under banderollen "pragmatisk" politik. När hon får frågan om förhållandet så relativiserar hon alltså den. Hon säger "Jaa, det finns siffror som säger det, och siffror som säger annat". Sedan så gör hon en längre utläggning kring komplikationerna med att göra mätningen. Tillsist har man nästan glömt bort den ursprungliga frågan. Hon tar aldrig ställning till ifall det är mer riktigt att mäta utsläpp baserat på vår konsumtion eller vår produktion.

Likadant kommer frågan om förbifart Stockholm upp. KTH har gjort en rapport där man menar att utsläppen kommer öka av denna åtgärden. Detta relativiserar hon också, "ja det finns rapporter som säger det ena och rapporter som säger det andra. Jag tror att ...". Hon klarar alltså av att avfärda forskarnas rapport utan att problematisera något vidare genom att säga att det finns många andra rapporter. Och eftersom det finns många rapporter så kan hon strunta i allihopa. Att en rapport skulle kunna vara bättre underbyggd än en annan verkar inte vara så intressant.

Som sista intressant punkt kring tillväxten så menade Lena Ek att debatten kring tillväxten förnärmar många U-länder som behöver tillväxten. På det sättet skapar hon en smart strawman. De flesta tillväxtkritiker är kritiska till vårt ständiga krav på tillväxt, inte på att utvecklingsländerna ska få det bättre ställt. Men genom sin strawman lyckas hon skapa en bild av att "antingen köper och kastar vi 3 miljoner telefoner varje år, eller förblir u-länderna fattiga", det finns inga nyanser. Sedan ska till hennes försvar sägas att hon är kritisk till vår enorma mängd el-avfall, även om hon aldrig nämnde någon bra lösning på problemet.

Anspråkslösa tankar

I det konfliktprogram som sändes denna veckan så diskuterade man Ryssland och västs förhållande till Ryssland. I programmet så avfärdade man från Rysslands håll EU som hycklande. Vi säger en sak och gör en annan.

Efter att ha suttit med näsan ett tag i olika kristendomsanalyserande böcker så slår mig tanken att kanske det upplysta liberala samhället har gått ett liknande öde till mötes som både Tolstoj och Patrik Hagman menar att kristendomen gjorde.

Om man ser på Jesus och kristendomen, så var Jesus en revolutionär på många sätt. Den läran han förespråkade gick totalt på tvärs mot det dåvarande samhället. Även idag så måste den läran han predikade ses som väldigt radikal. Att föreställa sig "att vända andra kinden till" för att möta t.ex. det nazistiska hotet. Romarriket var inga duvungar de heller. Likväl var det denna läran Jesus förespråkade, att vända andra kinden till, att inte göra motstånd. Jesus hade en lära fri från hierarkier, varje människa är av lika värde. På sådant sätt var hans lära väldigt farlig. I hans samtid var den kristna läran inte den enda som avvek från romarrikets egna religion, likväl blev de kristna angivligen mer förföljda än många andra grupperingar. 

När Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion, och kanske även tidigare än det, så skedde det väldiga förvanskningar av de ursprungliga idéerna. Även om kristendom fungerade som livsfilosofi så var det knappast en lämplig lära för att styra riken med. Därför la man om fokus. Det levnadssätt som Jesus förespråkade kom i skymundan för mirakel och vikten att man skulle svära sin "trohet" för religionen. Även idag i trosbekännelsen så svär man trohet inte bara mot Jesus och Gud utan även mot kyrkan i sig själv. Detta trots att Jesus sa att en människa ska inte avge några eder alls. Kristendomen blev till ett facit. Till en sanning alla var tvungna att svära trohet mot. En sanning som kontrollerades av de med makt. Fortfarande idag lägger många kyrkor stor vikt i att man ska svära sin trohet mot Jesus, frälsningsbegreppet visar sig mer via de ord som uttalas än de handlingar som genomförs.

Det måste ha legat i korten att en reaktion skulle komma mot denna nya maktstruktur. Det tog lång tid, men upplysningen gav ett alternativ för människor som önskade lämna det de möjligen intuitivt kunde uppleva som en falsk maktapparat. Tolkningsföreträdet i vårt västerländska samhället kom att lämna Gud och skänktes istället till vetenskapen i sig. Den givna sanningen som tidigare var Gud blev istället rationaliteten. Vissa kulturella drag från kristendomen tycktes dock leva kvar, som synen på tiden som en linjär utveckling där hur utvecklat ett samhälle är kan kvantiferas, där alla samhällen har samma mål, och där vi givetvis är mest utvecklade av alla.

Med upplysningen kom det givetvis en del avarter, såsom rasbiologi och liknande. Vi har även, precis som man gjorde genom kristendomen, kommit att skilja oss från naturen där vi genom vårt sunda förnuft ser oss som herrar över allt det som är omkring oss. Vi reflekterar sällan över etiken i den industriella djurhållning vi har runt om i världen idag t.ex. Den är ekonomiskt rationell och således "sanning". Men goda ting föddes också i upplysningen. Idén om alla människors lika värde t.ex. Eller yttrandefrihet. 

Vi har demokratin som en garant för att alla människor får vara med och bestämma och att alla således har ett likt värde. Men. I de politiska dynastierna existerar så väl i Norge (där Stoltenberg är det av en framstående ledarfamilj) som i Grekland. Och när Svenska folket inte önskade FRA lagstiftningen, som går helt på tvärs av alla liberala idéer och tankar, så var det lite gehör från den politiska ledningen. Varken från höger eller vänster. I Storbritannien har man konstaterat att den politiska kandidaten som Murdoch stött i de senaste valen har också varit den som vunnit. I Sverige upprepas det gång på gång att vi är föregångare vad gäller miljön, även när vi i rationalitetens namn faktiskt sjunker neråt i de internationella mätningarna som försöker kvantifiera sådant här. 

Varje människa är fri. Men genom vårt ekonomiska ramverk så är de flesta av oss i skuld. Vissa med en hanterbar skuld. Andra, såsom fackmedlemmarna med lite pengar, med en skuld som låser fast oss i våra liv. Vi har haft en enorm ekonomisk utveckling, likväl lever många med depression,  fetma och livssituationer de har liten bestämmande förmåga över. Hur rationella är egentligen våra nationer? Och hur fria är egentligen vi som invånare? Har liberalismen med sin vackra retorik och sina ständiga reklamavbrott trots allt, liksom kristendomen en gång i tiden blev, bara blivit en ny form av maktapparat som vill verka vara en sak men i praktiken är en annan?

Kanske. 

Peak Oil, Klimatet och konspirationerna

Det följande klippet måste jag erkänna målade upp en allvarligare bild av vår nuvarande samhällssituation än jag tidigare fått ta del av. Inte så att klippet är överdrivet polemiserande. Det räknar helt enkelt upp en mängd nyckeltal kring dagens samhälle och energi och gör liknelser för att ge en bild av vad de egentligen innebär. Det räckte tydligen för att skrämma mig.

En intressant sak med detta klippet och med klimat- och miljö-problematiken i sig är att problemen egentligen kommer från två håll. Å ena sidan är det ett problem att vi släpper ut så mycket växthusgaser pga växthuseffekten. Detta problemet är något man i den offentliga debatten klarat av att oskadliggöra bland de breda massorna. Genom att måla ut detta som något som endast påpekas av forskare med ett egenintresse av att få forskningsanslag eller av vänstermänniskor som egentligen bara är sura på samhället i allmänhet så har detta problem i de breda massorna lagts lite på hyllan. Kanske det inte är så farligt trots allt, det är bara ett försök att manipulera oss så att vi inte ska få fortsätta med vår livsstil. Men problemet kommer ju också från det håll som visas i klippet ovanför, nämligen att även ifall det inte vore något problem att man släpper ut mycket koldioxid så är det bara en tidsfråga innan vi konsumerat upp oljan. Och när det inträffar så står vi inför allvarliga problem. Även om termen "Peak Oil" flutit omkring ett tag så vill jag mena att den är förvånansvärt frånvarande i den offentliga debatten. Och kanske denna frånvaron i den offentliga, rumsrena debatten, kommer bidra till att problemet ses mer som en konspirationsteori  än ett reellt problem. Detta är olyckligt eftersom problemet i sig egentligen är ganska lättförståligt och okomplicerat.

Jag ställde ju förresten en retorisk fråga för något bloginlägg sedan om hur många IPhone 1 som fortfarande användes. Efter att ha lyssnat på ekots lördagsintervju så har jag nu fått veta att vi för tillfället köper ca tre miljoner mobiltelefoner om året i Sverige. Eftersom denna industri sannolikt upplever en tillväxt kan man misstänka att det är en siffra som kommer öka snarare än minska framåt i tiden (tills vi får brist på resurser givetvis). Att dessa apparater har en levnadstid på under tio år kan, sett i perspektiv av en längre tidsperiod inte ses som något annat än ett rent slöseri.

Lördagsord (igen) av Tolstoj

One of the reasons is, that believers as well as unbelievers are perfectly sure that they long ago understood the doctrine of Christ so completely, unquestionably and finally, that it can have no other meaning but the one which they attribute to it. That is because the tradition of this false conception has been handed down for ages - and therefore its misconception.

The most powerful stream of water cannot add one single drop to a vessel that is already full. 

 [...]

At the present time Christianity is conceived by those who profess the doctrines of the Church as a supernatural, miraculous revelation of all that is expressed in the Credo; while unbelievers look upon it as an affair of the past, a manifestation of the demand of humanity for a belief in the supernatural, as an historical fact, which has found its fullest expression in Catholicism, Orthodoxy, and Protestantism, and which has for us no vital meaning. For the believers the real significance of the doctrine is concealed by the Church; for the unbelievers it is hidden by science.